Kan det bli mer fel? Del 3

Förutom utmaningen och det spännande med att byta jobb så kommer som ett brev på posten att det blir nya vägar att cykla till och från jobbet. Tidigare gick min färd 14 kilometer från förort till Stockholms innerstad. Nu går min färd från förort till ytterförort – till och med till en annan kommun. Med detta kommer att det blir helt andra förutsättningar och miljöer för cykelpendlingen. Och i mitt fall ser det nu ut så här:

Vilken fröjd att börja och sluta dagen på detta sätt! En annan stor skillnad är att det är absolut ingen trängsel med andra trafikanter på min färdväg, möjligtvis med en eller annan häst dock. Som då och då lämnar spår efter sig som man bör undvika!

Det finns heller inga trafiksignaler på min väg som stoppar upp mig. Och där det är gator med infartsförbud har kommunen sedan länge tänkt till och underlättat för människor som cyklar:

Den eventuella nackdel som eventuellt finns är att det blivit lite kortare färdväg – 8 kilometer istället för 14 kilometer. Men det har jag löst med att jag då och då cyklar lite omvägar, och då på sådan här vackra vägar!

Ibland är livet bra härligt!

Relaterade inlägg:

Saker jag vill cykla på

En läsare av bloggen ställde några frågor till Trafikkontoret angående mitt senaste blogginlägg om situationen som uppstått till följd av en nybyggd cykelbana på Magelungsvägen. En byggnation som både försämrat trafiksäkerheten och framkomligheten då de som cyklar nu råkar ut för en ny gångbaneskylt och tvingas korsa gatan två gånger.

Hej!

Ni har just gjort en ny trafiklösning för cyklar längs Magelungsvägen, där säkerheten och framkomligheten försämrats för cyklister, genom att de nu måste korsa en trafikerad väg flera gånger. Och nu undrar jag om, och när, ni kommer ta bort den nyligen ditsatta gångbaneskylten längs den gamla cykelvägen, så man inte behöver korsa vägen. Jag är lite orolig för barnens skull och tycker det känns otryggt att tvinga dem göra denna riskabla manöver. Och blir själv sinkad när jag cyklar där. Den gamla lösningen var inte bra – det var alldeles för trångt – men den var ändå bättre än den nya, både ur trafiksäkerhets- och framkomlighetssynpunkt. Och eftersom jag hoppas att ni vill främja båda dessa aspekter undrar jag när ni kommer plocka bort gångbaneskylten och åter tillåta cykling på södra sidan av vägen. För tydlighets skull bifogar jag en länk till ett blogginlägg där problemet beskrivs. 

Jag skulle vara jättetacksam för återkoppling med datum för återställande av skylten. Alternativt en motivering av varför ni valt att försämra både framkomlighet och trafiksäkerhet.

Vänliga hälsningar /XXXX

Svaret från Trafikkontoret blev detta:

Hej!

Tack för din synpunkt! I projektet gjordes bedömningen att det var lämpligare att placera gång- och cykelbanan på den norra sidan av vägen på denna sträcka. Detta berodde på att man på den södra sidan skulle behöva både spränga och bygga stödmurar. På den norra sidan behövdes inga stödmurar, utan där krävdes endast sprängning vid anläggningen. Vi kommer inte att ta bort vägmärket som visar att det är en gångbana, då det finns en dubbelriktad cykelbana alldeles i närheten.

Vänliga hälsningar

XXXX
Handläggare, Trafikplanering
Trafikkontoret

Exakt som jag skrev i mitt inlägg: Det enda som spelade roll när Trafikkontoret placerade denna cykelbana var anläggningstekniska förutsättningar. Övriga funktioner, så som säkerhet, framkomlighet, sammanhängande system, trygghet osv. spelade ingen som helst roll. Inte verkade heller politiskt fattade beslut om att fokus ska vara på dessa funktioner spela någon som helst roll när Trafikkontoret planerade och utformade denna cykelbana – kontoret talade inte ens om för politikerna att de fullständigt struntade i deras beslut.

För gud ska veta – de gör ju så kallade professionella ”bedömningar”! Då kan vi alla luta oss tillbaka, vara trygga och nöjda med det som skapas. För det går ju för allt i världen inte att också anlägga en stödmur – då rasar ju hela projektet. Bättre att ta den enkla vägen – anläggningstekniskt sett.

Kontoret bemödar sig inte ens med att svara frågeställaren på: ”…en motivering av varför ni valt att försämra både framkomlighet och trafiksäkerhet.”

