Blogg

Från bonk till jacuzzi med SCK


I helgen har jag både suttit i en jacuzzi och bonkat tillsammans med mina lagkamrater i Stockholm CK. Fantastiskt? Ja! Jag gillar kontraster – som att komma stelfrusen från ett 10-mila pass på dubbad cx till  att sätta mig i en en 37-gradig bubbelpool. Men vi tar det från början.

Foto: Karolina Örnstedt

I lördags morse var vi ett tiotal cyklister som samlades för att köra söderut till Trosa tillsammans. Kyligt som attan – tur att cykla CX med dubbdäck kräver en del energi och att man snabbt blev varm. För min del är det första gången jag kör med en större del av tjejerna i SCK – faktiskt första gången jag kör på asfalt och i klunga på länge. Det kändes dock bra och stabilt även om jag fick slita på emellanåt.

Vi tog oss söderut i en samlad och stabil trupp sånär på när Emmygjorde ”sälen” ner i diket strax innan lunch för att undvika vurpa i gruppen. Tur att hon är en MTB-cyklist som hanterar vurpor bättre än gemene cyklist. Ingen skada skedd förutom en kvaddad bakbroms och en Emmy som var besviken över att dagens träningspass tog slut där och då (envis cyklist som alltid vill träna mer).

Vi käkade lunch i solen i hamnen och Trosa, pratade ihop oss om nutid och framtid, och fortsatte sen till Bergs Gård där vi spenderade kvällen och natten. Där väntade jacuzzi, bastu, yoga och tacos-frossande. I laget finns tjejer som såväl kan leda yoga-klasser som laga utsökt mat – vilket team!

Att spendera tid tillsammans som ett lag utan cyklarna tror jag är otroligt viktigt. Att känna på varandra och prata om allt från drömmar för säsongen, träningsupplägg och även sånt som inte alls handlar om cyklar bygger relationer och förtroende.

I söndags var det dags att cykla hem igen. Jag tror vi var flera som var rätt slitna från 4h+ från lördagen och ändå trappades tempot upp. Sträckan Södertälje – Rosenhill – Haninge piffade vi till genom att köra 6 minutare på max i par. Jobbigt men riktigt kul – vi hejade och peppade på varandra. Tack till alla som skrek på mej så jag lyckades blåsa ur lungorna rejält.

Sista milen hem hade jag dock inte mycket krafter kvar och kände bonken komma smygande med det sjunkande blodsockret. Tack igen för pepp och choklad från er lagkamrater! Utan det hade jag nog satt mej i diket och ringt följebilen för att komma hem.

Jag hoppas inte på bonk under varje lagträning framöver – men emellanåt är det nyttigt för såväl kropp och knopp att tänja på gränserna. Plus att sådana situationer kan bli roliga minnen för framtiden – ”Ingrid, minns du när du nästan började lipa för att du inte fick upp en kexchoklad ur fickan” (true story).

Jag har funderat en hel del över kommande säsong och kommit fram till att det jag helst vill är efter många av säsongens tävlingar svänga in på en hamburgeresturang – nöjd och utsvulten. Sätta mig ner tillsammans med mitt lag – möta blickarna från andra lyckliga cyklister, och att vi alla samtidigt kan säga ”det där gjorde vi bra tjejer!”.

Det låter som att jag är fokuserad på att käka mat (vilket även stämmer – efter ett hårt pass) , men vad jag vill säga med ovan beskrivna visualisering är att: för denna säsong kommer lagarbete stå i mitt fokus. Jag har förmånen att sitta i ett lag med många cyklister som är riktigt starka. De flesta är vassare än mej och med min hjälp hoppas jag kunna få dem att prestera starkare än de lag och cyklister som vi tävlar mot. Det känns jättehäftigt att få vara en del av detta och lägga min del av pusslet för att försöka få tjejer ur mitt lag på pallen under säsongen.

