Friskvårdstimmen
Blogg

Friskvårdstimmen


Denna timme är verkligen något som jag använt under pandemin. Att jobba hemma och inte ha den dagliga cykelpendlingen till/från jobbet sätter sina spår. Så friskvårdstimmen och diverse långluncher har blivit ett sätt att försöka kompensera bortfallet av cykelpendlingen.

Och det blir helt andra och nya vägar som cyklas än de som cyklas i samband med pendlingen. Roligt att upptäcka och testa dem, och som tur är har jag ett tämligen stort utbud av härliga grusvägar och stigar nära där jag bor. Man blir glad av att cykla i vackra och härliga miljöer!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vilket jobb jag har!
Blogg

Vilket jobb jag har!


Ett antal mil i cykelsadeln – så kan en arbetsdag se ut för mig. Jag får betalt för att cykla. Man kanske kan säga att jag är ett cykelproffs! Undra om jag är Sveriges äldsta aktiva cykelproffs, och som hållit på längst? Kanske Vacchi eller Adamson kan svara på det – de har ju ofta järnkoll. En arbetsdag kan se ut så här:

 


Är det en framtida gång- och cykelbro som ska byggas över detta vatten?

Andra dagar är det jakt på nya cykelförbindelser i kommunens utkanter:

 

Det är hårt jag vet – inga lagkamrater som skyddar mig från vinden, ingen servicebil, ingen langning av mat & dryck, ingen massör. Men någon måste ju ställa upp om landets cyklande ska få det lite bättre!

 

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vuxna visar fingret åt barns cykling
Blogg

Vuxna visar fingret åt barns cykling


Mina barn har alltid cyklat till och från skolan. Det började redan till förskolan med springcykel och har sedan fortsatt upp i åldern. De är nu 9 respektive 11 år. I början cyklade vi med barnen. Sedan bildade vi ett cykeltåg med andra barn och föräldrar. Nu sen flera år tillbaka cyklar de själva till skolan och andra aktiviteter.

Full fart mot förskolan – goda vanor etableras tidigt

När jag frågar mina barn vad de tycker är svårast och besvärligast på deras cykelturer är det två saker som ständigt återkommer:

1, Vägarbeten
Här dyker något avvikande upp på deras cykelväg. De kan sina vägar där de får cykla, vet hur de ska agera. Sen en dag bryts denna rutin – av ett vägarbete. Något för dem ovanligt dyker upp och som de inte helt enkelt vet hur de ska hantera. Jag brukar då cykla iväg till dessa vägarbete för att se hur det är anordnat för att de som går och cyklar säkert ska kunna passera. Och det oavsett om man är ett barn eller vuxen, rörelsehindrad, synskadad, svårt att gå, går med barnvagn och så vidare. Än så länge slår det aldrig fel: det är urusla åtgärder – om ens några – för att se till att det är enkelt och säkert att passera.


Så här kan man också ordna ett vägarbetsområde, ser säkert, tryggt och framkomligt – för alla. Foto: Alvin Lindstam


En grävare tar upp hela gång- och cykelbanan. Kanske självklart vad vi vuxna bör göra. Är det lika självklart för barn? Om det överhuvudtaget är självklart vad man bör göra. Foto: Mikael Ordenius

Det är avsevärda skillnader mot hur det är för biltrafiken på gator och vägar. Det blir väldigt tydligt hur vi värderar trafikslagen vid vägarbeten – de mest skyddade får bäst och säkrast förutsättningar. De med trafikutbildning – vuxna människor – skyddas och vägleds. De så kallade oskyddade trafikanterna, många utan någon som helst trafikutbildning, får sämst förhållanden – däribland våra barn. Detta visar sig tydligt i olycksstatistiken – de mest olycksdrabbade vid vägarbeten är gående och cyklande.

2, Bilister som kör på cykelbanorna
De kör på gång- och cykelbanorna, de backar, de vänder, de parkerar, de tvingar ut barnen i lera och sly. Många gånger har de egna barn – i bilen. För de ska till badet, till fotbollsträningen och så vidare. Eller så är det hantverkare som bara måste köra där – för att bära sina saker en lite längre sträcka är otänkbart, då är det lättare för dem att bryta mot regelverket och skita i andra.


