Johan Mölleborn

Johan Mölleborn

bigmollo@hotmail.com

Blogg

Midsommardagsrunda med knäckebrödsben.


Glad midsommar på er allihop! Jag testade en ny grej i veckan. Jag hängde med fru Mölleborn på ett Shape-pass på Sats. Tänkte att det kunde vara kul att testa nåt nytt. Det var blandade styrke och rörlighetsövningar på en matta. Ljushopp, djupa knäböjar, utfallshopp och burpees. I en timme. Ja ni fattar. Passet var kul och makalöst svettigt. Allt kändes bra tills jag vaknade dagen efter. The träningsvärk that hit my face… Likstel från midjan och neråt. När de sista nubbe-ångorna hade lämnat kroppen imorse stack jag ut en sväng på Ekerö med Anders. Benen var stela som Falu rågrut och kändes lika pigga som en flock måsar som har flygit in i en jetmotor. När jag spände vaderna och verkligen gav allt så gjorde mina ben ungefär samma inverkan som en kinapuff har på Richterskalan. Absolutely nothing. 

Bilden är helt samvetslöst knyckt från Nypans Instagram.

Nog om det. Nu har anmälan till The Highlands, West Coast & Glens 2016 öppnat. Det är en helt ny bana mot förra året då Ari, Janne och Peter körde det hade huvudrollerna i ett riktigt fapfapfap-vänligt reportage som BBC gjorde om det. 


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Emil Johansson om livet upp och ner
  • Grusat ner oss!
  • Snackat med Jonas Bohr om rekordförsöket
  • Kraschat på Mallis 312

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 2

Janne Tuba

Ska du köra? Känns svårt att göra den här igen med tanke på hur bra det var sist. Svårt att toppa 🙂 Måste vara ett av de vackraste lopp man kan köra.


Johan Mölleborn

Jag tror inte det blir något riktigt långt för mig nästa år. Men man vet aldrig. Jag har ju sagt liknande förut.
/J



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ingen Vätternrunda för mig.


Igår bestämde jag mig för att slänga in handduken och inte åka ner till Motala för att stressa runt Vättern. Jag skulle ha kört med Continental test team som siktar på sub 7. Det är flera faktorer som har spelat in i beslutet men främst beror det på att jag är för svag. Den här våren har vikts helt åt långcykling och kval-breveter inför Paris-Brest-Paris. Och ska man cykla snabbt så måste man träna på att cykla snabbt. Det har också varit en riktig pissvår för oss pollenallergiker. Det sista som fick mig att ge upp var att jag var ensam med ungarna i helgen och hade varit tvungen att lämna bort dem två dagar för att jag skulle göra en medioker insats.  

Känn ingen sorg Göteborg för idag har vi sommarfest på jobbet och vi ska strax gå ner och dricka lite öl i solen. Lycka till alla som ska köra! Det ser ut att bli strålande väder. 

Bilden tagen från Contis blogg.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Cykeltestet, BMC GF01.


Idag sa det bara klick. Äntligen! Jag har fräst runt på den här cykeln några veckor nu. Än så länge har jag kört en 30, 40, och en 60-milare men har inte riktigt fallit för den. Tack vare, eller på grund av, att hjulen är så tunga så känns cykeln lite trög. Det märks såklart mer på kortare rundor när det körs lite hårdare och ryckigare. Det var inte förrens på 60-milaren som den verkligen kom till sin rätt. Då fick jag en skön och avslappnad känsla och jag kände mig inte speciellt sliten i kroppen efteråt. 

Nu i helgen hade jag tänkt att jämföra BMC:n med min gamla cykel. En Canyon Ultimate CF SLX som jag haft i fem år och kört ett antal tusen mil med. Den cykeln har fått smaka på allt från snabblopp till långlopp och jag har alltid varit nöjd med den. Väldigt nöjd. Så det är inte helt lätt att få mig på fall. Och hur kul skulle det vara om jag öste lovord över cykeln bara för att jag får låna den en sommar.