SCK är ett nytt lag och det kan tyckas kaxigt att säga att vi har höga målsättningar. Men efter vad jag har sett i helgen, både i form av indiciduella prestationer till lagdynamik, tror jag att SCK damelit kommer göra avtryck på tävlingsbanorna och i resultatlistorna under säsongen. Stay tuned!


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Emil Johansson om livet upp och ner
  • Grusat ner oss!
  • Snackat med Jonas Bohr om rekordförsöket
  • Kraschat på Mallis 312

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Jag jobbar som Team Sky


”Jeg ska stå på ski med Team Sky” säger Anna sådär hurtigt norskt till mej när vi ses i Trondheim i januari.

Men vad är det du säger???

Kontrade jag min norska väninna med.

Min vän skulle en förmiddag i januari åka skidor med delar av Team Sky för att de kom på besök till Trondheim. De var på besök för att få hjälp av Anna och hennes kollegor att prova ut nya och mer aero-dynamiska kläder i en vindtunnel inför säsongen. Anna är doktorand inom strömningsmekanik på det tekniska universitetet i Trondheim. När man får läsa om vad hon och hennes kollegor gör på dagarna önskar jag att jag också hade ett sånt coolt jobb – ”Team Sky får drakthjelp av forskere i Norge”.

Jag frågade om hon inte kunde smygplåta Chris Froome när han satt på ändan på skidorna. Svaret blev nej, han var inte med på besöket till Trondheim. Försmädligt. Ändå är det inte många som har så kul på jobbet som Anna nu under midvintern kan jag tänka mej.

För visst är det lite tungt just nu? Även om det börjar bli ljusare på eftermiddagarna och en barmarkssäsong är inom knappt synhåll svär jag dagligen över slask och rullgrus och annat ocharmigt som präglar inte-riktigt-vinter-Stockholm.

För att roa mej själv jobbar jag lite som Team Sky – med detaljerna och tekniken. Jag älskar ju när man kan sätta sifffror och räkna på saker och ting. Jag har ju tyvärr ingen vindtunnel i närheten men till exempel bokför jag mina små framsteg i benböj i Excel och plottar snygga tabeller för att peppa mej själv. Jag har också börjat använda träningsappen Training Peaks genom min coach Magnus Bäckstedt. Programmet har ett belöningssystem i form av att träningspass som uppfyllts enligt plan blir gröna när de är uppladdade.

Låter det torrt – att jag sitter och ler över Excel-ark och gröna boxar? Jag är glad över att jag är lättroad!

Brukar skoja med skidåkande kompisar som lägger mer tid på att valla och snacka valla än att åka skidor att de endast gör det för att de inte kan bli snabbare på skidorna längre. Då måste de ju liksom lägga om fokus för att ändå lägga ner tid i sin älskade sport. Är det ditåt jag också är på väg? Time will tell!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Den viktigaste tiden att hålla ut


Det var under en av vinterns första kalla dagar som hon höll på att ge upp. Bettan, min pendlarcykel som troget transporterat mig runt om i Stockholm i fyra år. Jag hade precis flyttat och tredubblat mitt dagliga pendlaravstånd till 30 km och var mer än någonsin beroende av henne. För att det vore så hemskt pinsamt att rucka på mina principer – att vara oberoende av SL-kort och min tro på att en daglig cykeltur förlänger livet. Och då – en frostbiten kväll i december, havererade Bettan ihop i en lätt uppförsbacke 5 km hemifrån. Med svansen mellan benen fick jag promenera hem.

Samma vecka hade vi julfest med jobbet och när jag något seg skulle upp och cykla dagen därpå föll valet på en gammal racer i förrådet. För första gången på fyra år lämnade jag hemmet utan extra cykelslang i beredskap. Givetvis fick jag punktering och fick promenera en andra gång denna vecka. Slösade hela lunchrasten på att jaga slang i Mall of Scandinavia. JA SLÖSADE, för i shoppingmeckat MOS har de allt förutom just cykelslangar (varning).   

