Gjorde jag fel?


För 7 år sedan flyttade jag och lite senare bytte jag även arbetsplats. Detta innebar att jag fick en ny väg till/från arbetet. Då upptäcker man brister och fördelar med den nya vägen. Några av bristerna på den nya färdvägen är kraftiga sättningar i gång- och cykelvägen som gör att det bildas stora vattensamlingar vid nederbörd. Vid den här tiden på året är det inte tillräckligt varmt för att vattnet ska dunsta bort och vid minusgrader fryser då vattensamlingen till is och täcker då stora delar av gång- och cykelvägen.

Inte särskilt bra att det är så här – varken ur komfort- eller säkerhetssynpunkt. Så jag felanmälde detta första året jag började cykla denna väg. Jag felanmälde problemet även andra året, och tredje året. Efter fjärde årets felanmälan slutade jag – jag tröttnade på att anmäla och aldrig se någon åtgärd. Uppenbarligen gör ansvariga en annan bedömning än jag gör och de anser att detta tillstånd är ok för gående och cyklister.

Häromdagen när jag cyklade hem låg en kvinna på marken vid denna plats. Jag stannade och gick försiktigt fram till henne. För jag vet ju att under det tunna snötäcket ligger en isbana dold. Hon har halkat på den glashala isen, hon har slagit sig och har ont. Jag uppfattar henne som lite yr och hon tror att hon slagit i huvudet. Jag ser inga synliga skador på huvudet eller blod men hon har en tjock mössa som kan ha lindrat fallet. Jag ringer efter ambulans och medans vi väntar på ambulansen tar jag av mig jackan och letar efter mer kläder i ryggsäcken för att försöka värma henne. Liggandes i mitt knä är en främmande människa som är skadad och har ont. Vi håller varandras händer och försöker trösta. Det är en stark och samtidigt skrämmande känsla – en känsla av hjälplöshet. Till slut kommer ambulansen och oerhört professionella yrkesmänniskor tar över. Vi kramar varandras händer och sen är det över – ambulansen åker i väg med kvinnan. Jag står där helt ensam. Jag märker att jag fryser väldigt mycket då jag varit utan jacka en längre stund. Jag sätter mig på cykeln och börjar sakta rulla hemåt. Tankarna far runt i huvudet. Efter en stund börjar jag rannsaka mig själv. Skulle jag fortsatt felanmäla platsen år ut och år in? Hade platsen varit åtgärdad om jag gjort det? Och därmed hade kanske denna olycka inte hänt? När jag sen kom hem, duschat och kommit mer till ro blir jag arg – arg på mig själv för att jag överhuvudtaget tänker tankar att jag skulle kunnat agerat annorlunda. Att jag på något sätt skulle vara ansvarig för detta. Jag som har felanmält platsen i så många år.

Nyss fick jag en liten julklapp. Jag fick beskedet att kvinnan mår bra.

Antal kommentarer: 3

Lasse Donai

Du har gjort så mycket som man kan begära. Jagtycker att både du och damen ska anmäla kommunen för bristande underhåll.


PK

Kvinnan ska inte bara anmäla för bristande underhåll. Hon ska anmäla och ansöka om skadestånd. Om Krister anmält saken flera gånger så är staden medveten om problemet. Då är de eventuellt också skadeståndsskyldiga när försakat att åtgärda problemet inom rimlig tid och skada skett.


orjanwidaeus

Det var ett JÄTTEBRA agerande av dig. Tycker du var en hjälte. Känner igen mig idet slapphänta mottagande som jag fått från vissa tjänstemän i Sollentuna. Jag har skrivit och försökt att få ut dom på plats för att visa på en del brister som jag ser då jag ute och cyklar! De har inte visat något intresse!? Så jag har gett upp MVH Örjan



Stolpvaccin – nu!


