Före och efter


Det går, det är enkelt, det är bara att sätta igång. All tänkbar yta finns i våra städer för att skapa cykelinfrastruktur – det handlar bara om hur vi fördelar ytan. Här får ni några exempel på hur ytan kan omfördelas:







Och inte gick butikerna omkull, inte blev det kilometerlånga bilköer, inte blev det tvärstopp för bussen, inte fastnade brandbilen under utryckning och huset brann ner.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 4

Mia

Så underbart att se! Och tänk så lätt det är att glömma hur det var! När man kom nerför Skanstullsbron och bara slängdes ut i biltrafiken. Eller vilket elände det var att cykla Sturegatan mot Lidingö.


Krister Isaksson

Mia, visst går det fort att glömma! Detta var ju också bara några exempel.


Tricky

Nu blev jag lite glad! 🙂


Jens

”Ja, det kanske fungerade där, men just resten av stan är ju speciell, så det är ju ingen idé att ens försöka…”
Härligt att se exempel på hur bra det kan bli!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Cykeln – inte i trafikens finrum


Hösten 2015 kunde vi läsa i Dagens Nyheter att landstinget i Stockholm kommer att skapa ett cykelkansli till årsskiftet. Kansliet ska ha bland annat ha till uppgift att samordna det regionala cykelnätet i länet, att verka för fler och säkra cykelparkeringar vid kollektivtrafiken, göra det enklare att resa med cykel i kollektivtrafiken samt att utreda ett länsövergripande lånecykelsystem.

Så hur går det då för cykelkansliet?

Jag ställde frågan på twitter och fick då detta svar av avdelningschefen för regionplaneavdelningen på Stockholms Läns Landsting:

Så ännu finns alltså inte något cykelkansli eller personal och det finns heller ingen budget för kansliets verksamhet. Kansliet är vidare ett tidsbegränsat projekt och ingen ordinarie verksamhet. Ska vi gå på ett uttalande av Gustav Hemming (C), miljö-, skärgårds- och regionplanelandstingsråd så finns inga pengar heller avsatta i budgeten.

– Vi anslår inga pengar till cyklingen, säger Hemming

En annan faktor av betydelse, jag skulle säga avgörande betydelse, är var någonstans i landstingets organisation detta kansli sorterar. Cykelkansliet sorterar inte under trafiklandstingsrådets Kristoffer Tamsons (M) verksamhet utan under Gustav Hemming (C) som är miljö-, skärgårds- och regionplanelandstingsråd. 

Vi känner igen detta från Stockholms stad och förra mandatperioden, nästan en kopia faktiskt. Där Per Ankersjö (C) var stadsmiljöborgarråd med någon form av ansvar för cykel och sedan ett trafikborgarråd, Ulla Hamilton (M) som hanterade övrig trafik. Ankersjö hade heller ingen budget och eller ett tydligt mandat för att åstadkomma betydande förändringar.

Varför har det betydelse? Det hela är tämligen enkelt, grundläggande organisationskunskap kan man säga. Cykel måste in i de gängse planeringsprocesserna, hanteras av samma planerarorganisation som annan trafik och inte vara något projekt. För annars händer väldigt lite – vi har ju redan facit på detta, bara att se oss runt om i länet – det är uselt. Eller som Kristoffer Tamsons säger i SvD 20160201:

”…den vanliga trafiken.” Inte ett ord om cykel vid och i kollektivtrafiken, bara kommunernas ansvar – varför Kristoffer Tamsons?

Det är av avgörande betydelse att cykel kommer in i trafikens finrum, där de avgörande besluten fattas och där pengarna finns. Det talas ju om cykelparkeringar vid kollektivtrafiken, cykel i kollektivtrafiken och länstäckande lånecykelsystem – investeringar som kommer kosta pengar, stora pengar om de ska bli bra. Investeringar som i allra högsta grad sorterar under trafiklandstingsrådets Kristoffer Tamsons (M) verksamhet.

Annars finns en uppenbar risk att cykelkansliet står där med mössan i handen och bugar efter allmosor hos andra aktörer. För själva har de varken pengar eller mandat att åstadkomma särskilt mycket. Och ännu en gång upprepar historien sig och lite kommer hända på cykelområdet.

