Kan det bli mer fel?

Kan det bli mer fel?


Jag hade inte tänkt skriva detta inlägg. Men häromdagen upptäckte jag en ny skylt som inte funnits förut. En skylt placerad på ett utpekat prioriterat pendlingsstråk tillika regional cykelväg – de stråk som ska vara de bästa av bästa. En skylt som gjorde mig minst sagt förbannad.


Hoppsan, här får jag inte cykla längre! Jag måste visst hitta en annan väg, kanske byta sida…

Låt oss backa bandet lite. En gång i tiden tog staden fram en cykelplan. Med målsättningen att göra det enklare och lättare att cykla samt att framkomligheten och trafiksäkerheten ska förbättras för cykeltrafiken.

Sedan togs en Framkomlighetsstrategi fram – prioritet för cykel säger den. Även ett trafiksäkerhetsprogram togs fram – stort fokus på förbättrad trafiksäkerhet för cyklister, särskilt korsningspunkter där cyklister är mycket utsatta.

Pendlingspotentialer och framkomlighetsstudier för cykeltrafiken genomfördes – gäller att göra rätt åtgärder på rätt plats. Och veta vad som ger framkomlighet och vad som inte ger framkomlighet om man ska lyckas. Mätningar av cykeltrafik genomfördes på massor av platser – var cyklar man och var vill man cykla. Allt detta för att få ut största möjliga nytta av kommande investeringar – att göra rätt och göra det kostnadseffektivt. För det är ingen lekstuga eller gissningslek vi håller på med.

Eller…

Jo, det är exakt vad som händer när detta sedan sätts i händerna på vissa yrkesmänniskor som inte har en aning om vad de sysslar med – det blir rena rama lekstugan. Det blir också en farlig lek, en lek med människors liv och hälsa. Dessa män och kvinnor fattar beslut som får rakt motsatta effekter till vad cykelplanen och övriga styrdokument säger ska skapas. Dessa personer och deras chefer vet uppenbarligen inte vad de håller på med. Men de har mage att påstå att det som de nu har byggt innebär att såväl trafiksäkerheten som framkomligheten har blivit bättre.

Detta är vad jag talar om:


Magelungsvägen. Rött streck: ett utpekat pendlingsstråk och tillika regionalt cykelstråk i södra Stockholm, på den södra sidan av vägen. Stråket sträcker sig genom stora delar av södra Stockholm – knyter ihop östra delen med den västra. Utpekat både i stadens och regionens cykelplan för att åtgärdas: breddning av cykelbanan samt separering från gående.

Så är det då dags att genomföra åtgärderna. Trafikkontoret har av politiken fått 1 miljard för att förverkliga så mycket som möjligt av åtgärderna i cykelplanen. Genom att bygga nytt och förbättra befintligt enligt den nya standarden i cykelplanen.

Så nu ska cykelbanan på Magelungsvägen breddas och separeras från gående. Och bland det första projektgruppen på Trafikkontoret gör är att fullständigt skita i allt vad cykelplanen säger och allt som ligger till grund för planen. De struntar även i framkomlighetsstrategin och trafiksäkerhetsprogrammet. De beslutar att på en kort sträcka flytta cykelbanan och lägga stråket på andra sidan, på norra sidan av vägen:


Inte längre cykla rakt fram. Nu ska vi istället byta sida och korsa vägen. Två gånger, samt korsa en lokalgata.

Så på en sträcka av 300 meter ska nu cyklisterna byta sida på vägen – två gånger. Samt passera över en lokalgata. En passage i anslutning till en cirkulationsplats och en signalreglerad passage. Ingen av passagerna med prioritet eller trafiksäkerhetshöjande åtgärder för cykeltrafiken. Så från att cykelbanan på södra sidan hade noll passager, konflikter och trafiksäkerhetsproblem med biltrafiken har vi nu genom att cykelbanan ligger på norra sidan fått tre sådan konfliktpunkter – på 300 meter. Bra jobbat får man väl säga, inte helt lätt att lyckas med en sådan bedrift.

Varför fattar då projektgruppen detta beslut? För att de menar att det var enklare och eventuellt billigare (blev dock aldrig utrett) att bygga en bredare cykelbana på norra sidan än på södra. Så på grundval av enbart anläggningstekniska skäl skiter projektgruppen totalt i alla målsättningar i så väl cykelplanen, framkomlighetsstrategin och trafiksäkerhetsprogrammet. De väljer istället den enkla vägen – den enkla vägen för dem.

Vad var det då som var så svårt och som gjorde att man valde norra sidan? Man föredrog att spränga berg istället för att göra en stödmur/flytta en slänt för att få plats med den breddade cykelbanan.