Jag hade kunnat ge upp och ta en paus från cykelpendlingen och bestämma mig för att svensk vinter inte är lämpad för cykling. Det kändes som om att alla tecken pekade på det. Men istället lagade jag min kära gamla pendlarhoj och skaffade ett nytt underställ, starkare pannlampa och varmare handskar. Redo för att möta cykelvägarna i vinterskrud. Svensk vinter ÄR till för cykling!

Okej jag erkänner. De morgnar termometern visar kallare än -10 grader skuttar jag inte upp på cykeln. Då tar det 10 minuter av idogt trampande för att få igång cirkulationen och värmen ut i fingertopparna. Då känner man att man lever. Och när jag kommer till jobbet kostar det 10 minuter extra av avskalande av fyra lager kläder och duschande. Senare under dagen är jag inte så populär bland kollegorna när jag insisterar på lunch redan klockan 11 (cyklingen gör mig konstant hungrig…).

Där tar nackdelarna med cykelpendling slut. DN publicerade för några veckor sedan info om att enbart ett fåtal procent av stockholmarna förflyttar sig med cykel och det gör mig ledsen. För att nämna några av de saker jag tycker att jag VINNER under mina dagliga pendlarturer – speciellt under vintertid.

–  Jag får vardagsmotion – enough said i dessa tider när varannan nyhet handlar om ”julbordskulmage” och hur farligt det är med stillasittande. Jag är rätt säker på att jag gör både mig själv och min arbetsgivare en tjänst när jag rör mig varje dag – jag blir friskare, gladare och mindre rastlös i vårt kontorslandskap.

Cykelpendlare är enligt forskning mindre stressade och koncentrerar sig bättre. Det tror jag det – cyklingen ger mig en daglig dos av mindfullness. Prova att vistas i Liljansskogen bakom KTH kontra tunnelbanan kl 8 en måndagsmorgon så fattar du.

–  Vitamin D! Varje solstråle som man kan få under den svenska midvintern borde man försöka fånga. Människan är inte gjord för att ha kontorslampornas skarpa sken som enda källa till ljus ens under vintern.

–  Stockholm är otroligt vackert när solen går upp över skärgården. Inga instagramfilter i hela världen kan leverera samma skönhet som när man hinner kolla på utsikten, vilket man gör när man rör sig i ca 20 km/h genom staden när den vaknar till liv.

Kollektivtrafik i all ära men för att jag ska nå mitt jobb bjuder SL på en service i en hastighet av 15 km/h. Jag cyklar som sagt inte snabbt men jag är uppenbarligen snabbare än SL. Samma resa (30 km pendling) tar 2 h med kollektivtrafik och 1 h 20 minuter med cykel. Dessutom är det sällan min cykel har ”signalfel” (haverier på min cykel som de jag beskrev ovan sker ungefär vart fjärde år enligt min senaste uppdaterade statistik).

”Man kommer att uppskatta den svenska sommaren mer efter detta” citat min sambo som i år upplever sin första vinter i Sverige som cykelpendlare.


Antal kommentarer: 1

Pelle

Håller helt med dig. Dessutom: Dagar som dessa blir jag imponerad av dig som cyklar 30 km enkel resa! Jag tycker 14 km svider i tår och fingrar.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Full fart i dam-och herrklungorna nästa säsong!


Tills nästa säsong kommer det att röras om i grytan kring svensk landsvägscykel då Stockholm Cykelklubb startar elitlag för herrar och damer. I pressrealesen från helgen skrivs det att  På mindre än ett år har Stockholm Cykelklubb (SCK) tagit steget från nybildad klubb till att samla några av Stockholmsområdets bästa dam- och herrcyklister i en fokuserad elitsatsning på landsvägssidan.”

Bakom satsningen står huvudsponsorerna teknikkonsulten Rejlers och Crescent/TEC och målsättning att vara med och konkurrera om medaljer i svenska mästerskapen på linje och tempo för både herrar och damer. Lagen samlar några av stockholmsområdets bästa tävlingscyklister i en kombination av unga lovande cyklister och mer erfarna tävlingscyklister.

