Haninge kommun struntar i den regionala cykelplanen


”Nu måste vi samarbeta om regionens cykelvägar”

”Nu drar vi i gång arbetet på allvar.”

Så skrev ett antal kommunföreträdare i Stockholmsregionen, bland annat kommunstyrelsens ordförande i Haninge, på Stockholmsdebatt i DN 2013-04-13 med anledning av att Trafikverket presenterade den nya regionala cykelplanen för Stockholms län.

I debattartikeln lyfter de särskilt fram en väl fungerande regional cykelinfrastruktur:

”Det är viktigt för att cykeln ska få jämbördiga förutsättningar att konkurrera med bil och kollektivtrafik på regional nivå. Den regionala cykelinfrastrukturen har i dag på sina håll väsentliga brister…”

”Ett ökat cyklande i Stockholmsregionen är en framtidsfråga”

Så hur är det då bakom alla dessa fina ord, hur ser det ut när vi tar en titt på verkligheten där vi ska cykla?

Vega – en ny stadsdel, trafikplats och pendeltågsstation i Haninge


Flygbild över den nya stadsdelen, pendeltågsstationen och trafikplatsen. Foto: Haninge kommun

Så här skriver kommunen om den nya stadsdelen som nu byggs:

”I Vega ska boendemiljön anpassas efter den nya tidens behov. En stadsdel där hållbar utveckling står i centrum.”

”I Vega ska det vara möjligt att vara både klimatsmart och ekonomisk på samma gång. I planerna för stadsdelen Vega har man exempelvis gett gång- och cykelvägar samt kollektivtrafik prioritet.”

Den nya gång- och cykelbanan som byggs, som också är ett regionalt cykelstråket, blir 3 meter bred.

Regionalt cykelstråk. Detta är Haninge kommuns uppfattning om jämbördiga förutsättningar för cykeltrafik för att konkurrera med bil- och kollektivtrafik på regional nivå. Har bil- och kollektivtrafiken motsvarande förhållanden?

Det är 2,3 meter smalare än vad den regionala cykelplanen anger som god standard för ett regionalt cykelstråk, vilket är 5,3 meter. Det är 1,3 meter smalare än minsta godkända standard som anges i planen, dvs. 4,3 meter.

Så här skriver man i den regionala cykelplanen, kap 5: Utformning av regionala stråk

”För att uppfylla sitt syfte som smidigt, smart och säkert regionalt arbetspendlingsnät behöver de regionala cykelstråken ha en likartad utformning. Cyklisten bör mötas av goda trafiklösningar oavsett var i länet de befinner sig, lösningar som är gena och framkomliga vilket är särskilt viktigt eftersom undersökningar visar att cyklister värderar förkortade restider mycket högt. De regionala stråken ska utgöra ett attraktivt och konkurrenskraftigt alternativ, där cykeln på allvar kan konkurrera med andra trafikslag i fråga om framkomlighet, trafiksäkerhet och transportkvalitet. Dessa riktlinjer kan förhoppningsvis bidra till att öka denna attraktionskraft.”

Dimensionerande trafiksituation
Utgångspunkten är att ha en enhetlig utformningsprincip för hela det regionala cykelvägnätet, baserad på en dimensionerande trafiksituation. Detta innebär att utformningen anpassas efter funktionen, d.v.s. att man bl.a. ska kunna hålla en viss hastighet, köra om på ett säkert sätt och ha god framkomlighet i passager och i korsningar på de regionala stråken. Utformningsprincipen anger en lägsta nivå för de regionala cykelstråken, oavsett hur stora cykelflödena är.”

Vidare anger cykelplanen att gående och cyklister ska separeras. Det kommer inte heller att ske, är ju en konsekvens av att man bygger för smalt. Detta kommer då innebära att cyklister måste väja för gående och får en betydligt sämre framkomlighet och lägre genomsnittshastighet. Inte till fördel för någon av dessa trafikanter utan leder endast till konflikter och irritation – så kallad konfliktdesign.

På frågan varför denna påtagliga understandard och avvikelse från den regionala cykelplanen är Haninge kommuns svar detta:

”Hej!