Här var det för komplicerat och kostsamt att göra en ny slänt eller en stödmur (något man visserligen klarade av att göra när vägen byggdes, för sisådär 50 år sedan).

I stället valde projektet att spränga berg och bygga cykelbanan på andra sidan:

Om nu projektet inte ville göra en ny slänt eller bygga stödmur hade man ju kunnat spränga berg på norra sidan, flytta hela vägen norrut för att på så sätt få plats med den bredare cykelbanan på södra sidan. Inte heller detta prövades. Bättre enligt projektets deltagare att de som cyklar, ung som gammal, får korsa vägen två gånger. Det ska visst både förbättra framkomligheten och trafiksäkerheten – på något sätt…

Så istället för att cykla rakt fram ska jag nu över två cykelpassager där jag inte har prioritet. Inte heller är det några hastighetsdämpande åtgärder på passagen så någon bra trafiksäkerhet kan vi ju knappast kalla det. Sen har vi det där med sikten, kanske kan det finnas vissa synpunkter på sikten vid passagen…

Där bakom trädet har vi utfarten från cirkulationsplatsen och sedan över cykelpassagen. Hur vi trafikanter ska se varandra och kunna interagera på ett bra och säkert sätt är något av en gåta för mig. Hur ska barn klara av en sådan här komplicerad situation? Hur ska vi ens kunna se barnen bakom denna vägg av grönska? Tala gärna om det för mig Trafikkontoret.

Men hej, jag får väl ställa upp och utsätta mig för detta när Trafikkontoret och dess personal väljer den enkla vägen. Och anser sig ha rätten att fullständigt skita i vart enda ord i samtliga styrdokument. De talar heller inte om något om detta i sina tjänsteutlåtanden till politikerna i trafiknämnden – inte ett ord om konsekvenserna av att bredda cykelbanan på norra sidan i stället för på södra sidan, inte ett ord.

Eller förresten, i slutredovisningen av projektet till trafiknämnden har de fräckheten (eller okunskapen) att inför nämnden påstå att såväl framkomligheten som trafiksäkerheten nu har blivit bättre för cykeltrafiken. Från tjänsteutlåtandet:

”De oskyddade trafikanterna har getts en bättre framkomlighet”

”De platser där konflikter mellan bilar och oskyddade trafikanter riskerar att uppstå har gjorts säkrare” 

Allt undertecknat av den tidigare trafikdirektören. Kanske fanns det fler anledningar till att han fick gå?

Som jag skrev inledningsvis tänkte jag inte skriva detta inlägg. Jag har inte brytt mig så mycket om denna minst sagt usla cykelinvestering. Jag har bara fortsatt att cykla på den södra sidan, som de flesta andra gör. Tills jag såg den nya skylten häromdagen – då blev jag skogstokig. En skylt som säger att nu måste jag byta sida – jag får inte cykla rakt fram längre.

Jag kom cyklande med mina barn när jag såg skylten. Och barnen börjar bli så stora att de många gånger nu cyklar själva – hur ska de klara av att hantera denna nya situation? För nu vill, nej inte vill, nu tvingar Trafikkontoret barnen att byta sida – att korsa vägen. För att man valde den enkla vägen och breddade cykelbanan på norra sidan. Och sedan förbjöd cykling på den södra sidan.

från att tidigare inte kommit i konflikt med biltrafiken ska nu barnen ta sig över den starkt trafikerade vägen två gånger samt korsa en lokalgata. Fullständigt skymda av ett träd. Så bygger Trafikkontoret ett transportsystem – de fullständigt exkluderar vissa grupper. Trots att de har ett politiskt uppdrag att inkludera alla – att skapa en stad för alla. Det är även så att Trafikkontoret har uppdraget att underlätta för barn att cykla till/från skolan genom att skapa så kallade trygga och säkra skolvägar.

Det här är mina tidigare kollegor som har gjort detta. Jag vet exakt vilka de är, jag vet deras bakgrund och deras yrkeskunskap. Jag känner deras chefer. De kan inte särskilt mycket om cykeltrafik och trafiksäkerhet. Och det märks ju – minst sagt. Men ändå får de göra sådan här uppdrag och fatta sådan här helt avgörande beslut – utan någon som helst kvalitetssäkring i organisationen. De meddelar inte ens politiken om dessa kraftiga avsteg från målen i styrdokumenten. Kanske för att de inte begriper bättre? Och nu har de lyckats med att fullständigt fucka upp detta. För flera miljoner. Och det kommer vara så här i många, många år framöver.