”Efter att ha börjat cykla tillsammans säsongen 2014 har de dryga 40 medlemmarna i den ursprungliga gruppen, med hjälp av vår huvudsponsor teknikkonsulten Rejlers, fortsatt att ständigt utvecklas”, konstaterar Thomas Backteman, ordförande i Stockholm Cykelklubb. ”2015 tog vi steget och bildade klubb eftersom flera av medlemmarna i laget, Rejlers Cycling Team, ville börja tävla tillsammans. Nu tar vi nästa steg genom att samla några av stockholmsområdets bästa tävlingscyklister på både dam- och herrsidan. Det känns roligt att kunna vara med och skapa ett nytt konkurrenskraftigt cykel lag i Stockholm för att på så sätt bidra till att stärka cyklingen som sport i Sverige”, konstaterar Thomas Backteman.

Stockholm Cykelklubb är Stockholms enda fokuserade klubb för elitmotionärer och erbjuder en länk mellan tävling och motion. Klubben erbjuder ambitiösa motionärer och elitcyklister en ständig utveckling men har samtidigt som motto att laget är starkare än jaget.

Damelitlaget består av följande cyklister:
Sara Penton (Sara kommer primärt tävla utomlands under 2016)
Mikaela Persson (Mikaela kommer primärt tävla utomlands under 2016)
Emmy Thelberg
Cecilia Widegren
Camilla Backman
Camilla Lundberg
Ulrika Högberg
Anna Nyhlen
Ingrid Kjellström
Jenny Werner

Herrelitlaget består av följande cyklister:
Thomas Wahlgren (tidigare Valhall)
Edward Wendelin (tidigare Valhall)
Christopher Harnesk (tidigare Valhall)
Matti Scheffer (tidigare Valhall)
Peter Eggertsen (tidigare Fredrikshof)
Staffan Arvidsson (tidigare Uppsala)
David Bartolome (tidigare Uppsala)
Lucca Mazzurano (tidigare Velo)
Freddy Johansson (tidigare Kopparberg)
Tobias Stridsberg (tidigare Södertälje)
Nils Penton (tidigare Södertälje)
Patrik Morén (tidigare Södertälje)
Marcus Linder (tidigare Södertälje)

Här kan man läsa mer hos Rejlers, här har Jonas Bohr skrivit om saken och här har Henrik Öijer bloggat.

Den som var riktigt uppmärksam kanske noterade mitt namn på listan bland de som ska vara med i damlaget? Jag är otroligt glad över att stå med bland en samling riktigt starka cyklister. När jag fick höra att det var en cykelklubb som äntligen slog ett slag för svensk damcykling nappade jag på en gång. Under de senaste åren har det spridits ringar på vattnet – i eftersvallningarna av damsatsningar som CK08 Damelit och SubXX.

Mycket har hänt – många starka tjejer har träffats och tränat och tävlat med och mot varandra, framförallt i Stockholmsområdet. Men det finns ändå en otrolig utvecklingspotential – både för såväl enskilda cyklister som för laget inom sporten. Mitt mål med att vara med i laget är att ta rygg (och rulle!) på de andra fantastiskt duktiga tjejerna – lära mig av dem och träna mej bättre tillsammans med dem. Det spritter i benen redan nu för att sätta igång. Vad kul 2016 kommer att bli!


Antal kommentarer: 1

Clara Edvinsson

Vad otroligt roligt!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Det är i gryningen det händer


När du snoozar alarmet på mobilen, när du har tunnelseende fram till kaffebryggaren på morgonen, när du trängs i kollektivtrafiken på väg till jobbet – då har redan grejer hänt på Djurgården i Stockholm. #CHINADONE är ett gäng som kör morgonspinns flera dagar i veckan. Upplägget är enkelt – de ses vid Djurgårdsbron och sätter sedan av i fullt fart upp mot Blockhusudden och tillbaka över Gärdet och Radiohuset. Uppsamling vid bron efter ett varv och sedan körs ett till varv som sedan avslutas med spurt till ett bageri för morgonkaffe.

