Här i Stockholm säger ofta trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) att trafikanterna måste visa varandra större hänsyn. I debattartiklar, intervjuer, uttalanden med mera, upprepar borgarrådet sitt mantra som att det vore lösningen på cyklisternas ja, alla trafikanters framkomlighet och säkerhet.
I dagens trafiksituation är marginalerna små och det blir därför viktigt med samspel i trafiken – både mellan trafikslag och inom trafikslag. Köer och trängsel bidrar till irritation. Det finns i dag en tendens att trafikantgrupper pekar ut varandra som orsaken till problemen i stockholmstrafiken. Bilister skyller på cyklister, cyklister å sin sida klagar på bilister och gående klagar på cyklister. Det bidrar inte till ett bättre samspel. Alla som rör sig i stockholmstrafiken har ett ansvar att visa hänsyn till varandra.
Vi måste hjälpas åt för att tillsammans få en bättre attityd. Framkomligheten är ett samspel där alla trafikanter måste visa en ömsesidig respekt och förståelse för de andra trafikslagens förutsättningar.
Den gemensamma ambitionen måste vara att vi i Stockholm ska kunna säga: ”Tack för visad hänsyn och samspel i trafiken. Det är du och jag som gör Stockholm framkomligt och trafiksäkert.”
Jag kan till viss del hålla med om detta. Det vore mycket trevligare och säkert säkrare om vi visade varandra mer hänsyn och hade goda förutsättningar till samspel. Om vi ALLA gjorde det och inte bara vi trafikanter. För hur ska vi kunna samspela och visa varandra hänsyn när staden samtidigt gör så här:
Foto: Andreas D
Det är inte ens en cykellängd mellan kiosken och övergångsstället. En placering av kiosken som har godkänts av staden. En placering som har felanmälts i flera år av ett antal cyklister, men varje vår är kiosken tillbaka på samma plats.
Hur ska gående och cyklister kunna samspela och visa varandra hänsyn här? Det är ju till och med så att trafiklagstiftningen reglerar detta förhållande för fordonstrafiken, och pekar ut att det är förbjudet att ställa fordon på detta sätt.
Trafikförordningens 3 kap 53 §:
Ett fordon får inte stannas eller parkeras
1. på eller inom ett avstånd av tio meter före ett övergångsställe eller en cykelöverfart,
Men en kiosk som skymmer sikten avsevärt mer än en bil går uppenbarligen bra att placera ut mindre än två meter innan övergångsstället. Det visar på en närmast storslagen hänsyn! Eller som borgarrådet uttrycker det:
”Tack för visad hänsyn och samspel i trafiken. Det är du och jag som gör Stockholm framkomligt och trafiksäkert.”
När cyklister sedan klagar och kräver att man ska följa regelverk, cykelhandböcker och cykelplanen om säker och funktionell cykelinfrastruktur, är borgarrådets svar:
att måtten inte ska ses som krav, och att de måste anpassas till förhållandena på varje plats.
Vi kan inte flytta hus eller ta ner träd för att följa rekommendationerna, men ambitionen är att leva upp till dem i så stor utsträckning som möjligt, säger hon.
Här sänder borgarrådet ut en tydlig signal till stadens förvaltningar, arkitektkontor och konsultföretag, samt byggföretagen som sysslar med cykelinfrastruktur nämligen att det är okej att göra avsteg från regelverk och handböcker. Det är okej att de gör som de vill, för det är ändå bara lite lösa riktlinjer.
Vad blir då konsekvensen av ett sådant förhållningssätt? Det leder till en verksamhet som gång på gång producerar farliga förhållanden för trafikanterna. Det går så långt, och blir så stora brister och faror, att kort efter öppnandet av cykelbanan på Hägerstensvägen tvingas man skrota cykelbanan! Det är ett resursslöseri av stora mått och en cynisk lek med människors trygghet och säkerhet. Och allt för att man väljer att inte följa regelverk och riktlinjer dessutom med fullt stöd av den högsta politiska ledningen:
att måtten inte ska ses som krav, och att de måste anpassas till förhållandena på varje plats.
Det är en politisk ledning som inte tar något ansvar och som inte heller tvekar att skuldbelägga cyklisterna när kritiken växer mot alla brister i cykelinfrastrukturen:
För att det ska bli färre olyckor menar Ulla Hamilton också att cyklisterna måste respektera reglerna och inte bete sig hur som helst.
Stockholm är en mycket hetsigare cykelstad än andra europeiska städer, säger hon.
Många ser cykelbanorna som motionsspår, men det är de inte samma regler gäller där som i annan trafik.
Det är en skuldbeläggning och inställning som har väldigt lite stöd i forskningsresultat om cykelolyckor. Olyckorna beror väldigt sällan på att cyklisterna bryter mot reglerna eller är hetsiga, visar forskning från VTI och studier från Folksam och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). De beror till största delen på stora brister i cykelinfrastrukturen samt drift och underhållet av den.
