Blogg

Munkcykeln


Är det inte underbart med alla dessa olika typer av cyklar. Racer, cross, bmx, mtb, hybrid, lådcykel, springcykel, trehjuling osv. Och så har vi munkcykeln:

Ett designkoncept för hopfällbara cyklar där cykeln blir en fin liten cirkel när den är hopfälld. Designen kommer från Arvind M och pedaler, styret, sadeln mm fälls in i cirkeln. Sittställningen ser en aning låg och aggressiv ut men det kanske kan fungera (dock inte med munkkåpa!)

Vad tror ni, kommer cykeln fungera och komma i produktion?




Antal kommentarer: 4

Åsa Eriksson

Åh herre gud, vad ful den var :o)


Lasse Friberg

Tyvärr tror jag inte det kommer att bli någon större (rull)ians för detta ekipage.
Vad kommer den att väga?


Johan Mölleborn

Det hade varit roligare om Edvard Munch hade designat en ”Skriet-cykel”. 😀


Mohammad Naderi

Hej!
Jag undrar hur mycket priset kommer vara på denna
cykelen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vill de inte få nya kunder och tjäna pengar?


I gårdagens DN var det en intressant och läsvärd artikel ang. möjligheten att parkera sin cykel vid de stora varuhusen och köpscentrum i Stockholms innerstad. DN hade undersökt fördelningen mellan bilparkeringsplatser och cykelparkeringsplatser. Näringsidkarna tillhandahåller totalt 5024 bilparkeringsplatser men bara 753 cykelparkeringsplatser. Åhléns är den klart sämst lysande stjärnan med 1022 platser för bil mot 24 för cykel.

Kan inte låta bli att fundra över vad denna ojämna fördelning grundar sig på? Har Handelskammaren, fastighetsbolagen och näringsidkarna en omfattande kunskap HUR kunderna och besökarna tar sig till/från platsen? Jag tvivlar!

En studie, ”Intervjuer med kunder på innerstadens huvudgator Trafikkontoret 2006”, som jag i min roll som cykelplanerare på Trafikkontoret lätt genomföra 2006 på 9 av innerstadens huvudgator visar att 66 procent av kunderna/besökarna går, 20 procent åker kollektivt, 6 procent cyklar och lika stor andel åker bil. Sedan 2006 har cykeltrafiken i innerstaden ökat med ca 40 procent, biltrafiken är i stort sett oförändrad. Så jag undrar, var finns de ”nya” kunderna, vilka ska man locka in i affären, butiken etc.?

Studerar vi sedan cyklisten och hans/hennes medelinkomst visar en studie från 2008, ”Värdering av tid och bekvämlighet vid cykling”, att cyklister i Stocholm har en tämligen hög medelinkomst, 31 000 kronor per månad för skatt.

Tycker det är närmast häpnadsväckande att inte näringslivet, genom t ex sina branschorganisationer, gör sin hemläxa bättre och skapar förutsättningar så de kan välkomna nya, köpstarka kunder! Vill man inte tjäna pengar? Det verkar inte så när man läser Handelskammaren skrift ”Trafiklösningar för ett växande Stockholm”. Så här skriver de: ”Ökat utrymme för cyklar i trafikmiljön innebär att det ändå måste finnas plats för cyklisterna när de väljer andra transportslag. En cykel tar mindre plats än en bil men mer plats än en kollektivresenär, inte minst genom att cykeltrafiken också genererar behov av uppställningsplatser för cyklar. Därför är det tveksamt om utbyggnad av cykelbanor och cykelparkeringar innebär ett maximalt utnyttjande av trafikytorna.”

 Man kan leka lite med orden och skriva:

”Ökat utrymme för bilar i trafikmiljön innebär att det ändå måste finnas plats för bilisterna när de väljer andra transportslag. En bil tar mer plats än en cykel och mycket mer plats än en kollektivresenär, inte minst genom att biltrafiken också genererar behov av uppställningsplatser för bilar. Därför är det tveksamt om utbyggnad av bilvägar och bilparkeringar innebär ett maximalt utnyttjande av trafikytorna”

Hur kan man då göra?

 

Bilden ovan är från IKEA i Groningen, Holland. Några har tydligen fattat vad det handlar om! Självklart är cykelparkeringen närmast entrén och under tak, man lånar även ut lådcyklar och cykelkärror. När vaknar fastighetsbolagen och näringsidkarna upp och vi får se liknande lösningar i Stockholm?