Så jag och mina barn får fortsätta att bryta mot trafikreglerna och cykla vidare på ”gångbanan”. För jag kommer inte anpassa mig efter denna dårskap.

Jo förresten, bara för någon vecka sedan skedde en dödsolycka. Med en cyklist, i en cirkulationsplats, på passagen i frånfarten – alltid frånfarten som är mer olycksdrabbad. Det vet man om man kan sin sak. Och det är nu här Trafikkontoret vill att alla ska över gatan, ni vet där det är en strålande sikt för trafikanterna:

Relaterade inlägg:

• Kan det bli mer fel?
• Hahaha, jösses vilken soppa!
• Cykelvägen som försvann
• Den obotlige alkoholisten – hur går det?Staden – en obotlig alkoholist
• Cykeltrafiken måste väck – för biltrafikens skull
• Cykeltrafiken måste väck – för biltrafikens skull. Del 2
• Staden växer – cykeln får flytta på sig
• Så bygger du farlig cykelinfrastruktur
• Finns alltid en ursäkt att bygga usel cykelinfrastruktur
• Cykelvägen som försvann

Jag hade inte tänkt skriva detta inlägg. Men häromdagen upptäckte jag en ny skylt som inte funnits förut. En skylt placerad på ett utpekat prioriterat pendlingsstråk tillika regional cykelväg – de stråk som ska vara de bästa av bästa. En skylt som gjorde mig minst sagt förbannad.

Hoppsan, här får jag inte cykla längre! Jag måste visst hitta en annan väg, kanske byta sida…

Låt oss backa bandet lite. En gång i tiden tog staden fram en cykelplan. Med målsättningen att göra det enklare och lättare att cykla samt att framkomligheten och trafiksäkerheten ska förbättras för cykeltrafiken.

Sedan togs en Framkomlighetsstrategi fram – prioritet för cykel säger den. Även ett trafiksäkerhetsprogram togs fram – stort fokus på förbättrad trafiksäkerhet för cyklister, särskilt korsningspunkter där cyklister är mycket utsatta.

Pendlingspotentialer och framkomlighetsstudier för cykeltrafiken genomfördes – gäller att göra rätt åtgärder på rätt plats. Och veta vad som ger framkomlighet och vad som inte ger framkomlighet om man ska lyckas. Mätningar av cykeltrafik genomfördes på massor av platser – var cyklar man och var vill man cykla. Allt detta för att få ut största möjliga nytta av kommande investeringar – att göra rätt och göra det kostnadseffektivt. För det är ingen lekstuga eller gissningslek vi håller på med.

Eller…

Jo, det är exakt vad som händer när detta sedan sätts i händerna på vissa yrkesmänniskor som inte har en aning om vad de sysslar med – det blir rena rama lekstugan. Det blir också en farlig lek, en lek med människors liv och hälsa. Dessa män och kvinnor fattar beslut som får rakt motsatta effekter till vad cykelplanen och övriga styrdokument säger ska skapas. Dessa personer och deras chefer vet uppenbarligen inte vad de håller på med. Men de har mage att påstå att det som de nu har byggt innebär att såväl trafiksäkerheten som framkomligheten har blivit bättre.

Detta är vad jag talar om:

Magelungsvägen. Rött streck: ett utpekat pendlingsstråk och tillika regionalt cykelstråk i södra Stockholm, på den södra sidan av vägen. Stråket sträcker sig genom stora delar av södra Stockholm – knyter ihop östra delen med den västra. Utpekat både i stadens och regionens cykelplan för att åtgärdas: breddning av cykelbanan samt separering från gående.

Så är det då dags att genomföra åtgärderna. Trafikkontoret har av politiken fått 1 miljard för att förverkliga så mycket som möjligt av åtgärderna i cykelplanen. Genom att bygga nytt och förbättra befintligt enligt den nya standarden i cykelplanen.

Så nu ska cykelbanan på Magelungsvägen breddas och separeras från gående. Och bland det första projektgruppen på Trafikkontoret gör är att fullständigt skita i allt vad cykelplanen säger och allt som ligger till grund för planen. De struntar även i framkomlighetsstrategin och trafiksäkerhetsprogrammet. De beslutar att på en kort sträcka flytta cykelbanan och lägga stråket på andra sidan, på norra sidan av vägen:

Inte längre cykla rakt fram. Nu ska vi istället byta sida och korsa vägen. Två gånger, samt korsa en lokalgata.

