Jag önskar att jag brutit mot alla regler tidigare
Oktober och hösten är kommen. Många har säkert plockat fram sina gravelcyklar och/eller bestämt sig för att göra karriär på Zwift. För egen del har jag höjt alla mina cyklars styren till högsta möjliga nivå för att sitta bekvämt som gravid, just nu i vecka 27. Jag cyklar fortsatt på både ute och inne – ungefär i samma mängd som tidigare höstar. Har kommit på några hacks – som mest gått ut på att bryta mot alla regler jag som cyklist varit nitisk kring tidigare – för att få cyklingen att rulla på.
Det var många som hörde av sig efter mitt senaste inlägg om cykling som gravid. Roligt! Tänkte fortsätta min lilla berättelse vecka för vecka och avslutar några saker som jag önskar att jag visste om tidigare i graviditeten.
Gravid vecka 15-20 – bra flow
Större delen av dessa veckor hade jag semester och det gjorde susen för orken. Jag loggade många bra långpass, bland annat ett på 22 mil i Östergötland med ett härligt gäng och ett annat på 5 h MTB i Rörbäcksnäs i Sälen (varning för smygskryt: satte QOM på den långa röda banan ”Vallsjörundan”). Vågade nästan säga att jag knappt kände av graviditeten emellanåt och hade bra flow.

OBS att jag aldrig pressat eller pressar mig särskilt hårt – jag har hela tiden fortsatt haft ett öga på pulsen och flera gånger avbrutit pass tidigare. Jag har inte kört timme fyra av fem i regn eller någonsin varit nära att cykla in i väggen, mentalt eller fysiskt (läs mer längre ner). Känner helt enkelt att det aldrig funnits någon anledning till att köra mig själv sopslut, utan prioriterat jämn energinivå och jämnt humör.

Jag tror att kroppen där och då – under andra trimestern – börjat anpassa sig till att vara gravid – kommit ikapp med hormoner, ökad blodmängd och vikt.
Någon gång runt vecka 17-18 började dock gravidkulan komma fram på riktigt och ungefär samtidigt kände jag att det började ta emot att köra mer stökig MTB.
Vecka 20 – 12/13 backar på 13 hills
I augusti varje år går mitt absoluta favoritevent på cykel – 13 hills, arrangerat av La Lepre Stanca i Jönköping. En tillställning där målet är att i par cykla 13 branta backar, på totalt ca 2500 höjdmeter, i Jönköping med omnejd under en dag. Men om en eventuellt inte tar sig upp för alla dessa backar är en ändå lika välkommen att skåla i öl när dagen är slut.
På dessa premisser bestämde jag mig för att köra 13 hills även i år – jag skulle cykla så många backar som jag orkad . Inte vara för hård mot mig själv om benen ej bar hela vägen, eller när jag i efterhand noterade att jag var långt från PR på alla segment på Strava.
Kan erkänna att den psykiska aspekten av detta kändes tuffare än den fysiska. Då jag ”vunnit” 13hills (damklassen) ett par gånger innan var det svårt att ha en prestigelös inställning till det hela. Med andra ord blev det en bra mental övning för mig – att träna på att var sak har sin tid. Den här hösten är jag gravid, tyngre och långsammare. Nästa höst är jag kanske något snabbare igen (?!).

Med hjälp av en bra lagkamrat (Johan Gustafsson), ett antal depåstopp (vi tajmade en dag när det var 30 grader varmt), en överhoppad backe och promenad i en backe: blev det en 10-poängare till dag i sadeln. Jag ska inte säga att det var enkelt. Att cykla backar som är mer än 25% branta, svider även utan extra vikt i form av en fripassagerare (samt några trivselkilon). Jag tog en backe i taget och ropade på min hjälpryttare (Johan) varje gång det gick något för snabbt mellan backarna.
Här kommer några saker jag önskar att jag visste i början av graviditeten:
- Att inte lägga så mycket värdering i detaljer. Det finns så många oskrivna regler bland cyklister som jag inser påverkat mig. Att ett distanspass ska vara minst tre timmar långt, att ett tröskelpass ska innehålla minst 30 min över tröskewatt eller att en inte ska äta på pass under 1,5 h till exempel. Nu försöker jag zooma ut och glädja mig över all tid jag får ihop på cykeln – även om det inte genomförs enligt de normer jag haft i bakhuvudet många år. Istället försöker jag…

- … vara snäll mot mig själv och vara kreativ och flexibel för att få till cyklingen. Bryta mot reglerna till förmån för att få till kontinuitet i cyklingen. Blir det en lång fikapaus i mitten av ett pass på ”bara” två timmar? Börjar jag dricka saft redan innan jag satt mig på cykeln? Är jag 20 watt från target på blott tre minuter långa intervaller? Inga problem! Ser varje avklarat pass som en del av ett pussel som jag lägger för att ha möjlighet till att kunna njuta av cyklingen så länge som möjligt in i graviditeten.
- Att en inte alltid måste vrida ur trasan och bli jättetrött av träning. Jag har under många år haft en vilodag i veckan och då har jag försökt att ”gjort mig förtjänt” av den. Ofta kört plattan i mattan på helgernas långpass för att knappt kunna gå i trappor på måndagen. Och jisses vad jag är svag för att känna mig slutkörd och att logga många träningsmil på Strava. Att göra slut med den mentaliteten har kanske varit mitt största hinder. Men just nu är det helt enkelt inte värt att tänja på gränserna.

- Det är enkelt att stänga av alla Strava-notiser, inte ladda upp alla pass på Strava eller att scrolla på Strava varje dag. Även om min logiska sida inser att jag vare sig kan eller bör ge mig ut och försöka kriga tillbaka de QOMs som ryker (rätt ofta), blir min känslomässiga sida emellanåt stressad när det händer. Därför har jag minskat min tid på Strava på sistone och laddar bara upp vissa av mina pass och öppnar appen ett par gånger i veckan.
- Tidigare ville jag gärna ha ett datum för när det är rimligt att kunna cykla snabbt och kanske tävla igen. Numer känner jag att det inte spelar någon roll. Har fått en otrolig respekt för vad skapandet av ett barn gör med kroppen. Vet inte hur mitt liv ser ut när jag väl (peppar, peppar) har fött barn. Kanske försvinner mitt intresse för att fästa nummerlapp på ryggen eller att ta mig an stora utmaningar då. Time will tell ?.
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in