Blogg

Jävla Cyklistbloggen (m.fl.)


Var fanns Cyklistbloggen när jag var aktiv som tjänsteman på kommunens trafikkontor? Vem förde då fram synpunkter från de som cyklar varje dag. Vem protesterade när borgarrådet och handelskammaren skulle skrota cykelbanorna och förpassa cyklisterna till bakgatorna?

Och den där murveln på Expressen som skriver om cykel lite då och då, var han ens född då?

Och du Jon, var gömde du dig och alla lokala cykelombud? I den oklippta busken längs cykelvägen kanske. Var fanns alla djuplodande och reflekterande inlägg från Trafik i stan? Alla filmer från cykelbanan av Gbgcyklaren, låg de och skräpade i filmarkivet eller? Sammanställningarna av infrastrukturpropositioner och riksdagsmotioner mm av Cykelpendlaren gick heller inte att finna. Sen ska vi ju inte snacka om alla dessa facebookgrupper, vilken sten hade ni gömt er under? Då knep ni minsann käft, då kom det inga dagliga rapporter från cykelbanorna.

Hade ni funnits då hade ni underlättat mitt yrkesliv en hel del. Då fanns ni inte där – så allt är ert eget fel! 😉

Och nu hoppas jag att ni förstår att detta är en hyllning till allt det enorma och fantastiska arbete ni lägger ner på att göra vårt transportsystem lite mer cykelvänligt. Lita på mig, ert arbete har effekt och påverkar.

Fast jag är ändå lite sur på att ni inte fanns då…

Relaterade länkar:

Antal kommentarer: 15

Stina

Heja allihop – och dig själv också.


Jocke von Scheele

Jag vill passa på att returnera tacket. Dels för allt du uträttar på professionell basis, men även för allt det bloggande och allt skrivande du gör. Det ger en ”vanlig” svennecyklist som mig själv råg i ryggen att också våga uttala sig på facebook, kanske gästblogga eller bli lokalt cykelombud. Du har i allra högsta grad visat vägen för alla som uttalar sig på nätet i cykelfrågor.
Och inte för att jag dragit något större lass i det avseendet, men det är också kul att höra att ens små bidrag gjort skillnad för någon. Ibland känns det som att man enbart predikar för de redan frälsta, men det kan ju finnas en poäng med det också, så folk känner att de inte står ensamma. Plus att kanske, kanske läser någon ännu inte frälst något cykelrelaterat och får upp ögonen för cyklisters villkor.
Tack Krister!


Arne B

Ner med allt 😉
Tack alla som orkar driva cykelfrågorna. Det har varit en lång uppförsbacke. Och brant. Med 53-11. Jag tror backen har börjat plana ut lite, och genom allas ert arbete har en bättre utväxling hittats.


Göran Nordström

🙂 kanonkul med alla som hjälper till och din kunskap o hjälp


Krister Isaksson

Stina, stort tack!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tack Stella Fare!


Och Svante och ni andra i Stockholmspartiet. Ni har tagit mycket skit genom åren och ni får inte mycket beröm eller uppskattning idag för ert tidiga och grundläggande cykelarbete.

Utan er insats i slutet av 90-talet och början av 2000-talet hade vi inte haft samma förutsättningar som vi har idag för cykel i Stockholm. Då fanns knappt några cykelbanor eller cykelfält i innerstaden. Då fick vi inte ta körfält och parkeringsplatser för biltrafiken för att bygga cykelbanor. Och cykelbanorna blev då som de blev. Idag får vi ta körfält och parkeringsplatser och cykelbanorna blir mycket bättre. Utan ert ”förarbete” hade detta aldrig varit möjligt – låt oss inte glömma det.

Det tar tid att förändra en stads transportsystem. Och utmaningen är inte så mycket det trafiktekniska som det mentala. Det sitter i huvudet, det är där motståndet och hotbilder målas upp. Och ur munnen kommer sedan alla dessa fördomar och floskler om vad det skulle innebära om man bygger cykelbanor genom att ta lite utrymme för biltrafiken.