Under tiden fortsätter staden att producera farlig och totalt undermålig cykelinfrastuktur. Som här, en helt nybyggd plats i Farsta i södra Stockholm:
Inte en utan två stolpar placerade mitt i cykelbanan. Avvikelsen från stadens egen handbok är total. Handboken säger att minsta måttet på stolpe i anslutning till cykelbana är 0,4 meter FRÅN cykelbanan. Inte I cykelbanan!
För att det ska bli färre olyckor menar Ulla Hamilton också att cyklisterna måste respektera reglerna och inte bete sig hur som helst.
All form av kvalitetssäkring av cykelinfrastrukturen är som bortblåst. Eller förresten, det kan ju inte förekomma någon kvalitetssäkring då det inte finns något att kvalitetssäkra mot. Regelverket och handböckerna behöver ju inte följas. Gör lite som ni vill
är ju beskedet från högsta ort.
Eller som här, när staden placerar ut stenar på cykelbanan utan vare sig varningsskyltar, reflexer eller nära någon belysning:
Foto: Mattias Bengtsson By
Inte en utan två stenar placerade på cykelbanan av Stockholms stad. Hur cyklister ska se dessa i mörker, dimma eller bara under en kort sekunds ouppmärksamhet är en gåta.
Så här säger stadens cykelhandbok om bilhinder på cykelbanor:
Grundprincipen ska vara att inga fysiska hinder ska sättas upp i cykelbanan. Om cykelbanan är rätt skyltad ska polisen övervaka att gällande regler efterlevs.
Om en fysisk avstängning anses nödvändig bör den utföras med hjälp av så kallade mjuka pollare. Pollare ska ha lämplig färg och reflexmaterial. Den yttre belysningen måste vara god. Även mjuka pollare kan dock orsaka omkullkörningar som kan ge upphov till allvarliga skador.
Stolpar och stenar i cykelbanor, till skillnad mot hetsiga cyklister, finns väl representerade i olycksstatistiken när det gäller cykelolyckor. Det är uppenbart att ALLA inte behöver hjälpas åt, visa hänsyn samt ömsesidig respekt och förståelse för att det ska bli framkomligt och trafiksäkert i Stockholm.
Borgarrådets uttalande i sin egen debattartikel klingar väldigt tomt:
Det är du och jag som gör Stockholm framkomligt och trafiksäkert.”
Staden och dess politiska ledning tillhandahåller oss medborgare vilka brister och faror som helst på och kring cykelbanorna. När cyklisterna sedan protesterar, och kritiken växer, är det cyklisternas eget fel. Jag efterlyser en kommunrevision ett organ som kan granska, varna, bötfälla och hjälpa till att komma tillrätta med alla dessa brister i cykelinfrastrukturen, brister som innebär att människor kommer till skada. För det är uppenbart att det är inget som dagens politiska ledning varken vill eller klarar av.
Moderat cykelpolitik är verkligen världsklass i att vara världskass…
Uppdaterad 2014-05-13:
Då jag var osäker på om kioskens placering reglerades via upplåtelse eller ett tillfälligt bygglov sände jag en fråga till Stockholms stads twitter konto:
Det är alltså via ett tillfälligt bygglov som placeringen av kiosken regleras. Det verkar också som om cyklisternas felanmälan av placeringen av kiosken haft effekt. Den är nämligen flyttad från i fjol. Det är alltså så att kiosken har varit placerad på ett ännu sämre sätt än den är idag! Och att det måste komma ett förslag på bättre placering för att den ska flyttas – NÄSTA SÄSONG! Det är också oklart från vem förslaget till bättre placering ska komma ifrån. Cyklisterna har ju i varje fall upprepade gånger sagt sitt om placeringen vilket uppenbarligen inte hjälper, de ska tydlingen även tala om var lämplig placering av kiosken är.
Jag ställer då en fråga till Anki Kaplan, som är bygglovschef i Stockholms stad, om vad hon tycker om placeringen av kiosken:
Något svar på vad hon tycker om placeringen utifrån bilderna eller vilka riktlinjer de arbetar efter har jag ännu inte fått…
Uppdaterad 2014-05-14:
På morgonen den 13 maj började det dyka upp information om att stolparna på cykelbanan i Farsta skulle vara nedplockade. Jag fick sedan besked från Ulla Hamiltons borgarrådesekr. Josefine Malmqvist att stolparna ska vara borta till kvällen:
En liten stund senare får jag också via twitter besked från Stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö som engagerat sig hårt i frågan att stolparna är på väg bort:
Snabbt agerat och självklart blir jag mycket nyfiken på hur det kommer att bli på platsen. Så upp på hojen efter arbetet och ut till Farsta för att inspektera resultatet. När jag närmar mig platsen ser jag mycket riktigt att stolparna är bortplockad, hurra!
Men vänta, vad är nu detta? Kvar mitt i cykelbanan och mycket svåra att upptäcka, särskilt om det är skymning/mörker är stolpfundamenten!