Som min gode vän brukar säga: ”Ord är bra men asfalt är bättre…”

 

Relaterade inlägg:

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

-16,2 grader. Så klär jag mig


Efter blogginlägg och twittrande om cykelpendling i minus 16,2 grader fick jag en del frågor på mejlen om hur jag klär mig.

Så här kommer en redogörelse över hur jag klär mig när jag cyklar i 16,2 minusgrader: 

Fötter:
Tunna cykelstrumpor, tjockare ullstrumpor och vintercykelskor (1 – 2 strl större än vanliga cykelskor)

Ben:
Först knickers. Ovanpå knickers långa, fodrade vintercykelbyxor. 

Överkroppen:
Först ett tunt långärmat underställ i ull. Ovanpå det ett tjockare långärmat underställ i ull. Ytterst en lätt fodrad jacka med windstopper.

Huvud:
Hjälmmösa i ull

Händer:
Handskar, hummermodell.

Så klär jag mig och det fungerar bra för mig. Jag cyklar oftast mellan 35 – 50 minuter enkel resa.

Antal kommentarer: 5

Jocke von Scheele

Min klädsel när det är kallt är ganska lik min vanliga klädsel:
Fötter: grova skor med vanliga strumpor i. Problemet med kalla fötter är mycket mindre när man cyklar än när man går tycker jag, eftersom man inte blir lika nedkyld av marken.
Ben: vanliga långbyxor, precis som vanligt
Överkropp: t-shirt, fleecetröja och vindtät jacka.
Huvud: öronlappar och en tunn mössa
Händer: Tjocka tumvantar.
Det enda som skiljer från när jag cyklar i ”normal svergietemperatur”, dvs 5-10º, är mössa/öronlappar, fleecetröja och tumvantar istället för fingervantar. Jag har ca 15-20 minuter till jobbet, men tycker det blir varmare ju längre man cyklar. Hade jag haft längre till jobbet hade jag haft tunnare klädsel – även när det var -18º var jag snudd på svettig under tröjan när jag kom fram. Måste nästan alltid öppna jackan för att inte bli överhettad.


Dmitri F

Respekt åt er som cyklar 35-50 min.
Själv cyklar jag mellan 20-30 min enkel väg och klär mig rätt vanligt för det.
Skor:
Vanliga vinterskor med två par ullstrumpor.
Handskar:
Svårt, men just nu kör jag skidhandskar modell större.
Byxor:
Långkallingar i ull, jeans.
Överkropp:
Underställ i ull, ulltröja, vanlig vinterjacka som går ner över rumpan. Men ibland kör jag en vindtät softshell eller liknande.
Över över:
Klassisk rysk mössa, yllehalsduk över munnen och näsan ibland. Glasögon!
Lycka till 🙂


peter larsson

Hej! bor i Luleå och cyklar året runt till jobbet 14 km enkel.I går -23 och lätt vind.
det går att klä sig mot kylan. Har ett par neoprenöverdrag från Biltema på mina vintercykelskor.Handskar tum med bomullsfingervantar,dubbla långkallingar och craft storm skidbyxor,kallingar med vindstopper i fronten,cykelmössa kompletterad med buff,cykelglasögon,lätt vadderad jacka.Cyklast som kallast -28 på en Ridley cyclocross och det tar 35-40 min beroende på väder.
Mvh Peter


Lars Sahlberg

Fantomenluva och goggles ska man ha.
Närmast kroppen ett Ninja superunderställ med huva.
På händerna hummerhandskar med tunna fingervantar inunder.
Cykeldäcken är Schwalbes Ice Spiken med 400 dubb/däck
Cykellampa med 1000 lumen/halvljus räcker
Sadelvärmare
Cyklar hela vintern även när det är – 25 grader


dinop

Det kallaste jag cyklat var det i -13C.
Av ren erfarenhet kan jag säga att man inte bör klä sig i för mycket ull eller bomull, man blir så varm i kroppen ändå.
Underställ och vindtäta regnkläder är mitt val vintertid.
Det är fingrar och tår som är känsligast, har man bra grejer där då är det lugnt.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Det går verkligen att förändra!


För snart 2 år sedan var jag och en kollega i Jönköping. Vi var inbjudna för att hålla föredrag och en workshop om hur man kan arbeta för ökad och säker cykling. Vi träffade tjänstemän på förvaltningarna och senare på kvällen var det en träff med allmänheten – en mycket trevlig och givande sammankomst. 