År 2017. En tid av kvalitetssäkringssystem. Av ISO. Interngranskningar. Externgranskningar. Kontrollsystem. Nollvisionen. Handböcker, råd och riktlinjer. Välutbildad och kvalificerad personal. Ska vi tro på alla dessa system, dokument och ord har det aldrig varit bättre, mer kvalitetssäkrat, mer värde för pengarna. Eller…


Ännu en stolpe som ”hittat” ut i cykelbanan. Foto: Thomas Ros

Alla dessa system, handböcker och utbildningar hindrar i varje fall inte stolpar från att hamna i cykelbanorna. Inte en gång, inte två, stolparna hamnar där hela tiden. Om och om igen. Man kan ju undra över vad vi håller på med. År 2017…

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 2

Mia

Ja man undrar verkligen när detta elände på cykelbanorna kommer ta slut? Något som skulle vara fullständigt oacceptabelt på gator och vägar. Det är ju inte så komplicerat. Så det måste ju handla om något annat. Om engagemang, om vilja, om kunskap. Att bra cykelinfrastruktur måste få kosta det bra cykelinfrastruktur behöver kosta. Som att ta kostnaden för att flytta stolpen när man breddar gc-banan. För inte har man missat att stolpen stod där, man ville inte ta kostnaden för att flytta den – ”det behövs nog inte”. Nu står man där med handen i syltburken och måste ta kostnaden för att flytta stolpen. Dyrare blir det än att ha gjort det från början och den nya beläggningen kommer nu bli lappad och lagad – dvs genast bli sämre. Bra jobbat, verkligen bra jobbat. Allt för att ”någon” tog beslutet att stolpen inte behöver flyttas – den kan stå MITT I CYKELBANAN. Vilken yrkeskunskap och yrkesheder – imponerande!


Anders M

Den är väl målad med reflexfärg i alla fall? Annars skulle man ju nästan kunna tolka en högst oväntad mörkblå stolpe mitt i körbanan som .. mordförsök?



Det blir ingen Hjulklapp…


En cykelstrategi

Lägre moms på cykelreparationer

Stadsmiljöavtalen

Elcykelpremie

Nya ”cykelutredningar”

Det är väl ok saker

Kommer de ha någon betydelse för ökat och säkert cyklande?

Nej det kommer de inte ha. Ökad och säker cykling handlar om helt andra saker. Det handlar om att tillgodose cykeltrafikens basbehov. Och när det gäller cykeltrafikens basbehov är ”cykelskulden” stor, mycket stor. Vi kan ju studera de länder som har nått framgång när det gäller cykel, i grunden inte särskilt märkliga saker – vi har ju ”tränat” på dem när det det gäller biltrafiken i decennier.

Det är basbehoven som får fler att välja cykeln. Och ser till att det cyklas under trygga och säkra förhållanden.


Cyklingen rasar på landsbygden. Varför kan man undra? Kan det ha med basbehoven att göra? Foto: Leif Larsson

Detta vet självklart vår ”cykelminister”. Det som är tråkigt är att vår infrastrukturminister inte vet om detta, eller inte bryr sig. Och så länge cykelfrågorna inte sorterar under infrastrukturministerns ansvarsområde kommer vi inte se någon ”cykelrevolution”. Krister Spolander har gjort en genomgång av förslaget till ny Nationell plan för transportsystemet – en dyster läsning för cykel. I bästa fall kommer det ta runt 40 år innan vi har acceptabel cykelinfrastruktur på plats. I bästa fall…

Under tiden får cykeltrafiken leva på smulor från bordet – och förbli ett trafikslag på undantag.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 1

Conny Lindquist

Det är inte speciellt överraskande, att man i ett land där man satsar allt på bilismen, liksom på 50- talet, medan man i övriga världen gör allt för att frångå dessa mijöbovar, hela tiden ” pratar” om cyklingen, men inte gör ett dugg åt problemen.
BRA inlägg
Keep on digging.
trampisten Conny



Danmark kopierar Stockholm!