Seriös journalistik? Vi arrangerar en bild. Vi tar inte reda på fakta – vi chansar hej vilt. 

De omtalade och bespottade cykelfälten blev till slut en bok:

 

Och hur blev då utfallet vad gäller olyckor på dessa ”farliga” cykelfält? Från rapporten Utvärdering av cykelbanor och cykelfält 1998 – 2006, Trafikkontoret 2007:

”En gata där förbättringen av cyklisternas säkerhet är särskilt påtaglig är Hornsgatan där antalet cykelolyckor minskat från 25 till sex under den studerade perioden.”

Jag kommer alltid minnas och uppskatta ert arbete – de första små tramptagen mot en cykelvänligare stad. Så sug i er, det är all time high vad gäller antal cyklister i Stockholm idag.

Kunde ni tro och ana denna utveckling 1998?

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 1

Annette

Jag vill också tacka Stockholmspartiet och Stella Fare för det fantastiska jobb de gjort! Det förändrade cyklingen i Sthlm som fick cykekbanor 🙂 jag röstade på er då och såg resultat därefter. Tack 🙂



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Har Stockholms Handelskammare tappat tungan?


I maj spände Handelskammaren musklerna i en historisk kovändning:

Efter decennier av hårdnackat motstånd till utbyggnad av cykelbanor i Stockholm så säger Handelskammaren:

Hur ska vi möta boomen” – Bygg, bygg bättre, bygg mer, bygg fortare. Handelskammaren menar till och med att den regionala cykelplanen snart riskerar att vara omodern.

När sedan den viktigaste cykelbanan av dem alla – snabbcykelbanan – skrotas av Trafikverket är det dödstyst från Handelskammaren. Jag upplever sällan (aldrig?) att de är dödstysta när andra för regionen avgörande infrastruktursatsningar hotas, försenas eller inte blir av. Särskilt inte satsningar som Handelskammaren själv vurmat för.

Så jag ställer mig frågan:

Är verkligen Stockholms Handelskammare seriösa när det gäller cykel?

Om så vore fallet, hur kommer det sig att de nu tappat sin tunga i denna fråga? Det brukar de ju sällan göra annars. För mig är denna totala tystnad från Handelskammaren ett trovärdighetsproblem. I allra högsta grad. 

Uppdaterad 2016-10-07
Handelskammaren har via twitter låtit meddela:

 Relaterade inlägg:

 

Antal kommentarer: 5

Pia

Ja man börjar ju onekligen fundera. Är det en fasad och när det kommer till kritan så krackelerar fasaden? De är ju tämligen högröstade när det gäller väg- och järnvägssatsningar. Om de verkligen menar allvar så borde de ju skrika högt i detta läge, för när ska de annars skrika? När Värmdö inte bygger nåt? Deras tystnad tycker jag är mycket talande, deras tidigare utspel om cykel har nu synats och vi kan konstatera att handelskammaren inte på långa vägar menar allvar när det gäller cykel.


Krister Isaksson

Pia, Handelskammaren kan ju själv ta udden av detta genom att offentligt tala om hur de ser på saken. Om de inte gör det så ser de antingen helt annorlunda på skrotningen av snabbcykelbanan (och gör en fundamental felbedömning) eller så är cykel helt enkelt inte särskilt viktigt för dem – trots alla fina ord.


Arne B

Såklart man kan uppmana till och förorda mer cykelinfrastruktur. Men det innebär också investeringskostnader och utrymme. Det är väl där skon klämmer.


ekstromenator

Arne B, tycker du investeringskostnader och utrymme har hindrat handelskammaren i sin uppmuntran till övrig infrastrukturell byggnation såsom snabbspår, förbifart mfl ?