Jag började jämförelsen med att köra ett varv runt Mälaren på min gamla Canyon. Sen var tanken att jag skulle ha kört ett varv med BMC:n idag men det fanns inte tid till det så jag körde en kortare sväng och förgyllde förmiddagen för folket i Hässelby/Järfälla/Kungsängen istället. Och då föll det på plats. Det krävdes några hundra mil men till slut var den incyklad, jag hade vant mig vid den. Ibland tar det ett tag innan man hittar hur man kan utnyttja fördelarna med en cykel. Det här är ett landsvägslok som man kan mala mil efter mil med. Den uppmanar inte till sprättighet men den är så pass styv och stadig så om jag hade lite benstyrka skulle jag nog kunna spurta med den också. Vad säger ni, ska vi dissekera cykeln?

Vi börjar med ramen: Den har både längre hjulbas och flackare styrvinkel än min andra cykel. Det är mer likt en cykelcross eller pendlarcykel. Det gör att den upplevs som lugn och säker. Det man faktiskt märker är hur bra vibrationer och stötar tas upp av ramen och framgaffeln. Nu har jag i och för sig 25 millimetersdäck på men jag ska kränga på ett par 23:or för att testa. Tror den kan kännas lite kvickare då, men med bibehållen vibrationsdämpning. Ramen och framgaffeln har bra med utrymme för breda däck. Det skulle nog gå att klämma in upp till 32 mm. Så den tvättäkta randonneuren har möjlighet att köra sina Grand Bois.

Bromsarna: Det är första gången jag testar hydrauliska skivbromsar på en räser. Det har ju funnits i flera år på mtb så det är inget nytt i sig. Jag är inte helt övertygad om att det behövs skivbromsar på en räsercykel faktiskt. De fördelarna jag kan se är att de alltid tar perfekt, även i regn och snö och skit. De tar väldigt jämnt och fint. Hjulen håller i evigheter eftersom man inte sliter på fälgarna. Man slipper de där skitnödiga sekunderna innan fälgbromsarna får fäste på kolfiberfälgar. Nu när jag tänker efter så kanske det inte är så tokigt ändå. Men ändå. Räser med skivbromsar. Nja..

Växlarna: Shimano Ultegra Di2. Det är faktiskt första gången jag testar elväxlar också. Det är fan grymt. På min nästa cykel blir det elväxlar. De växlar perfekt varenda gång. Ett tryck på knappen så sitter nästa växel, utan käbbel. Broms/växel-handtagen är riktigt sköna. De är lite längre på ovandelen där man har händerna så man får ett skönt grepp.

Hjulen: Tunga och trötta, men bombsäkra. Om det var min cykel skulle jag uppgradera till ett par lättare hjul för finrundorna. Det skulle lyfta hela cykeln. 

Övrigt: Den här cykeln levererades med 12-32 kassett. Det gör att man alltid har växlar kvar hur trött man än är. Eftersom det är compact-vevparti så blir lättaste växeln 34-32. Nästan 1:1 alltså. Det tillsammans med skivbrosmarna gör att jag blir riktigt sugen på att testa cykeln på ett riktigt långlopp i alperna. Det kan nog också passa fint på Paris-Brest-Paris i sommar. Styret passar mig perfekt. Jag var såklart tveksam först eftersom det är aluminium men det är riktigt skönt. Med Lizardskins tjockaste linda blev det riktigt bra och shallow-modellen passar fint för långcykling. 

Nu ser jag fram emot lite fina sommardagar så jag kan sticka ut och nöta mil och få lite bränna på benen. Kul för cykeln att den kommer får se Paris också! Oui baguette!   









Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Crème de la crème. Livet på vägarna.