Tack för dina synpunkter, i samband med utbyggnaden av trafikplats Vega kommer en stäcka ca 350 m av regionala cykelstråket byggas om, den sträckan behålls med 3,0 m bredd. Många kommuner i Stockholms län anser att den ambition som anges i regionala cykelplanen med den totalbredd på 5,3 m inte kan genomföras på många så ställen. Detta beror dels på hur vi har exploaterat så utrymmet inte finns samt att i det kan bli tal om planändring och markinlösen som i sin tur medför höga kostnader. Där det finns ett mycket stort cyklandeunderlag skulle man kunna bredda cykelstråken till 5,3 m och detta sker troligen först närmare Stockholm.

Med vänlig hälsning

XXXX  

Haninge kommun”

Kommunen säger här att i stort sett allt annat var viktigare i detta projekt än att skapa en grundläggande och funktionell standard på cykelinfrastrukturen. Det trafikslag som får de sämsta förutsättningarna i denna nya stadsdel är cykel, tvärtemot de fina orden som beskriver stadsdelen och projektet. Kommunen gör sig även förespråkare för andra kommuner och ifrågasätter de standarder som anges i den regionala cykelplanen. Sedan kommer invändningen att det inte får kosta för mycket pengar att bygga cykelinfrastruktur. Kommunen för sedan ett sannolikhetsresonemang, inte ett funktionsresonemang – att det inte är så många cyklister (och underförstått även få gående) så det behövs inte dessa breddmått. Det är ett resonemang kommunen aldrig skulle föra när det gäller biltrafiken, där minsta lilla gata som byggs är tillräckligt bred för att säkert kunna mötas oavsett hur få bilar som färdas där. Man löser grundläggande funktioner, framkomlighet och trafiksäkerhet – men bara för vissa trafikantgrupper.

När det sedan gäller cykelpassagerna över väg så avviker även de från den standard som tagits fram för cykelpassager i cykelplanen. Detta får till följd att det blir sämre trafiksäkerhet och framkomlighet för såväl cyklister som gående.

 ”…gett gång- och cykelvägar prioritet”

Hur detta kan vara i linje med Haninges kommunalråds ord i debattartikeln och de fina ord som finns om cykel i projektet Vega är för mig en gåta.

Eller förresten, det är ingen gåta. Det är som vanligt, ett normalförhållande, där cykeltrafik är lågt prioriterat och kommer långt ner i samhälls- och trafikplaneringen. Cykelinfrastruktur prioriteras inte, får inte ta plats och får inte kosta. Trots alla fina ord som säger något helt annat…

Så istället för att börja arbeta efter den regionala cykelplanen, bygga bort alla dessa brister som finns i den regionala cykelinfrastrukturen och skapa grundläggande och funktionell cykelinfrastruktur, lägger nu Haninge kommun till nya och undermåliga objekt till cykelplanen. Kommunen har endast två regionala cykelstråk. Inte ens på dessa finns  ambitionen att uppnå en rimlig och acceptabel standard för cykeltrafik.

 ”Det är viktigt för att cykeln ska få jämbördiga förutsättningar att konkurrera med bil och kollektivtrafik på regional nivå. Den regionala cykelinfrastrukturen har i dag på sina håll väsentliga brister…”

 ”Ett ökat cyklande i Stockholmsregionen är en framtidsfråga”

Bara några kilometer norrut bygger Stockholm nya regionala cykelstråk på Perstorpsvägen och Flatenvägen. Dessa byggs med regional standard. En standard som självklart kommer cyklister från Haninge till nytta då inpendling till Stockholm dominerar i regionen. Men i sin egen kommun får de nöja sig med en undermålig standard, en standard som döms ut av den regionala cykelplanen men som anses fullt tillräcklig när frågan ställs till Hanninge kommun.

Det är som att bygga enkelspår för pendeltåget, eller bygga gator och vägar så smala att man inte kan mötas. Nu blir det ju inte så utan det är dubbelspår, ny pendeltågsstation, nya vägar, nya på- och avfartsramper, ny trafikplats, väl dimensionerade och med god kapacitet och framkomlighet. Summa summarum är det bil- och kollektivtrafik som får det bättre i detta nybyggda område – inte cykeltrafiken.

Återigen är cykeltrafik satt på undantag.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 11

Nils Calmsund

Och så undrar icke cyklande motorister varför cyklister håller sig till ”bilvägen” när det finns ”fina cykelbanor att använda”…


Krister Isaksson

Nils, verkligen. Här är det lämpligare att ta med cykeln på pendeltåget än att cykla på den sk cykelinfrastrukturen, fast det får man ju bara göra i lågtrafik…
Och om vi ska tro på svaret från Haninge så kommer fler kommuner i regionen bygga denna urusla standard. Vilken framtid!