Arne B

@ekstromenator Min kommentar var mest en trött ironi över att just cykelinfra är jättebra – ända tills det innebär att den kostar pengar. Allvarligt talat är allt som lyfter cykling en fantastisk investering, medan biltrafiken slukar enorma resurser och spottar ut köer. Köer som sedan måste hanteras med ännu större insatser osv. Det är tragiskt att Handelskammaren inte ser potentialen i cykelinvesteringar.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fälla cyklist med lastbilen ett obetydligt brott


“Brottet är med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter”.

Detta fångar samhällets syn på cyklister och cykeltrafik på ett bra sätt tycker jag. Och det visar med all tydlighet hur lång vägen är innan vi på allvar kan säga att även cyklister omfattas av den så kallade nollvisionen. Istället har vi en trafiksäkerhetsorganisation som lägger stor del av sin kraft och resurser på cykelhjälm när det gäller cykel och trafiksäkerhet – det är lösningen när man lemlästas av lastbilsförare.

Jag twittrade för några dagar sedan om hur polisen i England börjat arbeta med tillämpningen av lagen om att motorfordonsförare ska passera cyklister med ett säkert avstånd:

 

Några dagar senare fick jag ett mail från en läsare: 

”Hej!

Varning för lång historia nedan 🙂

Jag såg en tweet av dig tidigare idag angående att brittisk polis har inlett förundersökningar mot bilister som passerat för nära cyklister. Som av en slump fick jag just idag hem ett brev från polisen med beslut angående en händelse för ett par veckor sedan då jag blev prejad av en lastbil vid just en alldeles för nära passering. Skillnaden i attityd från polisens sida är som natt och dag…

Själva händelsen inträffade när jag var på väg hem från jobbet en eftermiddag för några veckor sedan, jobbar i Malmö och cykelpendlar från Lund. Min pendlingsväg är överlag väldigt säker, men just första biten ut ur Malmö hamn går på en hyfsat trafikerad 40-väg (där så låga hastigheter som 40 km/h är sällsynt) utan cykelväg i närheten. Således är enda alternativet att cykla på vägen. 

En lastbil med släp som låg precis bakom mig valde att påbörja en omkörning i vänster körfält (som endast är för vänstersväng och slutar i en mittrefug 50 meter längre fram). När han var halvvägs förbi mig var han tvungen att helt återgå till höger körfält för att undvika refugen. Höger körfält är smalt och rymmer definitivt inte en tung lastbil och cykel samtidigt i bredd (https://www.google.se/maps/@55.611825,13.0034808,3a,75y,92.09h,80.26t/data=!3m6!1e1!3m4!1s7RJE9cGbNtJkRayrT_ro0Q!2e0!7i13312!8i6656?hl=en).

När jag inser vad som håller på att hända har jag en rullande “vägg” som närmar sig från vänster och en trottoarkant på högersidan så jag kan inte bara gira höger. Jag har egentligen bara ett alternativ och det är att få ner farten, slänga mig till höger och hoppas på att varken jag eller cykeln hamnar under lastbilens hjul. Som tur är ramlade jag bra och kom undan med andan i halsen och lite obetydliga skrapsår.

Chauffören såg vad som hände och stannade längre fram så jag och ett vittne som kom längre bak kunde prata med honom. Jag var rätt skärrad så fick inte fram så mycket (men vittnet gick däremot hårt åt honom). Hans försvar var att han “trodde att han skulle hinna förbi” och att vi “cyklade på vägen ju”. Men jag får ge honom att han åtminstone stannade och frågade om jag klarade mig oskadd. 

Rejält skärrad men mest glad för att jag kom undan med livet i behåll tog jag mig till polisstationen och lämnade in en anmälan. Jag hade inte sinnesnärvaro nog att ta chaufförens eller vittets uppgifter på plats men fick åtminstone en bild på lastbilen med registreringsnumret synligt. 

Och idag kom alltså beslutet om att lägga ner förundersökningen. Jag hade så klart inte väntat mig något annat, men formuleringen i skälet till nedläggningen är ändå ganska anmärkningsvärd. Beslutsfattaren motiverar det med att “Brottet är med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter”.