För jag ska berätta vad som nu kommer att hända. I stort sett ingenting kommer att hända. Man kommer knyta näven i fickorna och svära lite över sin tidigare kollega som skäller på dem. Men en sak kommer att ske: Trafikkontoret kommer att ändra på cykelvägvisningen. Så att man kommer få information att man nu ska byta sida – två gånger – för att ta sig fram på detta cykelstråk.

För cykelvägvisningen har de inte ändrat på sedan breddningen av cykelbanan – den visar precis som tidigare att man ska cykla rakt fram – på södra sidan. Rakt fram på det som var det gena, säkra och prioriterade pendlingsstråket (om än lite smalt, det skulle ju breddas enligt planen):


Rakt fram säger vägvisningen. Som leder fram till skylten för gångbana. Där jag inte längre får cykla. Nu måste jag byta sida. Det ska visst vara enklare och säkrare så. Enklare för de som byggde.

De gjorde det så enkelt för sig att de inte ens orkade eller brydde sig om att ändra vägvisningen – ni vet, man kan ju göra lite som man vill när man leker och har lekstuga.

Det verkar som att en del personer på Trafikkontoret resonerar på följande sätt: vi bygger enligt standard i cykelplanen. Skit samma var och hur vi bygger den standard.

Det här är så uselt, jag hoppas ni skäms ögonen ur er. Men känner jag er rätt gör ni inte det. Ni kommer inte rannsaka er själva eller lära er av detta. Inte heller era chefer som ju har ansvaret – ni byggde ju billigt och enkelt samt höll budget. Där är inställningen att vem som helst kan väl fuska fram en cykelinvestering – inte så noga. Och ni kommer därmed fortsätta fucka upp fler cykelinvesteringar. Och värst av allt, ni kommer tycka att ni fullföljt ert uppdraget på ett bra sätt. Att ni gjort ”väl avvägda kompromisser.”

Så i ett cykelprojekt – för cykelmiljarden – det enda ni lyckats med är att slösa bort pengar på att försämra trafiksäkerheten och framkomligheten för de som valt att cykla. Det var väl inte så begåvat…

 

Här kan ni läsa del 2 och del 3 i denna galenskap

Relaterade länkar:

Antal kommentarer: 23

Mia

Men… Det är ju helt galet detta! Fast ändå inte. När du beskriver hur det går till så förklarar det ju varför i stort sett hela cykelsystemet är full av dessa felaktigheter o brister – man tar den enkla vägen. Och har uppenbarligen alltid gjort det. Så sorgligt, det hade kunnat blivit bra men på grund av några enstaka personers inkompetens blir det i stället ett totalt haveri. Med våra gemensam pengar får alltså vilken stolle som helst ha lite lekstuga och bygga dålig och farlig cykelinfrastruktur.


Mats Holmberg

Tyvärr är det här ett vanligt förfarande som inte alls är isolerat till södra Stockholm. Istället tror jag du hittar liknande idiotier runt om i Sverige. Att cykel inte är prioriterat är bekant och gäller tyvärr inte bara trafiksäkerheten utan alla delar i samhället. Man blir trött!


Stefan Lindbergh

Stackars dig …du får lära dig svänga!


Joel Uhlander

Så de har i biltermer dragit om huvudleden så att man istället korsar samma järnvägsspår (obevakade överfarter) två gånger på 300m?


Stefan

Tack för att du skrev artikeln. Bra att lyfta fram där det blir fel, då går det att rätta till.



Var går du?

Var går du?


För snart ett halvår sedan kom en ny trafikregel:

Gående som använder en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen.

Innan dess så fanns inget reglerat i trafikförordningen om detta, du kunde gå hur som helst på en gemensam gång och cykelbana. Hur har det då gått sedan den nya regeln infördes – går man nu till vänster? Här kommer en ovetenskaplig observations- och intervjustudie.

Sedan införandet av regeln i oktober 2018 har jag nästan varje vardag cyklat med en kamera för att observera och dokumentera var man går på gång- och cykelbanan. Ett antagande jag hade inför ”studien” var att det med tiden skulle bli en förändring – fler och fler skulle gå längst till vänster – man behövde bara få lite tid på sig att lära sig den nya regeln och anpassa sig därefter. Jag har även när det givits tillfälle ”intervjuat” gående om den nya regeln och om de känner till den. Totalt har jag intervjuat 137 personer sedan oktober 2018.

En genomgång av mina filmer visar att ingenting har hänt. De flesta går precis hur som helst på de gemensamma gång- och cykelbanorna. Det går inte att utifrån filmerna utläsa någon som helst förändring av gåendes beteende och placering på gång- och cykelbanan.