En av punkterna jag tog upp under dagen var vikten av bra drift och underhåll av cykelvägarna. Särskilt tryckte jag på vinterväghållning och då sopsaltning.


Bild från min presentation i Jönköping

Ansvariga på förvaltningen var lite reserverade och tveksamma till sopsaltning men bland annat genom mycket hängivet och initierat arbete från delar av allmänheten startade en försöksperiod med sopsaltning i Jönköping. Och nu har vi resultatet av försöket:

Artikel i Jnytt

Bra jobbat alla ni i Jönköping! Detta visar att engagemang, fakta och kunskap kan leda till förändring och förbättring. Själv känner jag mig stolt över att ha varit med på ett litet hörn till denna utveckling.

 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 5

Claus

Sopsaltaren verkar populär, men när får vi se sopsandaren eller plogsandaren? Ett av de största problemen är dålig snöröjning, snö blir liggande kvar antigen därför att det kommer lite snö efter röjningen eller för att man inte skrapar ordentligt med plogen.
Samtidigt ser man maskinerna som sandar oftast kör med en sandspridare (förlåt bergskrosspridare) bak och en plog i luften fram. Den snö som ligger kvar slukar stora mängder sand, speciellt vid växlande tö och frost och den leder till farliga isspår som ökar risken för att köra omkull.
Om man kunde få dem att skrapa cykelbanan ordentligt samtidigt med att de sandar skulle man få säkrare cykelvägar, spara in på kostnaderna för bergskross och kostnaderna för att sopa upp det efter vintern.


Arne B

@Claus:
Sand eller stenkross är riktigt dåligt som halkbekämpning på framför allt cykelbanor. Antingen trycks det ner i snön eller så ligger det löst ovanpå underlaget. Yttrycket rullgrus har inte uppkommit av en slump. Halkan är viktigast att bekämpa i kurvor, och om det ligger rullgrus där är risken större att ramla än om inget rullgrus fanns. Sand och grus binder också fukt, vilket gör att underlaget gärna återfryser vid växlande temperaturer.
Eftersom sopningen sätts igång alldeles för sent – ofta andra halvan av april – blir konsekvensen att underlaget är opålitligt långt in i maj, ibland även in i juni.
Jag skulle helst se plogning med efterföljande sopsaltning. ”Sandning” är en metod för halkbekämpning som passerat bäst-före-datum för länge sedan. Jag hoppas att Sveriges kommuner kan ta till sig de påvisade fördelarna med sopsaltning. Det skulle leda till stora besparingar ekonomiskt och miljömässigt. Dammet på våren är inte att leka med.


Claus

@Arne B
Jag håller med om problemen med grus, i tillägg kommer att det oftast är bergkross/stenflis som skär sönder däcken. ”Plogsandaren” som jag föreslår kunde vara ett sätt att minska det omättliga behovet av bergkross när det hela tiden sjunker ner i snö eller is som tinar och fryser. Plogsandaren är ju bara att använda båda ändarna på maskinen samtidigt och kan därmed realiseras direkt med endast en skrivning i en arbetsinstruktion.
Min erfarenhet är att många smådelar på cyklarna rostar lätt, har du någon erfarenhet av hur sopsaltning påverkar rost på cyklar? Från biltrafiken är man ju van med att salt = rost


Erik

Det är stört att Trafikverket är då emot sopsaltning. Umeå kommun sopsaltar delar av cykelvägarna och jag passerar dom, men där jag cyklar är det Trafikverket som är väghållare och deras ”lösning” fungerar verkligen inte.


Arne B

@Claus
Problemet med plogning jämfört med sopning, är att plogningen mycket sällan gör cykelbanorna snörena. I verkligheten körs plogbladet strax ovanför asfalten och resultatet blir cykelbanor med packad snö – som direkt strös med stenkross utan någon större effekt. Den packade snön blir till is när vädret växlar mellan tö och frysgrader. Stenkrossen sjunker ner i isen och gör ingen nytta. Isen på trottoarer och cykelbanor är den som försvinner sist i trafikmiljön. Kvar blir rullgrus som får ligga i 2-3 månader. Fullständigt vansinnigt!
Salt förekommer i trafikmiljön även om sopsaltning inte görs. På mindre vägar i förorterna, drar bilar in salt och bildar en sorglig slush.
Det är möjligt att vissa delar på cyklar rostar mer i och med sopsaltning, men problemet är lätt att överse tack vare fördelarna. Dessutom ger vårens grus ett betydande slitage.
Totalt sett är jag övertygad om att sopsaltning ger stora vinster för vintercyklister. Halkolyckor lär minska ordentligt, men den stora vinsten blir fler cyklister!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vad stoppar en cyklist?