Så på en sträcka av 300 meter ska nu cyklisterna byta sida på vägen – två gånger. Samt passera över en lokalgata. En passage i anslutning till en cirkulationsplats och en signalreglerad passage. Ingen av passagerna med prioritet eller trafiksäkerhetshöjande åtgärder för cykeltrafiken. Så från att cykelbanan på södra sidan hade noll passager, konflikter och trafiksäkerhetsproblem med biltrafiken har vi nu genom att cykelbanan ligger på norra sidan fått tre sådan konfliktpunkter – på 300 meter. Bra jobbat får man väl säga, inte helt lätt att lyckas med en sådan bedrift.

Varför fattar då projektgruppen detta beslut? För att de menar att det var enklare och eventuellt billigare (blev dock aldrig utrett) att bygga en bredare cykelbana på norra sidan än på södra. Så på grundval av enbart anläggningstekniska skäl skiter projektgruppen totalt i alla målsättningar i så väl cykelplanen, framkomlighetsstrategin och trafiksäkerhetsprogrammet. De väljer istället den enkla vägen – den enkla vägen för dem.

Vad var det då som var så svårt och som gjorde att man valde norra sidan? Man föredrog att spränga berg istället för att göra en stödmur/flytta en slänt för att få plats med den breddade cykelbanan.

Här var det för komplicerat och kostsamt att göra en ny slänt eller en stödmur (något man visserligen klarade av att göra när vägen byggdes, för sisådär 50 år sedan).

I stället valde projektet att spränga berg och bygga cykelbanan på andra sidan:

Om nu projektet inte ville göra en ny slänt eller bygga stödmur hade man ju kunnat spränga berg på norra sidan, flytta hela vägen norrut för att på så sätt få plats med den bredare cykelbanan på södra sidan. Inte heller detta prövades. Bättre enligt projektets deltagare att de som cyklar, ung som gammal, får korsa vägen två gånger. Det ska visst både förbättra framkomligheten och trafiksäkerheten – på något sätt…

Så istället för att cykla rakt fram ska jag nu över två cykelpassager där jag inte har prioritet. Inte heller är det några hastighetsdämpande åtgärder på passagen så någon bra trafiksäkerhet kan vi ju knappast kalla det. Sen har vi det där med sikten, kanske kan det finnas vissa synpunkter på sikten vid passagen…

Där bakom trädet har vi utfarten från cirkulationsplatsen och sedan över cykelpassagen. Hur vi trafikanter ska se varandra och kunna interagera på ett bra och säkert sätt är något av en gåta för mig. Hur ska barn klara av en sådan här komplicerad situation? Hur ska vi ens kunna se barnen bakom denna vägg av grönska? Tala gärna om det för mig Trafikkontoret.

Men hej, jag får väl ställa upp och utsätta mig för detta när Trafikkontoret och dess personal väljer den enkla vägen. Och anser sig ha rätten att fullständigt skita i vart enda ord i samtliga styrdokument. De talar heller inte om något om detta i sina tjänsteutlåtanden till politikerna i trafiknämnden – inte ett ord om konsekvenserna av att bredda cykelbanan på norra sidan i stället för på södra sidan, inte ett ord.

Eller förresten, i slutredovisningen av projektet till trafiknämnden har de fräckheten (eller okunskapen) att inför nämnden påstå att såväl framkomligheten som trafiksäkerheten nu har blivit bättre för cykeltrafiken. Från tjänsteutlåtandet:

”De oskyddade trafikanterna har getts en bättre framkomlighet”

”De platser där konflikter mellan bilar och oskyddade trafikanter riskerar att uppstå har gjorts säkrare” 

Allt undertecknat av den tidigare trafikdirektören. Kanske fanns det fler anledningar till att han fick gå?

Som jag skrev inledningsvis tänkte jag inte skriva detta inlägg. Jag har inte brytt mig så mycket om denna minst sagt usla cykelinvestering. Jag har bara fortsatt att cykla på den södra sidan, som de flesta andra gör. Tills jag såg den nya skylten häromdagen – då blev jag skogstokig. En skylt som säger att nu måste jag byta sida – jag får inte cykla rakt fram längre.

Jag kom cyklande med mina barn när jag såg skylten. Och barnen börjar bli så stora att de många gånger nu cyklar själva – hur ska de klara av att hantera denna nya situation? För nu vill, nej inte vill, nu tvingar Trafikkontoret barnen att byta sida – att korsa vägen. För att man valde den enkla vägen och breddade cykelbanan på norra sidan. Och sedan förbjöd cykling på den södra sidan.