En vanlig syn på en gång- och cykelbana. Vi går precis hur som helst.

När det sedan gäller intervjuerna med gående så är det endast två av 137 stycken som glasklart visste om den nya regeln (det lite komiska i det hela är att bägge ändå gick på ”fel” sida). Övriga hade ingen som helst aning om den nya regeln alternativt menande att den regeln ”alltid” funnits. Ungefär 40 stycken var av den åsikten att regeln spelar ingen roll för dem för de går ändå som de vill.

Detta är självklart ingen vetenskaplig undersökning och jag hoppas att någon plockar upp detta och tar det vidare. Detta är endast ett litet nerslag i min färd till/från arbetet. Jag har även frågat Transportstyrelsen, Trafikverket och Sveriges kommuner och landsting om någon av dem har för avsikt att upplysa och informera landets invånare om denna regel – noll svar.

Jag tycker ”ministudien” visar på något. Den visar på en fräck nonchalans från lagstiftaren. Vill man verkligen åstadkomma en förändring och regelefterlevnad så är tillvägagångssättet regeringen valt inte särskilt lämpligt. Inte heller särskilt trovärdigt. Det räcker så att säga inte med att skriva om eller lägga till några få ord i kapitel 7 i Trafikförordningen och tro att nu är saken biff. Det krävs lite mer än så…

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 11

Anders

Jag tycker det är fullständigt idiotiskt att ha en regel att folk ska hålla vänster. Det går ju helt emot resten av all trafik där alla håller höger. Varför ska gående just på dessa ytor helt inkonsekvent med resten av trafiken inte hålla höger utan gå till vänster?
Har vi högertrafik ska vi ha det överallt. Att gående inte kommer bry sig om denna regel säger ju sig själv. Det är som att lagstifta att bilar ska köra till vänster på udda datum på gator vars namn innehåller 9 bokstäver. Totalt vansinne.


Anders Norén

Den nya regeln är ett fåfängt försök att åtgärda en konflikt som beror på att man tror att ”gång- och cykeltrafik” är ett homogent trafikslag och att konflikter inom trafikslaget ”gång- och cykeltrafik” beror på att det inte finns klara regler för hur ”gång- och cykeltrafikanter” ska mötas.
Givetvis är det ett stort feltänk: gångtrafik och cykeltrafik är två helt olika trafikslag och konflikter mellan gångtrafik och cykeltrafik beror på att väghållarna väljer att klämma in dem på gemensamma smala ytor, ytor som inte är breda nog att klara trygga möten mellan trafikanterna. Lösningen är enkel: ge trafikslagen separata ytor eller, om det i värsta fall inte går, en tillräckligt bred gemensam yta för att klara trygga möten.
Frågan handlar i första hand inte om cykeltrafikens framkomlighet utan om trygghet för de svagaste gångtrafikanterna: barn och personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Men hos kommunerna och Trafikverket är oförståelsen total – trygga och tillräckligt breda gångytor ses som en obegriplig lyx, ungefär som att man skulle föreslå separata körfält för vita respektive röda bilar.


Simon

@Anders: Vänstertrafik för gående har ”alltid” funnits på vanliga vägar där separat gångbana saknas. Att utöka den regeln och inför det även på GC-banor, där fordonstrafik och gångtrafik blandas utan separering, är därför både konsekvent och logiskt. Tanken är väl att det ska vara säkerhetsfrämjande då gångtrafikanten då får ögonkontakt med och i god tid ser det fordon som passerar närmast intill.


Annica

Detta är spännande. Jag tillhör generation ”Televinkens trafikskola”. Jag är lärd därifrån och av min mamma att på GC-vägar går du till vänster och cyklar till höger. På gångbanor och trottoarer går du till höger. När ändrades detta så att det behövde återinföras?


Anders Norén

Simon: Må så vara, men regeländringen är en ren symbolåtgärd som inte löser det verkliga problemet: det är för trångt för att klara trygga möten.
Annica: GC-banan fanns inte på Televinkens tid, den infördes 1977 och började antagligen tas i bruk i stor skala på 1980-talet. Innan dess fanns bara gångbanor och cykelbanor och fram till 1986 så sade dåvarande Vägtrafikkungörelsen §133-134 att ”Gående som färdas på cykelbana får ej hindra cyklande eller mopedförare. (…) Gående skall iakttaga särskild försiktighet när han beträder körbana eller cykelbana. Gående får ej hindra eller störa trafiken genom att onödigtvis uppehålla sig på körbana eller cykelbana.” Dessa paragrafer ströks i en översyn av VTK eftersom de ansågs täckas av den allmänna hänsynsparagrafen. Något påbud om vänstertrafik för gående på cykelbana har aldrig funnits. Märk väl att den nya regeln bara gäller på GC-banor – för cykelbanor finns inga påbud om var gående ska vara.