Antal kommentarer: 2

Erik S

När Handelns utredningsinstitut (HUI) 2010 undersökte cyklisternas betydelse för handeln i Växjö stadskärna upptäckte man (!) också cyklisternas betydelse. http://www.resenarsforum.se/files/Cyklisternas%20betydelse%20f%C3%B6r%20handeln%20i%20V%C3%A4xj%C3%B6%20centrum.pdf.
Ibland undrar jag om vissa tror att det är bilar som handlar istället för människor.


Martin Ödlund

Tilläggas till bilden från Groningen är att det finns välskyltad och utmärkt/uppmärkt cykelbana hela vägen från centrum in till cykelställen under varuhuset.
Just Groningen skulle funka utmärkt som förebild för cykeltrafikplanering för vilken medelstor svensk stad som helst.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Oj så många dom var!


Hittade några underbara bilder på cyklister i bilddatabasen Stockholmskällan som är tagna strax efter andra världskriget i Stockholm. Antalet cyklister är imponerande, det är stora klungor av cyklister och man cyklar 5-6 stycken i bredd och upptar en stor del av gatuutrymmet. Det råder cykelkaos!

 

Kornhamnstorg och Slussplan Foto: Lennart af Petersens, Stockholmskällan

Även före andra världskriget var antalet cyklister på gatorna stort och cykeln stod för 30 procent av alla resor. Under kriget och kort därefter dominerade dom fullständigt gatubilden och stod för över 70 procent av alla resor. Sedan följer en mycket kraftig nedgång och på några decenier försvinner cyklisterna nästan helt från trafiksystemet, under 70-talet är cykelandelen under 1 procent. Man undrar vad det var som hände? Forskaren Martin Emanuel på KTH har studerat detta o inom kort kommer hans avhandling, till dess får vi nöja oss med en kort artikel från honom. 

En kort sammanfattning som jag tar mig friheten att göra visar att synen på cykeln som transportmedel ändrades efter kriget och dess betydelse som transportfordon förringades. Cykeln och cyklisten sågs även som ett stort trafiksäkerhetsproblem (något som finns kvar än idag!). Cykeln ansågs också vara ett påtagligt störningsmoment för den växande biltrafiken där den viktigaste kvaliteten i dåtidens trafikplanering var att maximera biltrafikens flöden (något som också lever kvar!). I olika planer skrevs det om att det behövdes skapas särskild infrastruktur för cykeltrafiken men i stort sett inget av detta förvekligades.

Sedan ett antal år tillbaka upplever vi en kraftig renässans för cykeln i Stockholm (och andra städer), det cyklas som aldrig förr, det talas om att konkurrera med cykelstäder som Köpenhamn och Amsterdam, det ska finnas en miljard för cykelinvesteringar osv. Det är självklart inte alla som är positiva till denna utveckling och det är med viss fascination som jag läser Stockholms Handelskammares nya förslag till ”Trafiklösningar för ett växande Stockholm”. I avsnittet om cykel skriver de:

Ökat utrymme för cyklar i trafikmiljön innebär att det ändå måste finnas plats för cyklisterna när de väljer andra transportslag. En cykel tar mindre plats än en bil men mer plats än en kollektivresenär, inte minst genom att cykeltrafiken också genererar behov av uppställningsplatser för cyklar. Därför är det tveksamt om utbyggnad av cykelbanor och cykelparkeringar innebär ett maximalt utnyttjande av trafikytorna. Eftersom efterfrågan finns och trängseln tidvis är stor på vissa cykelbanor torde det ändå vara en rimlig prioritering att bygga ut cykelbanenätet. Däremot bör det göras noggranna överväganden vilka ytor som ska användas till detta.”

Handelskammaren är uppenbarligen fortfarande kvar i efterkrigstidens planeringsideal och ger här sken av att vara positiv till cykeltrafik – men bara om den inte stör bil- och kollektivtrafik. Detta blir ännu tydligare när man läser Handelskammerns remissvar på Stockholms nya cykelplan:

”Handelskammaren har i många år drivit att cykeltrafiken i större utsträckning borde styras till andra stråk än huvudgatorna. Det skulle inte bara underlätta för övrig trafik utan också bidra till en betydligt bättre och säkrare trafikmiljö för cyklisterna. Eftersom cykeltrafiken varken bullrar eller smutsar ner kan den med fördel gå i de många gator i innerstaden som har mycket begränsad trafik till följd av 1970- och 80-talens trafiksaneringar. Det finns också goda möjligheter att utnyttja parker och kajer. Karlavägens mittremsa skulle tex lämpa sig utmärkt väl för en cykelbana”.

