Blogg

Göteborgs 100-milare.


I helgen var jag nere i Göteborg för att köra deras 100-milare. Man kunde välja på att köra nonstop eller dela upp det på tre dagar med övernattning på vandrarhem. Jag valde den enkla vägen med övernattning. Maxtiden är ändå densamma, 75 timmar. Jag, Magnus och Bengt åkte ner tillsammans. Magnus har varit skadad och sjuk nästan hela säsongen så han hade inga större ambitioner. Han ville bara få rundan gjord för att kunna anmäla sig tidigare till Paris-Brest-Paris. Jag hade egentligen samma ambition. Bengt har nästan kört tre brevetserier i år så han hängde bara med för att det var kul. 

Vi var ca trettio personer som startade från Hisingen CKs klubblokal. Tempot drogs snabbt upp och gruppen delades av. Jag och Magnus höll oss långt bak för att inte lockas med i nåt dödstempo. Efter ett tag var vi en grupp på tio som höll lagom fart. Vi kryssade ut genom Göteborgs förorter och ut mot skärgården. När jag var liten spenderade jag somrarna på en Kårholmen utanför Göteborg. Nu kände jag igen dofterna och den karaktäristiska miljön.

Efter första stoppet splittrades gruppen. Jag och Magnus stack iväg själva och tog oss sakta men säkert förbi Orust. Jag kom på ett svinroligt skämt att ”Jag blir hellre jagad av vargar” och ”Magaluf” var hans bästa låtar. Men när jag sansade mig så spolade jag det. Vid en Statoilmack hittade vi Bengt, Jenny och Henrik som hade försökt hänga med snabbgruppen tills de blev uppätna och utspottade. Så vi slog följe med dem. 

Eftersom vi var ute i tre dagar så kan jag inte beskriva varje kilometer vi cyklade. Men den första dagen bjöd på riktigt fina och utmanande vägar. Efter 36 mil så kom vi fram till vandrarhemmet i Trollhättan där vi skulle sova den och kommande natt. Vi kom in ganska sent så vi hann bara duscha och äta innan vi gick och la oss. 

Dagen efter började lite annorlunda än vi hade räknat med. Vi trodde att det skulle vara gemensam start men det visade sig att alla andra hade stuckit när vi kom till frukosten. Vi hade redan en bra grupp så det gjorde ingenting. Men om man hade varit nybörjare eller ensam så hade det kunnat bli lite trist att köra resten på egen hand. Dag två skulle ta oss till Hjo, vid Vättern, och tillbaka till Trollhättan. Totalt 30 mil. Det började bra på små slingrande vägar men efter ett tag var det mest stora halvtrista vägar. Det var en riktigt själadödande bit in mot Falköping som höll på att ta knäcken på oss. Vi hade hård kant och motvind hela dagen som bidrog till misärkänslan. 

Magnus släppte efter Hjo för att ta sitt eget tempo. Tyvärr blev den här etappen hans sista. När han staplade in på vandrarhemmet några timmar efter oss så såg jag direkt att han inte kunde fortsätta. Jag har sett honom så där tidigare. Han är en mästare på att köra sig i botten. 

Sista dagen bjöd på riktigt stela ben i början. Vi startade lugnt den första timmen. Jenny var slut redan från start. Hon halkade efter i varje backe och såg rejält eländig ut. Vi hade 35 mil att göra under dagen. Men hennes makalösa vilja tog henne vidare, mil efter mil, backe efter backe. Halvvägs på etappen kom vi ifatt Lotta och Ulrika och tog med dem i vår grupp. Vips så var vi 6. Vi höll ihop resten av etappen och hade det riktigt kul hela vägen. När vi närmade oss Varberg, 8 mil från Göteborg, så fick vi äntligen vinden i ryggen. Vi seglade mot mål samtidigt som solen gick ner. När vi hade några mil kvar så stod det några personer utmed vägen och viftade. Den ene hade en kamera. När vi närmade oss så såg jag att det var Christer Hedberg som hade åkt ut för att fota oss. Jag blev så förvånad samtidigt som jag var så fokuserad på att komma hem så jag stannade bara till lite snabbt och skakade hand innan jag stack vidare. Hjärnan fick tilt. De få bilderna Christers hann ta var grymt snygga. Den här etappen var nog den bästa på hela helgen. Fantastiska vägar. 