Att planera och utforma en cykelbana


Tänkte berätta lite hur det kan gå till att planera och utforma en cykelbana. Detta exempel är en uppgradering av en befintlig cykelbana – Norr Mälarstrand i Stockholm. Kollegorna och jag fick detta uppdrag för ett antal år sedan. Utgångsläget i uppdraget var att den befintliga cykelbanan skulle breddas – från 2,25 meter till 3,25 meter.


Norr Mälarstrand – cykelbanan som ska breddas

Det som nästan alltid sker i början av ett sådana här uppdrag är att man samlar in mängder av underlagsmaterial som på ett eller annat sätt påverkar eller kan påverka uppdraget. Först gör man en genomgång av stadens styrdokument och vad de säger om cykling. Sträckan inventeras, fotas, filmas och dokumenteras. Grund- och ledningskartor tas fram över området. Finns andra planer, som till exempel detaljplaner, exploateringar, trafikprojekt, ledningsarbeten och så vidare i området? Har Stockholm parkering några planer för parkeringsplatsen utmed cykelbanan? Flöden och olycksdata för de olika trafikslagen tas fram. Vidare inventeras parkeringsplatser och lastplatser samt beläggningen på dessa. Sedan tas uppgifter fram om trädinventeringar och eventuella parkprogram för Rålambshovsparken. Det görs alltså en omfattande inventering, genomgång och sammanställning av en mängd olika uppgifter och data. Detta är avgörande innan man kan påbörja utformningen av cykelbanan – dessa uppgifter sätter så att säga ramarna, eller visar vilka ramar som måste ändras för att få till önskad utformning av cykelbanan.

Vad som tidigt stod klart i projektet var att flödet av cyklister på denna cykelbana började närma sig 10 000 cyklister per dygn. För att det då skulle bli en bra och funktionell cykelbana fanns det anledning att fundera över bredden på cykelbanan, och om möjligt öka bredden på cykelbanan som planerades – från 3,25 meter till 4,5 meter. Vi gjorde Trafikkontoret (vår beställare) uppmärksamma på detta och föreslog att vi skulle ta fram en lösning där cykelbanan var 4,5 meter bred. Vi förslog också att vi skulle ta fram tre olika skissförslag på hur denna breddning av cykelbanan skulle kunna åstadkommas och konsekvensbeskriva dessa förslag. Vår beställare godkände vårt upplägg.

De tre förslagen för hur cykelbanan skulle kunna breddas gick ut på: 

  1. Göra ett intrång i parken på cirka 3 meter längs hela sträckan för att bredda cykelbanan.
  2. Smalna av gångbanorna på norra sidan av Norr Mälarstrand (utmed fastigheterna) och sedan flytta hela gatan och parkeringsplatserna norrut för att på så sätt kunna bredda cykelbanan.
  3. Ta bort den längsgående parkeringen utmed cykelbanan samt justera utformningen av hela parkeringsplatsen längs sträckan för att kunna bredda cykelbanan.


Alternativen för breddning av cykelbanan

Dessa alternativ skissades upp och konsekvenserna för de olika alternativen redovisades. Tämligen omgående var det ett alternativ som framstod som både kostnadseffektivt och rimligt:

Ta bort den längsgående parkeringen och använd yta för att bredda cykelbanan 


Längsgående parkering tas bort för att kunna bredda cykelbanan

Det kommunala parkeringsbolaget, Stockholm Parkering, var också mycket hjälpsamma och möjliggjorde att denna lösning tämligen enkelt kunde genomföras – bolagets ordförande hade också varit mycket tydlig med att bolaget ska underlätta sådana här arbeten. 

Så inget intrång i parken och eller fällande av träd var nödvändiga för att bredda cykelbanan. Inga avsmalnade gångbanor samt en mycket kostsam flytt av hela gatan och parkeringsplatsen behövdes. Det kan kanske ses som omständligt och tidsödande arbete att skissa fram tre olika förslag för att komma fram till vad man ska göra. Men min erfarenhet säger att det finns mycket att vinna på att belysa olika alternativ som finns för att komma fram till vilket som är lämpligast på just denna plats.

