Ibland ska man väl ha lite tur också. I sommar har jag fått förmånen att gränsla en Canyon Aeroad 9.0. Det är Canyons halvnya aero-spjut som kom i en uppdaterad design förra året. Den har tagit otaliga segrar i proffsklungan. Den modellen jag har är utrustad med Dura Ace Di2-växlar och Mavic Cosmic pro carbon-hjul. Resten är Canyons egna topnotch-prylar i kolfiber där till exempel styre och styrstam är ett enda stycke.
Den första rundan på cykeln var klubbträning med Stockholm CK. Jag hann precis skruva på flaskställ, pedaler och ställa in sadeln innan jag cyklade ut till Ekerö. Väl där sorterades jag in i snabbsnabb-gruppen som skulle köra intervaller på FRA-slingan. Gruppen bestod av idel snabbcyklare. Bland annat Daniel Godman, Sebastien, Per Kumlin Robert Barkensjö och Jensa Rencratz (som har blivit svinstark under vintern) och en annan snabbing som jag bara såg ryggen på men jag tror det var Sebastian Grip. Jag blev avhängd på tre av fyra varv innan jag gav upp och cyklade hem.
Andra rundan var på Fredrikshofs torsdagsträning från Brostugan. Jag hängde med snabbgruppen som skulle köra en sväng till Bergshamra med några temposträckor. Gruppen bestod till större delen av Stockholm CK-cyklister, bland annat Cissi och Camilla från vårt elitlag och Amir på sin nya jättesnabba cykel. Nu kändes Aeroaden lite bättre. Jag kände mig mer bekväm med reglagen och geometrin som skiljer sig en hel del från min gamla cykel. Den här är kortare och lägre. Om den skulle kännas för kort så är det lätt att förlänga med en längre styrstam. Rundan gick i alla fall riktigt bra. Jag vill passa på att tacka Hovet för riktigt bra uppstyrning på grupperna och träningen. Jag känner fortfarande av pollen i halsen. Så fort jag gasar på så tjocknar det i halsen. Det brukar oftast lösa sig framåt juni. Fram till dess är det bara att bita ihop och gnälla på bloggen.
Igår var det dags för en lite längre tur med brorsan. På schemat stod 5 timmar distans med 3 stycken 20-minuters intervaller. Vi fick även med oss Stefan Jonsson från Bålsta/Canyon/CK08. Vi rullade iväg mot Enköping och fräste om kring på vägarna runt Grillby innan vi cyklade genom Enköping och kom ut på vägen mot Hummelsta, som nästan är bilfri nu sedan nya motorvägen öppnade. Här var det var dags för den första intervallen. Vi körde igång ett lagtempo och pulsen steg sakta upp mot 90% av max. En timme senare var det dags för nästa. Pulsen upp till 90% och benen brann. Efter 4 timmar släppte vi av Stefan i Kungsängen. Nu hade det börjat regna, trots att SMHI hade lovat uppehåll hela dan. Tempraturen låg inte inte heller på utlovade 12 utan på snordroppande 4. Fördelen med kyla och regn är att man slipper ha så mycket kläder i ryggfickorna eftersom man har tagit på sig allt man hade med sig. Nackdelen är att man blir skitig och fryser som en hund.
Den sista intervallen tog vi på vägen genom I1. Det blev ganska precis 20 minuter från start till slut. När intervallen var slut var också benen slut. Helt slut. Morsning good bye. Den sista biten till Bålsta rullade vi av och kände oss nöjda med dagens runda. Nu har jag kört strax över 30 mil sedan jag fick cykeln i tisdags. De första intrycken är riktigt bra. Jag åker till Mallorca om en vecka. Efter det lär jag ha en hel del intryck att dela med mig av, både om Mallorca, cykeln och proffslivet i stort.
Som ni ser så har jag bytt den medföljande Fizik Arione-sadeln till min Gilles Berthoud i läder. Originalsadeln funkade inte alls för mig. Den känns som en dåligt uförd rektoskopi efter bara nån timme. Men så är jag lite petig och gnällig också.

