Förberedelser.

Som flera klurat ut så är det Bergen i Norge som är min nästa cykeldestination i höst, närmare bestämt lagom till cykel-VM. (På 25 år har Norge fått möjligheten att arrangera VM två gånger och dessutom har vår södra grannens huvudstad gjort det. När ska Sverige försöka?) En snabb googling av vägbeskrivningen ger vid handen att det är dryga 100 mil, enkel resa, och >10000 höjdmeters klättring. Jag tänkte därför ta en omväg, som denna gång är att räkna som en genväg, via Danmark och samtidigt visa på vilka fantastiska möjligheter kombinationen cykel+allmänna kommunikationer har.

Reseplanen är därför som nedan

🚲Norrköping – Göteborg 360 km

🚢Göteborg – Fredrikshamn

🚲Fredrikshamn – Skagen – Hirtshals 90 km

🚢 Hirsthals – Bergen

🚲 Bergen – Oslo 600 km

🚍 Oslo – Örebro

🚲 Örebro – Norrköping 110 km

Är det någon annan som kommer vara på plats i Bergen? Den spektakulära miljön och halvmiljonen åskådare utlovar ett spännande mästerskap. Vi får dock hoppas att vi får annat än det vanliga Bergenvädret?!

Resan går av stapeln denna historiskt sjunde månad. Passande då resmålet, likt den eviga staden, är byggd på ett detta antal kullar.

Vi reser från vattennära ort till grannes höjder. 

Det har nu snart gått mer än ett halvår sedan ersättaren till min trogna bandit skulle har kommit. Har väl egentligen sedan länge också slutat att vänta, slutat att hoppas. Men det har fått mig att fundera lite kring det här med att vara märkestrogen; vad är det som gör att vi fastnar för ett märke, en tillverkare?
Kanske cyklar idolen på märke A, bästa kompisen på märke B? Kanske faller vi för reklamen i tidningen för märke C eller den flådiga montern på mässan för märke D? För mig var det lite av en slump; samtidigt som Mångåsen dog utmattningsdöden, läste jag en reseberättelse av Dane Thomas (kanske läge för lite forum-arkeologi på Happy?), och en nätbutik som reade ut ramar. Med den personliga touchen, innovationslustan och känslan av att cykla på ett märke som var det vanligaste på happyrides:en och i cykelstället fastnade jag som sås-cyklist i dryga femton år.
Men nu söker jag efterträdare, en lika trogen kamrat på cykeläventyr över stock och sten, när och fjärran. Kandidater?

Nu får det vara nog! Nog med lättja och ursäkter! Det har varit dåligt den senaste tiden. Med bloggandet, med cyklandet, med träningen och dessutom dåliga matvanor! Resultatet? Den här griniga gubben får ondare i kropp och knopp och dessutom blir än mer grinig…

Så idag tog jag mig i kragen och släpade iväg mig till gymmet, drog även med mig den tonårströtta sonen för lite styrketräning. Till gymmet kanske du frågar? Ja, jag är övertygad om att grunden läggs där med högintensiv och infrekvent styrketräning som sedan grenanpassas när jag väl kommer på cykeln. Med tanke på att nästa utmaning är tänkt att ta mig 1110 km med drygt 10000 höjdmeter så är det hög tid att sätta fart*. Tänkte se om lite koststöd under förberedelserna gör någon skillnad. I dag var det ben- och coreträning även om nästa pass får vänta några dagar, för nu börjar BRÅVALLA…

*vi kör en ”Vart är vi på väg”-tävling inom kort!