Johan Mölleborn

Johan Mölleborn

bigmollo@hotmail.com

Inställd utecykling, städdag och en härlig Zwiftnyhet.
Blogg

Inställd utecykling, städdag och en härlig Zwiftnyhet.


April april.. Ena dagen är det solsken och kortbyxeväder, andra dagen är det snöstorm och skoteroverall som gäller. Idag var det lite allt möjligt. Hade först planerat att köra Uppsalas 30-milare men enligt SMHI skulle det bli snöblandat regn hela helgen så den ställde vi in. Sen såg det ut att lösa sig. Då fick fru Mölleborn för sig att åka bort över helgen och lämna mig ensam med ungarna och katterna. Alltså ensam med BARNEN! Då planerade jag om till att köra de 30 milen inomhus istället. SZR arrangerade nämligen en 30-milare med afterparty som såg superskoj ut.

I fredags låg det en lapp i brevlådan om att det skulle vara gårdsstädning den här lördagen. Jag tänkte först att jag skulle skita i städdagen och stänga in mig i källaren och låtsas som att jag inte hade fått lappen. Sen såg jag att de hade satt upp en stor banderoll vid infarten till områden om städdagen. När jag väl satt på hojen så fick jag helt plötsligt ångest för att jag inte skulle vara med på gårdsstädningen så jag klev av efter en timme.

Väl ute så visade det sig att det knappt fanns något att göra. Tre kvistar och en näve löv låg spridda på en gräsmatta. Då fick jag ångest igen för att jag hade skrotat min plan att köra 30-milaren för det här. Sen fick jag ångest för att jag inte hade smitit ut och cyklat runt Mälaren istället. Då hade jag ju inte kunnat göra något åt städdagen vilket hade varit win-win. Hur som helst. Efter städningen och en ångestfylld lunch så masade jag mig ner i källaren igen och rev av 1,5 timme till. Inte mycket men mer än inget.

Ni som cyklar Zwift har väl sett den nya featuren att man kan ta bort alla informationsfält på skärmen? Jag testade det idag och det var helt jävla episkt fett. Tidigare har man försökt glömma bort alla rutor med information om puls och tid och kilometer och hastighet och vilken level man ligger på och hur många svettdroppar man har och all jävla information om alla andra som är i närheten. Men den nya funktionen blir det som att stänga av jobbtelefonen och mailen klockan 17:00 på fredagen. Jag älskar det. Jag kommer nog aldrig mer ha inforutorna framme igen. Mer info finns på Zwift insider.

 

 

 

 


Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Vi har tagit ett långt snack med Sveriges argaste mekaniker
  • Bjuder på en prylspecial med en hel hög med nya prylar
  • Träffat Tim Krabbe, författaren till ”cyklisten”
  • Kollat in vad som kanske är världens bästa bambucykel

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Årets finaste fika och 100% grusfritt!
Blogg

Årets finaste fika och 100% grusfritt!


Det var ungefär så som Jockes inbjudan hade sett ut. Vad de andra inte visste var att det var jag som hade ritat rundan och att jag inte hade haft en tanke på fika. Några timmar in i rundan kom jag på att jag faktiskt inte hade en aning om vart rundan skulle ta oss. Jag hade bara krafsat ihop något i Komoot efter några glas vin på fredagskvällen och skickat det till Jocke.

Vi möttes på OK i Brommaplan och cyklade ut mot färjan i Jungfrusund. Där visade det sig att vi precis hade missat en färja så vi fick vänta en halvtimme på nästa. De andra tyckte att det låg i mitt jävla ansvarsområde att ha koll på färjetiderna men det slingrade jag mig ur. Som säljare och hopplös make har jag blivit rätt bra på att åla mig ur såna situationer. Solen sken och det fanns mycket att snacka om så det gick ingen nöd på oss. Det var Sebastian och Jimmy. En stark jäkel som heter Staffan, Aitor, Jocke och såklart jag. Till slut var vi över på andra sidan i Slagsta och började tråckla oss ut mot Bornsjön och Södertälje.

 

 

Det var bara några plusgrader när jag stack hemifrån men med solens hjälp gick tempen upp ganska snabbt. Om det inte hade varit så blåsigt så hade nog benvärmarna åkt av så jag hade kunnat lufta mina vinterbleka ben. Vi höll ganska bra fart så milen tickade på snabbt. På något sätt så hade jag lyckats pricka in några riktigt fina vägar. Solen och det glada sällskapet hjälpte såklart till. Allt var frid och fröjd tills vi svängde in på en grusväg. Jocke hade tydligen lovat att det skulle vara grusfritt. Jag hade såklart ingen aning om att det var en grusväg. Jag drog en vit lögn och sa att det bara skulle vara någon kilometer grus. Det visade sig vara över en mil.

