Gör om, gör rätt
Det har gått fem dagar sedan jag gick i mål på Raid Centrale Paris. Efter en vecka i lera ständigt iförd cykelhjälm och trailrunning-skor är det lite konstigt att vara tillbaka till det civila livet i skolan. Jag trivs bättre i cykelbrallor än i jeans alla dagar i veckan. Till exempel är det ju sällan man får chansen att köra spurt i jeans. Vi vann spurten bland typ fem lag under dag två och även om jag ser orolig ut på bilden nedan var jag desto lyckligare någon minut senare.
En annan anledning till att jag inte trivs så bra i jeans just nu är för att det gör ont när jag tar dem på mej. Man hade ju kunnat tro att man minskat i omfång efter fem dagar av typ 25 timmars träning. Inte i mitt fall. Dock är det på grund av att jag är svullen på diverse ställen på benen och inte på att jag ätit för mycket choklad i tävlingens depåer (hoppas jag). Jag tror att jag hade kunnat undkomma detta om jag varit lite mer smart. Därför tänkte jag tipsa mig själv (och er andra) om mina lärdomar från en 5-dagars lerig och blöt multisporttävlig.
– Starta inte en fem dagar lång tävling med att kuta som om det vore en spurt. Det är ändå ingen som ser dig… försök spara energi till att spurta i mål fem dagar istället. Det är häftigare.
– Kompressionskläder är bra. I lagom mängd. Tävla inte i kompressionsstrumpor för att sedan sätta på dig kompressionstights direkt efter att ha duschat. Kroppen måste ta vara på svullnader och ömheter på något vis – kompressionsplagg kan inte trolla bort dem. Jag skulle inte vilja ge de svullna fötter jag rullat fram på i helgen till ens min värsta fiende.
– Tävla i lag är en fest! Gör det så ofta som du kan! Minuter som kan kännas evighetslånga när man sitter och nöter ensam försvinner i ett nafs när man är flera. Det blir så mycket enklare med sällskap som kan underhålla istället för att man sitter och lyssnar på sina egna tankar.
– Man är inte stark jämt. Speciellt inte under fem dagar… Det är helt okej att ha en dålig dag och att våga erkänna det – våga slå av på tempot för sin egen del och även att be om hjälp (när man kan – som när man tävlar i lag). Man måste liksom ha sina downs och vara svag för att bli stark. Och det är mycket roligare att vara stark när man vet hur tungt det är att känna sig svag!
– Socker är din kompis när du tränar/tävlar många timmar om dagen. Första dagen på tävlingen gick jag och klagade på maten hos den franska tävlingsledningen. De fattade inte varför jag inte gillade deras utbud av ENDAST söta pålägg. Efter dag två och framöver hade jag inte energi över till att bry mig. Jag åt vad som serverades för att kroppen behövde all energi som fanns att tillgå. Det gick bra att springa på baugette och nutella. Jag väggade aldrig och blev inte sjuk varken under eller efter loppet.
– Du är så mycket starkare än du tror. Sista tävlingdagen gick vi upp klockan tre och jag hade min djupaste dip ever. Mina vänner fick dra mig i ett rep för att jag skulle klara av den första löpsträckan på 9 km och 600 hm. Ville verkligen bryta loppet där och då men efter mycket pepp från mina vänner fortsatte jag hela vägen in i mål. Körde till och med riktigt bra nerför på MTB (min akilleshäl).

Sist men inte minst… fransmän rockar! Killarna ovan är mina hjältar 4-ever. Försök träna och tävla med fransmän när/om ni kan. De är gentlemän och har pannben och (positivt) humör som slår de flesta!
Antal kommentarer: 2
Anna Jansson
Grymmaste du! Shit vilken häftig grej!
Katja
Vill också träna/tävla med fransmän ;((( *fransk suck*
—
http://cykelkatten.se/