Så nu blev det full fart att utforma denna cykelbana – en breddning genom att ta bort parkeringsplatser, cirka 60 stycken. Dessa parkeringsplatser hade en omsättning på cirka 3 fordon per dygn. Till saken hör också att nya parkeringsplatser anlades i närområdet – på Rålambshovsleden. Så totalt sett försvann endast 20 parkeringsplatser i området till följd av breddningen av cykelbanan. Och med en omsättning på 3 fordon per dygn på dessa parkeringsplatser så försvann 60 människors möjlighet att parkera per dygn. Detta ska då ställas mot 10 000 cyklande människors behov av framkomlighet och säkerhet – varje dag. I min värld blir det en mycket enkel ekvation över hur vi ska prioritera när det blir en ”kamp” om ytan.

Nu är cykelbanan längs Norr Mälarstrand klar sedan några år tillbaka. En cykelbana som Trafikborgarrådet Daniel Helldén säger så här om:

”Jag brukar alltid lyfta Norr Mälarstrand som en fantastisk cykelbana, den visar vilken typ av standard vi vill ha på cykelvägarna i Stockholm”

DN kallar cykelbanan för: ”Framtidens cykelstråk”

Detta visar att det är fullt möjligt att, mitt inne i en miljonstad, skapa cykelinfrastruktur med god standard. Det är inga konstigheter. Det handlar om att omfördela och prioritera hur våra gemensamma ytor ska användas. Det handlar om att vilja. Och det handlar om att ha kunskap och kompetens.

Här är några före- och efterbilder:

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 10

Mia

Den är så fin, den är så bra den cykelbanan! Kul att läsa hur du och kollegorna gick tillväga för att åstadkomma denna cykelbana. Som amatör så har man ju ingen aning hur det går till och att det ligger så mycket ”grundarbete” bakom. Så bra att ni hittade ett alternativ som gjorde att träd och grönska kunde sparas. Njuter varje gång jag cyklar här! Kan inte du göra alla Stockholms cykelbanor? 😉


Krister Isaksson

Mia, tack! Haha, jo nog skulle JAG vilja göra alla Stockholms cykelbanor! Inte så säker på att andra vill det! Och snart byter jag jobb så då kan jag inte längre göra någon cykelbana i Stockholm!


Elisabeth Hellman

Tack för en mycket intressant artikel. oerhört positivt att ni tog fram tre olika alternativ. Jag har själv varit fritidspolitiker i många år och många gånger efterfrågat mer än ett förslag till beslut.


Krister Isaksson

Elisabeth, tack! Ja det är många gånger ett bra sätt att arbeta på tycker jag. Initialt tar det lite längre tid. Men sett till att den stora kostnaden ligger i byggandet och det vi bygger kanske ska vara där i 30 – 40 år, så tycker jag det är ett högst rimligt tillvägagångssätt att ta fram fler alternativ och försöka beskriva konsekvenserna. Rimligare borde det även bli lättare för er folkvalda att beskriva och förklara varför ni valde just denna lösning också.


Thomas

Som det ser ut för cyklingen i Göteborg skulle vi sannerligen behöva dig och din kunskap.



Bygg så kommer de. Del 2


För 5 år sedan skrev jag inlägget Bygg så kommer de. Inlägget handlade om att bygger man cykelinfrastruktur så kommer människor börja cykla. Nu har det gått några år sedan jag skrev inlägget, så jag tänkte att det var dags för en liten uppföljning och sammanställning över vad som hänt sedan dess. För det har hänt saker – massor av saker. Och det är många fler som cyklar!

Här följer ett litet axplock över cykelbanor som byggts eller upprustats i Stockholm under de senaste åren:


Norr Mälarstrand. Foto: Luca Mara


Rålambshovsleden


Rålambshovsparken. Foto: Bengt Stålner


Västerbronedfarten. Foto: Luca Mara


Gamla Huddingevägen. Foto: Stockholms stad


E4/E20 och Nioörtsvägen, Midsommarkransen. Foto: Stockholms stad


Götgatan. Foto: Cyklistbloggen


Hässelbystråket. Foto: Stockholms stad


Klarabergsgatan. Foto: Daniel Helldén


Lidingövägen. Foto: Stockholms stad


E4/E20 Västertorp. Foto: Olof Essle


Långholmsgatan


Ulvsundavägen


Stallgatan. Foto: Stockholms stad


Värtavägen. Foto: Stockholms stad


Valhallavägen. Foto: Stockholms stad


Broar över Åbyvägen och Stambanan. Foto: Holger Ellgaard

Andra cykelbanor som byggts, upprustats eller påbörjats under perioden är:

  • Strömbron
  • Flatenvägen
  • Ältabergsvägen
  • Ågesta Broväg
  • Skärholmsvägen
  • Stadsgårdsleden
  • Bogårdsvägen
  • Farstastråket
  • Spångavägen
  • Arenavägen
  • Sockenvägen

Utöver byggandet av cykelbanor har en annan betydelsefull åtgärd genomförts. Staden har möjliggjort cykling mot enkelriktat – på hundratals gator! Över en natt har hundratals förbindelser blivit kortare och därmed även minskad restid och ökad flexibilitet i systemet. Ge mig en samhällsekonomisk analys på denna åtgärd tack!