Så från att tidigare inte kommit i konflikt med biltrafiken ska nu barnen ta sig över den starkt trafikerade vägen två gånger samt korsa en lokalgata. Fullständigt skymda av ett träd. Så bygger Trafikkontoret ett transportsystem – de fullständigt exkluderar vissa grupper. Trots att de har ett politiskt uppdrag att inkludera alla – att skapa en stad för alla. Det är även så att Trafikkontoret har uppdraget att underlätta för barn att cykla till/från skolan genom att skapa så kallade trygga och säkra skolvägar.

Det här är mina tidigare kollegor som har gjort detta. Jag vet exakt vilka de är, jag vet deras bakgrund och deras yrkeskunskap. Jag känner deras chefer. De kan inte särskilt mycket om cykeltrafik och trafiksäkerhet. Och det märks ju – minst sagt. Men ändå får de göra sådan här uppdrag och fatta sådan här helt avgörande beslut – utan någon som helst kvalitetssäkring i organisationen. De meddelar inte ens politiken om dessa kraftiga avsteg från målen i styrdokumenten. Kanske för att de inte begriper bättre? Och nu har de lyckats med att fullständigt fucka upp detta. För flera miljoner. Och det kommer vara så här i många, många år framöver.

För jag ska berätta vad som nu kommer att hända. I stort sett ingenting kommer att hända. Man kommer knyta näven i fickorna och svära lite över sin tidigare kollega som skäller på dem. Men en sak kommer att ske: Trafikkontoret kommer att ändra på cykelvägvisningen. Så att man kommer få information att man nu ska byta sida – två gånger – för att ta sig fram på detta cykelstråk.

För cykelvägvisningen har de inte ändrat på sedan breddningen av cykelbanan – den visar precis som tidigare att man ska cykla rakt fram – på södra sidan. Rakt fram på det som var det gena, säkra och prioriterade pendlingsstråket (om än lite smalt, det skulle ju breddas enligt planen):

Rakt fram säger vägvisningen. Som leder fram till skylten för gångbana. Där jag inte längre får cykla. Nu måste jag byta sida. Det ska visst vara enklare och säkrare så. Enklare för de som byggde.

De gjorde det så enkelt för sig att de inte ens orkade eller brydde sig om att ändra vägvisningen – ni vet, man kan ju göra lite som man vill när man leker och har lekstuga.

Det verkar som att en del personer på Trafikkontoret resonerar på följande sätt: vi bygger enligt standard i cykelplanen. Skit samma var och hur vi bygger den standard.

Det här är så uselt, jag hoppas ni skäms ögonen ur er. Men känner jag er rätt gör ni inte det. Ni kommer inte rannsaka er själva eller lära er av detta. Inte heller era chefer som ju har ansvaret – ni byggde ju billigt och enkelt samt höll budget. Där är inställningen att vem som helst kan väl fuska fram en cykelinvestering – inte så noga. Och ni kommer därmed fortsätta fucka upp fler cykelinvesteringar. Och värst av allt, ni kommer tycka att ni fullföljt ert uppdraget på ett bra sätt. Att ni gjort ”väl avvägda kompromisser.”

Så i ett cykelprojekt – för cykelmiljarden – det enda ni lyckats med är att slösa bort pengar på att försämra trafiksäkerheten och framkomligheten för de som valt att cykla. Det var väl inte så begåvat…

Här kan ni läsa del 2 och del 3 i denna galenskap

Relaterade länkar:

• Hahaha, jösses vilken soppa!
• Cykelvägen som försvann
• Den obotlige alkoholisten – hur går det?
• Staden – en obotlig alkoholist
• Cykeltrafiken måste väck – för biltrafikens skull
• Cykeltrafiken måste väck – för biltrafikens skull. Del 2
• Staden växer – cykeln får flytta på sig
• Så bygger du farlig cykelinfrastruktur
• Finns alltid en ursäkt att bygga usel cykelinfrastruktur
• Cykelvägen som försvann
• Katastrofbygget i Älvsjö
• Hägerstensvägen – nybyggd cykelbana så farlig att den skrotas
• Nybyggd cykelbana skrotas
• Hornsbergs strand – fullt med stolpar i cykelbanan
• Arenaleden – här stängs pendlingsstråket av vid match
• Så klart vi tar bilen
• Vi gör fel – det blir ingen cykelrevolution

För snart ett halvår sedan kom en ny trafikregel:

Gående som använder en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen.