Det trodde jag nog inte att jag skulle få skriva. Men nu är det så! I Danmark ska nu Vejdirektoratet i samarbete med 13 av landets kommuner införa cykelboxen för att motverka högersvängsolyckor. Cykelboxen är ju något som vi införde i Stockholm för över 10 år sedan.


En dansk cykelbox! Foto: Tonny Schnoor © (c) DR

Införandet av cykelboxen i stor skala är det absolut bästa jag genomfört i mitt yrkesliv – en åtgärd som räddar liv. Eller som man säger i Danmark: https://www.dr.dk/nyheder/regionale/fyn/cykelbokse-skal-redde-liv

Så bra av det danska Vejdirektorat. Ni kommer att rädda liv.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 4

felix reychman

Vem vet? I Danmark kanske den respekteras, och därmed fungerar… Det vore kul. Lite som att det ju faktiskt går att cykla på cykelbanor i Danmark.


Anders Andersson

All heder åt Krister. Nu börjar också bilisterna lära sig att de inte ska stå i boxen.


Kim

Vem var först, Lund eller Stockholm?


Krister Isaksson

Kim, ingen aning. De första cykelboxarna i Stockholm gjordes i 1998-99. Du får fråga Lund när de gjorde sina.



Cykeltrafiken måste väck – för biltrafikens skull. Del 2


Fick ett mail som gör mig lite konfunderad.

Mailet är från planarkitekten för projektet Mälaräng som jag skrev om nyligen. Han informerar mig att gång- och cykeltunneln under motorvägens avfartsramp kommer att utgå och att pendlingsstråket då måste flyttas.  

”När det gäller den övriga cykelkopplingen med en GC-tunnel längs pendlingsstråken norr om trafikplatsen med en passage genom en tunnel är lösningen inte längre aktuell”

De studerar nu en annan dragning av pendlingsstråket: 

”studera en koppling söder om trafikplatsen där cykelstråket på ett parti går parallellt med den planerade lokalgatan ”Hantverksgången”.”

 Resultatet blir att det kan se ut så här:


Eventuell ny dragning av pendlingsstråket (grönt streck) då gc-tunnel utgår.

Hur ett pendlingsstråk med god standard ska korsa Murmästarvägens körbanor och rymmas på dessa lokalgator är i dagsläget oklart, mycket är så att säga redan intecknat på dessa gator:


Lokalgata med eventuellt pendlingsstråk.


Hantverksgången som nu även ska inrymma ett parallellt pendlingsstråk

Ytterligare en koppling som påverkas av att gång- och cykeltunneln nu utgår är cykelförbindelsen mellan Bredäng och Segeltorp/Fruängen. Den passerade ju tidigare genom gång- och cykeltunneln och vidare på ramp upp på bron över E4/E20. I dagsläget finns inget svar på hur den nu kommer att gå.

Jag får även information om att projektet kommer göra en detaljplan som inte omöjliggör att staden kommer tillbaka i ett senare skede och bygger en bättre cykellösning: 

”Detaljplanen för Mälaräng omöjliggör inte en sådan flyover”

 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 4

Peter H

Det får aldrig kosta pengar att bygga rätt utan man måste slösa pengar på att bygga om. Kan man inte dra Pendlingsstråket under cirkulationsplatsen, antingen i en lång tunnel eller med en öppen rondell. Det bästa är ju dock att dra den helt rakt under bron och avfarten.


Krister Isaksson

Peter H, så klart det går att göra en annan och bättre cykellösning på denna plats. Det skriver ju planarkitekten:
”Detaljplanen för Mälaräng omöjliggör inte en sådan flyover”


Erik Johansson

Det blir kanske blir lättare att ta sig till och från området, kan man hoppas och det är väl positivt, även om det är sämre för genomfartstrafik från alla håll. Någon minut till på en av mina cykelvägar är väl inte så farligt, om det inte var så att nybyggnationen på andra sidan vägen gjort samma sak, och det sker vid varje nybygge utanför innerstan.
Det är lätt att glömma de ställen där de förbättrat, för man tar det som en självklarhet att det ska hålla en ok standard.