Felix Reychman

kontaktat lämplig lokaltidning med detta inlägg? Känns som en sjysst känga att ge sittande politiker, och att beslå dem med lögn inför höstens val. Kanske nästan ett Scoop!


Krister Isaksson

Felix, tipsa dem gärna!


Fredrik Jönsson

Lägst prioritet är också en prioritet. Antar jag.



Endast 6 procent tar bilen till butiken


 

Så såg det ut när Utrednings- och statistikkontoret i Stockholm studerade hur kunder och besökare tog sig till/från butikerna och affärsverksamheter längs 9 av stadens huvudgator (Intervjuer med kunder på innerstadens huvudgator USK 2006).

 Gatorna som studerades var:

  • Sveavägen
  • Odengatan
  • Fleminggatan
  • S:t Eriksgatan
  • Birger Jarlsgatan
  • Karlavägen
  • Hornsgatan
  • Götgatan
  • Folkungagatan


Birger Jarlsgatan, en överfylld cykelparkering!

 Vidare:

  • 66 procent använde fötterna
  • 20 % åkte kollektivt
  • 6 % cyklade
  • 6 % körde bil
  • Fler män än kvinnor tog bilen


Fullt av cyklande shopaholics på Götgatan!

Sedan 2006 har antalet cyklister ökat med över 80 procent i Stockholms innerstad. Så skulle en ny studie genomföras i dag är det högst troligt att siffran för cyklister är ännu högre.

PM Nilsson skriver en ledare i dagens DI ”Varför cykelboomen är bra för ekonomin”

”Städer och stadsdelar med hög tillväxt och innovativ ekonomi är ofta täta, med småskaliga butiker och restauranger, små företag och korta avstånd mellan arbete och hem. Den stadsbebyggelse som växte fram före bilismen värderas konsekvent högre och attraherar smarta pengar och smarta människor. Allt talar för att den framtida hållbara stadsutvecklingen kommer att likna den. Här är bilen ingen bra trafiklösning. En kombination av räls för längre resor och cykel för korta är mer effektivt.”

”På samma sätt som man gjort gågator bör väl valda bilfiler på stadsgatorna omvandlas till cykelfiler. Det försämrar framkomligheten för bil men öppnar helt nya möjligheter för cykeltrafiken. Samma tänkande bör gälla på infartsvägarna från förorter in till city, som bör få cykelfiler där man kan cykla snabbt och långt.”

Här slumrar en fantastisk potential för att få ett rikare stadsliv och ännu flera kunder till de olika affärsverksamheterna i Stockholms innerstad. Det handlar då om att bygga fler cykelbanor, att bygga bredare cykelbanor och skapa fler cykelparkeringar.


Kungsgatan, dags att göra om denna paradgata och skapa en buss- och cykelgata!

Sen handlar det också om bredden på dörröppningarna till butikerna, att se till att de är tillräckligt breda för alla shoppingsugna cyklister!

 

Relaterade inlägg:

 

 

 

Antal kommentarer: 1

Henrik Ahlen

Just så! Men det saknas en sak till för att andelen shoppande cyklister ska öka rejält: nya typer av stadscyklar som man kan lasta enkelt med matkassar, klädpåsar, gymbagar, datorväskor etc som man vill ha med sig. Dagens pakethållare och cykelkorgar är klart osmarta för allt detta, Och lastcyklar är för klumpiga för de flesta. Sedan behöver de även vara svårare att stjäla och enklare att låsa.



Nyttotrafiken måste fram!


 

I staden där jag bor är det i trafikdebatten ett stort fokus på att nyttotrafiken ska ha god framkomlighet. Det finns också särskilda parkeringstillstånd för nyttotrafiken för att de enklare ska kunna utföra sina uppdrag. Allt detta för att staden ska fungera, det är så att säga en del av stadens blodomlopp.

Jag håller helt och hållet med, det är otroligt viktigt och därför bör stora ansträngningar göras för att se till att denna nyttotrafik kommer fram:


Cykeltaxi!


Cykelbud!


Kaffecykeln! Foto: Claes Blomquist


Lastcykel!


Godstransport med cykel! Foto: Movebybike


Godstransport med cykel! Foto: Movebybike

Sen kan man ju undra om inte nästan all form av cykling är nyttotrafik…


En cykel-SUV! Tre personer på cykeln, två i cykelkärran. Vilken nyttotrafik!