Måste stå här. Ska bygga en altan på baksidan

 


Varmt idag, skönt med ett dopp i bassängen. Så då kör vi väl på gång- och cykelbanan och ställer bilen där – mina barn vill ju bada. Foto: Mark Kaiser

 


Barnen ska ha fotbollsträning. Då blir gång- och cykelbanan en utmärkt parkeringsplats. Så långt att gå annars

De är bekväma, de är egoister och anser sig då ha rätten att göra på detta sätt. På bekostnad av andras trygghet och säkerhet. Och konfronterar man dem så får man minsann höra: ”jag ska bara” eller ”det ska du skita i”. Vilket jag ju inte gör eftersom det handlar om mina barns trygghet och säkerhet – det är inget jag skiter i. Då blir en del aggressiva och hotar med ”stryk”. Har aldrig varit med om att någon bett om ursäkt, sagt förlåt och omgående flyttat sin bil – aldrig. En stilla undran: hur lyckades de med bedriften att ta körkort? Sannolikt för att vi testar fel saker vid körkortsprov. Det borde ingå en mindre eller större sinnesundersökning när man tar körkort.

Så detta är det som upprör och stör mina barn mest på deras cykelturer. Det handlar alltså om vuxnas nonchalans, arrogans och ständiga regelöverträdelser. Det handlar om yrkesmän som fullständigt skiter i regelverket kring vägarbeten – och väghållare som låter detta ske. Många gånger så ser väghållarnas representanter till och med genom fingrarna  och hävdar att det behövs inga så kallade trafikanordningsplaner. Planer som ska redovisa och godkännas hur gående och cyklande på ett säkert ska kunna passera vägarbetet när entreprenörer arbetar på gång- och cykelvägen. Och är väghållaren slapp så finns det ju liten anledning för entreprenören att bry sig – det kostar ju bara tid och pengar. Och inget barn kommer ju cykla ihjäl personalen.

Man kan säga att vuxenvärlden visar långfingret vad gäller barns cyklande.

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 4

Erik Sandblom

Att hantverkare måste bära sina saker sista biten är ett typiskt argument för lastcyklar. Varför lasta in sakerna i en bil om man ändå måste kånka på grejerna en rejäl bit till adressen dit man ska? Bilister kan hålla högre hastighet än cyklister, men om cyklisten kommer närmare målet och slipper bära grejer så blir tidsvinsten med bil inte särskilt stor.

Cyklar kan ledas in på långt fler ställen än en bil, till och med in i en varuhiss. Jag ser allt oftare cyklar på järnvägsstationer och flygplatser, som personalen använder för att snabbt och enkelt ta sig fram.


Björn

Det stod en stor SUV på mitt på Gång/cykelvägen i den satt två unga friska kvinnor. De väntade väl på att en ung frisk kompis skulle komma ut från hyreshuset intill. Det finns en stor parkering 25 meter därifrån på andra sidan vägen. Men så långt kan inte ju inte en ung frisk människa gå.

Då jag inte hade någon plats att passera med min cykel visade jag med gester att de skulle flytta bilen från cykelbanan. Tjejen bakom ratten skrek då nedsättande ”otrevligheter” genom sidorutan, men flyttade inte bilen. Det var inte förrän jag fotograferade bilen med min telefon som hon körde iväg, då med en rivstart. Jag blev orolig att hon skulle köra på mig, bara någon meter ifrån mig körde hon ner för kantstenen till den upphöjda GC banan.


Willy 3

Som cyklist håller jag med i mycket som skrivs. Däremot när bilister kollektivt skuldbeläggs är jag inte med. Det finns många egoister t o m idioter därute. Samtidigt är det noll trafikövetvakning. Båda mina söner jobbar som småföretagare i byggbranschen. De rör sig över hela Stockholm en vanlig dag. Bilen fullastad med material. Omöjligt att ställa bilen långt bort. Ständigt jagad av p-vakter som aldrig hjälper till, bara vill bötfälla. Detta är ett växande problem i o m att staden växer snabbt. Många olika trafikslag ska samsas. Som cyklist möter jag varje dag dessa märkliga vägarbeten, arroganta bilister som beter sig illa, men också en mix av gåebde- aningslösa med ljud i öronen, folk som tränar, fartdårar på cykel, de nya elsparksscotrarna. Tyvärr finns ingen enkel lösning idag. Krav på beteenden, konsekventa cykelleder, uppdelning med staket för att avskilja alla trafikslag, övervakning och konsekvenser. Men också en samhällsplan för hur vi ska lösa allas behov av förflyttning bättre än idag.


