Förbättringen blev ett livsfarligt spett

För majoriteten av landets kommuner och Trafikverket existerar inte lövhalka på cykelbanorna. De har nämligen valt att definiera löv som skräp. Och därmed behöver löven endast städas bort från cykelbanorna när de sista löven fallit från träden.

Vi som cyklar har nog en liten annan uppfattning och erfarenhet vad gäller löv på cykelbanorna. Även Statens väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) har en annan uppfattning. VTI redovisar klart och tydligt att mängder av cykelolyckor har sin bakgrund i lövhalka:

– Det kan bli väldigt halt och allvarliga skador, effekten är densamma som vid ishalka, säger forskaren Anna Niska vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI.

Av alla cykelolyckor med personskador i oktober månad 2007 – 2012 berodde 11 procent på lövhalka.

Trafikoperatörerna av spårtrafik har även de en helt annan uppfattning om löv och vilka konsekvenser som kommer av dem – lövhalka!

Slutsatsen är glasklar – löv på cykelbanan innebär lövhalka och leder till olyckor där människor kommer till skada.

Men alltså inte glasklart för landets kommuner och Trafikverket som ju inte gör tillräckliga insatser. Vad landets väghållare gör genom att klassa löv som skräp och inte halka är att de lägger över allt ansvar på trafikanterna att hantera situationen. Vidare så talar de klart och tydligt om att nollvisionen omfattar inte cykeltrafiken.

Ett annat förhållningssätt som väghållarna kunde ha är ju att hantera löven som man hanterar is- och snöhalka. Att de helt enkelt åkte ut vid behov och sopade bort löven från cykelbanorna. Inte särskilt avancerat kan jag tycka men ändå sker det inte.

Vilka är det då som bestämmer över våra väghållare? Jo det är ju vi, genom våra folkvalda politiker. Så då kanske vi skulle ta och kräva en ändring av dem. Om de nu vill arbete för nollvisionen och för ett ökat och säkert cyklande…

Här följer några exempel på skräpiga cykelbanor, dock helt utan lövhalka…

Upp- /nersförsbacke och kurva. Sladdar nerför och slirar uppför. Men inte är det lövhalka inte!

Allt är inte bara lövskräp, även barrskräp finns det gott om på cykelbanorna! Men varken löv- eller barrhalka existerar!

Se vilken fin matta av lövskräp! Så mycket löv att det knappt går att se asfalten under. Men lövhalka är det definitivt inte!

Uppdaterad 2015-10-28:

Fick tips på twitter om att Nacka kommun regelbundet sopar bort löv från cykelbanor. Ställde frågan till kommunen om så var fallet och här är deras svar:

Bra där Nacka! Nu hoppas vi att fler följer detta goda exempel och skapar säker och bra framkomlighet för cykeltrafik. Lösningen finns och är enkel och billig.

Uppdaterad 2015-11-02:

Foto: Helena Sahlén Folke

Som om problemen med löv på cykelbanorna inte var nog. När gräset i parken ska bli fint och rensas från löven, vad gör vi då? Självklart blåser vi ut löven på cykelbanan. En lämplig plats att lägga skräp på. Genomfört av den Stadsdelsförvaltning som anser att cykeltrafik sker på nåder i stadens parker. Så då blir jag inte särskilt förvånad över att de även anser att cykelbanan är en lämplig uppsamlingsplats för parkens löv. Inte så vanligt att vi ser motsvarande på Rålambshovsledens körbanor. Det är skillnad på trafikant och trafikant.

Uppdaterad 2015-11-06:

Vi kan konstatera att staden fortsätter med den något märkliga metoden att blåsa rent gräset från löv och lägga löven på cykelbanorna. Som om det inte fanns något annat sätt. Vilket det ju självklart gör. Detta sätt är det enkla och billiga sättet – och där cyklar man ju bara…

 

 

 

Frågade stadens trafikborgarråd om detta är ett rimligt sätt att utföra arbetet på. Fick ett snabbt och positivt besked:

 

Så då får vi hoppas att borgarrådets mycket tydliga besked även når ut till ansvariga tjänstemän i förvaltningarna som uppenbarligen tycker detta är lämpliga arbetsmetoder.