Parkeringskaos utanför förskolan! Om det varit bilar…

Nyttotrafik för cyklister brukar ju annars betyda detta:


”Ska bara…” samt ”Håll er på cykelbanan” Foto: Anders B

 

Antal kommentarer: 12

Jon

Håller med MEN djupt tragiskt att se kvinnan med alla barnen på cykel o i kärra UTAN hjälmar… skäms!


Sommarcyklisten

Även om inte all cykeltrafik är nyttotrafik så är den nyttig trafik: bättre folkhälsa, kreativare medarbetare, osv. Dessutom spar den plats, och plats är det ju dåligt om (i alla fall i Stockholm). Fast kaffecykeln fick väl NJET därför att den tar för stor plats – till skillnad från motsvarande skåpbil … (obs! ironi)


Krister Isaksson

Jon, så kan man ju tycka. Själv tycker jag att det är mer allvarligt att många, i allt större utsträckning, med bil skjutsar barnen kors och tvärs. Så till den milda grad att det blir ett trafiksäkerhetsproblem att gå och cykla till en del skolor…


Krister Isaksson

Sommarcyklist, ja den är tom MYCKET samhällsekonomiskt nyttig, se här: http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/show-me-the-money.htm
22 kronor tillbaka per satsad krona! Oj så mycket mer nytta än tex Förbifarten…


Erik Johansson

Jon, det är därför man har en trehjuling för då behöver ingen ha hjälm på cykeln, inte ens barnen i lådan. Hjälmtvånget för barn bör avskaffas snabbast möjligt!



Först stolpar, nu spett. Vad blir det sen?


 

Kommer ni ihåg denna bild från Bromma i Stockholm? Var med i ett tidigare inlägg om en pendlingscyklists vardag.


Ett antal betongspett placerade på cykelbanan, kompletterade med lite sten. I cykelstaden i världsklass… Foto: DAST

Från andra hållet ser det ut så här:


Tungan rätt i mun! Inte helt lätt aoch riskfritt att passera som cyklist. ännu värre blir det med lastcykel, permobil, tvillingvagn, cykelkärra… Foto: Anders

Några betongspett utplacerade tvärs över cykelbanan, i cykelstaden i världsklass. Nu verkar dessa betongspett har klonat och förökat sig och de sprider sig över Bromma och Västerort. Är det början på en ohejdbar epidemi vi ser?


Se här, några till! Ser ut att vara ännu svårare och riskablare att passera. Men vem bryr sig i cykelstad i världsklass? Foto: Anders


Foto: Anders

Så inte bara utgör en del motormän fara för cyklister, även de hinder som placeras ut för att hindra motormän att köra där de inte får köra är en fara. Fasta hinder är en väl dokumenterad fara för cyklister och årligen skadas cyklister allvarligt på dem visar VTIs studier.

Hur tänker den person som beslutar om att placera ut dessa betongspett?

Kan kontrasten mot de holländska bilhindren bli större?


Detta är kanske lite mer i världsklass…

Kanske dags för cykeljouren att göra en viktigt insats?


Cykeljouren. Full fart mot Bromma och västerort!

 

Relaterade inlägg:

 

 

 

 

Antal kommentarer: 10

Andreas Dammert

Innan staden ser till att just denna form av hinder försvinner fortare än kvickt samt att alla grindar, bommar, andra spännande medvetet utplacerade saker på en cykelbana försvinner, ja, då är det bevisligen bara varmluft från Stadshuset. Jag är mäkta trött över detta – det kan väl inte vara så svårt. PLACERA INTE UT SAKER SOM INTE SYNS OCH SOM KAN ORSAKA SKADA!!!


ekstromenator

Normalt sett är man väldigt försiktig i utformning av trafikmiljö, inget som är i närheten av fordonen skall gå att skada sig på, räcken börjar med en mjuk deformationszon eller snett så ingen tvär yta uppstår för trafikanterna. Hur tänker man då när man plötsligt har vassa spetsiga betongkonor som vastängning tvärsöver ett cykelfält ???
/ Thomas


Cynisk cyklist

Dessvärre verkar de som placerar ut betong suggor, betong koner, grindar, asfaltlimpor, osv., att dessa är nödvändiga för att förhindra olovlig bilkörning, och att ibland tvingas man försämra cyklister framkomlighet för att öka deras säkerhet (det svar jag fick i alla fall). I verkligheten är frågan om inte hindren utgör en större risk för kroppsskada än olovligen körande bilar, speciellt som långt ifrån alla hinder lyckas hålla plåtlådorna borta. Dessutom finns det ju vettiga lösningar som inte riskerar att skicka cyklister till akuten/bårhuset.