En händelse där jag med en gnutta mindre flyt hade kunnat mista livet benämns som “obetydligt”. Möjligen i strikt juridisk mening men inte fan kändes det obetydligt där och då. Hela formuleringen känns som en enda snäsig uppmaning att inte anmäla liknande, obetydliga, händelser igen. De kunde väl åtminstone hänvisat till bristande bevisbörda och besparat mig förnedringen. 

Så för att återkoppla till din ursprungstweet känns det som vi har en rätt lång väg kvar att vandra i Sverige.

Ursäkta den långa utläggningen men jag hade uppenbarligen ett behov av att skriva av mig, nu råkade det bara bli du som blev måltavlan 🙂

Hälsningar,
XXXX” 

Här ser vi alltså ett exempel på polisens och rättssystemets trafiksäkerhetsarbete – det är ett obetydligt brott att med sin lastbil fälla en cyklist. Det är en olyckshändelse – shit happens ni vet.

Inget om att du har ett stort ansvar när du ska köra om någon, du har ansvar att det sker på ett säkert sätt så att ingen olycka sker. Om så inte sker får det konsekvenser för dig. Nej ingenting om detta, bara att tuta och köra. Som att leka plockepinn med cyklisters liv och hälsa.

Kanske dags att se över delar av vår trafiklagstiftning och polisens så kallade trafiksäkerhetsarbete kan jag tycka.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 17

Lars

För några år sedan blev jag påkörd av en bilförare som svängde in över en cykelbana för att nå en parkering. Bilen kom bakifrån på, körde om mig och svängde sedan höger rakt framför mig. Jag smällde in i bilens framskärm, flög över styret och landade på motorhuven. Det blev en ordentlig duns när motorhuven trycktes ner av min kropp (motorhuvar är lyckligtvis ganska mjuka). Sedan rullade jag ner och landade på asfalten framför bilen. Jag blev lite mörbultad och framgaffeln blev sned, men i stort sett klarade jag mig bra.
Bilföraren fick 1200 kr i böter för brott mot väjningsplikten. Det var allt.


Robin

Så urbota dumt. Oavsett vad man tycker om påföljden, så är det ju självklart att även bötesbelopp ska beivras. Å andra sidan är ju hela rättssamhället i Sverige just nu ett enda stort skämt.


Robert

Rapporteftergift, den enskilda polismannen får välja att strunta i brott som troligvist endast ger böter som max. Vanligen så sker det när en bil missar väjningsplikt mot en cyklist. De flesta poliser väljer rapporteftergift då, vilket är helt lagligt, de har den rättigheten enligt polislagen.
”Omkörning trots att föraren saknat möjlighet att efter omkörningen föra fordonet tillbaka till högra delen av körbanan utan fara för övriga trafikanter” (Riksåklagarens föreskrifter 1999:178 om ordningsbot för vissa brott. Bilaga 1), ger 2 500 kr i böter om rapport ges till åklagare. (Åklagaren kan inte besluta om rapporteftergift, men kan välja åtalsunderlåtelse om gärningsmannen ska åtalas för något annat grövre brott, och fler åtal inte kommer att leda till annat straff, pga straffrabatt.
Däremot så betalar lastbilens trafikförsäkring, skadorna på cykel+cyklist+cyklist lösa egendom, så en skadeanmälan brukar vara bra några skador ha uppstått. Ersättningen kan minskas om cyklisten velat skada sig, eller om denna varit grovt vårdslös. Men så låter det inte som det är här.
Så en skadeanmälan brukar vara mer hjälpsam än en polisanmälan, om man skada uppstår.
Lite knäppt att det ska skilja för olika trafikanter dock, prejning bil + bil, ger oftast böter, + körkortsåterkallelse, medan prejning bil + cykel, ger ingen påföljd, ingen information till transportstyrelsen för körkortsbedömning.
Men eftersom cyklister inte är några som kan diskrimineras, så är det helt lagligt för polisen att inte rapportera till åklagaren. Däremot så är det inte tillåtet att bötfälla män, men inte kvinnor som begår samma brott osv.
En annan värre sak är att en del poliser aktivt vill bötfälla cyklister, så om en cykel+bil krockar, så händer det ibland att båda åtalas. Vanligen bilföraren för vårdslöshet i trafik, och cyklisten för ej valt cykelbana, ej visat med handel vid sväng/bromsning/saknad ringklocka osv. Detta trots att det oftast endast ger böter 500 kr.