Mårten

Staden har ju valt att lägga cykelpendlar-stråket längs med E4, och då borde man ju också hålla sig till riktlinjerna för sådana.
Nu är det ju inte så trevligt att cykla längs med en bullrig motorväg.
En trevligare väg skulle vara att i stäĺlet följa Skärgårdsvägen där det redan finns cykelbana, och sedan Hägerstensvägen där det visserligen idag saknas cykelbana mellan Mälarhöjden och Axelsberg. Detta är både en snabbare och trevligare väg om man ska passera Liljeholmen.
Att fixa cykelbana på den bit i Mälarhöjden där det saknas borde vara en ganska enkel sak där dom gamla spårvagnsspåren gick, fast sen kommer man ju tiĺ den ökända passage Axelsberg-örnsberg som Krister skrivit om många gånger…



Cykeltrafiken måste väck – för biltrafikens skull


Håll ordentligt i styret. Nu blir det åka av. Nu blir det en svängfest av sällan skådat slag. Upp och ner, hit och dit, kors och tvärs. Ta god tid på er, för det kommer ni att behöva. Det blir en insane cykeltur, lite som bergochdalbanan på Gröna Lund, fast till skillnad mot insane kommer denna cykeltur gå långsamt och ta lång tid.

Det planeras ett nytt exploateringsområde och en ny cykelförbindelse över E4/E20 i södra Stockholm – Mälaräng. Det blir en cykelförbindelse av sällan skådat slag (se gult streck). Jämför med hur vägen tar sig fram och går över E4/E20. Varför är cykelförbindelsen planerad på detta häpnadsväckande sätt?
Svaret är mycket enkelt: cykeltrafiken får på intet sätt störa eller påverka biltrafikens framkomlighet och kapacitet har projektet bestämt. Därför måste cykeltrafiken väck och ledas på villovägar.

Vi kan också se att någon anpassning av bebyggelsestrukturen inte görs för att underlätta för cykelinfrastrukturen, så gör man inte. Det görs för gator och vägar – inte för cykelvägar. Fast ett undantag finns, en öppning – en tunnel – i en av fastigheterna. Med en placering och utformning som garanterar tvära svängar och dålig sikt. Blir lite som i Solna:


Foto: Tobias Östberg

Inte blir det särskilt mycket bättre när vi studerar dragningen av det så kallade pendlingsstråket – det som ska vara det bästa av det bästa enligt stadens framkomlighetsstrategi och cykelplan:

Det lila strecket är pendlingsstråket. Som svänger lite hit och dit. Bland annat genom en tunnel under av- och påfartsramper. Med en 90-graders anslutning, det vill säga det kommer bli dålig sikt och usel svängradie vid tunnelmynningen. Sen är stråket inklämt mellan en fastighet och avfartsrampen. Ungefär som cykelvägen och tunneln vid Mikrofonvägen. En utformning som ledde till massor av olyckor och problem. Vad lärde vi oss av misslyckandet vid Mikrofonvägen frågar jag mig? Svaret: det spelar ingen roll vad vi lärde oss, för sådan kunskap väger nämligen lätt när det gäller att upprätthålla en gammal planeringsprincip – att sätta biltrafiken i fokus. Då är det helt ok att göra om samma ”misstag”.

Stråket skulle ju kunna gå så här i stället (grönt streck):

Om man vill, om man prioriterar, om man följer politiskt beslutade styrdokument vill säga. Men då finns det en teknisk utmaning – en högspänningsledning. Lös det då är mitt svar. Det har ni ju lyckats med när det gäller biltrafiken. Men det som nu planeras för cykeltrafiken är den enkla vägen, den billiga vägen, en väg där cykeltrafiken inte stör biltrafiken. Och där vi är som längst från de politiskt beslutade målen.

