Fick några intressanta bilder från Hans Lindberg, tidigare cykelansvarig i Linköping, ang. min tidigare blogg om snöröjning av cykelbanor. Bilderna visar Linköpings vinterväghållning av cykelbanor genom borstning och spridning av saltlösning.
Här är en sträcka som snöröjs på traditionellt sätt, dvs. med en mindre maskin/traktor försedd med plog. I och med att man ju självklart går och cyklar på sträckan innan snöröjningen påbörjas samt att det är en mindre maskin som utför röjningen blir det ofta snömodd kvar på cykelbanan. Detta är för oss som vintercyklar en alltför vanlig syn…

Och så här ser det ut på andra sidan gatan! Samma dag, samma klockslag. Där använder man metoden med borstning och saltlösning. Jag vet ju vilken sida jag föredrar och skulle välja…

Så här ser maskinen ut som åstadkommer detta resultat.
Här finner ni en kartbild över de cykelvägar som Linköping använder sig av borstning och spridning av saltlösning. Det är ca 9 mil. Självklart har denna metod sina brister också. Vid kraftig nederbörd kan det vara nödvändigt att först ploga för att få bort stora mängder snö för att sedan kunna borsta, precis den metod som man använder på flygplatser. Sedan finns det alltid invändningen mot att använda salt. Här handlar det om saltlösning, dvs. en utspädd lösning med salt och där det går åt ca 10 procent salt jämfört med motsvarande kvadratmeter som går åt på körbanor. Använder man sedan dysor vid spridningen av saltlösningen så för man en jämnare spridning över ytan, bättre effekt och ännu lägre saltförbrukning. Så är det minskad saltförbrukning man vill ha är det ju användningen på våra gator man ska fokusera på, det är ju där volymen finns…
Vill man åstadkomma ökad och säker vintercykling är det absolut nödvändigt att utveckla vinterväghållningen av cykelvägar och cykelbanor. Bland gående och cyklister är just halkolyckor vintertid stora till antalet och det finns stora vinster att göra både vad gäller trafiksäkerhet, framkomlighet och samhällsekonomi. Linköping har tagit ett stort ansvar, utvecklat en metod och funnit en väg framåt.
Så här skriver regeringen om vinterväghållning av cykelvägar i förslaget till ny infrastrukturproposition Investeringar för ett starkt och hållbart transportsystem: ”En utmaning när det gäller cykling är därför att öka säkerheten för cyklisterna och deras medtrafikanter. En ökad fokusering på oskyddade trafikanter behövs för att minska dödade och skadade i trafiken. Singelolyckorna utgör en stor andel av cykelolyckorna och behöver därför särskilt uppmärksammas. Ytterligare kunskap bl.a. när det gäller underhåll och vinterväghållning behövs för att kunna vidta effektiva åtgärder för att förbättra säkerheten.”
Här skulle man önska att Trafikverket tog ett nationellt ansvar för frågan och lever upp till regeringens skrivning i propositionen genom att exempelvis ge VTI med Anna Niska i spetsen ett omfattande forskningsuppdrag för att utveckla kriterier, utbildning, metod och teknik för modern och effektiv vinterväghållning av cykelvägar, cykelbanor och cykelfält.
Tänk om det fanns 9 mil borstade och saltade cykelbanor i min stad, det skulle vara en julklapp som heter duga! I min stad är det mer vanligt att det ser ut så här:
Här är det stora antalet cyklister som själva fixar en farbar liten ränna att cykla i. Gäller att hålla sig i den och inte få möte! Och detta är stadens mest trafikerade cykelstråk, i en stad som säger sig vara i världsklass och på väg att konkurrera med Köpenhamn och Amsterdam. Det är en lång, mycket lång och slirig väg dit… Här kan ni se hur man hanterar snöröjning av cykelbanor i Köpenhamn
Sen brukar ju invändningen komma att det inte är rimligt att göra omfattande satsningar på vinterväghållning för cyklister för att det är så få som cyklar. Ja det tror fan att det är färre som cyklar när det många gånger ser ut som det gör på dessa bilder. Tänk er liknande förhållande på gator och vägar, skulle inte det leda till att färre tog bilen? Och dom som kommer med dessa invändningar verkar ju inte ägna en sekunds tanke åt att det också finns gående och att de många gånger delar ytan med cyklister, men vi kanske inte ska gå heller… Och återigen, antalet skadade gående och cyklister pga. halkolyckor, är mångfalt fler än bland bilister. Så vad bör ett effektivt och målinriktat trafiksäkerhetsarbete fokusera på? Vad bör vi fokusera på om vi vill ha ett mer hållbart transportsystem i våra städer?
Antal kommentarer: 1
Torbjörn Albért
Linköping byggde uppvärmd cykelbana ca 1979. Karlstad har en uppvärmd cykelbro (som dock leder till nerförsbacke med sväng).