Torbjörn Albért

Alltid:
Efter en händelse är man alltid i chock och glad för att man klarat sig. Men det vet man inte i ögonblicket. Träna upp reflexen att alltid ta bild och vittnes kontaktuppgifter, för det tar ett tag att förstå situationen. Och smärtan kommer efteråt.
Senast jag körde omkull (självförvållat, trampan slog i backen i en tvär sväng) frågade folk Slog du dig? Mitt luttrade svar liggandes: Det vet jag inte. Fråga igen om fem minuter.
Lite för coolt, för folk gick iväg när jag hade rest på mig.


non

en bilist prejade mig och slog därmed sin backspegel mot min armen med svullnad och trasig jacka som följd /den fastnade i backspegeln/.
stannade bilisten, och ringde polisen. Svaret var från dem att de inte kan åka ut på minsta lilla grej och om jag stod upp så kunde jag ju åka hem. De ville inte heller ta emot min anmälan på telefon utan tyckte att jag skulle åka till en polis station och göra anmälan där.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nu ska cykelbanorna och cykelfälten tas bort

Nu ska cykelbanorna och cykelfälten tas bort


Så lät det för exakt 10 år sedan. Efter valet 2006 blev det en ny majoritet i Stockholm och bland det första som det nya trafikborgarrådet fattade beslut om var att cykelbanorna och cykelfälten på Sturegatan, Karlavägen och Folkungagatan skulle tas bort – skyndsamt.

Sturegatan

Karlavägen

Folkungagatan

Borgarrådets uppfattning var att cykelbanorna hindrade pulsen i staden, dvs framkomligheten för biltrafiken. Det sas även att busstrafiken blev stående på grund av cykelbanorna. Vidare så påstods det att parkeringsplatser och lastzoner försvann i stor omfattning. Det kom även utspel om att räddningstjänstens verksamhet var hotad – husen skulle brinna ner. Om cykelbanor ska byggas så var beskedet nu från politiken att de ska byggas på lokalgatorna – för cyklisternas bästa som det uttrycktes. Allt detta hårt uppbackat av Stockholms handelskammare.

Jag arbetade då på Trafikkontoret i Stockholm och fick i uppgift att hantera detta uppdrag. Ett av mina mest omfattande och viktigaste uppdrag under mina 10 år på Trafikkontoret. Här handlade det om avgörande principer för det framtida cyklande i Stockholm. Det vi gjorde var att försöka ta fram så mycket fakta som möjligt om förhållandena – helt enkelt att kunna svara på borgarrådets påståenden. Samt att redovisa konsekvenserna av att i framtiden bygga cykelbanor på lokalgatorna.

Sagt och gjort, massor av fakta plockades fram och redovisades. Och vi har ju svaret hur det gick om vi nu ger oss ut i staden 10 år senare. Cykelbanorna och cykelfälten är kvar, de skrotades inte. Den principiellt viktiga frågan att cykelbanor ska byggas på lokalgator blev det heller inget av. Vi kan uttrycka det som så att fakta, kunskap och klokhet segrade över tyckande, okunskap och floskler.

Det är en fascinerande resa som jag har fått varit med om, aldrig kunde jag väl tro att så många människor skulle cykla som det gör idag i Stockholm. Jag känner mig stolt och lycklig över att ha varit en liten del i huvudstadens omvandling till att bli mer cykelanpassad, och dagligen se alla dessa människor som cyklar. Det vi upplever idag, bara 10 år efter att cykelbanor skulle skrotas och cyklister förpassas till bakgator, är att nu skrotar vi parkeringsplatser och körfält för biltrafiken. Det cykelvänner, det är stort, mycket stort! Och Stockholms handelskammare har gjort en kovändning av monumentala mått – nu ska cykeln få en framträdande plats i staden! Vi går mot en ny och ljus cykelframtid!