Detta är alltså år 2017. En tid då stadens styrdokument för stadsbyggnad och transportsystemet är samstämmiga sedan flera år tillbaka. Cykeltrafiken, tillsammans med gångtrafik, ska vara central i planeringen av staden och dess transportsystem. Cykeltrafiken ska prioriteras högst. Och det är beslutat över partigränserna. Har nog aldrig tidigare varit så i stadens historia. Detta borde ju få tydliga och synbara avtryck när staden växer och förändras kan man ju tycka – nu blir det fina, gena, raka och breda cykelvägar – men icke sa Nicke.

Så här illa blev det ju inte ens på SCAFT-tiden! Den planeringsprincip från 60-talet som så ofta hånas nu för tiden. Jämför vägarna med cykelvägar. Vägar som är raka, gena och utformade för effektiv transport. Cykelvägarna är precis raka motsatsen, och går stick i stäv med väl dokumenterad kunskap om hur man planerar och bygger attraktiv cykelinfrastruktur. Varför blir det då så här, trots de fina orden och de politiskt fattade besluten?

För att vi fortsätter göra som vi gjort de senaste 50-60 åren när vi planerar och bygger nytt – vi sätter bilen i fokus. Här ställer Trafikverket krav på kapacitet för biltrafiken. Projektet tillmötesgår dessa krav, trots att det går stick i stäv med stadens beslutade styrdokument. I ett skede av projektet görs en så kallad ”trafikanalys”. Ni får ta ordet ”trafik” med en nypa salt, för ”trafik” innebär i dessa fall bara biltrafik. Självklart är motsvarande inte gjort för gång- eller cykeltrafiken. Cykeltrafiken klaras av med några meningar i rapporten. ”Trafikanalysen” kommer till slutsatsen att man inte klarar att följa de beslutade styrdokumenten. För projektet menar att här är det viktigare att ta hand om biltrafiken och dess kapacitet. En framtida biltrafik som baseras på en prognos. En prognos som i grunden är en gissning men tas för sanning och därmed blir självuppfyllande – standarden ökar för biltrafiken och därmed ökar bilkörandet – predict and provide tror jag fenomenet kallas. ”Trafikanalysen” får alltså den konsekvensen att trafiksystemet utformas utifrån analysen och inte utifrån vad stadens styrdokument säger ska göras. En analys som villkorar att cykeltrafiken inte på något sätt får störa biltrafiken – cykeltrafiken måste bort. Vi ser här tydligt att när det gäller biltrafiken är man redo att göra de ansträngningar som anses krävas – trots att det går stick i stäv med styrdokumenten. Dessa ansträngningar är man väldigt sällan redo att göra när det gäller cykeltrafiken – trots att det går stick i stäv med styrdokumenten. För cykeltrafiken måste väck – för biltrafikens skull.

Så, när projektet slagit fast vad biltrafiken behöver, då får cykeltrafiken det som blir över. Och då kan vi ju se och lätt räkna ut: det som blir över, det blir sällan särskilt bra. Lösningen för cykeltrafiken liknar ju mer en rördragning till bergvärmepumpen: vi får klämma in cykel där det går, vara lite kreativa med hur vi böjer cykelvägarna – cyklisterna kommer ju till slut ändå fram, på något sätt, nån gång…


Förebild för dragning av cykelvägar?

Samtidigt liknar biltrafikens system mer avloppssystemet – stora, tjocka och tämligen raka rör. Här accepteras inte smala rör, tvära krökar och dåligt fall – för då blir det ju ingen fart på skiten.

