Blogg

Kul med race – Djurholms GP osv


Köra race! Det är så sanslöst kul. Plötsligt har jag kört sextävlingsstarter på tre veckor. Så fort man har ryckt av plåstret (tävlingspremiären) bankar hjärtat inte lika hårt på startlinjen till tävling längre. Den uppmärksamme kan tex se att jag hade mer fokus på min Garmin än på att posera framför kameran inför start igår (bild nedan). Vi körde Djursholm GP – en tävling som återupplivats sedan den kördes senast under 80-talet. Och värd för loppet stod min kära klubb Stockholm CK!

På startlinjen stod, förutom en ofokuserad undertecknad, även OS-medaljören Lisa Nordén. Man hade ju kunnat gissa att Lisa skulle vinna – men hon körde främst för att få ett bra träningspass. Helt rätt inställning tycker jag! (om det inte är så att man gillar Rapha-tröjor eller chokladaskar – för det kan man vinna om man hamnar på pallen såklart). Själv gillar jag både rosa jerseys och choklad (nähe!) men jag hade inte kunnat vinna det även om jag så kört elcykel under gårdagen tror jag.

Jag hade kollat på banan på Google maps innan och tyckte att det såg ut som att vi skulle köra runt runt i en fyrkant – ”det kan väl inte vara så jobbigt”. Jag glömde dock bort att kolla på höjdkurvan. Vi körde nämligen upp för en naggande god backe ca 15 gånger. Efter fyra gånger fick jag släppa huvudgruppen och körde partempo med Petra. Petra är ny i Sverige, kommer från England och kör för 5th floor. Välkommen till Sverige Petra!

Vi har mycket gemensamt – bland annat så gillade vi att fira istället för att cykla förra helgen (jag bröllop, hon födelsedag). Alltså bildade vi ”the party peloton”. Ladda upp med fester leder ju sällan till pallplatser (?!). Jag kom sist av alla som fick köra samtliga varv av banan och inte blev varvade igår. Glad över det! Fick bang for the bucks – mest cyklade minuter för startaviften!!! Och så var jag ev den enda som skrattade framför kameran igår? (bild nedan). 

Har varit löjligt glad och trött hela dagen idag – trots att jag kom typ sist! Precis så som det ska vara med tävlingar. Ibland går det bra, ibland går det sämre, men man lär sig alltid något, får fart och fläkt och bra träning! Och kan ha något att skylla på när man går långsamt i trapporna på jobbet dagen efteråt.

Tack SCK för bra arrangemang!

PS – fler tävlingar att kolla in framöver.

Rekommenderas för ALLA som gillar att cykla!

Långa Lugnet

Stockholm 4dagars

Rallarloppet

Fortsättningen på cupen såklart!

Fotokudos: Göran Digné och Jonas Rodny


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Alla drömmar som blir sanna och alla starka tjejer


Jag måste berätta om förra veckan. Den var himla häftig och scorade full pott i såväl fart och fläkt som drömmar som gick i uppfyllelse. Det inser jag i efterhand. Att de där sakerna som jag satt och målade upp i skallen när det var som kallast i vintras – att de faktiskt skedde på riktigt framför ögonen på mej. Under en vanlig vecka i maj. Och utan att jag hade planerat för det hade de alla samma gemensamma element – det var tjejer som spelade huvudrollerna.


 

Arlanda TT – tungan rätt i mun. Foto: Fredrik Warming


Under tisdagen körde jag och SCK:s damlag Arlanda Test Track. Andra delen av Stockholms Cupen på en traditionell bana som får det att svindla i magen på mig. För det går så himla snabbt igenom banans doserade kurvor. Laget hade som mål att sätta färg på loppet, dominera prispallen och behålla den rosa Rapha-ledartröjan.


 

Arlanda TT – tungan rätt i mun. Foto: Fredrik Warming


Vi kunde efter ca 35 minuter race checka av samtliga av målen ovan! Efter att ha cyklat TILLSAMMANS. Man kan snacka samarbete och kommunikation i timmar, men när man väl är ute på banan och måste fatta beslut när det går i 40 km/h.. sådant klaffar liksom inte på en gång. Men äntligen fick vi i laget alla bitarna att falla på plats och det var en stor lättnad. Även för mig som droppade in längre ner på resultatlistan!

 

Pallen från Arlanda TT, 1a Clara Säll, 2a Ulrika Högberg, 3a Camilla Backman. 