Självklart använder Handelskammaren också trafiksäkerhetsargumentet:

”Redan när cykelbanan på Sveavägen byggdes för ett drygt decennium sedan varnade Handelskammaren för de olycksrisker som var förknippade med en sådan lösning på en hårt trafikerad gata. Vi varnade särskilt för risken med högersvängande lastbilar som får cyklarna i sin döda vinkel. Det är precis den typen av olyckor som krävt flera cyklisters liv under senare tid”.

Vad Handelskammaren missar att berätta är att över hälften av dessa dödsolyckor har skett på lokalgator och in-/utfarter samt på huvudgator som saknar cykelbanor. Verkligheten är inte alltid så viktig när man vill något annat…

Jag undrar när verkligheten ska hinna ikapp Handelskammaren?


Antal kommentarer: 7

Jonas Th

Det var bättre förr och rött kort till Handelskammaren. Och undra hur det skulle se ut nu om cykelandelen var 30 procent? Ett uppdrag för en konsult att räkna på.


Erik S

Ibland undrar man vem Handelskammaren företräder. Stans företag borde ju gynnas av att det begränsade trafikrummet utnyttjades effektivare genom att fler använde cyklar så att godstransport mm kom fram istället för att sitta i köer med personbilar. Obegripligt!


Håkan

Om cyklisterna på bilderna varit bilister utan passagerare (som det brukar se ut) hade bilkön varit flera mil lång!


Christian

Handelskammaren tycks ha plockat bort sitt remisssvar av någon anledning.


Christian

Eller vänta, de har nog bara flyttat den:
http://www.chamber.se/?id=4984&rid=404712


Arne B

Inte fasen tar en cyklist mer utrymme än en kollektivresenär. Stora ytor av kollektivtrafiknätet är tomt kontinuerligt. I den spårbundna trafiken är spårytan stora delar av tiden mer eller mindre tom. Visst är tätheten i varje kollektivfordon hög, men avstånden mellan dessa jämnar ut förhållandet till cyklarnas fördel.
Biltrafik kan aldrig bli lösningen på persontransporter i en stad. Om man gynnar cykeltrafiken på bekostnad av personbilstrafiken, kommer yrkestrafiken att få dramatiskt förbättrad framkomlighet, vilket borde få Handelskammaren att entusiastiskt anamma cykeltrafik.


Krister Isaksson

Arne B, underbar analys! Handelskammaren har mycket svårt att bryta sig loss från historiens kedjor…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Västerorts-Cipollinis!


Har i dagarna fått lära mig ett nytt begrepp: Västerorts-Cipollinis!

Det syftar på ett antal herrar som uppenbarligen tycker att det är helt ok och lämpligt att mitt i värsta rusningstrafiken ägna sig åt spurtträning i bredd uppför cykelbanan på Tranebergsbron i Stockholm. Var tvungen att se detta med egna ögon så jag hojade ut under morgon- och eftermiddagsrusningen och mycket riktigt, där kom ett antal herrar i full karriär! Vissa av dem i full klubbmundering, man tycker kanske att agerandet är ett föredöme för klubben…

Cykelbanan är dubbelriktad och ca 6 500 cyklister cyklar över bron varje dag. I denna miljö så är det alltså ett antal herrar som ägnar sig åt denna ”hobby”. Kan inte låta bli att undra hur det står det till i huvudet på dessa herrar som genom sitt beteende utsätter alla andra för fara och hälper till att förstärka fördomarna om cyklister. Jag blir så jävla trött…


Antal kommentarer: 8

Martin

Nej, Cipollini’s namn ska och får inte smutsas ner av sånt pack! Kalla dem hellre gubb-motionärer…


Sven

Trafikljuset i Alvik samlar ofta ihop en liten grupp lycraklädda pendlare och då blir spurttävlingen över bron så oerhört lockande.


Nils Calmsund

Cipo spurtade väl aldrig i motlut?


Jonas

Jo, inte bra för oss andra när några beter sig så. Måste gå att spurtträna på nåt vettigare sätt. Inte i bredd i alla fall. Högsta växeln å vem som orkar hålla farten, kamp mot klockan, cykla tidigare på morgonen.


Lennart

Pendlar dagligen Minneberg – Kista via Vällingby = cyklar mot dessa cyklister och kan bara instämma. Verkar rent allmänt som att man inte tror/fattar att det kan komma cyklister från andra hållet. Sträckan Tranebergsbron-Brommaplan är ”spännande”. Motsvarande när jag cyklar hem och ”TdF klungan” skall hem.