 

 

Efter ett tag började det frågas om var vi skulle fika. Jocke hade tydligen också lovat finfika. Kruxet är bara att jag är jäkligt kass på finfika. Jag är ju randonneur som är van att fika samtidigt som man stämplar på en bensinmack. En snabb koll på kartan visade att vi inte skulle åka förbi någonstans där vi skulle kunna fika förrän vi var tillbaks i Södertälje. Vi löste det med en liten omväg till Statoil i Gnesta. Finare än så blir det inte. Det gjorde inte så mycket utan alla var nöjda och glada efteråt.

 

 

Efter lyxfikat på Statoil susade vi vidare på de härliga vägarna. Det var en sån där härlig dag som man inte ville skulle ta slut. Det hade varit fantastiskt om vi skulle cyklat ännu längre. Lugna ner dig gubbe, de dagarna kommer. (notering till mig själv)

 

 

Jag började få tillbaka lite förtroende som vägvisare. Det var ju trots allt ganska fin cykling det bjöds på. Allt var frid och fröjd tills vi svängde in på ännu en grusväg. Då sjönk mina stigfinnar-aktier som en sten igen.

 

 

Det finns många outforskade praliner söder om söder. Nu när jag bor så nära så måste jag börja utforska det här området mer. Det skulle inte vara några problem att rita ihop en 30 eller 40-mil lång runda på finfina vägar. Man kanske till och med skulle kunna unna sig en övernattning i något dike. Jäklar vad mulligt.

 

 

När det var några mil kvar gick Jocke upp i täten och höjde tempot rejält. Hans hemradar hade tydligen slagits på så nu var det bara att bita ihop och hänga med. Vi körde den fina vägen förbi Bornsjön igen. Det är lite festligt för därifrån kan man se mitt hus. Det är mindre än en kilometer hem fågelvägen men det är tre mil och en båtresa med cykel. När vi kom fram till färjeläget så var båten på väg in, nästan som att det var planerat men det var det såklart inte.

 

 

Det blev trots allt en riktigt lyckad dag med 20 mil fin cykling trots den nästan obefintliga planeringen. Allt som behövs är ett glatt gäng, lite tur med vädret och en hel del överseende med improviseringar. Tack alla inblandade för en kalasdag på cykeln.

/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Årets första randolopp! Typ.
Blogg

Årets första randolopp! Typ.


Här i Stockholm (med omnejd) är alla brevetlopp inställda tills vidare. Vi väntar på att Stefan och Anders ska säga att det är ok att cykla i grupp igen. Men skam den som ger sig. Jag och brorsan bestämde oss för att cykla Uppsalas 20-milare. Jag har inte kört någon av deras rundor så det passade ju utmärkt att testa.

Starten går egentligen mitt i Uppsala men det såg så bökigt ut så vi startade från Vaksala Kyrka istället. Det ligger utmed banan i utkanten av stan. Det blåste som satan och det var typ lika kallt. Vi kom direkt ut på rätt spår och redan efter någon kilometer var vi ute på fina landsvägar. Himlen var klarblå solen värmde trots att det bara var några plusgrader.

 

Rundan heter Brukscykling och det är verkligen ett passande namn. Vi passerade de flesta av bruksorterna norr om Uppsala. Jag fick känslan att cykla i en annan tid eller möjligen ett annat land. Det var både läckert och samtidigt tragiskt. Det är minnen från en svunnen tid. Orterna och bruken som på sin tid gjorde Sverige till det landet vi är idag. Nu ligger de bortglömda och nedlagda. I vissa fall är de omhändertagna och levande men lika ofta nedlagda och bortglömda.

 

Rundans höjdpunkt och var Lövsta bruks Herrgård. Vi hade ingen aning om vad det var förrän vi var där. Man kommer från en slingrande skogsväg till en mur med en portal. Där innanför öppnar sig en ganska bisarr värld. På ena sidan vägen ligger arbetarbostäderna på rad. På andra sidan var det en stor trädgår med ett tillhörande slott. Som ett Versailles i miniatyr. Det lär ha varit jävligt maxat på sin tid.