Foto: Niklas Instedt
Här sticker stolpfundamenten upp, ca 3 – 5 centimeter mitt i cykelbanan. Min bedömning är att förhållandena har nu blivit sämre, inte bättre, sedan stolparna plockats bort. Dessa fundament är mycket svåra att upptäcka och en påcykling innebär en stor risk att cykla omkull. Fundamenten innebär även en snubbelrisk för gående.
Dominerande olyckor bland cyklister är singelolyckor, de flesta av dessa kan härledas till stora brister i cykelinfrastrukturen. Här är en plats där jag som cyklist ska ha koll på gående, andra cyklister, bilar i cirkulationen, bilar till/från cirkulationen, ta mig över gatan OCH ovanpå alla dessa moment ska jag även ha stenkoll på två små stolpfundament som sticker upp mitt i cykelbanan!
Nu finns det forskning (självklart fr Holland) vad cyklister behöver kunna se i gatumiljön för att undvika singelolyckor, vi kan då med stöd av den forskningen konstatera att detta i Farsta lätt kvalar in på topplistan hur det inte ska se ut…
Hur många delar kommer denna fars att ha?
Relaterade inlägg:
Antal kommentarer: 10
Andreas Dammert
Innan staden ser till att just denna form av hinder försvinner fortare än kvickt samt att alla grindar, bommar, andra spännande medvetet utplacerade saker på en cykelbana försvinner, ja, då är det bevisligen bara varmluft från Stadshuset. Jag är mäkta trött över detta – det kan väl inte vara så svårt. PLACERA INTE UT SAKER SOM INTE SYNS OCH SOM KAN ORSAKA SKADA!!!
ekstromenator
Normalt sett är man väldigt försiktig i utformning av trafikmiljö, inget som är i närheten av fordonen skall gå att skada sig på, räcken börjar med en mjuk deformationszon eller snett så ingen tvär yta uppstår för trafikanterna. Hur tänker man då när man plötsligt har vassa spetsiga betongkonor som vastängning tvärsöver ett cykelfält ???
/ Thomas
Cynisk cyklist
Dessvärre verkar de som placerar ut betong suggor, betong koner, grindar, asfaltlimpor, osv., att dessa är nödvändiga för att förhindra olovlig bilkörning, och att ibland tvingas man försämra cyklister framkomlighet för att öka deras säkerhet (det svar jag fick i alla fall). I verkligheten är frågan om inte hindren utgör en större risk för kroppsskada än olovligen körande bilar, speciellt som långt ifrån alla hinder lyckas hålla plåtlådorna borta. Dessutom finns det ju vettiga lösningar som inte riskerar att skicka cyklister till akuten/bårhuset.
Johan G
Kan bara se en väg att förebygga dessa avarter av väghållning. Nämligen att göra det straffbart. I Sverige kan inte en myndighet eller ett företag straffas för denna typ av riskskapande. Däremot finns sådan lagstiftning i Norge. Läs Straffeloven, kap 3 paragraf 48a: http://lovdata.no/dokument/NL/lov/1902-05-22-10/KAPITTEL_1-5
Det behövs alltså bara några meningar ny lagtext, så lär väghållningen skärpas dramatiskt efter det, så att olycksrisker inte byggs in eller underlåts att åtgärdas omgående.
Thomas
Jag cyklade Älvsjö-Uppsala på tandem förra veckan. På den vägen var Solna och Sollentuna klart värst, de verkar ha fått mängdrabatt på bommar och betongsuggor under förutsättning att de används på cykelbanorna. Vid flertalet tillfällen var det bara att stanna och sparka sig fram igenom hindret. Vid några tillfällen var vi helt enkelt tvungna att kliva av cykeln och lyfta den genom hindret då den helt enkelt var för lång för att rulla och svänga fram. Höll på att få fnatt.
Thomas
Hmm… hur tar sig cykeljouren förbi dessa hinder? Har de månne en liten helikopterrotor på taket?
Gösta
Tack för den fantastiska bloggen. Du är en hjälte!!
Jocke von Scheele
Extra bra att dessa hinder även stoppar sopning av cykelbanan, så att just där det är extra trångt och knixigt är det dessutom snorhalt. På bilderna ser man tydligt hur det ligger drivor med rullgrus runt hindren.
Richard
Hur bred är en normalbil? 165 cm? Finns alltså ingen anledning att placera ut så många suggor med avstånd på runt 70 cm.
Tvärtom – sätt ett avstånd på 150 cm så kommer bilister som tror sig kunna köra emellan att krocka eller skrapa upp lacken. Sedan tar de aldrig en genväg via cykelbana igen.
Cynisk cyklist
Enligt lokala Mitt-i-tidningen kommer för att stoppa okynneskörningen med bil på gc-vägarna bommar att sättas upp vid Spånga IP: fem spänn på att de inte kommer att vara av ett cykelvänligt slag utan de vanliga cyklistfällorna.
(Har för övrigt beskådat spektaklet bilist som försöker tvinga sig förbi en bom trots att öppningen är mindre än bilen är bred. Lite plåtskador är en genväg värd verkar det som.)