När vi kom till Göteborg var det full fart vid Liseberg. Man kunde lätt konstatera att alkohol inte gör folk snygga och stiliga. Inte 100 mil cykling heller men det är en annan historia. Vid klubblokalen stod Rasmus och Gabbeon och väntade. Magnus hade vänligheten att komma dit med bilen så vi slapp cykla tillbaka till hotellet. Efter några timmars afterbike med skitsnack och finöl åkte vi tillbaks till hotellet. Nån middag fick vi inte i oss. Allt hade redan stängt. Jag tror jag somnade innan huvudet slog i kudden, nöjd med cyklingen och ännu mer pepp inför nästa år. 

Markus och Magnus fixar lite innan start.

Några lösa ekrar styrs upp.

Blå himmiel och blöta vägar.

Skärgårdsidylll

Jag och Magnus.

Bengt och Jenny fyller vattenflaskorna på en kyrkogård

Gänget som höll ihop dag 2.

Magnus har nått vägs ände.

Jan-Erik sportar snygg tröja.

Jenny tar en stunds kontemplation efter dagens etapp.

Ny dag nya vägar.

Bengt ser stilig ut på sin stålhäst.

Jenny och Bengt injuter i medvinden.

En sista slurk vatten innan natten.

Där satt den!

Westvleteren minsann!

Tack Hisingens CK för en riktigt bra helg. Jag kommer nog tillbaks nästa år. Och tack till alla som jag träffade och cyklade med. 

/Johan 


Antal kommentarer: 6

Eva Mölleborn

Härligt att se att de finns fler cykelfantaster än du och storebror Calle. Bra jobbat! Kram Mor


Johan Mölleborn

Ja på de här tillställningarna så finns det alltid de som är värre.
/Johan


Johan A

Herregud vad kort du är.


Johan Mölleborn

Va? Jag är ju svinlång ju!!


Marcus

Kul läsning, och skitkul att träffas. Gav mersmak den där galenskapen.


Johan Mölleborn

Tack detsamma Marcus. Vi ses väl i Paris nästa år. 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

I helgen smäller det igen.


I helgen körs Göteborgs 100-milare och jag ska vara med. Det är både för att kunna föranmäla mig tidigare till PBP och för att bli av med några semesterkilon som har smugit sig på. Jag ska nämligen köra ett lopp i Alperna i höst; Endura Alpentraum. 25 mil och 6000 höjdmeter. Man korsar Alperna och avslutar med Stelvio. Då måste jag vara lätt för att ta mig upp. Men nu i helgen är det Göteborg som gäller alltså. Bilder och knackig text kommer. Stay tuned!

Man vill ju inte bomma PBP…


Antal kommentarer: 1

Anonym

Stora sadelväskan på ser jag.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ciao ciao bella Toscana!


Befinner mig i Toscana med familjen för tillfället. Vi ska vara här i två veckor. Sedan bilar vi hem genom alperna där vi tar ett litet stopp. Dagarna är ganska enkla. Varannan dag tar jag en sväng runt kullarna här i närheten och på eftermiddan bränner jag axlarna på stranden. Just nu sitter jag på verandan och kollar på Touren på Rai 2 samtidigt som jag glor igenom forum och bloggar. Fru Mölleborn och ungarna sover, tror jag. 