I onsdags var det dags för första träningen med Tjejklungan – gruppen med tjejer som ska cykla Velothon tillsammans i september. Trots att det var kyligt ute och vädret bjöd på såväl regn som hagel dök 15 tappra tjejer upp! Och jag som var rädd över att ingen skulle komma. Vi cyklade en sväng söder om stan och alla var duktiga – trampade på bra och nötte klungträning, trots att mina instruktioner kring konsten eventuellt var luddiga (jag var nervös inför uppgiften).


Här kan man anmäla sig till träning 24 maj!


Tjejklungan is on! Foto: Frida Grundström

 

I torsdags morse låg kylan kvar och det var dimma i luften. Jag hade tidig dejt på MTB med min granne och F15-16 mästarinna Kajsa Eneroth. Kajsa säger ”jag gillar mest när man får hoppa ner för saker eller köra i skidbackar” och jag säger ”jag tycker om breda grusvägar utan hål som lutar svagt uppåt”. Det vill säga – perfect match! Jag kan ta Kajsas rulle när det blir tekniska partier på stigar och i gengäld kan jag försöka erbjuda henne min rulle på platten. Vi hojade ihop en timme och sen cyklade jag med ett brett leende på läpparna till jobbet.

 

Jag tycker att man ska bli bättre på att fira saker och även ha respekt och minnas sina drömmar från ett tidigt stadie. Att det som i december endast var stoft av idéer på ett papper – vaga meningar som stundtals kändes omöjliga – men som sedan vuxit fram bit för bit – nu händer och dessutom framgångsrikt (pallplatser till laget, många tjejer på Tjejklungan träningen dvs). Det är stort! Och det har tagit en del tid och slit. Men nu när jag ser hur bra det kan bli – och hur glad jag och de som cyklar med mig blir på kuppen – tvivlar jag inte när jag säger att det varit värt det.


En grej till! Mycket fokus på damer i detta inlägg. Det betyder inte att jag på något vis åsidosätter er herrar som cyklar med mig och framförallt får mitt liv och mina cyklar att rulla. Mekanikerna på Velo Oxygen som hjälper mig när jag kommer dit i panik med halvt-paja hojar dagarna innan tävling tex. Fredrik W som blivit SCK:s lagets mekaniker- service och kameraman. Min sambo som lagar mat och ställer upp i alla lägen. Jisses vad bra ni är killar – också!


KM i Lidingö MTB:s regi. Vinst i damklass för min del! Foto: Martin Söderlund (mästare i herrklass!)


Bonus: igår vann jag ett av årets mest ärorika race: KM i MTB i Lidingö MTB:s regi. STORT för mig pga att jag vågade ge järnet trots att huvud och kropp känts tungt hela veckan. Plus att jag ständigt drömmer om att bli modigare och snabbare i skogen. Mer om det en annan gång.

Antal kommentarer: 1

Klas

Du är grym Ingrid!!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

RR Pearl Izumi MTB – Skandisloppet


Jag skulle tävla mot Rissveds i helgen egentligen och jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte var nervös. Det började pirra smått i magen tidigt i veckan eftersom jag är en novis på MTB och dessutom inte hade chans att reka banan inför Skandis MTB innan start. Höll dock alla orosmoln på avstånd under lördagen genom att köra en sportgrus-fika-tur med fingänget ur Rapha Cycling Club. Boostade både skratt- och kolhydratsdepåerna.

Hur som helst – söndag morgon kom och tyvärr stod inte Rissveds på startlinjen. Men där stod jag och huttrade i det oväntade regn som föll. Hade som mål att vara med ordentligt i starten och försöka ta plats tidigt. Tog rygg på starka Jessica Clarén och smög under repet till topp-startgruppen. Startskottet gick och jag glömde snabbt att jag frös och att jag skulle ta plats. Det var cirka 130 herrar och 20 damer som startade i tävlingsklass.

Den första kilometern gick snabbt på asfalt men sedan körde vi in på en stig och uppför en brant backe och där tog det snabbt stopp av folk som började springa uppför och sedan gick det trögt framåt i ett lemmeltåg av cyklister på stigarna.

Önskar att jag hade vågat släppa mer på bromsen för att hinna med de tåg med cyklister som sedan gick iväg ut längs Fyrisån och söderut. Istället blev jag ensam en stund på platten tills nästa flock av cyklister kom. Där kom Maria Carlsson som jag känner till sen tidigare. Och snart kom ett par andra tjejer i Uppsala och Östra Aros kläder ikapp (Li och Maria). Det är första gången som jag kör en MTB-tävling i en grupp med flera tjejer och det var roligt. De lokala tjejerna verkade känna cirka hela funktionärsstaben så jag försökte suga åt mej av de hejarrop som de fick. Hörde även att vi låg i topp-5 av damerna, vilket var bättre än jag trodde.

