Kommer vi komma fram i vinter? Del 6


 

Ja, i Linköping!

Har fått några bilder på hur det kan se ut i Linköping och Norrköping där man använder sig av sopsaltning på vissa större cykelstråk som jag skrivit om tidigare. Bilderna nedan visar stråk som är prioriterade och bl.a. går till/från universitetet. Kontrasten där man använder sopsaltning och där man plogar traditionellt är påtaglig. Trots 50-60 cm snö så har man i stort sett barmarksförhållanden för cyklister (och gående). En invändning jag tycker är rimlig är att det är lite smalt och att det skulle vara bra om man antingen körde med bredare borste eller två gånger. 


En plogad cykelbana ansluter en cykelbana som är sopsaltad. Vilken föredrar du?

I Norrköping ser det ut så här:

Kanske lite för smalt vilket ju leder till konflikter mellan gående och cyklister. Men annars är det ju en mycket bra yta för gående och cyklister att färdas på.

Så här ser det ut när borstningen precis har skett och innan saltlösningen börjat verka.

Här ser vi då en metod som uppenbarligen fungerar och detta även vid stora snömängder. I min stad ser det mer eller mindre ut som skit på många av de större cykelstråken och just vid väderomslag mellan plus- och minusgrader blir det mycket besvärligt att cykla (och gå) pga. all modd som ligger på cykelbanan och som sedan fryser till och skapar besvärliga och farliga spår och vallar. Detta mer eller mindre elimineras med sopsaltning. 

Så här kan det se ut i Stockholm:

Årstabron

Hornsgatan. Foto: @LuckyMoneyFrog/Twitter

Liljeholmsbron. Foto: @gabgjerswold/Twitter

Johanneshovsvägen. Foto: @mattiaskrantz/Twitter

Hornsgatan. Foto: @perhylen/Twitter

Här väljer man att inte ploga stora cykelstråk överhuvudtaget, detta är samtliga cykelstråk som av staden är utpekade som viktiga pendlingsstråk och där framkomligheten ska vara god. Stadens målsättning i sina styrdokument är att man ska bli en cykelstad i världsklass och konkurrera med de stora cykelstäderna i Holland och Danmark. Detta framstår ju mer eller mindre som ett skämt när man ger sig ut på cykelbanorna dessa dagar. Staden är ju inte ens bäst i landet, långt ifrån, utan harvar väl i korpligan. Det är uppenbarligen så att dessa styrdokument och målsättningar inte har gått fram till de som är ansvarig för vinterväghållningen (eller skiter de i dem alt inte har förmågan att klara av dem?). Inte heller verkar det som de som är ansvariga vet vilka metoder som finns och kan användas för att nå ett bra resultat. Det känns som en mycket halkig, lång och hinderfylld väg till världsklass… 

Tack Per-Erik för bilder!

Del 1, 2, 3, 4, 5

Antal kommentarer: 4

Erik S

Tack för talande bilder. Känner igen mig.
Viljan att lämna ett bra resultat efter sig verkar saknas hos många i snösvängen, på alla nivåer. Oförutsägbarheten är också jobbig. Varje morgon när jag cyklar till dagis och skola med barnen är jag osäker på om det kommer var plogat, om nya vallar är upplagda om jag måste ledda cykeln och om jag hinner i tid. Vissa små lokalgator är perfekta medan pendlingsstråk för cyklar inte plogats på två veckor. Allt verkar så slumpmässigt.


Krister Isaksson

Erik S, det är verkligen ett enda stort systemfel och en mycket tydlig avsaknad av både vilja och förmåga att förändra detta. Tillförlitligheten är en av de mest avgörande faktorerna i människor vardagspendlande, att inte veta om man överhuvudtaget tar sig fram, vilken väg ska jag välja och dess status, vad kommer jag möta för hinder idag, hur lång tid kommer det att ta osv. är direkt förödande när det gäller att skapa ett ökat och säkert cyklande.
Istället för världsklass kanske vi skulle utnämna Stockholms vinterväghållning till världskass!