Innan dess så fanns inget reglerat i trafikförordningen om detta, du kunde gå hur som helst på en gemensam gång och cykelbana. Hur har det då gått sedan den nya regeln infördes – går man nu till vänster? Här kommer en ovetenskaplig observations- och intervjustudie.

Sedan införandet av regeln i oktober 2018 har jag nästan varje vardag cyklat med en kamera för att observera och dokumentera var man går på gång- och cykelbanan. Ett antagande jag hade inför ”studien” var att det med tiden skulle bli en förändring – fler och fler skulle gå längst till vänster. Man behövde bara få lite tid på sig att lära sig den nya regeln och anpassa sig därefter. Jag har även när det givits tillfälle ”intervjuat” gående om den nya regeln och om de känner till den. Totalt har jag intervjuat 137 personer sedan oktober 2018.

En genomgång av mina filmer visar att ingenting har hänt. De flesta går precis hur som helst på de gemensamma gång- och cykelbanorna. Det går inte att utifrån filmerna utläsa någon som helst förändring av gåendes beteende och placering på gång- och cykelbanan.

En vanlig syn på en gång- och cykelbana. Vi går precis hur som helst.

När det sedan gäller intervjuerna med gående så är det endast två av 137 stycken som glasklart visste om den nya regeln (det lite komiska i det hela är att bägge ändå gick på ”fel” sida). Övriga hade ingen som helst aning om den nya regeln alternativt menande att den regeln ”alltid” funnits. Ungefär 40 stycken var av den åsikten att regeln spelar ingen roll för dem för de går ändå som de vill.

Detta är självklart ingen vetenskaplig undersökning och jag hoppas att någon plockar upp detta och tar det vidare. Detta är endast ett litet nerslag i min färd till/från arbetet. Jag har även frågat Transportstyrelsen, Trafikverket och Sveriges kommuner och landsting om någon av dem har för avsikt att upplysa och informera landets invånare om denna regel – noll svar.

Jag tycker ”ministudien” visar på något. Den visar på en fräck nonchalans från lagstiftaren. Vill man verkligen åstadkomma en förändring och regelefterlevnad så är tillvägagångssättet regeringen valt inte särskilt lämpligt. Inte heller särskilt trovärdigt. Det räcker så att säga inte med att skriva om eller lägga till några få ord i kapitel 7 i Trafikförordningen och tro att nu är saken biff. Det krävs lite mer än så…

Relaterade inlägg:

• Cykelöverfarten som försvann
• Det blir inga snabbcykelvägar
• Så sänkte Trafikverket snabbcykelvägen
• Hurra! Trafikverket ska sminka grisen!
• Trafikverket: vi skyddar bilister, inte cyklister
• Trafikverket – vill ni döda cyklister?
• Trafikverkets dubbla budskap: snöröjningen duger
• Så klart vi tar bilen
• 2 + 1 – vägar och cykel
• Trafikverket ger fingret åt cykeltrafiken
• Statens havererade cykelpolitik
• VTI sågar Cyklingsutredningen
• HELA systemet måste fungera
• Cykling – en kommunal angelägenhet?

Tänkte berätta lite hur det kan gå till att planera och utforma en cykelbana. Detta exempel är en uppgradering av en befintlig cykelbana – Norr Mälarstrand i Stockholm. Kollegorna och jag fick detta uppdrag för ett antal år sedan. Utgångsläget i uppdraget var att den befintliga cykelbanan skulle breddas – från 2,25 meter till 3,25 meter.

Norr Mälarstrand – cykelbanan som ska breddas

Det som nästan alltid sker i början av ett sådana här uppdrag är att man samlar in mängder av underlagsmaterial som på ett eller annat sätt påverkar eller kan påverka uppdraget. Först gör man en genomgång av stadens styrdokument och vad de säger om cykling. Sträckan inventeras, fotas, filmas och dokumenteras. Grund- och ledningskartor tas fram över området. Finns andra planer, som till exempel detaljplaner, exploateringar, trafikprojekt, ledningsarbeten och så vidare i området? Har Stockholm parkering några planer för parkeringsplatsen utmed cykelbanan? Flöden och olycksdata för de olika trafikslagen tas fram. Vidare inventeras parkeringsplatser och lastplatser samt beläggningen på dessa. Sedan tas uppgifter fram om trädinventeringar och eventuella parkprogram för Rålambshovsparken. Det görs alltså en omfattande inventering, genomgång och sammanställning av en mängd olika uppgifter och data. Detta är avgörande innan man kan påbörja utformningen av cykelbanan – dessa uppgifter sätter så att säga ramarna, eller visar vilka ramar som måste ändras för att få till önskad utformning av cykelbanan.