 

Men jag började bli trött tidigt in i loppet, fick hoppa av cykeln när vi skulle upp för slalombacken i Sunnersta. Tror att jag slösade mycket energi på att inte känna igen terrängen och bromsa runt som ett kylskåp på de mer tekniska delarna. Vilket även är precis vad jag behöver: cykla ut i det okända och jaga andra cyklister. Vågar betydligt mer då än när jag mesar runt på egen hand.

På de mer lättåkta partierna tog jag en hel del ansvar och tog vind samt försökte agera någon slags coach i gruppen. Blir rätt irriterad när jag hör hur jag har ett tiotal cyklister bakom mig och få vill känna vinden i ansiktet?! Fick lite dåligt samvete över att jag skrek och tjoade på folk (ehm.. herrarna..) att komma upp och hjälpa till, men kunde i stundens hetta inte låta bli.

 

In på de mer tekniska delarna på det andra varvet misstänker jag att de lokala tjejerna försökte lura sig av oss som inte var lika hemma vid stigarna som de var. De hade en lucka precis innan den (efter 90 min cykling) förskräckliga skidbacken – men den lyckades vi plocka in. Och då återstod cirka en mil av loppet och jag insåg att ”för tusan Ingrid, tappa inte bort den här chansen nu!”. Det är sällan som jag blir så hetsad inför en målgång – jag brukar få slåss mot känslan i mej som vill att alla ska rulla i mål tillsammans (och sen fika efteråt ;).

Gav allt på att inte bromsa bort mig på stigarna och skötte mig, med mina mått mätt, väl! Kyrkan i Uppsala närmade sig och sista delen körde vi genom stan och uppför slottsbacken. Jag hade inte många watts kvar i benen och var sen med att positioner mig – men rullade in som sjunde dam och på tiden 2,14-ish – vilket jag är nöjd med då jag hade som deadline att hinna till damernas GP-lopp som startade strax därefter!

 

Resumé: bra arrangerat lopp med en kontrastrik bana – i såväl urban miljö som stig och grus. Även plus för att det bjöds på vettig mat och lättöl vid målgång! Tack Skandisloppet för bra arrangemang! Och tack till er herrar som kom och klappade oss tjejer på axeln efter loppet – hedersvärt!

Foto: HappyRide och MTBfoto.se


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Försöker ta Rissveds rulle i Uppsala i helgen!


Helgen har svischat förbi! Ungefär samtidigt som jag började känna att det var OK att gå i trappor igen efter Lidingöloppet MTB kröp det även i mig efter lusten att tävla igen. Ni vet känslan av när det är måndag morgon och man behöver något mer än en kopp kaffe för att vakna till liv och få dagarna fram till helgen att kännas kortare?

Jag kollade upp om man ännu kan anmäla sig till loppen som går i Uppsala i helgen – Pearl Izumi MTB Skandisloppet och Shimano LVG Skandisloppet. Det går! Via www.skandisloppet.se .

Jag fattar faktiskt inte varför jag anmält mig tidigare då de är riktigt fina lopp på nära avstånd från Stockholm. För två år sedan körde jag loppet på landsväg, vilket jag speciellt minns då jag och SubXX hade en egen följe motorcykel hela loppet igenom + att fika-depåerna var av riktigt hög klass (viktigt)!

I år tänkte jag dock tävla på MTB. Det ska OS-medaljören Jenny Rissveds också göra! Så om jag bara tar hennes rulle i starten så borde jag komma snabbt i mål?! 

Skoja bara! Jag kommer kanske se Jennys rygg ca 10 sekunder i starten. Sedan får jag nog klara mig på egen hand altenativt ta rulle på någon som rullar fram i min egen takt.

Senast jag tävlade mot Jenny Rissveds var på SM i CX i höstas och då var det snö, bild nedan. Ska enligt prognosen bli ca +20 grader varmare i helgen (+15 deg o sol). Perfekt race-väder!

Efter loppet ska jag heja på mina favorit-ladies i SCK som ska tävla i Skandis-GP på söndag eftermiddag. Det är SWE-cup och det lär bli ett riktigt tufft lopp. Jag ska skrika mig hes och ta bilder i solen! Alltså ser det ut som jag går en perfekt helg till mötes! 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

RR Lidingöloppet MTB


Jag har rejsat! Och det är jag otroligt glad över eftersom 1 – Lidingöloppet MTB är ett fantastiskt arrangemang, 2 – jag har saknat tystnaden o nervositeten i startfållan, startskottet, den höga pulsen = race life, 2 – jag har gått och gruvat mej hela våren över årets debut – nu är den gjord!

