Johan Mölleborn

Johan Mölleborn

bigmollo@hotmail.com

Blogg

Långfredag och rekordbrevet!


I fredags körde vi en 20-milsbrevet från Barkarby. Banan var helt ny och vädret var minst sagt oklart innan start. SMHI visade allt från 2 plusgrader och regn till mulet till uppehåll och sol. Jag velade in i det sista vilken cykel jag skulle använda. Men när det väl var dags för start så tog jag räsern ändå. 

Vid Barkarby var det om möjligt ännu surrigare än det brukar vara. Till dagens brevet var det hela 75 anmälda. Det är faktiskt Svenskt rekord. När alla startkort var utdelade och vi hade rett ut betalningarna så var det dags för start. Jag missade tyvärr att ta en bild när hela gänget var samlat utanför Welcome Hotell. På grund av storleken så beslutade jag och Anders att dela upp gruppen i tre delar. En grupp för stressputtarna, en grupp för de som tog det lite lugnare och en audaxgrupp som leddes av Daniel Säfström. Jag stack iväg med stressputtarna.  

Den första biten till Märsta är inte så värst kul men sen mullar det till sig när man närmar sig Sigtuna. Mellan Sigtuna och Uppsala sträckte vi ut oss på lite större vägar och ungefär här började min GPS stöka. Den har tidigare hållit på och stökat med USB-kontakten så jag inte har kunnat ladda GPS-spår eller ladda ner de rundorna jag kört men nu började knapparna på displayen att stöka också. När jag skulle zooma in kartan så zoomade den ut istället. Det spelade ingen roll om jag tryckte på plus eller minus, den zoomade ut på båda så till slut hade jag en kartbild som täckte hela europa. Klart spännande.

Vägarna efter Uppsala var helt nya för mig, trots att det var jag som hade ritat banan. De var klart över förväntan. Vägarna slingrade sig mellan åkrar och bondgårdar och som en extra bonus fanns det ett grusavsnitt också. Vi slingrade omkring och småflinade hela vägen till Järlåsa där det var tänkt att vi skulle fika och stämpla. Men tji fick vi. Där var nämligen allt stängt och den lokala Handlar´n öppnade inte förens efter trettio minuter så vi randonneade vidare mot Örsundsbro. Nu fick vi vinden i ryggen och våra flin gick från öra till öra. Medvind och sprattliga vårben borgade för att snitthastigheten låg runt habila fyrtio.

Vår grupp blev mindre och mindre under dagen och tempot som Toni och några andra stressputtar höll de sista milen innan Skokloster gjorde inte gruppen större direkt. Jag var fortfarande pigg och hjälpte inte direkt till att hålla nere tempot heller. På fiket i Skokloster, Skoklostermacken, var de väl förberedda. Anders hade ringt och förvarnat ägarinnan några dagar innan. Där fick vi ypperlig service och jag passade på att fylla båda benen med kaffe. Det skulle nog behövas. Toni började se så där jobbigt hoppig ut som han gör när det är dags att öka från hårt till svinhårt. Och så blev det. Mina ben imploderade i Dalkarlsbacken och jag fick linka hem med Daniel och en tysk.

Lilla Barkarby stod Hanna i baren och tog emot oss. Sen var afterbiken i full gång. Folk ramlade in en efter en och de flesta verkade ha haft en strålande dag. Själv hade jag så kul så jag tog 20-milare till på måndagen. Nu är randonnésäsongen i full gång!







Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Emil Johansson om livet upp och ner
  • Grusat ner oss!
  • Snackat med Jonas Bohr om rekordförsöket
  • Kraschat på Mallis 312

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 1

Robin

Nya klubbtröjan är riktigt snygg!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Det lutar åt räserpremiär på fredag.


På fredag anordnar Randonneur Stockholm vår andra brevet för året. Den första, Tour de Ötzi blev en formidabel succé. Även den här är en 20-milare. Men den här är helt nyritad och självklart orekad. Den går genom Sigtuna, Uppsala och vänder tillbaka vid Järlåsa. Sedan ett varv runt Skokloster innan vi slutstämplar på Lilla Barkarby. Det finns alla möjligheter till att få en riktigt bra cykeldag alltså. Något som är riktigt kul är att det är strax över 70 anmälda än så länge! Om alla kommer så lär det vara deltagarrekord i Sverige. 