Sen har vi ett annat intressant faktum. Bara någon kilometer söderut från denna plats investerar vi si så där 30 miljarder kronor i biltransportsystemet. I en förbifart, som ju enligt namnet ska leda förbi en hel del biltrafik från denna plats. Men mycket vill ha mer och kapaciteten för biltrafiken måste öka – för det säger prognosmodellerna – hela tiden…

Ett annat faktum är att norr om denna plats, på just detta pendlingsstråk, har staden (Trafikkontoret) genomfört stora investeringar för att förbättra standarden på stråket. En ny cykelbro har byggts. Cykelvägen har breddats på en lång sträcka (2 km) och inom kort byggs en ny cykeltunnel genom tunnelbanans banvall vid Västertorp. Så ser vi nu denna dålig lösning. Bygger vi så här dåligt för att vi senare ska komma tillbaka och bygga om och bygga bättre? Har vi inte lärt mer av tidigare misstag?

Det här är ju inte första gången vi ser hur cykeltrafiken fullständigt trängs undan och får ta det som blir över i stadsbyggnadsprojekt. Nedan har ni en lång lista med tidigare misslyckanden. Sannolikt är det inte sista gången heller. Tidigare har då förklaringen från staden varit att planeringen av dessa områden gjordes innan de nya styrdokumenten som lyfter fram cykel – därför blev det inte så bra för cykel. Så vad ska man skylla på denna gång, när planeringen är gjord med de senaste styrdokumenten som utgångspunkt? Biltrafikens framkomlighet och tekniska utmaningar?

Det vill säga: ”vi arbetar bara efter styrdokumenten när det passar och är enkelt”. Vi kommer också får höra från projektet att det blir ju lite bättre än hur det var tidigare för cykeltrafiken. Men ”bättre” behöver inte betyda att det blir särskilt bra, det har ju bara med utgångsläget att göra. Och det är usla förhållande för cykeltrafiken här i dag. Som på detta sätt blir lite mindre usla. Knappast är det den ambitionsnivå som beslutade styrdokument har. Detta är inte attraktiv, funktionell och prioriterad cykelinfrastruktur –  detta är smulor från bordet.

I dessa projekt finner vi de yrkespersoner som ska vara bäst, de med rätt utbildning, de med kompetens och erfarenhet. Inte ens de fixar detta. Det gör mig orolig. För då handlar det inte längre om kunskap och kompetens. Det handlar om något helt annat – det handlar om frusen ideologi. För det går självklart att göra helt andra lösningar än de vi nu har framför oss. Det är inte särskilt tekniskt svårt. Det kanske kostar lite mer eller kanske mindre, men andra lösningar är fullt möjliga. Lösningar som ligger i linje med de beslutade styrdokumenten. Men då handlar det om att vilja, om att prioritera, om att inte acceptera rådande planeringsprinciper inom trafik- och stadsplanering. Det handlar om att målstyra och inte prognosstyra. Det är tydligt att inblandade i detta projekt inte haft det som utgångsläge. Utan här härskar gamla tiders planerande –  där fokus är på biltrafiken.

Det kanske är bäst att jag avslutar med detta, så ingen tror att jag är motståndare till att staden växer och bygger bostäder. Jag är kanske naiv, men jag tror det går att bygga bostäder, massor av bostäder, och bra cykelinfrastruktur – samtidigt. Jag väntar fortfarande på det tillfället…

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 11

Mia

Häpnadsväckande usel planering och utformning. Var detta den ”bästa” kompromiss de kunde komma på? Det är ju ingen kompromiss, det är ingen avvägning. Det är bara: FÖRST fixar vi biltrafiken. SEN får vi se vad som blir över och vad vi kan göra av det – det går nog att fixa till något som ser ut som cykelförbindelser – typ.
Så bra att du har möjlighet att ”gräva” lite och belysa hur det går till.


Trafinistan.se

Vi cyklister får ofta höra att ”ni har väl styre”, så att vi kan ta oss runt i alla kringelikrokar. Men kommunen har också styre – de styrdokument som du beskriver. Det styret verkar inte alltid fungera så bra. Så vem är det som kör egentligen?


