Gör det enklare för cyklister att slippa rött


 

Har skrivit en debattartikel i Expressen om hur vi med enkla och tämligen billiga medel skulle åstadkomma en minskning av rödljuscyklandet och förbättrad framkomlighet för cykeltrafik. Det ska vara lätt att göra rätt. Enkelt om man vill. Läs gärna och tyck till!

 

 

Antal kommentarer: 2

Gustaf

Grymt, nu gav du mig energi att skriva till kommunen och berätta om överanmälan åtminstone på deras ”huvudstråk” för cyklister


Krister Isaksson

Gustaf, tack det var roligt att höra! Lite av min förhoppning att blogginlägg och artiklar ska väcka intresse, ge kunskap och leda till att man börjar ställa krav. Det finns ALLTID andra lösningar än dagens, finns ingen anledning med att vara nöjd med det som är.



Åtgärda farligt fel – var god dröj


 

Skrev nyligen ett inlägg om att staden inte åtgärdar farliga fel på cykelbanor. Över hälften av anmälda farligheter blir inte åtgärdade. Expressen visade bilden från blogginlägget i en debattartikel:

Och nu, efter flera års felanmälningar. Efter att ha bloggat om det. Efter att ha twittrat om det. Och efter att Expressen haft bilden i tidningen har nu staden äntligen svarat:

 

Bra att äntligen få en respons, ett livstecken, får jag väl säga – det verkar finnas människor bakom dessa felanmälningssystem.

Och svaret då? Ja har vi tur så kommer ett farligt fel, en spricka i asfalten som cykelhjulen kan fastna i vara åtgärdad innan vintern – i bästa fall. Staden hoppas att deras entreprenör hinner, de hoppas…

Att skicka dit den så kallade Cykeljouren med en hink kallasfalt och lägga igen sprickan verkar vara helt främmande för staden. Så här står det om cykeljouren på stadens hemsida:

”Även under sommarhalvåret pågår cykeljouren, då sker bland annat underhåll av vägbanan…”

En stad som säger sig jobba hårt med ett ökat och säkert cyklande. Som i sin framkomlighetsstrategi prioriterar cykel högst.

Och vad var det nu för typ av olyckor som dominerar bland cykelolyckor? Ja just det, singelolyckor! På grund av stora brister i drift och underhåll av cykelvägnätet…

För något år sedan skrev jag ett inlägg om Stockholms stads cykelutbildning. Ett skämtinlägg om internutbildning av stadens personal vad gäller cykel. Jag börjar på allvar tro att det skämtinlägget är verklighet…

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 4

Åsa

Skandal faktiskt.


Campy007

Precis som vanligt faktiskt!


Nils Calmsund

De skrev inte vilken vinter…


Krister Isaksson

Nils, nej, och det oroar mig… 😉




Lastcykel = mer hänsyn?


 


Foto: Luca Mara

Jag cyklar ju en hel del lastcykel nuförtiden och tycker mig ha märkt en sak i interaktionen med motorfordonsförare. Så här kommer en helt ovetenskaplig betraktelse.

När jag ska passera över gatan på cykelpassager är det vanligt att bilförare saktar in och låter mig passera, mycket vanligare än när jag kommer med vanlig cykel.

Cyklar en hel del i körbanan med lastcykeln, funkar ju inte alltid så bra att ta sig fram på cykelinfrastrukturen…  Än så länge har ingen tutat på mig, vilket inte är helt ovanligt om jag cyklar med vanlig cykel i körbanan. Trots att jag tar upp mer yta, det är svårare att passera mig och det går långsammare än med några av mina andra cyklar.

Varför är det så här?

Att jag skulle ha barn i lastcykeln och att omgivningen därmed visar större hänsyn räcker inte som förklaring. För samma hänsyn visas då jag lastcyklar utan barn. Vilket jag gör ofta.

Jag tror det handlar om en kombination av saker. En sak är synbarheten – storleken, jag och lastcykeln syns på ett helt annat sätt än med en vanlig cykel.

Sen tror jag en annan sak är starkt bidragande. Det uppfattas av omgivningen som jag utför en transport, ett trafikarbete. Jag förflyttar varor, gods eller människor – jag gör något nyttigt, av betydelse. Till skillnad mot när jag cyklar vanlig cykel, det är ju bara ”flanörcykling” och eller en halvfet sportgubbe i lycra…


Inte ens i kampen om parkeringsplatser uppstår det något gnäll! Foto: Luca Mara

Vad vet jag, i vilket fall som helst är det en mycket trevlig och angenäm erfarenhet. Ni andra som cyklar lastcykel, vilka är era erfarenheter?