 

Bruksorterna förbands med slingrande vägar. Det var nog inte ett enda ställe där cyklingen blev tråkig. Det var näst intill bilfritt hela rundan. Vi kunde ligga bredvid varann och snacka utan att vara oroliga för att bli mosad bakifrån av nåt psykfall i bil. Faktum är att de få bilisterna som körde om oss skötte sig jättefint. Vi också såklart. När vi hörde att det närmade sig någon bakifrån så gick vi in på ett led i vägkanten.

 

Efter 20 mil var vi tillbaka till Vaksala kyrka. Fyllda med upplevelser och energi. Det här var en sån där runda som gav mer än den tog. Kroppen kändes bra hela rundan. Vi bestämde redan halvvägs att vi ska komma tillbaka och köra den igen när det är lite varmare. Jäklar vilken randonnépremiär!

/Johan

 

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

90 dagar till Sverigetempot
Blogg

90 dagar till Sverigetempot


Nu har våren äntligen börjat krypa fram från sitt ide. Kalendern har slagit om till april och om allt hade varit som förut så hade randonnéloppen varit i full fart nu. Tyvärr har vi fått hårdare restriktioner så de flesta klubbarna som arrangerar brevetlopp har valt att ställa in. Nu gäller det att hålla i och håll ut som de säger, men samtidigt att hålla i och hålla ut cyklingen.

Jag brukar tycka att det är ok att cykla inomhus eller i snöslask eller vilken skit som vädret bjuder på så länge man kan längta efter något men nu när allt man sett fram emot ställs in så kräv det verkligen vilja av stål. Jag ser cykel och randonnéviljan välla igenom på nätet från hela landet där folk kör de inställda breveterna fast solo, snacka om yolo. Vi får väl se hur det löser sig i april. Våren är som sagt här och det finns många ranndonnében som vill fylla med med mil.

För min egen del så ligger det mesta i att ta mig tiden. Jag måste ju vara borta några dagar och nätter för att vänja mig vid bikepacking-livet. Det gör man ju som en digital gubbe på Zwift. Den här helgen blev inte riktigt som jag hade planerat men jag får försöka göra det bästa av det. Cyklingen har gått bra under vintern och det känns riktigt bra när jag är ute och cyklar på riktigt. Om man räknar med Zwift så har jag snart kommit upp i 500 mil. Det borde inte vara omöjligt att hinna med 1000 mil innan Sverigetempot. Då borde benen vara så redo de kan vara.

90 dagar kvar som sagt. Håll i och håll ut. Ha en fortsatt bra helg!

/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Om inte jag kan komma till Mallis så får Mallis komma till mig. 
Blogg

Om inte jag kan komma till Mallis så får Mallis komma till mig. 


I normala fall så skulle jag ha varit på Mallorca vid den här tiden på året. En av de sakerna jag saknar med att inte vara på Mallorca förutom värmen, vägarna och öns skönhet så är det milen man matar in i benen. På en normal Mallis-vecka brukar jag skrapa ihop ca 100 mil. Det gör ju att när man kommer hem så har man en rejäl dos cykelmil i kroppen. Det brukar ge ett lyft för uthålligheten. I år såg jag ut att missa det. Om jag inte hade fått en snilleblixt.

Om inte jag kan komma till Mallis så får Mallis komma till mig. Sagt och gjort. Jag bestämde mig för en vecka där jag skulle cykla 100 mil på zwift. Några dagar innan så tickade det över från 999 till 1000 följare på Instagram. Då slog jag ihop Mallisvecka med 1000 km för mina 1000 följare. Snacka om genidrag.

 

 

Hur gick det då? Jo det gick faktiskt över förväntan.

Lördag: Jag tänkte att det var lika bra att dra igång ordentlig så gick upp tidigt och rev av 235 km på 6 timmar. Tiden rullade på snabbt med en bra ljudbok i öronen. När energin sjönk på slutet tog jag till min örondoping Armin van Buuren.

Söndag: Jag vaknade tidigt och benen var sugna på att cykla. Det fick bli en långpanna igen, däremot nöjde jag mig med 20 mil den här gången. Äventyret får ju inte ta slut för snabbt. Antingen att milen tar slut eller att benen tar slut.

Måndag: Benen kändes förvånansvärt bra efter helgen så jag började dagen med 5 mil innan frukost och följde upp det med 10 mil till efter jobbet.

Tisdag: Morgoncykling är för jäkla härligt så jag körde 12 mil innan jobbet. Det fick räcka för den dagen.