Om du ger din cykel lite kärlek och omtanke då och då. Har med reservslang, pump, kedjebrytare och ett litet multiverktyg på dina cykelturer så rullar du nästan i oändlighet – inget stoppar dig.

Väljer du bil eller kollektivtrafik i huvudstaden så ser tillförlitligheten och friheten inte lika bra ut…












 

Just den överlägsna tillförlitligheten och friheten som cykeln ger är några av anledningarna till att jag cykelpendlar i ur och skur. 


Morgonpendling till jobbet. Is i skägget efter cykelturen i 16,2 minusgrader. 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 10

Anders J

Snyggt jobbat.
Själv har jag lite av motsatt problem. Får förlita mig på bussen så fort det är minusgrader. Anledningen? Jag får inte upp mitt cykellås! Tydligen är det så konstruerat att viktiga rörliga delar sitter så långt ifrån de öppningar man kommer åt att 5-56 och likande paniklösningar inte går att använda för att lösa upp det inom rimlig tid. Hade så sent som förra veckan låset inne över natten så att vattnet skulle torka ut, vräkte på ordentligt med olja & fett. Var inte tillräckligt när det gick under noll igen igår morse. Var väl de mycket blöta dagarna innan som sabbade mitt fina oljande. Har tyvärr inte möjlighet att på ett någorlunda praktiskt sätt ha cykeln inne,


Krister Isaksson

Anders J, tack! Vad surt att du blir snuvad på cykelturer pga ett struligt lås. Byte av lås?


felix reychman

En annan sak som stoppar de flesta cyklister är ju annars just väderbetonat, och handlar om ungefär samma sak som stoppar alla andra trafikslag, nämligen framkomlighet.
Det är SKIT att cykla i för djup snö, fruset slask, halka (smaksak kanske, med dubbdäck och annat), samt en infrastruktur som med snövallar i cykelfälten tvingar ut cyklister framför bilar.
Själv ställer jag cykeln när det blir minusgrader och för mörkt, till förmån för kollektivtrafik, men jag beundrar er som inte gör det.


Olle H

Snö, slask, regn, blixt och dunder stoppar inte mig. Men jag har en gräns vid -10 grader, då blir det för kallt. Hur gör man för att hålla sig varm om fingrar och tår när man cyklar? Jag behöver tjocka handskar men då blir det för otympligt att växla och bromsa. Och jag kör med dubbla ullstrumpor och skoöverdrag men blir ändå kall om tårna. Har under vinterförhållanden ca en timme till jobbet. Och jag är inte en frusen person.


Björn

Var oerhört sugen på att cykla i morse, det såg så fint ut, men vid -18 säger bihålorna ifrån. Kanske skulle skaffa sådan där isoleringstejp som längdskidåkarna sätter i ansiktet på femmilen?



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Sopsaltning, aldrig i livet!


Så sa min dåvarande chef på Gatu- och fastighetskontoret i början av 2000-talet. Vi var några på kontoret som ville testa sopsaltning av cykelvägarna. Vi hade varit på studiebesök i bland annat Odense och Münster. Två städer som sedan länge använt sig av sopsaltning och som kunde visa att metoden var överlägsen traditionell plogning och sandning. Vi hade även följt Anna Niskas forskning och doktorsavhandling om sopsaltning i Linköping. En forskning som även den visade på metodens överlägsenhet. Min chef satt för övrigt i betygsnämnden för Anna Niskas avhandling, så han var på intet sätt okunnig om metoden och resultaten.


Sopsaltaren in action! Foto: Jon Jogensjö

Men i Stockholm var det stopp – ”aldrig i livet” – för sopsaltning.

Tills…

Tretton år senare. Efter tydliga politiska direktiv från bland annat Per Ankersjö (C) så var det dags för sopsaltaren att beträda Stockholms cykelbanor. Succén var given – det blev avsevärt bättre förhållanden på de teststräckor som sopsaltades. Det visste ju redan jag och andra. Sedan dess har sopsaltningen utökas i Stockholm till att omfatta alltfler cykelbanor.