Nisse

Angående sopsaltade cykelstråk i Linköping. På den översta bilden ser man tydligt att den plogade vägen inte är plogad sedan det snöade sist så frågan vad man föredrar haltar lite. Sopsaltade stråk funkar när det snöar lite men vid kraftigare snöfall blir resultatet inte så bra. Då går de vanligtvis ut och plogar istället men saltet som ligger under gör att det blir slaskigt trots många minusgrader. Saltet gör även att det blir slabbigt och halt där de sopsaltade stråken ansluter till plogade stråk (vilket man för eller senare måste in på eftersom bara delar av cykelvägarna sopsaltas). Hur cykeln mår av allt salt behöver jag knappas förklara.
Iakttagelsen att det är smalt är hel korrekt, sopvalsen är så smal att saltvagnen ofta går i plogvallen när det svänger vilket får till följd att snön trycks ut på den nyligen sopade cykelvägen.
Valet mellan sopsaltat eller dåligt plogade cykelvägar är som att välja mellan pest och kolera men om bra plogade cykelvägar var ett alternativ skulle jag välja det alla dagar i veckan.
Håller med Erik S att det saknas yrkesstolthet i snösvängen.


Krister Isaksson

Nisse, här är exempel hur det ser ut efter ett kraftigt snöfall. Tycker det verkar som sopning fungerar även då! Detta är resultat som mycket sällan uppnås med plogning.



Hur insnöad får man vara?


”Vi skyller inte ifrån oss men det är bra om våra medborgare försöker inse hur mycket snö det har kommit.”

Så sa Mats Freij, pressansvarig på Trafikkontoret, häromdagen i DN. Tror han att det på något sätt undgått oss, vi medborgare, att vi inte kommer fram på trottoarer, gångbanor, cykelbanor,…? Jag tror också vi medborgare insett att staden, via sitt Trafikkontor och stadsdelsförvaltningar, inte klarar uppgiften att säkerställa framkomlighet för alla trafikantgrupper inom rimlig tid. I går började man röja trottoarer och gångbanor utefter huvudgatorna i den delen av söderort jag bor i. Det är nu en och en halv vecka sedan snöfallet. De är långt i från klara och till helgen väntas mer snö. Detta är ju inte första gången under 2000-talet det faller större snömängder under en kort period. Gör man en mediasökning så dyker Mats Freij upp ungefär vartannat år och som en papegoja upprepar han samma visa gång på gång. Det vi kan konstatera är det som nuförtiden är normalvinter, dvs. att det under korta perioder kommer stor nederbörd, har helt gått förbi Trafikkontoret. Detta har ju klimatforskare och meteorologer varnat för bra många år nu och vi upplever det men varför lyssna, se och lära Trafikkontoret.

Vidare säger Mats Freij så här: ”Vi har 25 kranskommuner som också snöröjer och det innebär att det finns för få resurser att sätta in. Och att ha avtal för den här sortens resurser skulle göra att man kom upp i kostnader som ingen skulle acceptera.”

Jaha, först finns det alltså inte resurser, de är upptagna överallt. Sen finns det resurser men då handlar det om att kostnaden är för stor (den här invändningen kommer alltid som ett brev på posten och jag skrev om den i ett tidigare inlägg). Men hur vet vi att kostnaden är för stor? Har Trafikkontoret någonsin talat om vad som behövs för att få en hög kvalitet och tillförlitlighet på vinterväghållningen? Sedan kan man ju undra vilken kostnad? Jag misstänker att det Mats Freij menar är Trafikkontorets kostnad, för inte har kontoret gjort någon studie vad dagens urusla snöröjning innebär för samhällskostnader, eller? Gjorde Trafikkontoret en sådan studie tillsammans med en medborgarundersökning så misstänker jag att det skulle visa sig att kostnaden inte alls är för hög, svaret skulle troligen bli att den nivå som är idag är oacceptabelt låg.

– Just nu är det ointressant hitta syndabockar. Men vi kommer att analysera och reda ut vad som har gått fel om det är resursbrist eller ett systemfel, säger Mats Freij.

Vi behöver inte leta och hitta syndabockar. Detta har upprepats med jämna mellanrum under 2000-talet och i slutändan är det staden, via sitt Trafikkontor och stadsdelsförvaltningar, som har ansvaret. Det är högst oroväckande att Trafikkontoret inte verkar inse detta…

Antal kommentarer: 12

Jonas T

Så är det. Tror också att även entreprenören många ggr/i de flesta fall saknar kompetens, vett och sans. Det kan väl inte vara så att kommuner beställer plogvallar mitt på regionala cykelvägar eller på gång- och cykelvägar som i det sistnämnda fallet gör att vuxna och barn måste gå runt och ut i körbanan där det är 50 km/h. Eller tänk om beställningen verkligen ser ut så: ”Gör gärna snövallar lite här o var på cykelbanor, de kan väl ta det lite lugnt, se sig för, leda cykeln. Annars blir det så dyrt. Men stora p-platser måste plogas extra noga. Särskilt infarts-p för bilar. Infarts-p för cyklar kan ni gärna använda som snöupplag. Lycka till.”