Foto: Hagen Bender

Jag fick nys om gruppen för ett par veckor sedan och bestämde mig för att göra revolt mot morgon-snoozaren i mig och prova på att cykla med dem. Det är under två minuter efter det att alarmet gått igång och man yrvaket drar på sig bibs:en och letar fram sina lampor i mörkret som inte är särskilt behagliga. Men dessa har man snabbt glömt bort när man kommit ut och upp på cykeln och trampat igång blodcirkulationen. Det är lite pinsamt att jag glömt bort hur mycket energi jag får av att bara lyssna till mina egna andetag och bara se lampans sken framför mig i morgonmörkret. Det är meditation – vissa behöver yoga och mindfullness – för mej faller alla bitar på plats i skallen när jag cyklar på morgonen. Framförallt för att man inte riktigt hinner bråka med sig själv om hurvida man ska köra hårt eller inte.

Foto: Klas Nordentjell

För har man stigit upp i ottan ska man köra hårt – det är en approach som gruppen verkar ha. Fördelen med att rejsa på Djurgården på morgonen är att trafiken är i princip obefintlig och att man inte har långt hem om man blir avhängd (!). Eller nej fel – hittills har ingen lämnat mej ensam även om jag tappar hjul och får lida pin för att komma ikapp emellanåt. Och det allra viktigaste – det finns ingenting som smakar så gott som kaffe och bulle när man svettats en timme. När man efter en genomkörare på cykeln och gofrulle cyklar på skakiga ben till jobbet har man en skön känsla i kroppen som sitter i hela dagen.

Grupper som Le Peloton har spridit ringar på vattnet över hela Sverige och det har under året ploppat upp flera grupper med cyklister som insett hur fantastiskt det är att börja morgonen på cykeln. Faktum är att #CHINADONE funnits under flera år. Bakom initiativet står bland andra Klas Nordentjell som även är med i CK Barriär.

Foto: Emil Rosenberg

Var det någon som kunde missa Cykelklubben Barriär under SM i cyclocross för ett par veckor sedan? CK Barriär är en renodlad CX-klubb som startats i år på initiativ av cyklister i Sverige vars hjärtan slår extra hårt för CX. De går all in och vill sprida den belgiska CX-andan i Sverige med allt vad det innebär från att kötta i leran i skin-suits till att ha riktigt kul tillsammans under rejs och skåla med bärs efter målgång.

Foto: Thomas Niemi

Jag tycker att de fyller i många av de hål som saknats inom svenska cyklism. De kör riktigt hårt och bra men är samtidigt prestigelösa, snygga och har en skön och öppen attityd. Jag tror och hoppas att vi kommer få se mer av dem och cyclocross i Sverige framöver!

Här finns de på Instagram.


Antal kommentarer: 5

Klas Nordentjell

Vilka fina ord!


Richard

Låter som ett grymt upplägg! Är det öppet för ”allmänheten” och vilka tider brukar köras?


Ingrid Kjellström

Hej Richard!
Vi kör ca 6,30, maila mej om du vill hänga på!
ingridkj@kth.se


Klas

Richard->
Vi lever under staketet #RIDEHARDFIKAHARDER och brukar köra ”alla-ska-med-tempo” under större delen av rundan men när vi kommer ut på Lindarängsvägen (korsningen strax efter fotbollsplanen) så är det fri fart till Djurgårdsbron där vi återsamlas innan vi sticker ut på nytt varv.


Richard

Tack för svar Klas och Ingrid! Det låter onekligen som ett bra upplägg på morgonträning. Har kört en del med Le Peleton men som boendes på Gärdet är detta onekligen lite närmare rent logistiskt.

Hör gärna av mig för att hänga på vid tillfälle! Mailar dig Ingrid.

Mvh,
Richard



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Avhängd, smutsig och glad


De senaste veckorna har jag ägnat mig åt sådant som jag tycker är läskigt och asjobbigt. Jag har cyklat MTB och CX. Smutsat ner mig. Trillat och fått skrubbsår. Haft maxpuls under längre tid än någonsin förr.