Onsdag: Jag började lite lugnt med 6 mil innan jobbet. På eftermiddagen fick jag ett meddelande från Amir som tyckte att jag skulle hänga med på en gruppcykling med ett snabbgäng. 3R 100 steady ride på 3 w/kg. Jag lät mig övertalas och hängde med. Det var högt tempo men benen svarade bra. Jag hängde med hela vägen och fick en superrunda.

Torsdag: Mina mil var snart slut så jag kostade på mig en halv vilodag. Typ som när man åker in till Palma och är lite kulturell mitt i mallisveckan. Det fick räcka med en timme innan jobbet för att se om benen fungerade efter kvällen innan. Rundade av siffrorna lite snyggt så jag skulle få en lagom avslutning på fredagen.

Fredag: Upp och hoppa som en loppa. Klockan 06:00 satt jag på cykeln för att köra Viking Valhallas fredagsmorgon. Jag hade ju bara 95 km kvar och jag ville avsluta så det skulle passa bra tidsmässigt till en öl som after work efter jobbet (jag vet att after work och efter jobbet betyder samma sak) så jag fick nöja mig med 6 mil innan frukost. Några mail och kundsamtal senare var det dags att köra den sista biten och avsluta veckan. Benen kändes retsamt bra så länge jag höll mig runt tröskel eller strax under FTP. En härlig timme senare var jag klar. 1000 kilometer för 1000 följare.

 

 

Nu har jag avverkat 1000 km i min Mallorca-källare. Benen känns helt klart genomkörda men inte överkörda men jag har inte ont någonstans. Både huvudet och kroppen känns på topp och jag är redan sugen på nästa sväng i Watopia. Vad ska man egentligen med Mallorca till?

Siffror från veckan:

  • 26,5 cykeltimmar
  • 1003 kilometer
  • 14203 kcal (enligt Zwift)
  • Vikt vid start 66,8
  • Vikt vid slut 64,1

Hur firar man avslutet på en Mallorcavecka bäst då? Jo med ett bra Mallorcavin såklart. AN/2 är ett klassiskt Mallorcavin som vi brukar runda av cykeldagarna med när vi är där.

 

 

Nu är det väl inte en helt makalös bedrift att cykla 100 mil på Zwift på en vecka. Det var en rolig utmaning för mig själv för att få lite extra mil (?) i benen. Att cykla 24 timmar på Zwift skulle däremot vara en bedrift. Fast sånt gör väl bara riktiga idioter?

/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Försmak på sommaren, mer Zwift och 1000 följare på Instagram
Blogg

Försmak på sommaren, mer Zwift och 1000 följare på Instagram


Ni missade väl inte sommarglimten förra helgen? Jäklar vad mulligt det var att spänna vaderna på räsern igen. Jag har suttit fjättrad vid Zwift hela vintern. Jag tycker visserligen att det är kul men det slår liksom inte fartvinden och känslan man får ute. Konstigt vore väl det. Efter sol kommer regn som de säger, pessimister eller folk från Örebro i alla fall. Nu har snön kommit tillbaks ute och jag är nerskuffad till källaren igen.

 

 

Hur går träningen annars då? Jovars det går framåt. Jag motade äntligen bort latmasken och har faktiskt cyklat på ganska bra. Än så länge i år har jag cyklat 320 mil (det mesta på Zwift så det kanske inte räknas) och 94 timmar. Formen känns sakta men säkert bättre för varje vecka. Jag har satt som mål att cykla minst 10 timmar i veckan. Den senaste månaden har det legat runt 15 timmar i veckan. Jag har dragit ner på de intensiva intervallpassen för att inte bränna ut mig. Jag gasar på när lusten faller på istället. På så sätt tycker jag att varje pass är kul.

 

Jag är ju inte bara en storbloggare (lätt överdrivet) och värsta supertalangen på Zwift (väldigt överdrivet) utan jag är även en jäkla super-influencer på instagram (total lögn). Jag instagrammar nästan dagligen med ovärderliga bilder från min källare eller ute vid grillen. Nu vill det sig inte sämre att jag har lyckats samla på mig 1000 lyckliga följare. Hur firar man bäst 1000 följare på Instagram då? Jo det gör man genom att cykla 1000 km på Zwift på en vecka. Jag kör igång nu på måndag och kör veckan ut. 1000 för 1000 alltså. Gå gärna in på Insta och se hur det går. #1000for1000

Ha en riktig jäkla toppenfortsättning på veckan!

/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*