Johan G

Kan bara se en väg att förebygga dessa avarter av väghållning. Nämligen att göra det straffbart. I Sverige kan inte en myndighet eller ett företag straffas för denna typ av riskskapande. Däremot finns sådan lagstiftning i Norge. Läs Straffeloven, kap 3 paragraf 48a: http://lovdata.no/dokument/NL/lov/1902-05-22-10/KAPITTEL_1-5
Det behövs alltså bara några meningar ny lagtext, så lär väghållningen skärpas dramatiskt efter det, så att olycksrisker inte byggs in eller underlåts att åtgärdas omgående.


Thomas

Jag cyklade Älvsjö-Uppsala på tandem förra veckan. På den vägen var Solna och Sollentuna klart värst, de verkar ha fått mängdrabatt på bommar och betongsuggor under förutsättning att de används på cykelbanorna. Vid flertalet tillfällen var det bara att stanna och sparka sig fram igenom hindret. Vid några tillfällen var vi helt enkelt tvungna att kliva av cykeln och lyfta den genom hindret då den helt enkelt var för lång för att rulla och svänga fram. Höll på att få fnatt.



Stolpar i cykelbanan – en standardlösning


 

Aldrig kunde jag väl tro att mitt inlägg om två stolpar i en cykelbana i Farsta kunde väcka sådana reaktioner och aktioner. Det säger en hel del om hur luttrad jag är vad det gäller brister i cykelinfrastrukturen, för detta med stolpar placerade i cykelbanan är inget nytt. Det har pågått en lång tid, det sker fortfarande i stor omfattning och det kommer fortsätta ske i framtiden.

Här har ni ett litet axplock på stolpar i cykelbanor som jag samlat på mig genom åren:



Foto: Pär


Foto: Åsa Eriksson


Foto: Åsa Eriksson


Foto: Peter Brandström


Foto: Ulrika Nilsson











Foto: BigMollo



 

Som ni ser är det fullt av stolpar i cykelbanorna, nya som gamla. Det är ett strukturell problem av stora mått. Som med all tydlighet visar vilken status cykeltrafik har i trafik- och samhällsplanering. Hur ofta ser vi motsvarande för bil- och spårtrafik?

 

 

Antal kommentarer: 18

Andreas Dammert

Så bra Krister!!! Om vi bara ngn gång kunde få en sådan stolpe i den för bilister avsedda vägbanan… Nej, just det, det skulle aldrig hända…


Krister Isaksson

Andreas, tack! Fast på ett sätt tråkigt att få tack för något så eländigt, något som inte ska förekomma, om inblandade var professionella yrkesmän/kvinnor…


Anders

Skönt att få vara med på Ulrikas bild vid Hornsbergstrand. Japp, det är jag som ligger bakom den silvriga volvon… i vägbanan.
Anledningen att jag gör detta är att det endast finns två nedsänkningar i cykelbanan om man har för ambition att svänga av till någon av sidogatorna och parkeringshusen på Hornsbergstrand.
Den första nedsänkningen är där man numera har tre skyltar på ca 30-40 meter (tidigare två) vid fartguppet i korsningen. Känns inte helt betryggande att glida ut just där.
Den andra nedsänkningen är nere i korset Lindhagenvägen.
Ska man upp på någon av sidogatorna får man därmed välja
1. Ta sig ned för gatstenen (grymt oskönt)
2. Cykla ut över övergångstället (dumt) dessutom står det en skylt typ i vägen.
3. Kliva av cykeln och leda den över övergångstället (detta gör jag den dagen då motormännen låts kliva ur bilen och knuffa den de sista 100 metrarna till slutdestinationen).
Lämpligare att ligga i vägbanan, gå ut i mitten för vänstersväng och ta kurvan säkert.


Tomas Quarfordt

Är det lagligt att göra på detta sätt??
Kan man göra en polisanmälan typ ”allmänfarlig vårdslöshet” ”framkallande av fara” eller något liknande?