Krister Isaksson

Jonas T, ja det är en riktigt soppa detta, ett träsk utan dess like och ingen vill ta riktigt ansvar för situationen. Och i kläm i denna urusla hantering kommer vi brukare. Avtal, kontrakt och pengar blir viktigare än vilka möjligheter vi medborgare har att ta oss fram.


ekstromenator

Det rullar ca 150 traktorer dygnet runt sedan förra förra tisdagen då snön började vräka ner, det är någonstans mellan 200-300 lastbilar som kör dygnet runt för att frakta bort snön, arbetet är delvis nere under rusningstrafiken då man passar på med skiftebyte och tex bränslepåfyllning, verkstaden är bemannad dygnet runt för att maskinerna skall fungera (trasiga plogar mm) + extrainhyrda mekaniker ute i fält, dryga 50-talet trappskottare håller på med handskottning där plogarna ej kommer fram. Det räcker inte ens för att hålla efter gatorna rena från snö eftersom det fortfarende snöar. Sen vintern började har det förmodligen fallit mer snö än hela förra vintern. Tyvärr prioriterar inte beställaren Stockholm stad och Trafikkontoret Cykelbanor även och flera större pendlingsstråk är röjda. Något som också falerar mycket när det kommer så mycket snö är att cykelbanan ligger brevid bilvägen, eftrsom snön inte går att få bort snabbt nog i dessa volymer plogas den helt enkelt upp på cykelbanan efter beställarens prioritering. Jag är väldigt glad att min sträcka jag cyklar börjar bli riktigt bra plogad, men det dröjde till i onsdags innan den började blir någorlunda cykelbar. Till detta kommer förstår att det är flera olika entrepenörer som utför arbetet och kartering över plogområden är diffusa och oklarheter om vem som är ansvarig för vissa gator därför gör att det inte blir plogat alls… / Thomas (jobbar inte med vinterväghållning, men hos en av dom stora entrepenörerna)


Krister Isaksson

ekstromenator, du beskriver tydligt att resurserna är otillräcklig. Att systemet med olika områden och entreprenörer är som gjort för strul om beställaren inte är mycket tydlig samt noggrant följer upp insatserna. Så sker uppenbarligen inte i tillräcklig omfattning…


ekstromenator

Lite så är det, ingen betalar för att 200 maskiner skall stå stand-bye ifall det snöar, ja det finns över huvud taget inte så många maskiner disponibla när det snöar tillräckligt mycket. När det kommer i sådan mängd på så stora ytor som stockholms gator utgör kallas det in traktorer från alla möjliga håll, tex bönder från mälaröarna eller lastbilar utanför stockholms län. Jag tror att huvudproblemet är beställaren trafikkontoret som inte vill betala för den extra kostnaden, inte blev det bättre när förra vintern var relativt mild. Ett exempel är att jämnföra med Arlanda, vintern 2011-2012 röjde dom totalt 250000 kubikmeter snö på Arlanda, förra veckan plogade dom undan 200000 kubikmeter på 1 1/2 dygn som detstora snöfallet var. Bromma stängdes helt trots att dom bara har en bana att ploga. För ovanligheten skull kan man faktiskt säga att det blev ett riktigt snökaos, inte blir det bättre av att det faller 5 ibland uppåt 10 cm om dan under uppröjning från förra vecka vilket dessutom styr onödigt många fordon till huvudgatorna. / T



Låt oss räkna lite


 

”En vecka att röja undan det värsta”

Så sa Mats Freij, pressansvarig på Trafikkontoret, i DN igår. Vidare sa han att ”Men vi jobbar med alla resurser vi har” . Och i artikeln anges att det är 150 fordon som arbetar med snöröjningen i Stockholms stad. Så låt oss då gå igenom vad dessa 150 fordon ska snöröja:

153 mil gator

211 mil gång- och cykelbanor

Sen finns det 8 000 meter kajer. Låt oss säga att hälften ska snöröjas.

Totalt: 364 mil

Antal mil trottoarer uppges inte i stadens ”Snyggfakta”, men det är kanske hälften av gatumilen, säg 75 mil. Nu är det ju så att i ytterstaden röjer man ju bara ena sidan av gatans trottoarer så vi kanske ska minska siffran till 50 mil. Grunden för mänsklig förflyttning, att gå, är inte möjlig på hälften av ytterstadens trottoarer under vintern. Det är som Mats Freij säger – Det är inte roligt att bo i en närförort när det har kommit så mycket snö.  Sedan har Trafikkontoret även ansvar för ett antal större parker som ska röjas med dessa fordon.