Lars

Bloggen pekar på ett problem med bristande hänsyn och uppsikt som tyvärr förekommer hos många trafikanter, I detta fall omnämns det bland oss cyklister. Tråkigt dock att ett så viktigt ämne inte kan belysas sakligt utan att vissa skribenter skall hitta på olika former av utryck och benämningar. ”Västerorts-Cipollinis”, ”Tdf-klungan”, ”gubb-motionärer”, enligt vissa är det till och med materialet i kläderna ”lycraklädda” som behöve framhållas.
Att raljera med andra och hitta på öknamn har sällan löst något problem. Ett problem som jag själv tycker är större och allvarligare på Norr Mälarstrand med dess smala bredd och korsande gångfält, ofta skymda dessutom.
Håll er till ämnet och fundera på hur ni själva kan bidra till en säkrare miljö för oss alla.


Per

Inte förvånad. Idag 2012-06-20 rullar jag på cykelbanan vid Danderyds sjukhus upp mot mörby. Jag tar det lugnt eftersom jag befinner mig på cykelbanan. Jag cyklar i en klubb och har gjort så under många år. Under åtskilliga år tävlingscyklade jag numera kan jag kalla mig motionär. Detta är en av väldigt få gånger jag använder cykelbanan eftersom de aldrig sköts och de är alltid fulla med glas. Sååååå… nu är jag där och tänker såhär. Här tar jag det lugnt. Man vet ju aldrig vad som kommer runt nästa krök. Jahg är tydligen den enda som tänker så. Innan jag nått mörby centrum har jag blivit passerad av ca:30 cyklister. Alla överaskade mig. Ingen såg inte ut att ha kontroll. Ingen hade kunnat stanna om de fått möte, eftersom det inte finns någon filkörning utan det är full anarki.
Vad jag inte förstår är. Om ni vill köra slut på er och använda cykeln som ett träningsredskap, Varför går ni inte med i en klubb? Jag tror att vi i Stockhlom kommer att se cykelolyckor var och varanan dag. Med hundar, barn, barnvagnar, rullatorer. Cykelbanor är en absolut livsfarlig plats att vistas på.
Det är i det närmaste tragiskt och beklämmande att se cykelpendlare klämma in ett träningspass a la TdF på väg hem eller till jobbet. Framför allt är det djävligt egoistiskt.


Christer

Allt handlar väl om timing. Jag erkänner att jag ger ibland gärnet uppför Tranan men då på tider då det inte är rusningstrafik. Ser inget fel i det.
Däremot som någon skrev är Norr Mälarstrand bland det värre i cykelbaneväg då det är en hel del gångvägar genom buskagen och fast man cyklar max 10km/tim hinner man inte stanna när det bara kastar sig ut en gångtrafikant i vägen för en.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Upp i sadeln!


Så var det dags, bloggpremiär! Efter ett antal decennier och mil i sadeln på träning, tävling, motionslopp och pendling ska det nu bloggas om det. Till saken hör också att jag sedan 15 år tillbaka arbetar som trafikplanerare med fokus på cykel.

I mitt yrke slås jag av är hur cykeltrafik behandlas vid planering och beslutsfattande. Ingen annan trafikantgrupp får utstå samma vedermödor och elände som cyklister. Nyligen var det en ledarkrönika i Expressen som menade att cyklister behandlas som ”leksakstrafikanter”. Detta är väldigt tydligt i gårdagens och dagens samhälls- och trafikplanering i Sverige. Hierarkin och förutsättningarna är fastslagna redan i utgångsläget, bilen är nr 1 och sedan följer kollektivtrafik, gång och sist (om alls!) cykel. Se bara hur vi historiskt och fortfarande använder begreppet ”gång- och cykeltrafik” och utformar infrastrukturen därefter. Cykeln är alltså inget eget trafikslag med sina egna förutsättningar, villkor och krav utan fordonet och färdsättet kan gärna slås ihop med gående!

Ett av mina största ”hatobjekt” när det gäller detta synsätt och urusel planering är Kista i norra Stockholm. Området är ett av norra Europas största arbetsplatsområden. Till detta område finns det ett stort antal biltrafikleder med många, många körfält. Det finns enorma parkeringsplatser och stora parkeringsgarage. Det finns tunnelbana, pendeltåg samt ett stort antal busslinjer. Nu pågår utbyggnad och kapacitetshöjning på E 18 för 100-tals miljoner. Inom kort kommer en tvärbana till området och om ett antal år kommer Sveriges genom tiderna största infrastrukturprojekt Förbifart Stockholm att landa i de norra delarna av området, för den nätta lilla summan av 28 miljarder kronor! (det blir ju självklart dyrare, det blir det ju alltid i denna typ av projekt) Försöka att cykelpendla till och från detta område! Du är hänvisad till urusla cykelförbindelser som inte hänger ihop, det är omvägar och kostigar som i bästa fall är torra och hårda sommartid och under vintern ett rent helvete. Hur många bilister och kollektivresenärer skulle acceptera motsvarande förhållanden? Att trafikleden tar slut, att delar av E4 är grusväg, att vägen inte snöröjs, att tunnelbanan stannar mitt i ingenstans och du får sedan gå ett antal kilometer till ditt mål. Att bli behandlade som ”leksakstrafikanter”…