Krister Isaksson

Anders, har skrivit ett långt inlägg om Hornsbergsstrand, sträckan blev ju inte så bra… http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/moderat-cykelpolitik-del-3.htm



Världskass – inte världsklass


 

Här i Stockholm säger ofta trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) att trafikanterna måste visa varandra större hänsyn. I debattartiklar, intervjuer, uttalanden med mera, upprepar borgarrådet sitt mantra som att det vore lösningen på cyklisternas – ja, alla trafikanters – framkomlighet och säkerhet.

”I dagens trafiksituation är marginalerna små och det blir därför viktigt med samspel i trafiken – både mellan trafikslag och inom trafikslag. Köer och trängsel bidrar till irritation. Det finns i dag en tendens att trafikantgrupper pekar ut varandra som orsaken till problemen i stockholmstrafiken. Bilister skyller på cyklister, cyklister å sin sida klagar på bilister och gående klagar på cyklister. Det bidrar inte till ett bättre samspel. Alla som rör sig i stockholmstrafiken har ett ansvar att visa hänsyn till varandra.”

”Vi måste hjälpas åt för att tillsammans få en bättre attityd. Framkomligheten är ett samspel där alla trafikanter måste visa en ömsesidig respekt och förståelse för de andra trafikslagens förutsättningar.”

Den gemensamma ambitionen måste vara att vi i Stockholm ska kunna säga: ”Tack för visad hänsyn och samspel i trafiken. Det är du och jag som gör Stockholm framkomligt och trafiksäkert.”

Jag kan till viss del hålla med om detta. Det vore mycket trevligare och säkert säkrare om vi visade varandra mer hänsyn och hade goda förutsättningar till samspel. Om vi ALLA gjorde det och inte bara vi trafikanter. För hur ska vi kunna samspela och visa varandra hänsyn när staden samtidigt gör så här:


Foto: Andreas D

Det är inte ens en cykellängd mellan kiosken och övergångsstället. En placering av kiosken som har godkänts av staden. En placering som har felanmälts i flera år av ett antal cyklister, men varje vår är kiosken tillbaka på samma plats.

Hur ska gående och cyklister kunna samspela och visa varandra hänsyn här? Det är ju till och med så att trafiklagstiftningen reglerar detta förhållande för fordonstrafiken, och pekar ut att det är förbjudet att ställa fordon på detta sätt.

Trafikförordningens 3 kap 53 §:

”Ett fordon får inte stannas eller parkeras
1. på eller inom ett avstånd av tio meter före ett övergångsställe eller en cykelöverfart,”

Men en kiosk som skymmer sikten avsevärt mer än en bil går uppenbarligen bra att placera ut mindre än två meter innan övergångsstället. Det visar på en närmast storslagen hänsyn! Eller som borgarrådet uttrycker det:

”Tack för visad hänsyn och samspel i trafiken. Det är du och jag som gör Stockholm framkomligt och trafiksäkert.”

När cyklister sedan klagar och kräver att man ska följa regelverk, cykelhandböcker och cykelplanen om säker och funktionell cykelinfrastruktur, är borgarrådets svar:

 ”… att måtten inte ska ses som krav, och att de måste anpassas till förhållandena på varje plats.”

– Vi kan inte flytta hus eller ta ner träd för att följa rekommendationerna, men ambitionen är att leva upp till dem i så stor utsträckning som möjligt, säger hon.

Här sänder borgarrådet ut en tydlig signal till stadens förvaltningar, arkitektkontor och konsultföretag, samt byggföretagen som sysslar med cykelinfrastruktur – nämligen att det är okej att göra avsteg från regelverk och handböcker. Det är okej att de gör som de vill, för det är ändå bara lite lösa riktlinjer.

Vad blir då konsekvensen av ett sådant förhållningssätt? Det leder till en verksamhet som gång på gång producerar farliga förhållanden för trafikanterna. Det går så långt, och blir så stora brister och faror, att kort efter öppnandet av cykelbanan på Hägerstensvägen tvingas man skrota cykelbanan! Det är ett resursslöseri av stora mått och en cynisk lek med människors trygghet och säkerhet. Och allt för att man väljer att inte följa regelverk och riktlinjer – dessutom med fullt stöd av den högsta politiska ledningen:

”… att måtten inte ska ses som krav, och att de måste anpassas till förhållandena på varje plats.”