Men vädret då? Nu har SMHI precis ändrat från regn till växlande molnighet. Så det skulle alltså kunna bli räserpremiär för gubben Mölleborn. Tråkigt nöjd jag kommer bli då. Jag har nämligen suttit inlåst i en spinninglokal hela vintern, på grund av andra saker som inte har med cykling att göra, och det börjar bli hög tid att få riktiga mil i benen innan Mallorca. Just nu har jag tre cyklar att välja mellan. Räsern, fulräsern eller pendlarcykeln. Valet kommer avgöras genom en avancerad ekvation av morgonvädret och morgonhumöret. Om ni kikar in här på lördag eller söndag så kommer ni få svaret. Där kan man snacka cliffhanger! Allez! 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Alpentraum bilder.


Om ni inte har köpt senaste numret av Bicycling så har ni fortfarande chansen att läsa om mitt och brorsans äventyr på Alpentraum. I tidningen var det bara några få bilder med i mitt reportage så här kommer några till av de 400 bilderna jag tog under rundan. Det är fan rätt nice i alperna faktiskt. 

















Antal kommentarer: 2

Axel

Ja ente bitter……
Skön bild av klocktornet 🙂


Jonas

Klocktornet… mäter det tidvattnet?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

180 dagar kvar.


Idag är det bara 180 dagar kvar till Paris-Brest-Paris. Våren känns inte längre så avlägsen och alla planer och lopp börjar reda ut sig. Det känns lite konstigt att det faktiskt är fyra år sedan sist. Men tiden har inte stått stilla i PBP-organisationen. Inför årets lopp har de faktiskt lagt ut GPS-filer som man kan ladda ner. De har gjort några ändringar från förra gången men annars är det precis som förr. Ni hittar information och GPS-filer här.

Men för att köra PBP måste man förstås ha kört en brevetserie också. Ni hittar Sveriges brevetlopp på Randonneur Sveriges inspirerande och mind blowing hemsida. Om ni bara vill se Stockholms lopp så finns de här.

Min träning då? Jovars, den rullar på. Det har varit mycket inomhuscykling under vintern för att spara lite tid. Nu när solen lyser lite längre på dagarna börjar det bli dags att hitta ut igen. Det är bara en och en halv månad kvar till vår första (egentligen andra) brevet och sedan kommer det rulla på.

Förresten, ni som har vägarna förbi Mallorca i slutet av april får inte missa vår 20-milare från Alcudia. Det kommer bli en skrattfest. 

CMJN de base

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Tour de Ötzi. Äntligen snöfest!


I lördags gick den årliga vinterrundan Tour de Ötzi. De senaste åren har det varit lite snålt med vinterkänslan på den här rundan men i år fick vi så det räckte och blev över. SMHI hade varnat för stormen Egon som skulle dra över mellansverige. Men såna där varningar brukar alltid blekna när det väl kommer till kritan. Men inte den här gången.

De första milen till Södertälje rasslade på riktigt bra. Det var många glada laxar med i gruppen och det snackades en hel del om snöstormen och PBP och Mallorca och de kommande breveterna. En snabb fika i Södertälje och sen iväg mot Strängnäs. Fortfarande ingen snöstorm men däremot skön medvind. Lite kallt kanske. I Strängnäs skippade vi pizzerian och siktade istället in oss på en korvkiosk, som för dagen överraskade med att inte ha någon korv så vi fick nöja oss med Snickers istället. Innan vi kom till kiosken hade det precis börjat snöa lite lätt. När vi kom ut var det fullt ställ. Det var redan någon centimeter snö på backen. Det kanske skulle bli lite storm ändå. Och mycket riktigt, på 55:an på väg mot Enköping fick vi smaka på snöstorm både från sidan och rakt i facit.

När vi kom till Enköping fick vi en föraning om vad den där Egon var för en. Det började kärva till sig kan man säga. Vägarna snöade igen så vi fick hålla oss till de uppkörda hjulspåren. Efter rondellen där 55:an svänger vänster mot Uppsala följde vi vägen rakt fram mot Bålsta. Om det var kärvt i Enköping så var det ingenting mot vad det började bli nu. Snöstorm, mörker och oplogad väg. Sträckan mellan Skolsta och Bålsta går rakt genom skogen. Cyklarna krängde fram och tillbaka när däcken skar snett i hjulspåren. Jag gick ner på lilla klingan fram för att ens orka gneta vidare. Efter några kilometer gick det inte längre. Vår lilla kvartett stannade och tittade på varandra innan vi kort konstaterade att vi skulle få leda cyklarna den sista milen till Bålsta. Jag märkte direkt att det gick ganska trögt. När jag tittade ner såg jag att båda hjulen stod still. Det var packat med snö mellan stänkskärmarna och däcken. Vi skulle få bära cyklarna till Bålsta alltså. En mil kvar. Feck.