Det kanske är så enkelt att majoriteten av oss inte cyklar, få av oss har några erfarenheter och referensramar hur det är att använda cykeln som transportmedel. Vi har det i stor utsträckning som gående, som bilist och som kollektivresenär. Har man då inte fantasin, förmågan, viljan och mognaden att leva sig in i en annan trafikantgrupps behov och förutsättningar när man ska planera och fatta beslut blir det enklare att marginalisera denna grupp, inte se potentialen, tom komma med fördomar så som ”de bryter mot alla trafikregler”. Det blir en form av trafikrasism…

Finns det då hopp om framtiden? Det har väl aldrig pratas så mycket och väl om cykeln som det gör nu. Dock är det ett omfattande arv vi måste göra upp med, en stor mental utmaning kan man säga och vi står även inför omfattande åtgärder vad gäller cykelinfrastrukturen. Är vi redo och mogna för det, kan vi se bortom ”leksakstrafikanter”?

Så här illa kanske det inte alltid är!

 


Antal kommentarer: 9

Åsa Eriksson

Jag håller helt med dig. Cyklister verkar uppfattas som ett nödvändigt ont. Störande fattiglappar som inte har råd med riktig bil och som egentligen bara är i vägen. Istället för vad det egentligen handlar om – samhällshjältar.
Välkommen till vår bloggosfär! Ska bli kul att läsa om dina funderingar 🙂


Sara

Bra skrivet,lycka till
Med bloggandet:)


Adam

Håller med i allt väsentligt. Men just till Kista är det lite fascinerande att det faktiskt trots omständigheterna går fortare att cykla än att åka bil, t-bana eller pendeltåg, räknat från Stockholms innerstad. Och tiden som går åt är betydligt mer förutsägbar – med bil eller kollektivtrafik vet man aldrig hur lång tid det tar.


Olof

Har du möjligtvis twitter? Så att man via den kan se när du har nya blogginlägg?


Peter

Cyklade förra helgen från Uppsala till Stockholm, och det gick fantastiskt fint tills jag kom till – just det – Kista. Där var det stopp, cykelvägarna upphörde, och jag fann mig plötsligt gående över fältet vid Järvafältet….trasslandes över vägbyggen och via grusade gångstigar, slutade i Solvalla där jag frågade en polis om vägen och inte heller han kom på någon bra väg…eller som han sa: cykelvägarna tar ju slut hela tiden….


Erik Stigell

Håller med dig Krister, men vill ändå lägga lite kollektivt ansvar på oss cyklister. Vi tar för mycket skit utan att ryta till. Många cyklister håller dessutom med i kritiken mot cyklisterna som laglösa vettvillingar utan att kritisera systemets orättvisor. Fler borde påtala och kritisera trafiksystemets orättvisor så att icke-cyklisterna också förstår att cyklisterna inte är tokiga utan att de cyklar i ett tokigt trafiksystem.


Christian

Kul, det var på tiden och välkommen ut i bloggvärlden Krister. Jag hoppas vi även fortsättningsvis ser dig över hos oss på cyklistbloggen också!
/C


Krister Isaksson

Tack för alla lyckönskningar och kommentarer!
Christian, självklart kommer jag fortsätta besöka cyklistbloggen, kvalitet ska och bör man inte undvika!
Olof, inget twitter!
/K


Elin Bandmann

Klart det finns hopp om framtiden! Framförallt är det fantastiskt att när förändringen inte kommer från beslutsfattarna har den kommit från cyklisterna själva. Självklart handlar det som du säger om att vi har ett snävt ”mind set” i Sverige. Förhoppningsvis innebär cykelboomen och den kunskap som finns hos cykelexperter i Sverige och utomlands att politikerna kommer våga/tvingas tänka utanför boxen.
Stor jäkla eloge till alla som börjat cykla och skapat debatten. Fortsätt vara goda exempel så kommer fler inspireras att hoppa på sadeln.
Ska bli kul att höra dina förslag på trafikplaneringslösningar utifrån ditt konsultperspektiv!
Hälsar
Elin
http://www.putthefunbetweenyourlegs.net



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*