Vad som tidigt stod klart i projektet var att flödet av cyklister på denna cykelbana började närma sig 10 000 cyklister per dygn. För att det då skulle bli en bra och funktionell cykelbana fanns det anledning att fundera över bredden på cykelbanan, och om möjligt öka bredden på cykelbanan som planerades – från 3,25 meter till 4,5 meter. Vi gjorde Trafikkontoret (vår beställare) uppmärksamma på detta och föreslog att vi skulle ta fram en lösning där cykelbanan var 4,5 meter bred. Vi förslog också att vi skulle ta fram tre olika skissförslag på hur denna breddning av cykelbanan skulle kunna åstadkommas och konsekvensbeskriva dessa förslag. Vår beställare godkände vårt upplägg.

De tre förslagen för hur cykelbanan skulle kunna breddas gick ut på: 

1. Göra ett intrång i parken på cirka 3 meter längs hela sträckan för att bredda cykelbanan.
2. Smalna av gångbanorna på norra sidan av Norr Mälarstrand (utmed fastigheterna) och sedan flytta hela gatan och parkeringsplatserna norrut för att på så sätt kunna bredda cykelbanan.
3. Ta bort den längsgående parkeringen utmed cykelbanan samt justera utformningen av hela parkeringsplatsen längs sträckan för att kunna bredda cykelbanan.

Alternativen för breddning av cykelbanan

Dessa alternativ skissades upp och konsekvenserna för de olika alternativen redovisades. Tämligen omgående var det ett alternativ som framstod som både kostnadseffektivt och rimligt:

Ta bort den längsgående parkeringen och använd yta för att bredda cykelbanan 

Längsgående parkering tas bort för att kunna bredda cykelbanan

Det kommunala parkeringsbolaget, Stockholm Parkering, var också mycket hjälpsamma och möjliggjorde att denna lösning tämligen enkelt kunde genomföras – bolagets ordförande hade också varit mycket tydlig med att bolaget ska underlätta sådana här arbeten. 

Så inget intrång i parken och eller fällande av träd var nödvändiga för att bredda cykelbanan. Inga avsmalnade gångbanor samt en mycket kostsam flytt av hela gatan och parkeringsplatsen behövdes. Det kan kanske ses som omständligt och tidsödande arbete att skissa fram tre olika förslag för att komma fram till vad man ska göra. Men min erfarenhet säger att det finns mycket att vinna på att belysa olika alternativ som finns för att komma fram till vilket som är lämpligast på just denna plats.

Så nu blev det full fart att utforma denna cykelbana – en breddning genom att ta bort parkeringsplatser, cirka 60 stycken. Dessa parkeringsplatser hade en omsättning på cirka 3 fordon per dygn. Till saken hör också att nya parkeringsplatser anlades i närområdet – på Rålambshovsleden. Så totalt sett försvann endast 20 parkeringsplatser i området till följd av breddningen av cykelbanan. Och med en omsättning på 3 fordon per dygn på dessa parkeringsplatser så försvann 60 människors möjlighet att parkera per dygn. Detta ska då ställas mot 10 000 cyklande människors behov av framkomlighet och säkerhet – varje dag. I min värld blir det en mycket enkel ekvation över hur vi ska prioritera när det blir en ”kamp” om ytan.

Nu är cykelbanan längs Norr Mälarstrand klar sedan några år tillbaka. En cykelbana som Trafikborgarrådet Daniel Helldén säger så här om:

”Jag brukar alltid lyfta Norr Mälarstrand som en fantastisk cykelbana, den visar vilken typ av standard vi vill ha på cykelvägarna i Stockholm”

DN kallar cykelbanan för: ”Framtidens cykelstråk”

Detta visar att det är fullt möjligt att, mitt inne i en miljonstad, skapa cykelinfrastruktur med god standard. Det är inga konstigheter. Det handlar om att omfördela och prioritera hur våra gemensamma ytor ska användas. Det handlar om att vilja. Och det handlar om att ha kunskap och kompetens.

Här är några före- och efterbilder:

Relaterade inlägg:

• Bygg så kommer de, del 1
• Bygg så kommer de, del 2
• Vi gör fel – det blir ingen cykel revolution
• Nederländerna – på cykel i världens bästa cykelland (5 delar)
• Saker jag vill cykla på. Del 1
• Saker jag vill cykla på. Del 2
• Saker jag vill cykla på. Del 3
• Cykeln ska fram – gör hål i huset!