Så då är vi uppe i totalt 414 mil (säkert några mil fel hit eller dit). 414 mil och 150 fordon (jag utgår från att det är snöröjningsfordon). Det blir ca 2,8 mil per fordon, 28 000 meter. Låter detta som en rimlig kapacitet? Nej självklart inte och vi har ju svaret så fort vi ger oss ut på stadens trottoarer, cykelbanor, gator och parkvägar att det på långa vägar inte räcker till. Och vi har haft det svaret ett antal gånger och år nu under 2000-talet. Och varje gång får vi höra Mats Freij på Trafikkontoret beskriva hur komplicerat det är, att om det inte vore för alla människor som bor, lever och rör sig i staden skulle de fixa biffen – människor är så att säga i vägen antingen dom går, cyklar, kör bil eller parkerar sina fordon. Men om parkerade bilar nu är ett sådant stort problem, varför förbjuder ni inte gatuparkering vintertid? Sen ska han enligt steg 1a i Trafikkontorets mediautbildning alltid avsluta med att visa handlingskraft: ”Men vi jobbar med alla resurser vi har” . Det är väldigt sällan vi hör någon form av självrannsakan i dessa intervjuer. Det handlar ju om att inge förtroende, men Mats det är sedan länge förbrukat… 

Jag tycker att Trafikkontoret borde insett för länge sedan att så här ser verkligheten ut och det är dags att utforma vinterväghållningen därefter. Då brukar invändningen komma att det är för stor kostnad, det är inte rimligt att ha den kapaciteten. Men har vi råd att inte ha den kapaciteten? Vad innebär det för kostnad för staden och för samhället att ha det som vi har det dessa dagar? Detta är ju inga kostnader som drabbar Trafikkontoret så att man där skulle känna något större ansvar för detta är väl kanske inte så konstigt. Hur skulle det se ut om det fanns mer än dubbelt så många fordon och en snöröjningsstyrka som verkligen arbetade när det snöade? Dygnet runt, på löpande band, i skytteltrafik. Visst kostar det men vi får ju något också…

Antal kommentarer: 8

Pelle

Måste ändå säga att redan på torsdagsmorgonen, dagen efter ovädret, gick det mycket bra att cykla in från norrort. Bäst som vanligt var Solna! Andra kommuner ta efter tack.


Johannes Westlund

Det finns en ytterligare fråga:
Vad skulle det kosta att tekniskt eliminera problemet genom smarta lösningar? Säg exempelvis uppvärmda huvudcykelstråk och trottoarer i centrum. Då skulle man skaffa sig massor mil svårröjda ytor man slipper röja. Så kan man koncentrera sig på det som går lätt att ploga istället.


manne

här i stans lokala tidning angavs att en plogbilsförare kört 30 mil under den natten det snöade som mest ! Så 2,8 mil/fordon som du anger låter som rätt slött tempo!


Krister Isaksson

manne, han kan ju ha kört fram o tillbaka samma sträcka många gånger! 😉


Erik Johansson

Efter snöovädret var det städdag hos oss, på vår 100m långa bakgata plogade dom i 20 min eller 30 min. Det blir 1.5 km eller 2.5 km på en 8 timmars natt.. Men då var det väl plogat.



Antal kommentarer: 2

Markus

Jag ser att du också har noterat storsatsningen som stockholms stad gör på oss cyklister.


Krister Isaksson

Markus, nu förstår jag inte ALLS vad du menar…



Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 4


 

Regn och snö = oftare grönt ljus

Ibland tror jag inte det är sant när man nås av vad som sker på cykelområdet runt om i världen, sen börjar jag undra vad det är för underutvecklat land jag bor i. I Groningen ska nya trafiksignalanläggningar, som inte är kopplade i ett nätverk av anläggningar, som standard utrustas med en regnsensor. Sensorn ska se till att cyklister få grönt ljus oftare när det regnar eller snöar. Detta har beslutats med anledning av en positiv utvärdering av en test med en regnsensor vid Oosterbrug.

Jag upprepar: cyklister ska få grönt oftare när det regnar eller snöar.

Testet med en regnsensor vid Oosterbrug de senaste månaderna har enligt kommunen medfört många positiva reaktioner. Inte enbart från cyklister som nyttjar Oosterbrug, men även av andra. Regnsensorn har inte medfört längre väntetider för övriga trafikanter och inte heller köar. Det har inte kommit några klagomål från varken polisen, kollektivtrafikkontoret Groningen-Drenthe eller kollektivtrafikentreprenören Qbuzz.