Se på den. Den enkla designen med en touch av chabby chick och urin. Nästan lite dansk i sin stilrena design. Tänk er att hitta en sådan här anrättning under en mörk, kall och regnig långcykling. Energin är slut sedan länge. Kläderna är dyngsura. Kylan har trängt sig in i märgen och gnager sakta bort livslusten ur dig. Fingrarna är skrynkliga och kalla så du knappt kan känna dragkedjan till regnjackan. Fötterna skriker av köld. Du går in på toaletten på OK/Q8 för att göra det man brukar göra på toaletter. Det är då du ser det. Genidraget som inte många tänker på. Handtorken som är placerad i perfekt höjd. Om man hukar sig litegrann och backar in mot väggen så kommer handtorken precis i nackhöjd. Precis i rätt höjd för att en dyngsur och levnadstrött randonneur ska kunna låta den varma luften sippra ner innanför tröjan och ge liv och ny energi för nästa etapp. Nästa bensinmack. Nästa handtork. Det är såna här toaletter som gör att man kan och vill fortsätta med randonné. Ibland kan en halväten snickers vara räddningen. Nästa gång kan det vara ett par torra handskar som gör att du tar dig vidare. Men det här, det här är creme de la creme. Det blir inte bättre än så här. 


Antal kommentarer: 2

Reimert

Jag tror att du lyckades fånga något av essensen av den inte fullt lika glamorösa sidan av randonne som en väderbenådad 20-milare kan
kan utgöra. En tidning under reflexvästen som vindskydd eller att det faktiskt inte var nattlucka på stämplingen och kunna tvätta händerna i ljummet vatten när man skakar som ett asplöv. Eller känslan när energin kommer åter efter att man tankat mat och hjärnan lättar ur ett näst intill katatoniskt tillstånd
Det är då man lär sig uppskatta de små sakerna i livet


Nils Calmsund

Som randonööörd lever man ett drömliv helt enkelt!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Kidnappad av cykelkärlek.


För några månader sedan, i april för att vara exakt, satt jag i lugn och ro och läste senaste numret av Bicycling. Det var som vanligt en bra blandning mellan tester och inspirerande reportage, och ett helt fantastiskt test av cykelbyxor på sidan 80. Men det som jag fastnade mest för var Niclas Sjögrens krönika om att han var kidnappad av cykelkärlek och hans fixering av att köpa saker med cykelanknytning. Jag kände igen mig i varje mening och tänkte på min espressomaskin från Saeco, att jag sportar kläder från Le Coq Sportif och att jag då och då köper vin från Vini Fantini fast det finns andra märken som smakar bättre.

Men det jag fastnade mest för var klockan. Den feta guldklockan från Festina. Guld. Klocka. Festina. – Jag måste bara ha en sån. När jag cyklade den helgen kom tanken om klockan upp i huvudet igen. Guld. Klocka. Festina. Under afterbiken plockade jag fram tidningen och datorn och började kika omkring på nätet och några glas vin senare så var beställningen klar. Så nu sitter jag här med en stor guldklocka på armen och kan se att det är dags för en kopp espresso till. 

Hur är det egentligen med golven i huset, är de inte lite slitna? Hur ser Quicksteps golv ut? Eller är det Berryfloor som gäller? Trevlig helg!


Antal kommentarer: 4

Linda

Klockan är grymt snygg på dig!!
Och menar du att du vill köpa nytt golv hem😃😃👍!?


Johan Mölleborn

Tack Linda. Jag förstår inte riktigt vad du menar på slutet. Mår du bra?


Niclas

Alltså, det där var väldigt fint skrivet. Och vilken grym klocka. 😎


Johan Mölleborn

Tack Niclas!
/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

60 mil med extra allt. Äntligen super randonneur!


Jaha, då var man Super Randonneur då. Och äntligen kan jag anmäla mig till Paris-Brest-Paris. I lördags körde vi den avslutande 60-milaren från Barkarby som går upp till Rättvik och tillbaks via Falun. 28 glada laxar kom till start i lördags och 25 glada och trötta Super Randonneurer gick i mål på söndagen. Det här blev en sån där runda där det bjuds på allt. Motvind, medvind, kantvind, sol, regn, kyla. Men aldrig någon riktig värme. 