 

Relaterade inlägg:

 

Antal kommentarer: 8

Lars

Kanske är det lite av nyhetens behag också. Lastcyklar är fortfarande ganska ovanliga och många blir nog lite nyfikna. Det gör att de blir mer positivt inställda. Förmodligen visar bilförare mer hänsyn till gamla veteranbilar också. Fordon som utmärker sig på ett positivt sätt blir helt enkelt bättre bemötta.
En annan aspekt är att en lastcykel kanske betraktas som mer förutsebar än en vanlig cykel. Den är stor, tung och långsam och kan inte göra någonting oväntat?


Björn Stenberg

Jag upplever samma sak. Faktum är att jag har noterat en progression av respekt: Minst respekt får jag när jag sitter på racern i full lycra-mundering. Under min arbetspendling på ”herrcykel” i vardagskläder, utan hjälm och med sidoväska påhängd möts jag av avsevärt mer hänsyn och när jag har lastkärran påkopplad stannar bilister ofta redan innan jag kommer fram till cykelpassagerna.
Jag tror som du att det har att göra med hur mycket bilisten identifierar sig med cyklisten och huruvida denne ”bara är ute och leker” (motionerar) eller tydligt utför ett transportarbete.


Pelle

Har märkt samma gradskillnad som Björn. Mest respekt med släpvagn på väg till återvinningsstationen eller ännu mer på väg till återvinningscentralen med gammal toalett och annat byggskrot på vagnen. Då blev jag stoppad för fotografering och fik leenden och tummar upp av många bilister.


Hasse

Jag har ungefär samma erfarenhet. Jag har visserligen ingen lådcykel (än så länge), men däremot en bastant klassisk farfarscykel med rejäla holländska packväskor. Jag cyklar upprätt med rak rygg, i vardagskläder och utan hjälm. Jag upplever att en stor majoritet av bilisterna stannar för mig vid övergångsställen, även där jag enligt trafikförordningen inte har företräde. Och när jag cyklar i blandtrafik är det aldrig någon som tutar. Om jag som vardagscyklist har någonting att klaga på, är det inte samspelet med bilister utan den undermåliga cykelinfrastrukturen.


Alexander

Jag har ingen lastcykel, men jag har en velomobil. Jag märker även med den att man får betydligt större respekt än med vanlig cykel. Det beror delvis på att folk är nyfikna tror jag.



Varför cyklar vi mot rött?


 

I studien ”Att cykla i Stockholms innerstad” fick närmare 700 cyklister svara på frågor om bland annat trafiksignaler. 92 % av dessa cyklister har körkort.

Här följer en liten sammanställning av svaren.

Två tredjedelar uppger att de någon gång cyklar mot rött ljus, och var fjärde cyklist gör det alltid eller ofta. Det är lika vanligt att alltid eller ofta cykla mot rött ljus vid trafiksignal i cykelbanan som vid gemensam signal i gatan. 

Dessa siffror stämmer tämligen väl överens med resultat från observationsstudier av rödljuscyklande. Andelen rödljuscyklande brukar hamna runt 20 procent när man väger samman olika typer av trafiksignaler och korsningar. Även här sticker yrkestrafikanter ut med en avsevärt högre andel rödljuscyklande.

Den vanligaste orsaken till rödljuscykling anges vara att trafiksituationen är sådan att det går bra. Knappt var tredje cyklist anser att det tar för lång tid innan signalen slår om.

Ett annat beteende hos dem som ofta cyklar mot rött. Cyklister som ofta cyklar mot rött använder i lägre utsträckning hjälm, cyklar oftare fortare och väljer oftare bort cykelvägar på grund av att de inte tycker att de är trafiksäkra. De väljer hellre en väg som snabbt tar dem dit de ska.

De flesta upplever att signaler i cykelbanan sällan slår om automatiskt. Tre av fyra menar att signalen inte slår om till grönt automatiskt och att de behöver trycka på en knapp för att det ska slå om till grönt. De gemensamma signalerna upplevs oftare slå om till grönt automatiskt, jämfört med trafiksignalerna i cykelbanan.

Hälften av cyklisterna upplever att de alltid eller ofta fastnar vid rött ljus på bilisternas gröna våg, vilket naturligtvis beror på att trafiksignalen är anpassad för bilister.

I studien har cyklisterna kommenterat olika problem med synkroniseringen av trafiksignaler.

”Grönt för bilister i samma färdriktning, men rött för cyklister – osynkroniserat, irriterande, leder till att cyklister kör mot rött.”

”Trafiksignaler för cyklister och grön gubbe är ej synkade vilket innebär trafikfara när bilar ska svänga och passera både cykelbana och övergångsställe. (Bilister tittar förmodligen oftast på den gröna gubben, inte om cyklisterna har grönt. Är gubben då röd innebär det trafikfara/olycksrisk och/eller irritation).”