Det började under Hacksta XC, en cross country MTB tävling i Åkersberga. 14 km med ca 600 höjdmeter, upp och ner för en gammal soptipp. En kompis lurade dit mig genom att säga ”jo men junior herrar kör samma bana dagen innan så det klarar du med!!!”. Jag vet ju om att juniorer hänger av mej i de flesta lägen, men jag tänkte att ja, varför inte.

Blev uppskrämd redan under visnings-varvet av Hacksta XC. Det var branta backar både uppför och nerför, klipphällar, dropp. Att cykla ett varv kändes som ett lagom dagsverke. Under loppet skulle jag köra tre varv till!

Starten gick och jag blev snabbt ifrånåkt från större delen av startfältet och dessutom varvad av Calle Friberg (det var typ när jag såg honom som jag fattade att jag ägnade mej åt serious business). MEN jag körde betydligt hårdare och modigare än vad jag gjort om jag cyklat ensam.

Foto: Karolina Örnstedt

Ett par veckor senare körde jag Gärdescrossen i samband med Velothon Stockholm. Det var min första gång på en CX. (De gånger jag körde CX på grusväg för tre år sedan räknas inte längre – inte nu när jag fattar vad CX handlar om). Vi cyklade runt, runt på en kurvig bana på Gärdescrossen. Det var inte särskilt lerigt eller kuperat. Men jag lyckades ändå blåsa ut både skalle och ben totalt. Det krävs en sådan otrolig uppmärksamhet för mitt huvud att berätta för kroppen att svänga snabbt och smidigt och ibland hoppa av cykeln och ta mig över hinder och helst inte bromsa däremellan. När jag bromsar (vilket jag gör – för ofta) blir det ett igångdrag som benen lipar av. 

Foto: Karolina Örnstedt

Damerna skulle köra 40 minuter. Efter 10 minuter tyckte jag att det var nog. Tröttnade på att höra mig själv flåsa och att ha mjölksyra upp till öronen. Otroligt nöjd med min bedrift efteråt!

Jag blev dessutom inte varvad av Lisa Nordén förrän under sista varvet!

Men det är det mesta i skryt-väg jag kan nämna angående mina meriter inom MTB och CX. Jag kör varken snyggt eller snabbt men jag tar mig an utmaningen och jag älskar det. Jag älskar att man inte kollar hur snabbt det går eller hur långt man kört (hinner knappt slänga en blick på klockan) – siffror är inte relevanta i sammanhanget.

Jag älskar att jag måste fokusera så mycket att jag emellanåt glömmer hur jobbigt det är eller vad klockan är eller hur mycket jag har att göra på jobbet. Jag älskar att smutsa ner mig och känna att jag lever – det är en så fin kontrast till kontorslivet som annars är min vardag.

Jag älskar att 40 minuters träning räcker för att gå hem och lägga sig på soffan och vara nöjd resten av dagen (dvs – det behövs inte 150 km och 5 h loggade på Strava för att träningen ska räknas). Jag älskar att jag inte får svårt att hitta hem om jag blir avhängd. Jag älskar att jag inte bryr mig om jag kommer sist eller blir avhängd – att hoppa över ett hinder med cykeln en gång ger mej en kick som jag kan leve länge på. Och så vidare.

Imorgon, söndag, körs Kompiscrossen på Norra Djurgården. På tisdagar och torsdagar är det träning i Sköndal. Kolla in CXSTHLM på Facebook för mer info om skön träning i Stockholm! Ett tips är även Robin Hedströms blogg här på Bicycling. Killen vet vad han snackar om både när han kör och skriver om CX!


Antal kommentarer: 3

Robin Hedström

Kul att du är igång och har fått blodad tand. Ses på banan!


jonas l

Kul inlägg och roligt när fler hittar CX på riktigt 😀


Katja

Kul Ingrid 😀 CX är bäst, så är det helt enkelt.

/en som också blir glad när jag inte blir varvad av vinnaren förrän i slutet av sista varvet…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*