Kanten är borta, hurra!


Det tog bara 4 år. Men nu är den äntligen borta, den förhatliga kantstenen som ”tvingade” mig att cykla på gångbanan. Inte bara kanten är borta, ett stannaförbud är uppsatt så att bilförare inte parkerar framför början/slutet på cykelvägen – och det fungerar mycket bra!


Så enkelt, så härligt! Kantstenen är sänkt till noll. Bara att svänga upp från gatan på cykelvägen. 


Ett kort stannaförbud så att ingen förare parkerar framför början/slutet av cykelvägen. Och det fungerar!

Och här en film som visar hur enkelt det nu är att komma upp på cykelvägen!


Tack Trafikkontoret för att ni lyssnade och till slut ordnade till detta elände som Exploateringskontoret skapade. Min vardag har blivit lite lättare – och det är vad det handlar om om man vill öka cyklandet:

  • Det ska vara lätt att välja cykeln
  • Det ska vara lätt att cykla
  • Det ska vara lätt att cykla rätt

Här har Exploateringskontoret en del att lära…

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 2

Erik stigell

Det handlar också om trafiksäkerhet eftersom ett betydande antal av cykelsingelolyckor beror på dålig infrastruktur. Bra exempel på att framkomlighet och säkerhet kan gå hand i hand om trafikplanerarna vill. Detta arbete borde inte ta fyra år och kräva en eldsjäl med extrem kompetens och insikt i hur staden fungerar, det borde vara del i ett systematiskt arbete som görs dagligen. Snyggt jobbat förresten!


Krister Isaksson

Tack Erik!
Det är en på ett sätt sorglig historia. Något som borde vara en självklarhet kräver massor av tid och engagemang. Och som du skriver, jag vet alla vägarna, har kunskapen, kan alla argumenten. Och ändå. Det tråkiga är att arbetet är i allra högsta grad systematiskt – när det gäller biltrafiken. Bara 100 meter bort från denna plats, ett nytt garage OCH FASAD KANTSTEN. Ingen planerare/projektör skulle missa det, ingen ifrågasätter det – det är en SJÄLVKLARHET. Med cykel är det däremot INTE EN SJÄLVKLARHET – det är en JÄVLA KAMP. Mest beroende på inkompetenta individer som inte fattar vad de håller på med och vill utöva den lilla makt de har.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nederländerna – på cykel i världens bästa cykelland, del 3

Nederländerna – på cykel i världens bästa cykelland, del 3


Att ta sig över gatan

Det ska vara enkelt. Det ska vara lätt. Det ska vara tydligt. Det ska vara säkert. Det ska gå att förklara och att förstå. Det ska kommuniceras till trafikanterna – oavsett ålder, trafikutbildning och var någonstans man befinner sig i trafiksystemet.

Här tycker jag man har lyckats i Nederländerna.

Antingen har du väjningsplikt när du korsar gatan med cykel – och det talas om på ett tydligt sätt:


Väjningsskylt och väjningslinje, en linje som upprepas vid varje körfält. Observera också att cykelbanans röda beläggning upphör.

Eller så har korsande fordonstrafik väjningsplikt för dig när du cyklar över gatan – och det talas också om på ett tydligt sätt:


Väjningsskylt och väjningsmålning för fordonstrafik som korsar cykelbanan. Observera också att i dessa fall fortsätter cykelbanans röda beläggning över körbanorna.


Klart och tydligt vad som gäller. Genom att använd en skylt och regel som finns i stora delar av världen. Och resultatet? Det fungera mycket väl med en god respekt och efterlevnad från trafiken som korsar cykelbanan


”Röda mattan” är utrullad och trafik som korsar cykelbanan har väjningsplikt.

Hela cykelsystemet genomsyras av detta – det tydliga, det enkla. Även mindre anslutande cykelvägar har väjningsplikt mot cykeltrafiken på de större cykelvägarna:

De är tydliga med vad som gäller – överallt. Ingen gissningslek, inga otydligheter. De hanterar cykeltrafiken på samma sätt som biltrafiken – det är ingen lekstuga, det finns inga leksakstrafikanter. Det finns trafikanter och de behöver råd, stöd och vägledning för att hela trafiksystemet ska fungera.

De hittar inte heller på några särskilda skyltar eller regler för att det är just cykeltrafik. De använder i stället väl etablerade skyltar och regler – för att det ska vara enkelt, tydligt och begripligt för alla trafikanter. Det är ett helt annat förhållningssätt än det som råder med våra cykelpassager och cykelöverfarter.