Men vi tar det från början. Det var gó stämning nere på Lidingövallen sen klockan 07.00 i lördags morse. Oskar Ekman höll låda som speaker och överallt kryllade det av förväntansfulla cyklister i alla åldrar. 

Dagens enda misstag skedde för min del ca kl 11.55 då jag stod i startled 1D. Där fanns nästan inga andra damer? Frågar några funkisar som tillrättavisar mig till detta startled och ser ungefär samtidigt hur någon annan tjej börjar hoppa över repen till startled 1B – där de flesta andra tjejer antagligen stod. Vid den tidpunkten vågade jag inte mig riktigt på att börja trassla mej framåt i leden. Skulle antagligen fastnat i ett rep (pga fumlig & nervös) samt missa slå på min Garmin kl 12.00 (hemska tanke ;). Står lydigt kvar och hör startskottet men kan inte komma iväg omedelbart utan får köa under de första 2-3 km. 

Swish – swish – älskar ljudet av många snabba cyklister som ger sig iväg samtidigt. Foto: Peter Holgersson. 

Det var stökigt i början men så fort backarna på grusstigarna tog vid började fältet att sprida ut sig. Jag kan erkänna att jag var extra nervös över partiet på Bosön – vilket är det knixigaste under hela loppet. Det fina med att tävla är dock att man tycks få super-powers och de stenar som jag tyckt sett ut som stora stenblock under träning såg jag knappt när jag var inne i tävlingsbubblan?! Fantastiskt.

Snabbt var den läskiga delen över och vi fortsatte att sätta fart över best-parts of Lidingöloppspåret – Karins backe och Aborrebacken. Kul att det fanns en hel del publik ute i spåret, som spelade hårdrocksmusik, och hejade på ett vis som fick varenda åkare att känna sig som en super-hero.

Kul på grus på LL-spåret. Foto: Peter Holgersson. 

Jag hamnade i en grupp av ett gäng herrar när vi vände ner mot vattnet på öns sydsida. Insåg att det var där jag kunde nyttja mina landsvägs-skills och ligga på hjul över asfalten. Tack killar för draghjälp! Och förlåt för att jag eventuellt sedan bidrog till att ni förlorade X antal sekunder när jag sedan låg som en bromskloss under de mer tekniska partierna.

Fokus 110%. Foto: Peter Holgersson. 

Fältet spred ut sig igen då vi började tugga uppför och in på fler stigar runt Kottlasjön. Jag har mycket utvecklingspotential tekniskt men de bark-täcka lagom flowiga stigarna älskar jag att köra på. Och det blir inte sämre av att Kottla-sjön är en sådan vacker oas mitt i alltihop. 

Fick nys på en av de få tjejerna jag såg i spåret ungefär halvvägs in i loppet. Det gav mig mer energi. Att få draghjälp av män i all ära men… att se en tjej som kör för allt vad tygen håller är coolare. Speciellt Marie (? läste jag på hennes rygg) var en fena på att bomba nedför och jag försökte släppa bromsen och hänga på så gott jag kunde. 

In mot varvning i målområdet började jag dock bli riktigt trött och tappade flow. Mutade mig själv med tankar som att jag cyklat de sista ca 15 km många gånger innan och det har aldrig varit så jobbigt?! samt att jag visste att en after-bike var på G så fort jag tog mig över mållinjen och vidare hem. 

Det började bli mer utspritt bland åkare under den sista milen av loppet. Något som jag var glad åt när det är dags att tackla Bosöns något knixigare parti igen. Det går enklare än väntat igen – hurra! Och när det var över sökte jag ryggar att fästa blicken på igen på för att ha något att fokusera på istället för att lyssna på mina trötta tankar och gnällande ben. 

Kö för fika efter målgång! Foto: Henrik Öijer

Voilá – äntligen såg jag mållinjen framför mig och hörde Oskars (speakerns) muntra stämma inne på Lidingövallen. Mycket glad – över att få köra musten ur mig på ett så bra arrangerat lopp – med många peppande funktionärer i var och varannan kurva.

Jag kom på plats 13 (tid 2.39.40) av 60-70 damer (25-ish i elit) i ett starkt startfält. Jag förstår det som att det var fler damer till start i år än tidigare år och det är glädjande. Hoppas att trenden fortsätter hela säsongen OCH att Lidingöloppet (och andra lopp) kan matcha det med att arrangera egen damstart, vilket gör en mer rättvis och säker tävling för tjejerna.