Det är en politisk ledning som inte tar något ansvar och som inte heller tvekar att skuldbelägga cyklisterna när kritiken växer mot alla brister i cykelinfrastrukturen:

”För att det ska bli färre olyckor menar Ulla Hamilton också att cyklisterna måste respektera reglerna och inte bete sig hur som helst.”

– Stockholm är en mycket hetsigare cykelstad än andra europeiska städer, säger hon.

– Många ser cykelbanorna som motionsspår, men det är de inte – samma regler gäller där som i annan trafik.

Det är en skuldbeläggning och inställning som har väldigt lite stöd i forskningsresultat om cykelolyckor. Olyckorna beror väldigt sällan på att cyklisterna bryter mot reglerna eller är hetsiga, visar forskning från VTI och studier från Folksam och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). De beror till största delen på stora brister i cykelinfrastrukturen samt drift och underhållet av den.

Under tiden fortsätter staden att producera farlig och totalt undermålig cykelinfrastuktur. Som här, en helt nybyggd plats i Farsta i södra Stockholm:

Inte en utan två stolpar placerade mitt i cykelbanan. Avvikelsen från stadens egen handbok är total. Handboken säger att minsta måttet på stolpe i anslutning till cykelbana är 0,4 meter FRÅN cykelbanan. Inte I cykelbanan!

”För att det ska bli färre olyckor menar Ulla Hamilton också att cyklisterna måste respektera reglerna och inte bete sig hur som helst.”

All form av kvalitetssäkring av cykelinfrastrukturen är som bortblåst. Eller förresten, det kan ju inte förekomma någon kvalitetssäkring då det inte finns något att kvalitetssäkra mot. Regelverket och handböckerna behöver ju inte följas. ”Gör lite som ni vill…” är ju beskedet från högsta ort.

Eller som här, när staden placerar ut stenar på cykelbanan utan vare sig varningsskyltar, reflexer eller nära någon belysning:

Foto: Mattias Bengtsson By

Inte en utan två stenar placerade på cykelbanan av Stockholms stad. Hur cyklister ska se dessa i mörker, dimma eller bara under en kort sekunds ouppmärksamhet är en gåta.

Så här säger stadens cykelhandbok om bilhinder på cykelbanor:

”Grundprincipen ska vara att inga fysiska hinder ska sättas upp i cykelbanan. Om cykelbanan är rätt skyltad ska polisen övervaka att gällande regler efterlevs.”

”Om en fysisk avstängning anses nödvändig bör den utföras med hjälp av så kallade ”mjuka” pollare. Pollare ska ha lämplig färg och reflexmaterial. Den yttre belysningen måste vara god. Även ”mjuka” pollare kan dock orsaka omkullkörningar som kan ge upphov till allvarliga skador.”

Stolpar och stenar i cykelbanor, till skillnad mot hetsiga cyklister, finns väl representerade i olycksstatistiken när det gäller cykelolyckor. Det är uppenbart att ALLA inte behöver hjälpas åt, visa hänsyn samt ömsesidig respekt och förståelse för att det ska bli framkomligt och trafiksäkert i Stockholm.

Borgarrådets uttalande i sin egen debattartikel klingar väldigt tomt:

”Det är du och jag som gör Stockholm framkomligt och trafiksäkert.”

Staden och dess politiska ledning tillhandahåller oss medborgare vilka brister och faror som helst på och kring cykelbanorna. När cyklisterna sedan protesterar, och kritiken växer, är det cyklisternas eget fel. Jag efterlyser en kommunrevision – ett organ som kan granska, varna, bötfälla och hjälpa till att komma tillrätta med alla dessa brister i cykelinfrastrukturen, brister som innebär att människor kommer till skada. För det är uppenbart att det är inget som dagens politiska ledning varken vill eller klarar av.

Moderat cykelpolitik är verkligen världsklass i att vara världskass…

 

Uppdaterad 2014-05-13:

Då jag var osäker på om kioskens placering reglerades via upplåtelse eller ett tillfälligt bygglov sände jag en fråga till Stockholms stads twitter konto:

Det är alltså via ett tillfälligt bygglov som placeringen av kiosken regleras. Det verkar också som om cyklisternas felanmälan av placeringen av kiosken haft effekt. Den är nämligen flyttad från i fjol. Det är alltså så att kiosken har varit placerad på ett ännu sämre sätt än den är idag! Och att det måste komma ett förslag på bättre placering för att den ska flyttas – NÄSTA SÄSONG! Det är också oklart från vem förslaget till bättre placering ska komma ifrån. Cyklisterna har ju i varje fall upprepade gånger sagt sitt om placeringen vilket uppenbarligen inte hjälper, de ska tydlingen även tala om var lämplig placering av kiosken är.