Här kan ni läsa om hur man kan cykelanpassa trafiksignaler. För att förbättra cykeltrafikens framkomlighet, för att öka respekten för trafiksignaler och för att på så sätt bidra till ett minskat rödljuscyklande.

 

 

Relaterade inlägg:

 

 

Antal kommentarer: 6

Trafikistan.se

Ett fall som jag fördjupat mig i är när gående får grönt men inte cyklister. Ibland finns legitima skäl, ibland inte. Det är ofta svårt för cyklister att förstå varför, och det tär hårt på deras förtroende för trafikljus. Min text http://trafikistan.se/gron-gubbe-rott-for-cykel/ handlar om det. Där finns också länkar till ett par illustrativa videoklipp som Gbgcyklaren filmat.


Trafikistan.se

Vid två tillfällen (2008 resp 2010) räknade jag rödljuscyklare och dito gående vid ett trafikljus över en flerfilig trafikerad gata i centrala Göteborg. Cyklister och gående hade samma gröntider. Resultat: 10-30 % cyklade mot rött, 72-82 % gick mot rött. Respekten var sämre 2010. Detta beskrivs i http://trafikistan.se/de-cyklar-ju-mot-rott/ . Medelvärdet av 10-30 % för cyklister stämmer bra med din uppgift att det brukar hamna runt 20 %.
Jag har svårt att se att faran skulle vara mindre för gående än för cyklister. De rör sig mer oberäkneligt och uppnår sin fulla fart i viken riktning som helst på ett enda steg. De står inte på led vid signalen utan en kan plötslig poppa ut ur en klunga väntande. Och de befinner sig längre tid på gatan.


Uffe

När jag bodde i Malmö cyklade jag flera gånger i veckan förbi en specifik korsning, i vilken trafikljusen var inställda på att alltid visa rött åt det håll jag kom från. För bilarna var det ingen större grej, slingan i asfalten kände av när det kom en bil och ljuset bytte till grönt inom några sekunder. Men slingan kände aldrig av min cykel, jag kunde få vänta bortåt en halvtimme innan det kom en bil från något håll så att ljuset slog om för bilen, och därmed för mig. Det tog inte lång tid innan jag slutade bry mig om trafikljuset, och efter något år tänkte jag knappt på att det fanns.


Krister Isaksson

Trafikistan, har genomfört massor av rödljusstudier och sk observations- och konfliktstudier. I stort sett samtliga dom har en mycket högre andel rödljusgående än rödljuscyklande.
Sen blir det intressant. Rödljusgående är ett mycket större trafiksäkerhetsproblem än rödljuscyklande. Det blir tydligt när man analyserar olycksdata och konfliktstudier. Men detta talar vi inte särskilt högt om, det är liksom ok, en del av en gällande norm.


Maria Ravegård

I love you Krister. Och föralldel Hans Rosling.



Felanmälan, var god dröj!


 

Av 100 anmälda faror på cykel­vägnätet till Stockholms trafikkontor åtgärdades knappt hälften på ett år. Vissa av felen utgör verklig fara, de är ännu inte åtgärdade, säger Krister Isaksson, expert på cykelplanering och cykelinfrastruktur.

Så sa jag i en artikel i Dagens Nyheter 4 juni (finns tyvärr inte på nätet). I artikeln tillbakavisade Trafikkontorets presstalesperson kritiken:

–  Vi gör självklart en prioritering. Utgör ett anmält fel en fara för tredje man åtgärdas det direkt. Vi förstår att anmälare kan uppleva att ingenting händer, men är det så, så betyder det att vi gjort en ­annan prioritering. En enskild anmälare kan ju inte se vilka ärenden vi har att prioritera bland, säger Anders Porelius, presstalesperson på trafik­kontoret.

– Men blir vi uppmärksammade på farliga saker kommer vi att titta på det direkt, säger han.

Låt oss titta på en av de 100 felanmälningarna, och se vad som prioriterats bort. Ett fall där staden har en annan uppfattning och har kommit fram till att ingen fara råder för hjulburna trafikanter.

En cykelväg i Stureby i södra Stockholm. Är också av staden utpekat som pendlingsstråk. Ett stråk som ska vara det bästa av bästa, och som ska ha en hög kvalitet i bland annat drift och underhåll. Jag har felanmält detta tre gånger under två års tid. En annan cyklist har felanmält två gånger.

En sträcka på cykelvägen som har flera långa och längsgående sprickor i asfalten. Sprickor som är så stora att till och med ett standardbrett cykeldäck försvinner ner i dem.