På cykel i världens bästa cykelland, del 1
På cykel i världens bästa cykelland, del 2

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 3

Mia

En stilla undran, när kommer vi nå samma insikt och förhållningssätt? Det känns så avlägset, så svårt, så omöjligt. Att vända på allt detta usla som finns när det gäller cykel. Vem har modet att riva upp de minst sagt usla reglerna kring cykelpassager/cykelöverfarter?


Ingmar Olofsson

Finns kanske hopp om bättring även i Sverige!
Nu skall vi få elcyklar med avdrag på inköpet och hyrcyklar i Stockholm med el! Inte bara miljardsatsningar på meningslösa ”förbifart Sthlm” eller höghastighetståg!


felix reychman

Det där ser vi ju även här, på det fåtal ställen där något gjort rätt. Där slussen övergår i Gamla Stan har man ju nu satt upp tydliga skyltar om väjningsplikt, kompletterade med blinkande gult, och det funkar tycker jag. Folk respekterar den väjningsplikten mot övriga cyklister.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nederländerna – på cykel i världens bästa cykelland, del 2


Barn, överallt barn. På cykel.

Det som verkligen slår mig när jag cyklar runt i olika städer och orter i Nederländerna är barn. Överallt barn och ungdomar. Som cyklar. Såväl inne i staden, som i förorterna och på landsbygden. De cyklar med stort självförtroende. De rör sig säkert och självklart i trafiken – de tar sin plats. De är många gånger tekniskt skickliga på cykeln, de cyklar enkelt och utan besvär nära varandra, de hanterar cykeln mycket väl i låga farter, de har uppsikt och kontroll, de vet var de befinner sig – och att det finns andra trafikanter som de behöver samspela med.

Hur kan det då komma sig att det ser ut så här? Att det är fullt med cyklande barn och ungdomar.

Det enkla och korta svaret är att transportsystemet är anpassat, byggt och utformat på sådant sätt att barn självständigt kan förflytta sig på cykel. Det handlar många gånger om att cykeln är prioriterad i transportsystemet. Att det är låga hastigheter på biltrafiken och att det är en väl utformad, funktionell och sammanhängande cykelinfrastruktur.

En annan avgörande förutsättning för att det fungerar så bra är respekten många bilförare visar de som cyklar och deras förmåga att interagera med cyklister. Det är ju inte så konstigt, med så höga cykelandelar som 30, 40 och 50 procent i många städer, så innebär ju det att många som kör bil även frekvent cyklar.

Allt detta backas sedan upp av en ändamålsenlig trafiklagstiftning. Och att det varit så här under många, många år. Detta är normen här – man får det man planerar och ger förutsättningar för. Så som vi har en annan norm, en annan planeringsfilosofi och därmed ett annat transportsystem – där cykeln är mer på undantag – och därmed är också barns cyklande på undantag.


Dom tar sin plats. Med självförtroende och självklarhet.


Barn på cykel mitt inne i staden. En självklarhet och en vanlig syn. Ett system utformat för att man ska göra det – där man uppmuntras att göra det.


Cyklandes tillsammans. Nära varandra och med full kontroll.


Relaxed riding!


Relaxed riding!

Skolorna är överfyllda med parkerade cyklar – för här cyklar man till skolan. Det är en stor kontrast till många skolor i Sverige. Där vi har problem med alla bilskjutsande föräldrar och deras framfart. Här är problemet att hitta utrymme för alla cyklar när de ska parkeras. Jag vet vilket problem jag som trafikplanerare skulle vilja ha!

På cykel i världens bästa cykelland, del 1

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 10

Mia

Så underbart att läsa! Tänk om vi hade samma förutsättningar här, vilken dröm! Jag måste åka dit och uppleva det själv. Vilka städer tycker du jag ska besöka?


Krister Isaksson

Mia, finns många städer att välja bland! Groningen, Utrecht, Nijmegen, Zwolle är några värda att besöka.


Erik Sandblom

Ibland sägs att man kan se ett lands levnadsstandard genom hur fina toaletter de har.
Ungefär samma sak kan man säga om barn som cyklar. Ser man inte många barn som cyklar på egna cyklar så har nog barnen i det landet begränsad rörelsefrihet.