Relaterade inlägg:

• Nollvisionen och cykel, ett omöjligt uppdrag?
• Här går det åt helvete för cyklister
• Dösgruset – ett minne blott?
• Sopsaltade cykelvägar är bättre
• Farliga hinder utlagda – polisen agerar

---

 

Jag har ju tidigare skrivit om cykelplaneringen i exploateringsområdet Årstafältet här i Stockholm och att det ser lovande ut. Nu börjar vi se de första tecknen på att vi kanske går en ny morgondag tillmötes.

Nu handlar det om cykelparkering. Och en mycket genomtänkt och lovande sådan. Ett helt kvarter där vi ser att det planeras bra cykelparkeringar för både boende och besökare. På detaljplanespråk är det Valla 1 och kvarter C där Erik Wallin är byggherre. Här planeras väl utformade och dimensionerade cykelrum i entréplan till de olika fastigheterna. Rum som till och med är förbereda för att kunna rymma lastcyklar och cykelkärror. Cykelrummen finns i direkt anslutning till entréer och ger direkt access till kringliggande cykel- och gatunät och bostäderna. Parkeringstalet är 2,5 cyklar på 97 lägenheter vilket sammanlagt ger 242 platser. Alla dessa platser är inomhus i cykelrummen.

Utöver cykelparkeringar förbereds även utrymme för cykelverkstad/butik/café.

Här en planbild som visar var cykelparkeringarna och cykelverkstaden är lokaliserade:

Här är några gatuvyer och illustrationer över entréerna till cykelrummen:

Bilder från kvalitetsprogrammet för Valla 1 kv C

Cykelrum i entréplanet, dörrar som öppnas automatiskt. Dörrar tillräckligt breda för att klara lastcyklar, cykelkärror osv. Sedan en cykelverkstad runt hörnet. Det blir enkelt, tryggt och säkert att leva ett liv med cykel här.

Utöver cykelparkeringarna inomhus planeras korttids-/besöksparkeringar på gatumark. Dessa är utformade på sådant sätt att de enkelt kan utökas om behovet finns. Något jag är övertygad om kommer att behövas.

Så byggherrar, fastighetsägare, husarkitekter med flera, här har ni modellen för era fastigheter. Anta utmaningen och skapa ännu bättre lösningar och funktioner för cykelparkering i och vid era bostäder – se till att era kunder kan leva ett enkelt liv med cykeln.  Detta är framtiden ni ser. Och jag lovar er, betalningsviljan för detta finns – det går att göra affärer.

 

Relaterade inlägg:

 

 

---

 

På senare år har frågan om att tillåta cykeltrafik svänga höger vid rött dykt upp lite då och då. Nu senast i Stockholms stads budget för 2016, staden vill att detta ska testas på lämpliga platser. 

Detta förslag väcker ofta massor av åsikter och känslor. Kommentarsfälten på olika mediers sidor visar på en häpnadsväckande allmänbildning på området. Landet är fullt av trafikexperter som självklart vet allt och hur det kommer att gå. Särskilt verkar de ha mycket goda kunskaper om hur cyklister är och beter sig – ingen tvekan där inte.

Och mitt i allt gapandet om hur olämpligt och livsfarligt detta skulle vara så glömmer vi bort det fullständigt självklara. Detta existerar redan idag, i stor omfattning, överallt i hela landet – för biltrafiken. Se här ett litet axplock på lösningen som finns överallt. Allt för underlätta och öka framkomligheten – för biltrafiken.

Hela biltrafiksystemet är fullt med dessa lösningar för att undanta högersvängade motorfordon från rött i trafiksignalen. Foto: GoogleMaps

Och se på tusan, vissa har nått en större mognad, insikt och kunskap vad gäller cykeltrafik! Och har genomfört möjligheten att svänga höger vid rött för cykeltrafiken:

Foto: Patrick Garçon

Foto: Fietsberaad

Foto: Fietsberaad

Foto: BicycleDutch

Samma förhållanden. Cykeltrafiken har väjningsplikt mot gående som korsar gatan på grönt och mot korsande biltrafik som har grönt. Precis som biltrafiken i bilderna ovan.