Målningen ni ser på bilderna har varken jag eller staden gjort. Istället är det en arrangör av ett rullskidlopp som har gjort markeringen för att uppmärksamma rullskidåkarna för faran…


Så här såg det ut 2014 när ytterligare en cyklist felanmälde sprickorna.

Min kunskap och expertis på området, och även Statens väg- och transportforskningsinstituts (VTI) forskning, säger att den här typen av sprickor i allra högsta grad utgör en stor fara för cyklister (och andra som färdas på hjul). Även för gående finns en uppenbar risk för att snubbla och skada sig. Stockholms stad gör uppenbarligen inte samma bedömning, trots upprepade felanmälningar under en längre tid av denna plats. Vad som ligger till grund för stadens bedömning är för mig svårt att förstå.

Cykelvägen ingår som jag skrev tidigare i stadens pendlingsstråk. Dessa stråk ska patrulleras frekvent av den så kallade Cykeljouren. Så här skriver staden på sin hemsida om Cykeljouren:

Staden har bildat en cykeljour som ska utveckla drift och underhåll på de prioriterade cykelbanorna i söderort och västerort. (…) Även under sommarhalvåret pågår cykeljouren, då sker bland annat underhåll av vägbanan och inventering av belysningen längst dessa stråk.


Cykeljouren ute på patrull

Då får vi nog konstatera att både felanmälningssystemet och cykeljouren i staden har sina brister.

Hur länge tror ni att en felanmäld spricka på en prioriterad gata, stor nog för ett bildäck att försvinna i, skulle förbli utan åtgärd?

Det är skillnad på trafikant och trafikant i nollvisionens Sverige.

 

Relaterade inlägg:

 

Antal kommentarer: 10

Mia

Det är ju minst sagt häpnadsväckande! Upprepade felanmälningar MEN ingen åtgärd. Vad ligger till grund för att inte lägga i lite asfalt i sprickorna? De som kör omkring i cykeljouren, ser de inte detta? Här är det ju tom målat! Som du säger, verkligen skillnad på hur man behandlar olika trafikslag.


Krister Isaksson

Mia, ja det är anmärkningsvärt. Visar att det är stora systemfel. Om dessa felanmälan kommer fram så undrar jag VEM det är som säger: Detta behövs inte åtgärdas. På vilka grunder och vilken kompetens har den personen i fråga? Min genomgång av de 100 anmälningar jag gjorde visar att det är helt godtyckligt vad som åtgärdas. Och hälften åtgärdas inte.


Even

Jag försöker själv få några potthåll lagade som jag anmält jag vet inte hur många gånger via TyckTill och Cykelrapporten (Rosenlundsparken, i dalen, gc banan mellan grindsgatan och swedenborgsgatan) och nu försöker följa upp om varför ingen åtgärd skett på så lång tid. Idag fick jag samtal, men de verkar ha missförstått det hela och trodde det gällde Magnus Ladulåsgata (som ioförsig också är i fördjävligt dåligt skick i östra ändan).
Detta fick mig att tro att staden helt enkelt inte har/betalar någon att laga just gc-banor. Hittills har jag varit tämligen nöjd med hur snabbt (eller långsamt) staden faktiskt lagat av mig anmälda potthåll. Skillnaden är dock att de som blivit lagade (inom 1 till 3 veckor) har varit i vägbanan! Åtgärder i c/gc-banor tar ännu längre tid, om de alls görs. Ett annat exempel är sänkan i cykelbanan i Fatbursparken. Anmäld minst två gånger. Senast bad jag dem plocka bort två stycken härgårmanskyltar som de glömt av som blockerat halva cykelbanan på samma plats i kanske ett år. Skyltarna plockade tack och lov upp, men sänkan, som ligger mitt i cykelbanan och i en 70-graders sväng är ännu icke åtgärdad.


Lisa

Sådan sprickor är verkligen läskiga. Har själv fastnat med hjulen i en. Det var mörkt, låg lite löv på cykelvägen så det var nästan omöjligt att upptäcka sprickan. Sen låg jag där på asfalten. Det gick bra denna gång men det var ju rena slumpen. Blir riktigt arg när jag läser att trots upprepade felanm. så görs inget åt faran. Och är det dom du säger ännu fler som anmälts och inte åtgärdats är det ju rena rama tjänstefelet, kanske ska polisanmälas?


Ingrid

Om nu någon cyklar omkull i mörker regn och löv på vägen, t ex, pga sprickorna, har Stockholm och trafikkontoret något ansvar, när de upprepade gånger fått anmälningar om att vägen är farlig och behöver lagas?
Om vi fortsätter jämförelsen med biltrafik, antag motsvarande däcksbreda OSYNLIGA, men anmälda sprickor i en körbana med samma dignitet, och att en olycka inträffar?