Tomas Nilsson

När det gäller anordningar vid vägarbeten tror jag det skulle gå att komma fram via de stora entreprenörsföretagen. De är inte så många, Skanska, NCC, Peab, Svevia och några till, och är säkert måna om lite good-will. De är ju måna om att vädja för den egna personalens säkerhet så ett möte mellan Cykelfrämjandet och entreprenörerna skulle säkert kunna ge goda resultat.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Nu kommer säkert många se rött
Blogg

Nu kommer säkert många se rött


Det är bara att erkänna – det händer att jag cyklar mot rött. Under 10 års tid arbetade jag med cykelplanering i Stockholms stad. Jag var under den tiden mycket noga med att följa trafikreglerna. Jag cyklade inte mot rött, inte mot enkelriktning osv. Jag var av den uppfattningen att jag som representant för staden och för cykeltrafiken skulle föregå med gott exempel och respektera det system som finns. Jag tog till och med fram en handbok angående cykeltrafik och trafiksignaler – en handbok som staden skulle arbeta efter för att cykelanpassa trafiksignalerna:

 

Men så här tänker jag inte längre – jag cyklar mot rött ibland. Och alltid på samma platser. Det är platser där trafiksignalerna är mycket dåligt anpassade till cykeltrafiken – de är ju också en uppfinning främst utvecklad för att hantera biltrafiken och undvika att det blir tvärstopp för dem. De är inte utvecklade och anpassade för cykeltrafik.


Bilden till vänster visar landets första trafiksignal. Året är 1925. Signalen handhas av en polisman – det är han som trycker på knappen. 100 år senare har utveckling lett till att vi som cyklar har fått förtroendet att trycka på knappen själva…

Det lyser alltså rött för cykeltrafiken trots att det inte finns korsande trafik i närheten, och det lyser rött länge. På andra platser är det som så att cyklar inte detekteras av magnetslingorna i gatan. Så då får jag stå och vänta på att få grönt – tills det kommer en bil som ska åt samma håll. Och det kan ju dröja en stund, särskilt i lågtrafik. Ytterligare ett bevis för att trafiksignaler främst är utvecklade och underhålls för biltrafiken. Ni kan ju tänka er den omvända situationen – bilförare måste vänta på att få grönt tills det kommer någon cyklande. Inte så vanligt…

Så finns där ingen annan trafik på dessa platser cyklar jag mot rött. Min rödljuscykling är alltså inget trafiksäkerhetsproblem – för ingen annan är ju där. Det är för övrigt svårt att finna stöd i olycksdata och forskning att rödljuscyklande är ett stort trafiksäkerhetsproblem.

 

Jag har under lång tid försökt få staden att ändra dessa trafiksignaler så att de även fungerar vettigt för cykeltrafiken. För det är inte en särskilt komplicerad åtgärd – det finns ju till och med en handbok för detta. Men inget händer – bristerna består. Och jag finner mig inte längre i att underkasta mig ett system som år ut och år in behandlar mig illa och respektlöst – som om jag inte existerade. Varför ska jag tvingas att stå stilla när det inte finns någon annan trafik i närheten? Det är ju som att någon slår igen dörren rätt i ansiktet på mig. Det i en stad som säger sig prioritera cykeltrafik. Så jag cyklar mot rött på dessa platser – när det inte finns någon annan trafik i närheten.

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 7

Gångtrafikanten

VARFÖR ska allt anpassas till cyklisters förmån? Vad är det för fel på er? Vi som går är helt åsidosatta. Min man o jag går numera på rad bland cyklister, elsparkcyklar, byggmtrl etc, etc.


Krister Isaksson

Gångtrafikanten
Kan bara konstatera att du läser inte min blogg i någon större omfattning. Hade du gjort det så hade det stått klart för dig att bättre cykelinfrastruktur innebär att det blir avsevärt bättre förhållanden för gående. För ett fundament i bättre förhållande för cykeltrafik är att separeras från gångtrafiken. Vilket ju även är ett starkt önskemål från gående – bl a uttrycker du ju det. Så att istället för att spy ut en massa floskler, okunskap och bullshit kan du ju ägna din energi åt att sätta dig in i frågan, lära dig något och vad det faktiskt skulle skulle innebära för gående.


Krister Spolander

Svårigheter att skilja mellan rött och grönt är den vanligaste färgblindheten. Också jag är drabbad så smått, men symptomen uppstår bara på platser med signaltekniskt korkade lösningar. Såna finns det gott om.


Krister Isaksson

Krister,
Hahaha, har nog drabbats av något liknande. Och som sagt, alltid något korkat i bakgrunden.


mikebike

I Köpenhamn såg jag inte en enda knapp, inte heller verkar de ha magnetslingor. Tydligen är det fasta intervaller.
Billigt och enkelt.


Krister Isaksson

mikebike,
Billigt och enkelt kanske. Men inte särskilt cykelanpassat. Leder till tröga signaler, särskilt i lågtrafik, när någon från ett kontor satt tiden. Avsevärt bättre med trafikstyrda signaler, med en väl fungerande och tillförlitlig detektering av cykeltrafik. Går att göra avsevärt bättre och mer finstämd prioritering av cykeltrafiken då – om man vill.