Idag (söndag) planerar jag inte att göra många knop, utan att börja samla energi till tisdagen då vi rejsar StockholmsCup på ArlandaTT igen!

Antal kommentarer: 1

Anna Pojen

Skulle bara skriva också att det var en rolig rejs-rapport att läsa! Full fart så man liksom flyger med i svängarna i texten! 😀



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Äntligen vår och kul på hjul!


Ingen har kunnat undgå att det har varit en FJÄDRANS vår. Botten blev för min del nådd under helgens Rapha-Prestige i Köpenhamn. Ca 3 mil in i loppet (på 21 mil) fick jag och mitt lag (Team Dike) stanna vid vägkanten och överväga att  knacka på hos random bonde för att värma våra fingrar. De var så frusna att vi knappt kunde hantera bromsreglagen.

Men det är en annan historia som jag ska berätta om senare och OBS – den incidenten var den sämsta på ett lopp/äventyr som annars var fantastiskt. Och en botten som jag där och då tog ett rejält avstamp ifrån. Puss&hej misärvår! Därifrån fortsätter det bara UPP, UPP och in i den fina våren som äntligen (peppar peppar) verkar kommit för att stanna.  

Maj är här och under bara loppet av en vecka händer följande KUL-på-hjul-aktiviteter runt om i Stockholm.

1 – Lidingöloppet MTB i helgen. Race på hemmaplan för mig! Dessutom barkar det mot en riktig folkfest då deltagarantalet är 45% fler redan på anmälningslistan. Och vädret verkar bli strålande. Jag känner en skräckblandad förtjusning inför loppet. Det är inte många meter som kommer gratis eftersom det är mycket kuperat. Och med 25 damer anmälda i elitklass (!!!) kommer tempot bli högt från start. Bara att tänka WATTSUP! och glädja sig åt att det inte blir långt att ta taxi hem efter loppet för egen del om jag har svårt att gå ;).

1 – Stockholmscupen har dragit igång. Plötsligt bjuds det upp till hög fart och puls nästan varje tisdag under veckorna framöver. De som inte har provat på att köra ett GP på 30 minuter och som inte minns hur trött och glad samt hur bra träning man kan få av det ombedes prova på snarast! Igår räckte det till och med blott 10 min för att undertecknad skulle bli trött. Jag gjorde en attack som höll till en utbrytning under några varv.

Några varv som kändes som mils långa?! Trots att de blott mätte ca 1,6 km. Och som krävde att jag låg och återhämtade mig som en klubbad säl i klungan en stund efteråt. Men det var roligt så länge det varade! Bra inledning på tävlingspremiären dessutom.

Cirka 25 minuter senare korsade min goda vän och lagkamrat Ulrika Högberg mållinjen som vinnare, följt av Hanna Johansson – även hon en av mina lagkamrater ur SCK och Susanne Löffler från #STHLMMESS.

 

BAM – där gick startskottet för ett katt- och råttaspel om den rosa vinnartröjan. Det kommer att pågå till slutet av augusti då den sista deltävlingen äger rum på Skeppsholmen.

Trots risk för hög fart och hög puls hoppas jag inte att någon känner sig skrämd att delta. Its all just for fun och personligen är mitt mål med dessa race att få bra träning och experimentera lite med såväl mina ben som med taktik. Får hellre ett bra pass och kommer sist än att fega 30 min i klungan för att sen spurta på slutet. Men var man gör som den vill, jag hoppas det blir fortsatt många startande på varje tävling!

3 – Min lilla dröm om att få ihop tjejträningar och en grupp med tjejer till Velothon Stockholm 10 september börjar falla på plats! Den 10 maj håller jag i första träningen och jag hoppas att många tjejer kommer dit. ANMÄLAN HÄR!  Vi kör från Velo Oxygen i Sickla.

Syftet med dessa träningar är i början att vi ska köra ihop oss gällande teknik och säkerhet på cykeln. Ingen kommer bli avhängd och ingen är i för dålig form för att vara med! Hoppas vi ses!

Och glöm inte… vi gör ju allt det här för att livet blir så mycket roligare. Hade igår ett av årets bästa pass med Tove Langseth i gryningen. Allt som krävdes var en tom väg, några vilda djur och oss två som gärna ville känna våra hjärtan slå lite hårdare innan vi skulle vidare på jobb inne i stan. Magiskt. 

Fotokudos: moi + Michael Berggren


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in