Barn, överallt barn. På cykel.
Det som verkligen slår mig när jag cyklar runt i olika städer och orter i Nederländerna är barn. Överallt barn och ungdomar. Som cyklar. Såväl inne i staden, som i förorterna och på landsbygden. De cyklar med stort självförtroende. De rör sig säkert och självklart i trafiken de tar sin plats. De är många gånger tekniskt skickliga på cykeln, de cyklar enkelt och utan besvär nära varandra, de hanterar cykeln mycket väl i låga farter, de har uppsikt och kontroll, de vet var de befinner sig och att det finns andra trafikanter som de behöver samspela med.
Hur kan det då komma sig att det ser ut så här? Att det är fullt med cyklande barn och ungdomar.
Det enkla och korta svaret är att transportsystemet är anpassat, byggt och utformat på sådant sätt att barn självständigt kan förflytta sig på cykel. Det handlar många gånger om att cykeln är prioriterad i transportsystemet. Att det är låga hastigheter på biltrafiken och att det är en väl utformad, funktionell och sammanhängande cykelinfrastruktur.
En annan avgörande förutsättning för att det fungerar så bra är respekten många bilförare visar de som cyklar och deras förmåga att interagera med cyklister. Det är ju inte så konstigt, med så höga cykelandelar som 30, 40 och 50 procent i många städer, så innebär ju det att många som kör bil även frekvent cyklar.
Allt detta backas sedan upp av en ändamålsenlig trafiklagstiftning. Och att det varit så här under många, många år. Detta är normen här man får det man planerar och ger förutsättningar för. Så som vi har en annan norm, en annan planeringsfilosofi och därmed ett annat transportsystem där cykeln är mer på undantag och därmed är också barns cyklande på undantag.
Dom tar sin plats. Med självförtroende och självklarhet.
Barn på cykel mitt inne i staden. En självklarhet och en vanlig syn. Ett system utformat för att man ska göra det – där man uppmuntras att göra det.
Cyklandes tillsammans. Nära varandra och med full kontroll.
Relaxed riding!
Relaxed riding!
Skolorna är överfyllda med parkerade cyklar – för här cyklar man till skolan. Det är en stor kontrast till många skolor i Sverige. Där vi har problem med alla bilskjutsande föräldrar och deras framfart. Här är problemet att hitta utrymme för alla cyklar när de ska parkeras. Jag vet vilket problem jag som trafikplanerare skulle vilja ha!
På cykel i världens bästa cykelland, del 1
Relaterade inlägg:
Antal kommentarer: 3
Jocke von Scheele
Jag håller i princip med – cykelöverfartsskylten är dels ny och kanske okänd och dels svår att skilja från skylten för övergångsställe i hastigheten.
Det som dock behöver förtydligas när man använder väjningspliktsskylten är att väjningsplikten gäller även cykelpassagen/överfarten. Det finns många korsningar där väjningsplikten INTE gäller gentemot den korsande cykelbanan, enbart inför den ”bilväg” som korsar. Där väjningspliktsskylten sitter före cykelbanan ser jag ofta bilister som inte respekterar detta, och ibland till och med blockerar cykelbanan medan de står och väntar på att det ska bli fritt att svänga in på den korsande vägen.
Här finns utrymme för förtydligande, kanske med någon bra målning/symbol på asfalten?
Anders J
Min dagliga pendlingsväg i Malmö har försetts med detta (inklusive tydliga ’hajtänder’ i bilisternas vägbana, där cykelbanan passerar Ystadvägen. Hittills verkar det funka bra. Givetvis måste man ändå alltid förvissa sig om att bilisterna verkligen tänker stanna.
För bara ett halvår sedan hade istället cyklisterna väjningsplikt här.
Jens
Men hjälp! Man ser ju hur de dödsföraktande lycracyklisterna kastar sig framför de lugnt framförda bilarna, helt utan vett och sans!
Det verkar med andra ord funka rätt bra, som det ser ut. Förstår alla bilister att det är cyklisterna man har väjningsplikt för?