Dmitri F

Fick svar från projektledaren.
Svaret lyder ”biltrafiken till och från E4:an är av riksintresse för transportinfrastrukturen”, man läser lite mellan raderna… vänta nej, det står klart å tydligt.
——————————————————–
Tack för ditt mail och dina synpunkter. Vi uppskattar att få feedback.
För att åtminstone försöka förklara varför den gula sträckningen ser ut som den gör, så är det helt enkelt som så att området är kuperat och blir ännu mer konstruerat kuperat när vi försöker skapa trafiksäkra passager för fotgängare och cyklister vid trafikplatsen. Trafikplatsen är en svårhanterad barriär och vi har svårt att bygga bort biltrafiken till och från E4:an som är av riksintresse för transportinfrastrukturen. Kopplingen mot Fruängen/Segeltorp från Mälarhöjden/Bredängssidan är svår att hantera för fotgängare och cyklister om det inte ska bli för branta backar eller bara trappor. Dock finns ju redan idag den gång- och cykelbro som är illustrerad strax öster om trafikplats Bredäng. När Spårväg Syd så småningom byggs kommer det troligen att tillkomma en passage även för fotgängare och cyklister i anslutningen till den planerade passagen i Strömsätravägens förlängning, lite längre väster ut. Den passagen har vi dock valt att inte illustrera i det här skedet då det projektet ännu inte är påbörjat.
Bortsett från att vi har svårt att överbrygga barriären E4, så är vår ambition att de nya gaturummen innanför verksamhetsområdet ska vända sig mer till fotgängare och cyklister än till bilister. Parkeringstalen i området kommer att hållas nere och kollektivtrafiken att förstärkas, initialt med buss och senare med spårväg. Gång och cykelstråk är prioriterade och kommer att ges en god gestaltning. Läs gärna det upprättade kvalitetsprogrammet, http://insynsbk.stockholm.se/templates/main/pages/xGetDocument.aspx?FileId=6689616&FileName=6689616_1_1.PDF&DataSource=2&JournalNumber=2016-15389 för allmän plats så ser du ambitionsnivån för de olika gatorna. Vårt mål är att skapa en god standard för fotgängare och cyklister inom Mälaräng som senare kan förlängas, både mot Stockholm C och mot Skärholmen.
———————————————
Vet inte riktigt varför de säger att det är kuperat, har kollat på google maps, ser inte så farligt ut, däremot är det ju diverse på och avfarter som cyklister måste ta omvägar runt, mao – bilen ska fram…


Krister Isaksson

Dmitri, det var mycket intressant info från projektledaren. ”Riksintresse” skriver hon. Går man igenom Trafikanalysen finns INGET nämnt om riksintresse. Däremot tas upp att den regionala trafiken inte får påverkas. Så helt plötsligt har regional trafik blivit till ”riksintresse”. Det gäller att ta i.
Vad gäller höjdskillnader så är ju det mest gynnsamma att följa vägens profil. Den går inte upp o ner eller hit och dit. Den är spikrak och har en gynnsam profil. Den sk cykelförbindelsen går däremot kors o tvärs och upp o ner.
Sen att hänvisa till en befintlig bro som innebär en ÄNNU LÄNGRE omväg visar ju att man inte förstått problemen man är på väg att skapa. Eller till en bro som inte finns och som inte är självklart att det blir gc på. Och som även den kommer innebära en omväg. Men har man redan bestämt sig för hur det ska bli så får man hitta på motiven och ge sken att allt blir så bra, så bra.


Anders Andersson

Särskilt kuperat är det inte, bortsett från att man måste förbi avfarter och över E4.
Men eftersom detta är ett av Stockholms få kvarvarande industriområden och ett område som kan bli terminalområde, så verkar det troligt att det mer om godstrafikens framkomlighet än om personbilstrafik – och då är det helt rätt prio.
Och varför skulle man vilja cykla helt intill E4? – betydligt bättre att cykla en bit väster eller öster om – trevliga, snabba vägar med mycket lite biltrafik, och så slipper man motorbullret från E4.