Det är riktigt läckert när man är ute och cyklar. Alla cyklister man möter, grupper, klubbar och ensamma gubbar hälsar. Ciao! Jag kör med ”buongiorno” med samma accent som Brad Pitt i Inglourious basterds. Jag har några rundor jag håller mig till. En kort på fyra mil men som ändå går över ett litet berg så man får ihop 500 höjdmeter. En lite längre genom Scarlino och runt bergen på 7 mil. Ibland lägger jag till lite extra backar eller följer skyltarna till en ny by som omväxling. Jag måste nog säga att det är minst lika bra cykling här som på Mallorca. Om inte snäppet bättre till och med. 

De första dagarna var lite svala. Tempen har legat runt 25-30 grader. Men idag kom värmen så det kan bli riktigt svettigt på rundan imorgon. Om två år går Mille Miglia igen. Då njuter man på de här vägarna i 160 mil. Gissa om jag kommer köra det. Ciao!



Antal kommentarer: 3

Åsa

Banndjårnå! Ser härligt ut – njut!


Davide Costadone

Buongiorno! Härligt att få höra likheterna du lägger fram med Mallorca, håller med!

Ciao Davide


Johan Mölleborn

Tackar. Jag hade tänkt lägga ut lite mer bilder och skriva några rader men det där Italienska nätet var inte på min sida. Får väl återkomma med mer i vinter när behovet av sådant är som störst.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Garmisch Partenkirchen och Zugspitze


Nu kan man stoltsera med att ha gått upp för Tysklands högsta berg också. Zugspitze 2962 meter. Vi fick en fantastisk helg med strålande stol och så mycket garv så jag klarar mig året ut. Innan jag sorterar minnena så får ni nöja er med bilder. Ganska många…



















Antal kommentarer: 3

Johan A

Du gick alltså. Låter ju episkt och jobbigt.


Johan Mölleborn

Precis. Inte en cykel på hela helgen. Det var verklgen episkt. Längtar tills jag ska cykla i de trakterna i höst.


Jenny W

Wow! Vilka bilder. Fint



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kör så det ryker Toni!!


Precis nu gick starten för den sista gruppen (snabbgruppen) i Sverigetempot i Riksgränsen. Om hundra timmar och tvåhundratio mil kommer förhoppningsvis de första cyklisterna vara i mål i Smygehuk. Jag hoppas att alla får en härlig resa och att KBCKs stolthet Toni Arndt får det härligast av alla. 

Kör så det ryker nu!!

Vad jag ska göra? Jo, jag åker till Garmisch-Partenkirchen och går upp för Tysklands högsta berg istället. Bilder och tramsig text kommer senare.

/Johan



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sverigetempot pepp pepp!!


Snart går startskottet för Sveriges längsta randonnélopp. Det är ett redigt startfält med närmare 50 cyklister. I snabbåkargruppen finns både Toni Arndt, som var först i mål 2012, och Gunnar Ohlanders, RAAM finisher 2012, och Tomas Nordqvist som har haft rekordet som kortast tid på en Svensk klassiker. Det startar även en tysk, Holger Röthig, som också körde RAAM 2012 så det kan verkligen gå undan i den gruppen. 

Det kommer starta tre olika grupper.

  • 2014-06-25 09:00: för dig som räknar med totaltid 155 – 177 timmar
  • 2014-06-25 21:00: för dig som räknar med totaltid 132 – 165 timmar
  • 2014-06-26 09:00: för dig som räknar med maximalt 132 timmars totaltid
En kul grej är att ni kommer kunna följa några av cyklisterna på den här sidan. Ni kommer som vanligt kunna följa det på Happy Mtb och förhoppningsvis på Sverigetempo-bloggen.
Jag håller mina tre tummar för att Toni klarar den magiska 100-timmarsgränsen i år. Här kan ni läsa hans berättelse från Sverigetempot 2012.
Kör så det ryker!!
/Johan  

Antal kommentarer: 1

Sven-Erik

Men det är väl fartkontrollerat i år, eftersom det körs som BRM?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*