Anders Andersson

Så var det när jag växte upp – alla barn cyklade, överallt, hela tiden. Och det gick bra även utan nederländsk infrastruktur. Men idag när jag besöker min hemort – med bättre infrastruktur än dåförtiden, så är det få barn som cyklar. Så ser det ut i större delen av Sverige – så tro inte att det hänger på infrastrukturen.
En viss infrastruktur är säkert en nödvändig förutsättning, men den behöver inte vara av nederländsk standard – det handlar inte om det. Det krävs något mer. Jag brukar för skojs skull räkna bilister, fotgängare och bilister på mina turer runt Stockholm, och även där vi har de finaste cykelstråken, t.ex. nedåt Huddinge, så är kvoten som allra bäst 100:10:1. Så det handlar om något annat än infrastruktur. Kanske lite mer jävlar anamma och kanske ett gemensamt beslut bland föräldrar i en klass att sluta curla sina barn.


Jonas

Hej Krister!
Håller med dig helt o hållet. I somras besökte vi vänner i Utrecht, vi cyklade i stort sett hela tiden under vårt besök där. Det var så enkelt, så lätt. Precis som du skriver – massor av barn på cykel! Våra egna barn var eld o lågor över att kunna cykla omkring i stort sett överallt. Och göra det själva eller med vännernas barn. Sen kom vi hem. Då försökte vi göra samma sak här hemma. Kontrasten kan knappast bli mycket större. Här finns endast små fragment av det cykelsystem som finns i Holland. Det är även svårt att förklara och kommunicera till barnen hur de ska agera, det vet jag knappt själv ibland. När vi var i Utrecht var vi ju ”nybörjare” där, men det var ändå avsevärt enklare än här. För att systemet var konsekvent, det var sammanhängande, det var tydligt hur du och andra förväntas agera. De som säger att cykelinfrastrukturen inte spelar så stor roll, att det handlar om andra saker, har stora kunskapsluckor. De har uppenbarligen inte ens tagit del av hur de som har framgång på området gör.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Är det verkligen detta vi behöver 2017?


”Tjänsten som projektledare innebär att du ska leda utvecklingsinsatsen, som handlar om att främja ett ökat och säkert cyklande. I ditt uppdrag ingår att samla, lyfta och sprida goda exempel på beteendepåverkande insatser som genomförts i kommuner och som bidragit till ett ökat och säkert cyklande. På sikt tror SKL att det bidrar till att fler kommuner på ett effektivt sätt kan utveckla sitt eget arbete med att främja ökad och säker cykling.” 

Detta är alltså en del av den Nationella Cykelstrategin. Fler sammanställningar om cyklandets alla fördelar och hur vi ska prata ut människor på något som inte riktigt finns. Vet vi inte det 100 gånger om redan? Är vi helt historielösa och har så liten omvärldskoll att vi inte vet vad andra länder som är framgångsrika har gjort?

Ska vi nu ta få fram bättre och ännu fler ord som gör att vi kan cykla på 2+1-vägar? Roligare och färggladare affischer så att alla singelolyckor plötsligt upphör. Kanske ytterligare en hjälmkampanj som gör att massorna väller ut på de obefintliga cykelbanorna.


15 års lovord till cykeln. Behöver vi fler? Foto: Krister Spolander

Vi vet ju att vi måste göra detta om vi vill få fler att cykla:

  • Att separera cyklister och fotgängare
  • Att separera cyklister och bilister
  • Att bygga för flow, det ska flyta när man cyklar
  • Att bygga breda och framkomliga cykelbanor
  • Att bygga gena cykelbanor
  • Att cykelanpassa alla dessa trafiksignaler
  • Att sopsalta, renhålla och sköta om cykelbanorna
  • Att belysa cykelbanorna
  • Att skyndsamt bygga bort felande länkar – framkomligt från A till B – ett cykelvägnät över stor geografisk yta
  • Att ge cykeltrafiken den plats som den behöver i våra städer
  • Att förbättra vid vägarbeten
  • Funktionella och säkra cykelparkeringar

Attitydpåverkan är mer eller mindre bortkastade pengar och förlorad tid. För det handlar om att det vi försöker sälja, det vi vill ska öka, måste ha en grundläggande och förväntad kvalitet – det vill säga möta basbehoven. Det gör inga roliga och färgglada kampanjer. Men det är ju avsevärt billigare än att bygga och ställa om transportsystemet. Inte så mycket konflikter heller, behöver så att säga inte ta strid för något, eller prioritera. Och så kan vi ju fortsätta måla upp kulisser att vi faktiskt gör något, sen att människor inte förstår är ju deras eget fel, liksom, typ…

Tänk, när det gäller biltrafiken gör vi precis tvärtom. Vi säger att det vore bra om vi körde lite mindre bil. Och så bygger vi fler och fler vägar. För miljarder, många miljarder. Om och om igen…

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 11

Cornelis Harders

Helt rätt Krister. Vi skulle behöva prata, diskutera, utreda, möta, kolla, studera, osv i mindre omfattning och göra lite mera konkreta saker: bygg! Det finns folk som vet hur man ska göra. Bygg enkla robusta lösningar.