Björn

Alltid denna diskussion om att folk cyklar när det är rött. Det är dras oftast fram som ett argument mot cyklister. Men det är ett anekdotiskt argumen, någon påstår sig ha sett att det cyklas vid rött.
Det viktiga är ju att olyckor undviks. Vad säger FAKTA? Om man undersöker statistik över olyckor mellan motorfordon och cyklar, vilka har i flest fall brutit mot reglerna i dessa fall?
När det gäller olyckor där fotgängare skadas eller dödas, i vilken mån beror det på cyklar vs motorfordon?

När någon drar upp rödljuscykling ber jag dem att undersöka offentlig statistik och återkomma till mig. Ännu har ingen återkommit.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Trafikverket – detta sorgebarn
Blogg

Trafikverket – detta sorgebarn


Länsväg 646 Ingarövägen. Ingen cykelbana utmed vägen annat än på korta sträckor, till exempel när man ska över bron finns en cykelbana. Så när man kommer cyklande i blandtrafik och ska sedan ta sig till cykelbanan så ska man på något sätt göra en vänstersväng.


Ingarövägen och Ingaröbron. Foto: Tomas Samuelsson

Det är en obefintlig vägren och inget vänstersvängfält. Hastighetsbegränsningen är 70 km/t.

Detta är vägen till/från Ingarö i östra Stockholm – den är vältrafikerad. I lågtrafik är det kanske inte så svårt, i högtrafik vet jag faktiskt inte riktigt hur man på ett säkert sätt ska svänga vänster som cyklande. Och det gör inte andra heller som cyklar här – så istället för att göra en livsfarlig vänstersväng fortsätter de att cykla rakt fram.

Ska inte en cykelbana vara lättillgänglig?

Hade det behövt vara så här? Självklart inte. Trafikverket hade kunnat göra på samma sätt som de gör för biltrafiken. För att det ska bli lättare och säkrare att svänga vänster – den spanska svängen:

 

Det finns till och med ett särskilt vägmärke för denna åtgärd: F2

 

Men det verkar som att säkra och funktionella trafiklösningar är förbehållet biltrafiken när det gäller Trafikverket. Cykeltrafiken får hålla till godo med lite vad som helst och trafikanterna får klara sig bäst själva – väghållaren tänker inte underlätta och hjälpa till. Kritik som Folksam för fram i sina studier av dödsolyckor bland cyklande på statlig väg – det saknas säkra passager för cyklande (och gående).

Så jag har inga stora förhoppningar att denna plats, eller massor med andra platser, kommer att göras om och förbättras. För så arbetar inte Trafikverket – när det gäller cykeltrafik. Men vi har en fin och välskriven Nationell Cykelstrategi!

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Varför cyklar jag?
Blogg

Varför cyklar jag?


I grunden handlar det om att jag tycker det är roligt – jag njuter och mår bra av att cykla. Men i vardagen och allt vad det innebär med familj, arbete och fritidsaktiviteter – det i en storstad – så handlar det egentligen om något helt annat. Det handlar om förutsägbarhet och tillförlitlighet.

Att veta hur lång tid mina resor tar, och att jag kommer fram. I mitt cyklande finns det inte köer, trafikolyckor och annat som gör att jag blir kraftigt försenad – om det för ovanlighetens skull är stopp kan jag bara cykla förbi eller vända och ta en annan väg. Det finns heller inga inställda bussar, tunnelbanor eller spårspring. Man kan säga att det bara rullar på – hela tiden:

 

Visst, vissa vinterdagar kan vara lite mer utmanande men det är inte många på ett år. Konsekvenserna av dessa oväder på vintern blir alltid värre för bil- och busstrafiken än för cykeltrafiken. För många gånger kommer de inte fram överhuvudtaget – det gör jag.

Det värsta jag råkat ut för under 30 års vardagscyklande och pendling var när polisen var tvungen att stänga av Västerbron för en person tänkte hoppa från bron. Då fick jag vända om och istället cykla via Gröndalsbron på Essingeleden – det försenade mig med tio minuter. Bil- och busstrafiken blev kraftigt påverkade i stora delar av innerstaden samt på Essingeleden på grund av denna avstängning. Ringarna på vattnet är påtagliga vid olika typer av händelser i en storstads trafiksystem. Försök att vända bilen och hitta en annan väg när du sitter fast i en stillastående kö…


Foto: Gabrielle Gjerswold

Det som förvånar mig mest i allt detta är varför inte fler upptäckt cyklingens alla fördelar. Och det handlar inte om att alla kan inte cykla…

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Åsa Eriksson
Film Bikes vs Cars: Joy Zomborszki

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*