Man har nu valt att utrusta nya trafiksignalanläggningar direkt med en regnsensor på grund av de låga investeringskostnaderna då. Kostnader för att i efterhand kompletera med en regnsensor är ca 90.000 sek. Detta på grund av att mjukvaran behöver anpassas och att hårdvaran behöver köpas in. Det finns ett undentag då en regnsensor ännu inte kan tas med. Det är idagsläget inte möjligt att göra detta när trafiksignalanläggningen utgör en del i en sk nätverksreglering. I detta fall är flera anläggningar kopplade till varandra. Påverkan av en anläggning innebär påverkan av hela nätverket som innebär att den samordnade regleringen inte fungerar längre. Källa: Fietsberaad

Detta visar på en förståelse, en insikt och kunskap om cykeltrafik som i stort sett lyser med sin frånvaro i Sverige. Tänk om det fanns denna vilja till att testa, utveckla och cykelanpassa trafiksignalerna i den stad jag bor i! Här härskar mer en metalitet från 50- och 60 talet och en frusen ideologi som Martin Emanuel tar upp i sin avhandling ”Trafikslag på undantag”.

Cor, stort tack för hjälpen med översättning!

Här kan du läsa mer om trafiksignaler i del 3 och hur de kan göras mer cykelanpassade och här är del 1 och 2 i serien.

Antal kommentarer: 6

Martin

Jag undrar om vi får fler cyklister med vattenpistol pga detta.
Om inte annat kanske det livar upp lite i trafiken.


Krister Isaksson

Martin, det räcker med vatten i cykelflaskan! 😉


manne

underbar idé
tänk att det finns folk som tänker till lite och kommer på ”självklara” lösningar!


Johannes Westlund

Det borde inte vara omöjligt att integrera en regnsensor i nätverkskopplade trafikljus. Visst får man skriva om mjukvaran. Man lägger ju till ett mätvärde till regleringen. Är det nästa projekt att testa i de utvecklade cykelländerna? Man kan ju i alla fall hoppas!


Krister Isaksson

manne, ja dom är mycket duktiga på det i Holland. Man har inte de mentala spärrar och fördomar som är så förhärskande när det gäller cykel här i landet.



Trafikslag på undantag


 

Äntligen är den här! En fantastisk avhandling och ett fantastiskt arbete av Martin  Emanuel. En berättelse om cykeltrafikens förändrade villkor och förutsättningar i Stockholm under perioden 1930-1980.

Han visar att trafikingenjörer och stadsplanerare skapade sämre villkor att cykla i Stockholm. Vidare att hantering och planering av stadstrafik i högsta grad är en ideologisk verksamhet som till stora delar bygger på föreställningar om olika trafikslag, den moderna staden och att den infrastruktur som skapas utifrån dessa föreställningar utgör frusen ideologi. De aktörer som formar stadstrafikens villkor, inte minst trafik- och stadsplanerare, kommunaltekniker, trafikpoliser och politiker, utövar en betydande makt över stadens trafikanter.

Berättelsen avslutas med en epilog om cykelns renässans. Där finns ett avsnitt som jag allt för väl känner igen: ”Dagens cykelplanerare kämpar ännu med ett arv från 1950- och 1960-talen. Trots den uppvärdering cykeln fått i policydokument, möter den som vill skapa bättre förhållanden för cykeltrafiken stora svårigheter. Svenska cykelplanerare ondgör sig över låg medelstilldelning, dåligt utvecklade planeringsverktyg och cykelplaneringens svaga position inom den övergripande planeringen.”

Avhandlingen är en underbar och samtidigt skrämmande läsning som jag starkt rekommenderar.

 

Martin, stort tack för boken och lycka till på disputationen!

Antal kommentarer: 2

manne

Först läste jag din blogg sen läste jag SvD och deras bilreporters utblick /framtidsspaning. http://www.svd.se/naringsliv/motor/bilbranschens-kris-gar-inte-att-stoppa_7720186.svd
En framtidsspaning som inte dagens trafikplanerare hänger med i!
Han konstaterade att bilen inte är en framtid , färre o färre tar körkort och man är inte intresserad av bilen som trafikslag , man vill kommunicera men med andra metoder.Han skriver bla: ” Hade vi tagit en semesterbild i dag med Roland Christells barnbarn hade den antagligen sett ut så här: De hade suttit på ett café invid Nytorget på Söder i Stockholm – med varsin Ipad, invid två svindyra cyklar. ” det är enl flera källor sinnebilden av mobilitet och status idag!


Krister Isaksson

manne, tack för SvD-tipset! Det är en stor tröghet och ibland ett kraftigt motstånd. Och jag vill sticka ut hakan och säga att det är störst bland de planerande myndigheterna, inte bland politiken!