Cykla mot enkelriktat! Foto: Enrico Barsetti

Staden har även under denna tid placerat ut tusentals nya cykelparkeringar. Bland annat genom den så kallade Stockholmshagen som placeras ute i körbanan. Nu även utvecklad till att passa för lastcyklar.


Den så kallade Stockholmshagen anpassad för lastcyklar. Foto: Stockholms stad

Sopsaltningen har utökats och omfattar i dag runt 20 mil gång- och cykelbanor i inner- och ytterstaden.


Sopsaltning pågår! Foto: Jon Jogensjö

Som vi kan se har denna långsiktiga utbyggnad och förbättring av cykelsystemet effekt. Nästan årligen slås rekord i antalet cyklister som passerar stadens räknestationer – sommar som vinter.


Källa: Miljöbarometern Stockholms stad

Vill vi verkligen förstå betydelsen av ett väl utbyggt och bra utformat cykelsystem kan vi studera Nederländerna. I landet finns ett cykelvägnät utan motsvarighet i världen. Så har också flera städer resandeandelar när det gäller cykel på upp mot 50 procent.


Cykelvägar i Nederländerna. Källa: Open street map

Så då har vi svaret vad som måste göras om vi vill att fler ska cykla:

Bygg mer, bygg bättre, bygg cykelanpassat, bygg cykelsystem. Så enkelt är det.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 5

Felix Reychman

Det har ju alltid varit sant för bilvägar, att om man bygger dem, så kör folk på dem. Till och med i sådan utsträckning att det blivit lite av ett axiom att det faktiskt inte går att bygga mer vägar för att lösa trafikstockningarna. Mer vägar ger mer bilister, och snart är även den nya vägarna fulla.
Varför skulle inte denna sanning gälla även cykelbanor?
heja!!!!!


Trafikistan.se

Tack! Budskapet tar mycket bättre när man kan visa att det redan finns bra lösningar på nära håll. Inte bara i teorin eller långt borta i andra länder utan fullt fungerande i vår egen närhet. Och att de fungerar!


Anders Andersson

@Felix – får vi inte då samma argument som för bilvägar: bortkastade pengar att bygga mer cykelväg. De fylls ju bara upp av nya cyklister och trängseln fortsätter… 🙂
Själv cyklar jag oftast utanför rusningstid och de nya cykelbanorna känns mest ödsliga och överbekostade. Ensam på en stor tom cykelbana så långt ögat kan nå – men ny, gropfri asfalt är ju förstås alltid trevligt…


Tony Bergman

Bry er inte om äldre gående. Med enkelriktningen i ryggmärgen. Cykla på dem, vinka bort dem från gångbanorna, de är i vägen. Lägg ut sparkcyklar överallt så håller de sig undan…
Lägg investeringar på trafikseparering…. gågator, cykelgator…


Tony Bergman

Bry er inte om äldre gående. Med enkelriktningen i ryggmärgen. Cykla på dem, vinka bort dem från gångbanorna, de är i vägen. Lägg ut sparkcyklar överallt så håller de sig undan…
Lägg investeringar på trafikseparering…. gågator, cykelgator…



Trafikverket – det gick åt helvete


Det kunde ett rövhål räknat ut. Men uppenbarligen inte ni. Ni påstod att ni tagit fram en lösning och lovat att nu skulle snömassorna från vägen inte längre vräkas upp på gång- och cykelvägen. Lösningen skulle vara: ”långsamplogning”.

Men det gick som sagt åt helvete – direkt. Exakt som jag förutspådde. Så eländet för de som går och cyklar på era gång- och cykelvägar fortsätter.