Efter att jag börjat skriva om sopsaltning på bloggen drar nu metoden fram som en löpeld över landet. Fler och fler kommuner börjar nu använda sig av sopsaltning. Sist ut kommer väl dessvärre Trafikverket vara. Istället för att ligga i fronten för säkert cyklande och nollvisionen och att använda sig av en metod som ger avsevärt säkrare och bättre framkomlighet för cykeltrafiken så väljer Trafikverket ”att följa utvecklingen”.
Påminner lite om min tidigare chef (som förövrigt var en mycket bra chef!).


Sopsaltaren får inte bara bort snö och is. Det blir soprent från grus på cykelbanorna också! Vilken annan cykelbana ser ut så här i februari? Foto: Luca Mara

Vill rikta ett stort och uppriktigt tack till Per Ankersjö som såg till att sopsaltning till slut hittade till Stockholms cykelbanor. För mig och tusentals andra som cyklar har det inneburit en säkrare och framkomligare väg. Och bidragit till att vintercyklandet ökat med 30 procent på bara några år.

Det här var en liten beskrivning av hur förändrings- och förbättringsarbete kan gå till. Det är inte alltid särskilt rationellt, det bygger inte alltid på kunskap och fakta, på att ständigt söka förbättring och framsteg. Det är många gånger andra faktorer som spelar in. Det handlar ofta om värderingar, om synsätt, om en ryggmärgsreflex att säga nej – ”det fugerar inte här”och ”det kostar för mycket”. Och slutligen – ”ingen cyklar på vintern” eller till och med – ”man ska inte cykla på vintern”.

Och idag, idag kom så beskedet från Stockholms stad:

  • 40 procent färre singelolyckor med cykel på de sopsaltade stråken
  • Antalet fallolyckor med fotgängare på dessa stråk har mer än halverats

Totalt sett är sopsaltningen en mycket stor framgång. Ett snabbt och kostnadseffektivt sätt att förbättra trafiksäkerheten och få ner antalet olyckor. Och inte bara det, det förbättrar även framkomligheten avsevärt – för både cyklister och gående.

Inte så konstigt att staden nu även beslutat om att utöka antalet stråk som ska sopsaltas!

Relaterade inlägg:

 


Antal kommentarer: 10

Örjan klaesson

Tala om detta för gatukontoret i Göteborg . De har inte hört talas om sopsaltning.


Pär N.

Jodå, det sopsaltas i Göteborg, sedan förra vintern.
http://goteborg.se/wps/portal?uri=gbglnk%3agbg.page.2758ec1d-8114-4f69-9152-26a4bce76cb1#htoc-0
Men det var samma visa där i flera år. Man hävdade envist att sopsaltning absolut inte fungerar i Göteborg…


Jens

NIH – Not Invented Here – är ett utmärkt sätt att hålla sig uppdaterad med utvecklingen 🙂


Hanna O.

Göteborgare och vintercyklare här. Visst sopsaltas det, men bara här och där. Har inte cyklat så mycket inne i stan i år, men upplever att cykelbanorna runt stan inte är sopsaltade särskilt ofta. Promenerade på Vasagatan (centralt och pendelstråk) idag, och den var grusad.
Skickar länk till denna artikel till gatukontoret.


Johan

Tack Krister för ditt engagemang. Jag cyklar från Solna in till Norra Bantorget varje dag och Solna har verkligen ryckt upp sig med sopsaltningen. Solnavägen är perfekt ända fram till Solnabron där Stockholm tar över. Torsgatan som börjar på andra sidan bron är inte sopsaltad vilket gör att man vissa sträckor måste åka ute bland bilarna, känns inget bra. Tycker att det är synd att kommunerna inte har bättre kommunikation mellan sig. Den bästa bonuseffekten med sopsaltningen är, och jag blir så glad när jag ser detta, att se alla dessa föräldrar med barnvagnar, gångtrafikanter med rullatorer och permobiler kunna röra sig hindersfritt på gångvägarna. En liten åtgärd men vilken payback man får i form av minskade olyckor, personer som vågar sig ut från lägenheterna och inte minst att det inte finns något rullgrus på vägarna när man tar ut racercykeln.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in