Nu är det snart helg, då tänker jag fira 10-års jubiléet med bubbel! Skål tamejfan!

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 16

Peter Zethraeus

Bra jobbat Krister!! Du är väl värd lite bubbel i helgen.


Jonas

Skål! Det är du värd. Tack för det outtröttliga arbetet!


Krister Isaksson

Peter, stort tack!


Krister Isaksson

Jonas, stort tack!


Jocke von Scheele

Tack! Höjer en skål för dig och alla stockholmare!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Strategi eller stålar


För mycket ord och för liten handling – det är slutsatsen när Svensk cykling efterlyser den Nationella cykelstrategin i Dagens samhälle den 22 september.

I artikeln ifrågasätter de tidigare styrdokument och strategier – något som alltså ännu en strategi ska lösa. Det ska alltså vara nya och finare ord som ska leda vägen framåt. Denna gång ska strategin fungera, så låt oss skriva en till.

Tillåt mig tvivla.

Det finns en sak som fungerar för ökat och säkert cyklande, och för att få ut mer och bättre asfalt att cykla på: pengar. Det har det gjort för biltrafiken i årtionden – vi ser inte särskilt många bilstrategier där inte.

Se bara vilken fart det tagit i Stockholm. Där arbetar man för fullt med att sätta sprätt på cykelmiljarden. Och se vad lite som händer i exempelvis Solna – de har en miljon i cykelbudget. Jag upprepar: en miljon.

Istället för att lägga tid och pengar på att ta fram fina strategier borde man gå ut och åtgärda de problem som redan är kända. Det behövs ingen strategi för det. Det behövs pengar – i nationell plan, i de regionala planerna och i kommunernas budgetar. Detta har Krister Spolander visat med all tydlighet i bland annat rapporten: Det statliga sveket mot cyklisterna. Planer utan pengar är bara papper mellan pärmar, 2013.

Av samma anledning skrotade Trafikverket snabbcykelvägen – det saknas pengar. Ingen strategi kan lösa detta. Trafikverkets egen genomgång, Ökad och säker cykling – Redovisning av regeringsuppdrag 2011, visar tydligt varför den förra nationella cykelstrategin havererade – det avsattes inte tillräckligt med medel, varken personella eller ekonomiska. Det har vi ju svart på vitt, mindre än en procent av medlen i nationell plan avsätts till cykelinvesteringar, och det räckte som sagt var inte ens till en snabbcykelväg.

Det var också en av de viktigaste slutsatserna som kom fram i den annars undermåliga Cyklingsutredningen: cykelskulden i vårt land är stor. Och det fixar inga ord, det fixar bara stålar.


Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 9

Anders Norén

Pengar är bra, men jag lutar nog åt att kompetens är bättre. I alla fall om man vill uppnå något mer än smala, dubbelriktade GC-banor.


Krister Isaksson

Anders, kompetens löser knappast en strategi. Pengar däremot, mycket pengar! Då kommer kompetensen som ett brev på posten!


Anders Norén

Att ge kommunerna pengar är en sak, men hur säkrar man att de kommer att spenderas på väldimensionerade cykelbanor och inte på smala GC-banor och andra symbolåtgärder med tveksamt värde för framkomlighet och säkerhet?
Någon form av planerings- och projekteringsstöd på länsnivå (länscykelsamordnare? länscykelkansli?) är en åtgärd som staten skulle kunna ordna utan att först behöva försäkra sig om att kommunerna över huvud taget har förstått vad det är som måste göras.


Krister Isaksson

Anders, ett nationellt kunskapscentrum för cykel hur låter det. Och när det gäller en ev. statlig medfinansiering av cykelinfra så kan den faktiskt villkoras – ni måste bygga en viss standard annars ingen medfinansiering.


Anders Norén

Låter bra!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in