Peter Zethraeus

Helt enig. Gärna snack, men först en ordentlig verkstad.
Riksdagen är ju full med förslag om lagändringar – kör! Behoven i infrastrukturen är väl uppenbara, nu är det budgettider – kör! Det är väl ingen raketforskning direkt.


Katja

Tack Krister! Skriver under.


Arne B

Tolv punkter som är vad en cykelstrategi skulle vara. Kan inte göras bättre, Krister!


Mikael Karlsson

Håller helt med, verkligen på tiden att det händer nått!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nederländerna – på cykel i världens bästa cykelland, del 1


I början av sommaren var jag i Nederländerna, i städerna Nijmegen och Arnhem. Tänker nu i en serie inlägg beskriva mina erfarenheter och upplevelser från denna cykelresa – så häng med på resan till världens bästa cykelland!

Det börjar på planet, man förstår snabbt vad som väntar!

Efter landning på flygplatsen och vid promenaden från gaten dyker detta upp:

Det fortsätter vid biljettautomaten för tåget:

När vi sen ska stiga på tåget så ser vi detta:

Så innan vi kommit till världens bästa cykelland påminns vi om att något är på gång. Omgående när vi landat välkomnas vi av en cykelmiljö och ett transportsystem som tänker cykel – på en flygplats!

Snart kommer del 2 i serien på cykel i världens bästa cykelland!

 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 1

Torbjörn Albért

Dessutom: Vi mötte två cyklande poliser inne på Schipholterminalen!
🙂



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Cykel och vägarbeten – nu händer det saker!


Precis fått information från Trafikkontoret i Stockholm att de under perioden 13 – 22 september kommer att demonstrera ny och cykelanpassat trafikanordningsmaterial vid tre platser i söderort. Det är ett samarbete med företagen ATA, ProVia, Ramirent och Jonsered.

Arbetet är en del i att ta fram en ny policy för hantering av gående och cyklister vid vägarbeten. För att nå framgång i detta arbete behövs ny och innovativ trafikanordningsmateriel som är anpassat efter gående och cyklisters behov och förutsättningar.

De tre platserna för demonstrationen ligger i Årsta, platserna är:

  1. Södertäljevägen/Årstabergsvägen
  2. Gång- och cykelvägen vid Bolidenplan
  3. Gång- och cykelvägen utmed Simlångsvägen

Bra och viktigt att detta arbete nu har startat. Det är ju något jag har efterfrågat flera gånger här på bloggen. Cyklister, följt av gående, har det högsta antalet skadade vid vägarbetsområden. Ska bli spännande att följa detta arbete och se vad man kommer fram till och vilka lösningar som har störst potential att bli framgångsrika.

Så har ni möjlighet, ge er ut och testa dessa platser i södra Stockholm under tiden 13 – 22 september. Hör gärna av er med eventuella synpunkter!

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 3

Erik Johansson

Ska bli intressant att prova, hoppas det är ett stort steg.
Men…. Största problemet beror på dåliga TA planer, skyltar som sitter fel eller i onödan eller inga avspärrningar alls, alltså mjuka problem som inte rättas med nya sätt att spärra av. När man måste ignorera varningsskyltar dagligen så är något fel och kommer innebära en olycka någon gång i framtiden.


Fredrik

Jag cyklade förbi nummer 3 idag. Skillnaden mot ”vanliga” vägarbeten var vaddering på änden av den stora betongblocksmuren som var utplacerad. Är det inte lättare att istället ställa dit något annat än betongblock som kanske inte kräver vaddering i samma utsträckning?


Arne B

Jag har cyklat förbi alla tre. 1 och 3 upplevde jag som snarlika. 2:an är svårkommenterad då passagen redan tidigare var uppdelad mellan fotgängare och cyklister på samma sätt. Nu var det mest brandgula staket och mattor. Jag upplevde det som oklart vad som gällde för mig som cyklist.
Det är svårt att göra en bedömning av hur bra lösningarna fungerar eftersom igenkänning saknas. Det är helt enkelt svårt att intuitivt förstå var man ska cykla. Varför förvarnas man inte? Jag föreslår tydliga färgmarkeringar med pilar i marken i god tid. Vid 3:an är det svårt att veta vilken sida som är avsedd för cyklar respektive fotgängare innan man redan är inne i arbetsområdet.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in