Redan från starten bildades en grupp som mer eller mindre höll ihop under hela rundan. Vi var en ganska jämn grupp med hyffsat erfarna randonneurer. Några mer erfarna än andra. Tex Gunnar som körde RAAM för några år sedan, Bengt och Niklas som kör breveter varenda helg, Amir som har klämt minst 50 mil i veckan det senaste halvåret, Janne som körde 130-milaren i Skottland förra året, Ari som har kört varenda långlopp som finns, Toni som har kapacitet att köra sönder vilken klunga som helst, Daniel som gjorde mos av mig under den här rundan förra året, Calle som både kör randonné och tävlar i H40, och så jag då, som mest skrävlar om hur duktig jag är på bloggen men som aldrig är ute på vägarna.

Tack vare den stora gruppen så jobbade vi effektivt genom kant/motvinden som höll i sig hela vägen upp till Rättvik. Vi försökte ta lite kortare stopp på bensinmackar så inte tiden skulle rinna iväg för mycket. Det var inte heller någon direkt värme att prata om. Så fort solen gick ner blev det riktigt kallt. De sista timmarna innan vi kom till Falun så var det så kallt så jag skakade. Jag hade planerat att klä på mig ordentligt i Falun så nu fick jag istället stå mitt kast och frysa som en hund. Enligt GPS-spåret så skulle vi köra en liten avstickare utmed vattnet så vi kom förbi Henrik Öijers hus. Men just nu höll vi på att frysa ihjäl så vi bestämde vi oss för att köra raka vägen till Falun istället. När vi äntligen kom till värmen på Statoil i Falun så kollade jag igenom alla kommentarer och hejarop på Face så såg jag att Henrik hade stått och väntat på oss utanför sitt hus med sportdricka. Det var väl självaste fan. Här hade vi cyklat 40 mil och när någon väl försökte göra nåt extra för oss så lyckades vi missa det. Tack för omtanken Henrik. Nästa år kör vi rätt väg. 

På macken i Falun klädde vi på oss och förberedde oss för natten. När vi rullade därifrån började det regna. Man kan säga att regnet och kylan gifte sig. Det blev en magisk kombination för att suga musten ur oss. När vi väl kom till Mc Donalds i Hedemora så var rejält frusna och hungriga. Från Hedemora är det 15 mil till nästa ställe att få mat och dricka. Jag hade förra årets runda i huvudet och mindes hur otroligt dryg den här biten var så jag packade ner en liten hamburgare i ryggfickan som jag tänkte festa till på när solen gick upp. Till skillnad från året innan så kände jag mig riktigt pigg och fräsch hela natten och precis som planerat så plockade jag upp hamburgaren när solen gick upp. Samtidigt som resten av gänget stod och pinkade i ett dike så mumsade jag på min lilla fickljumna burgare. Vilken fest! 

Milen rullade på och till slut kom vi till Welcome Hotell i Barkarby. Jag var fortfarande pigg och kunde konstatera att jag hade tagit mig igenom dygnet utan några större svackor eller problem. När startkorten var stämplade och inlämnade i receptionen rullade jag, Toni och Bjorre hem till mig där det väntade korv och öl. Vi skålade för vår förträfflighet och för att vi var klara med brevetserien. Nästa stopp är Paris-Brest-Paris. Det skålade vi också för. 











Antal kommentarer: 6

Katja

Ni är sjukt grymma! Supergrattis!


Janne Tuba

Fin RR och grym fikabild alltså ”Kladdig korv med sadelväska”.


Johan Mölleborn

Tack, den korven var värd att föreviga.
/J


Göran

Starkt!
Finns det möjlighet att få ett gps-spår?
Jag ska cykla till Dalarna i sommar men har inte koll på några bra cykelvägar


Göran

Starkt!
Finns det möjlighet att få ett gps-spår?
Jag ska cykla till Dalarna i sommar men har inte koll på några bra cykelvägar
/Göran


Johan Mölleborn

Göran, du hittar GPS-spåret här: http://stockholm.randonneurs.se/wp/barkarby-600-km/

/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*