Nån i gruppen varnade för att en lastbil kom mot oss så vi hoppade ner i diket. Till vår förvåning var det en plogbil. Duktigt nöjda stod vi i diket och tittade på när plogbilen och en svans av tjugo bilar susade förbi. Ibland ska man ha lite flyt också. När den sista bilen åkt förbi hoppade vi upp och skakade bort snön från cyklarna och fortsatte. Efter en kvart hade vägen snöat igen och vi var tillbaka på ruta ett. Men nu skulle vi bara ta oss till Bålsta. Därifrån kunde jag tänka mig att ta tåget eller ringa om hämtning eller bara lägga mig på golvet på Shell tills snön smälte.

När vi väl kom fram till Shell i Bålsta var jag helt förstörd. Kall, trött, hungrig och en aning uppgiven. Som vanligt på en Ötzi så stod Gurra på macken och väntade. Han hade med sig en kasse Jägermeister men han tyckte vi såg för slutkörda ut för att få något. Jag köpte en korv, El Diablo med senap, ketchup, räksallad och rostad lök, och en cola. Mina händer skakade så mycket så räksalladen höll på att flyga av korven. Efter det toppade jag upp med en stor kaffe för värmen och koffeinet. När energin kom tillbaks så kom också modet och hoppet tillbaks. Inte fan skulle vi bryta här. Vi ska ta oss i mål. En randonneur bryter inte bara för att det är lite kallt.




Inom en timme hade alla som inte hade brutit kommit till macken. Vi fick rapporter om att några hade blivit stoppade av polisen och blivit stoppade från att fortsätta från Enköping. De hade fått sätta sig på ett tåg istället. Jag tror inte de var så jätteledsna för det egentligen. Det är ändå ett giltigt skäl att bryta.

Till sist drog vi på oss våra blöta ytterkläder igen och gjorde oss redo för de sista 3,5 milen till Barkarby. Vi tog adjö av Gurra och gav oss ut i mörkret. Snöfallet hade slutat. Vägarna var hyfsat uppkörda och vi hade både korv och kaffe i magarna. Livet på en pinne helt enkelt. Efter 10,5 timmar och 20 mil sladdade vi in på Lilla Barkarby satte oss i KBCKs bås nere i hörnet. Vilken fantastisk runda. Äntligen en Ötzi så som den ska vara. Ett stort tack till Erik, Oscar, Gustav och Fredrik för bra sällskap.    

Starkt kört ni som tog er i mål och ett tack till er som startade och ni som följde oss på Happy mtb. Det här var för jäkla skoj ändå. 

/Johan 


Antal kommentarer: 5

Janne Tuba

Snygga grabbar på macken alltså!


Pelle

Imponerande galenskap! 🙂


Eva Mölleborn

Ni är grymma!


Tommy

Den sista ”idioten” är inte född ännu.
Ni kunde i all fall inte skyll på att ni inte visste om vilket väder det skulle bli.


26er

Håller med om allt förutom iglona på huve. Den här svenska hjälmhysterin börjar gå mig riktigt på nerverna. Har helt tappat proportionerna…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Randonnétips till i vår!


Om ni inte har nåt bättre för er i slutet av april så tycker jag att ni ska åka till Mallorca. På lördagen den 25:e går Mallorca 312 som är ett riktigt kul lopp. Men det roliga tar inte slut där. Två dagar senare, den 27:e april, så anordnar Randonneur Stockholm en 20-mils brevet som har potential att bli årets festligaste brevet. Vi startar i Alcudia och kör ett varv via Petra, San Salvador, Randa, Sineu, Lluc, Cap Formentor och tillbaka till Alcudia.  Mer information hittar ni på Randonneur Stockholms hemsida. Välkomna! 


Antal kommentarer: 1

Janne

Det där ser väldigt trevligt ut. Kräver dock diskussion hemma:)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*