Roslagsvägen/E18. Foto: David Rejdemyhr

Utan att vi ens kan se en vilja eller ansträngning från er sida att försöka komma till rätta med de eländen ni skapar för gående och cyklister. Och så här ser det ut i hela länet där ni är väghållare – ni fixar körbanorna genom att vräka upp snömassorna på gång- och cykelvägarna. Och låter massorna ligga kvar där:


Huddingevägen. Foto: Mikael Jonsfjord


Huddingevägen. Foto: Joakim Törnros


Ältavägen. Foto: Kjell Andersson


Järlaleden. Foto: Kjell Andersson


Huddingevägen. Johan Lund


Gudöbroleden. Foto Hampus Berg


Uppsalavägen/E4. Foto: Mats Jungar


Uppsalavägen/E4. Foto: Mats Jungar

Ni vägrar alltså att göra hållbara, säkra och funktionella lösningar för de som går och cyklar. Trots ett regeringsuppdrag som handlar om ökad och säker cykling. Lösningar som handlar om skärmar mellan vägen och gång- och cykelvägen så inga snömassor kommer upp på gång- och cykelvägen. Eller att plogningen mellan väg och gång- och cykelvägen samordnas – så som ni samordnar plogningen med flera fordon på vägarna. Men inget av detta har ni för avsikt att ens försöka göra. Ni rycker på axlarna och menar att gående och cyklister får gilla läget – på grund av er ovilja och inkompetens att åstadkomma säker framkomlighet.

I sanningen ett arbete för hållbara transporter och Nollvisionen. Skäms på er.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 10

Martin

Svaret var något bättre än det jag fick 2016 när jag påtalade ett liknande problem på cykelbanorna på Älvsborgsbron i Göteborg. GC-banorna såg då ut precis som på bilderna du tagit.
”Åtgärder vid snöoväder:
· Måndag kväll drog ett kompakt snö område in över vårt område.
· Vid liknande väderlek prioriteras bilkörbanans åtgärdande med de resurser som finns i området
högre än GC väg av det självklara skälet, att det färdas ca 80 000 fordon över Älvsborgsbron/dygn,
inkluderar ett stort antal bussar i lokaltrafik.
Självklart ska inte GC banan glömmas bort och det gjordes den inte heller, den har plogats.
· Scenariot efter detta snöfall blev att på körbanan mot räcket mellan körbana och GC väg
bildades mycket stora plogvallar, av mängden snö som föll. Dessa snövallar måste prioriteras
och tas bort, då dom inkräktar på Älvsborgsbrons körbanebredd.
Vi har till att börja med varit tvungna att trycka snön från körbanan in på GC banans yta.
Just nu pågår arbetet med att få bort snön på GC banan och detta arbete har pågått ett antal timmar.
· I rådande förhållanden kan vi inte hantera situationen på annat sätt.
Vi måste i rådande situation prioritera åtgärderna och
jag hoppas att alla cyklister har förståelse och tålamod med detta.”
Det följde även med någon policy om att cykelbanorna minsann också ska plogas, men det gällde alltså inte vid ”snöoväder”.


Dan

Tyvärr, ingen är väl förvånad egentligen.


Pelle

Tänk om de anställde färre socialamediermänniskor och fler utförare. Det är många idag som tror att det är på nätet det händer, men skattepengar gör mer nytta i verkligheten. Tack Krister för fortsatt kamp.


Staffan Palm

Läge att sätta upp vägmärken för långsam snöröjning?
”30 Gäller snöröjningsfordon i tjänst”


Martin

Vad svaret på detta, om något, blir är ju ganska givet ” I det extrema väderläge vi haft i stockholmsområdet de senaste dagarna…”
Känns som debatten på ngt sätt måste upp en nivå. Att vi arga pendlarcyklister postar bilder hjälper inte.



Från elände till dröm – signerat Trafikverket


Jag håller ju inte alltid igen i min kritik av Trafikverket när det gäller deras sätt att hantera cykeltrafik. Så därför är det extra roligt att denna gång få skriva något positivt om Trafikverket och cykel!

Trafikverket har inför denna säsong beslutat om att sopsalta ett antal cykelvägar i Stockholms län. Och reaktionerna från de som cyklar lät inte vänta på sig:



Rena drömmen, aldrig så ren, finaste jag nånsin sett en vinter, bästa julklappen

Och så här ser drömmen ut:


Foto: Torbjörn Olsson


Foto: Elinor Kramming

Se så enkelt det går att skapa grundläggande förutsättningar för säker och framkomlig cykling vintertid. Nu hoppas jag att detta sprider sig till fler av Trafikverkets cykelvägar i länet och i landet. Det är ett arbete för ökad och säker cykling och i linje med Nollvisionen.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 2

Mia

Det är så himla bra detta! Tänk när vi har ett sammanhängande cykelnät över stora delar av länet som sopsaltas. Då finns inga hinder och begränsningar för cykling vintertid.


Trafikistan.se

Underbart! Hoppas verkligen Trafikverket läser detta och njuter av allt beröm. Mörkertalet är säkert stort, för ”attans att det ska vara så svårt att ta en bild när man är helnöjd”.