Jag ställer då en fråga till Anki Kaplan, som är bygglovschef i Stockholms stad, om vad hon tycker om placeringen av kiosken:

Något svar på vad hon tycker om placeringen utifrån bilderna eller vilka riktlinjer de arbetar efter har jag ännu inte fått…

 

Uppdaterad 2014-05-14:

På morgonen den 13 maj började det dyka upp information om att stolparna på cykelbanan i Farsta skulle vara nedplockade. Jag fick sedan besked från Ulla Hamiltons borgarrådesekr. Josefine Malmqvist att stolparna ska vara borta till kvällen:

En liten stund senare får jag också via twitter besked från Stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö som engagerat sig hårt i frågan att stolparna är på väg bort:

Snabbt agerat och självklart blir jag mycket nyfiken på hur det kommer att bli på platsen. Så upp på hojen efter arbetet och ut till Farsta för att inspektera resultatet. När jag närmar mig platsen ser jag mycket riktigt att stolparna är bortplockad, hurra!

Men vänta, vad är nu detta? Kvar mitt i cykelbanan och mycket svåra att upptäcka, särskilt om det är skymning/mörker är stolpfundamenten!


Foto: Niklas Instedt

Här sticker stolpfundamenten upp, ca 3 – 5 centimeter mitt i cykelbanan. Min bedömning är att förhållandena har nu blivit sämre, inte bättre, sedan stolparna plockats bort. Dessa fundament är mycket svåra att upptäcka och en påcykling innebär en stor risk att cykla omkull. Fundamenten innebär även en snubbelrisk för gående.

Dominerande olyckor bland cyklister är singelolyckor, de flesta av dessa kan härledas till stora brister i cykelinfrastrukturen. Här är en plats där jag som cyklist ska ha koll på gående, andra cyklister, bilar i cirkulationen, bilar till/från cirkulationen, ta mig över gatan OCH ovanpå alla dessa moment ska jag även ha stenkoll på två små stolpfundament som sticker upp mitt i cykelbanan!
 
Nu finns det forskning (självklart fr Holland) vad cyklister behöver kunna se i gatumiljön för att undvika singelolyckor, vi kan då med stöd av den forskningen konstatera att detta i Farsta lätt kvalar in på topplistan hur det inte ska se ut…
 
Hur många delar kommer denna fars att ha?

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 33

Cyklist66

Frågan är vad man kan göra åt myndigheters diskriminering av cyklister?
Det är ytterst få som driver cykelfrågor i de politiska partierna tyvärr.


Cynisk Cyklist

Och när man tar till antingen gångbanan eller vägbanan för att undvika stolparna mitt i cykelbanan får man skäll för att man inte följer lagar och regler.
Om man är politiker kan man väl inte låte futtigheter som fakta och regler påverka ens beslutsfattande?
Kommer det att bli bättre? I Göteborg samarbetar myndigheterna med Volvo kring autonoma bilar och talar om att anpassa trafikmiljön till dessa, och om det är något autonoma bilar har svårt för är det människor typ fotgängare och cyklister. Och om man (som det sades i ett radioprogram) med autonoma bilar kan knöka in tre bilfiler där det nu finns två, kan man ju gissa om det kommer att finns plats kvar för en cykelfil/-bana.


Jocke von Scheele

Jag tycker du pekar på precis det som är det stora problemet, nämligen att tjänstemän och förvaltningar, de som faktiskt utför jobbet, inte behöver bry sig ett skvatt om hur det faktiskt blir. Jag har aldrig sett att det skulle bli några konsekvenser, hur illa eller konstig cykelmiljön än har blivit, pga tillfälliga eller permanenta stolleprov.


Krister Isaksson

Cyklist66, fortsätta ställa krav, visa på det horrribla, utkräva ansvar. Det kommer vända…


Krister Isaksson

Jocke, som jag ser det är det ytterst en ledningsfråga. Både på förvaltningsnivå och på politisk nivå. Nu är bägge uppenbarligen tillfreds med dessa förhållanden – fulla av fel, brister och faror. Det finns inget ledingssystem eller kvalitetssäkring vad det är man håller på med, det blir som det blir. Och det är ytterst ledningens ansvar.