Men när det gäller att göra detta för cykeltrafiken i Sverige är det förstås omöjligt, fullständigt olämpligt, det är livsfarligt. Som chefen för trafikpolisen i Stockholms län säger:

”Blir det dessutom lagligt för cyklisterna att köra mot rött skulle det bli ännu mer kaos.”

Studier från Väg- och transportforskningsinstitutet visar att 50 procent av motorfordonsförare inte väjer för gående vid övergångsställen. Något som med all tydlighet visas i olycksstatistiken, 74 procent av dödade fotgängare dödas i kollision med motorfordonsförare. 1 procent dödas i kollision med cyklister.

Så vad är skillnaden?

En två tons bil eller 25 tons buss kan undantas och ges möjlighet att svänga höger vid rött, men inte en 10 kilos cykel. För då går det åt helvete…

Ser vi till olycksstatistiken är det ju motorfordonstrafikens möjlighet att svänga höger vid rött som borde förbjudas. För att använda ord som ofta förs fram om cykeltrafik – det är ju livsfarligt!

Kanske dags att bli professionella och lämna amatörerna bakom oss.

 

Relaterade inlägg:

• Cykelanpassade trafiksignaler
• Gör det enklare för cyklister att slippa rött
• Cykla höger vid rött
• Varför cyklar vi mot rött?
• Stoppa rikspolisens häxjakt på cyklister
• Stockholms stads cykelsatsningar 2016

 

---

 

Väldigt lite händer och det som händer är av samma bedrövliga standard som vanligt – ungefär så kan det regionala cykelbokslutet sammanfattas.

Regionalt cykelbokslut

Under 2010-2013 togs en regional cykelplan fram. Den pekar ut ett övergripande regionalt cykelvägnät i länet (850 km), främst för arbetspendling. Vidare anger planen en grundläggande standard för dessa cykelvägar – en lägsta nivå för att säkerställa basala saker som framkomlighet och säkerhet i cykelvägnätet.

Så vad har då det regionala cykelbokslutet kommit fram till?

• Utbyggnadstakten är för långsam. Under år 2014 åtgärdades 25 kilometer på det regionala cykelvägnätet. Detta motsvarar ungefär 3 procent av hela det regionala cykelvägnätet (vilket omfattar totalt cirka 850 km).
• Endast 5 av 26 åtgärdade sträckor uppfyller den standard som anges i den regionala cykelplanen. Den sammanlagda längden på det som åtgärdats med fullgod standard är drygt 3 km. I relation till hela det regionala cykelvägnätet har knappt 0,4 procent åtgärdats till fullgod standard under år 2014.
• De planerade åtgärderna för de kommande fem åren omfattar i genomsnitt cirka 20 kilometer årligen. För att uppnå ett fullt utbyggt regionalt cykelvägnät krävs det att mer än 50 km årligen åtgärdas till fullgod standard.

(Metoden för cykelbokslutet är att kommunerna själva får svara på en enkät. Ett stickprov visar att man är generös i sin beskrivning på om man uppfyller fullgod standard. Så siffran 0,4 procent är i överkant)

Varför så stora och omfattande avvikelser från planens utformningsprinciper och standarder?

Här är kommunernas och Trafikverkets svar på detta:

• ekonomi och prioriteringar, kommunen har varit tvungen att välja en mindre kostsam lösning. Ibland har till exempel delsträckor varit väldigt kostsamma att åtgärda av olika skäl,
• tidigare byggd infrastruktur har inte uppfyllt standard och kommunen har valt att fortsätta utbyggnaden med lägre standard på grund av ekonomi och andra prioriteringar,
• tillgängligt utrymme tillåter inte full bredd,
• med hänsyn till nära natur,
• få cyklister (låg trafikintensitet),
• få motorfordon på korsande gator,
• tomtgränser,
• dagvattenhantering,
• att man har ansett att en något mindre bredd är tillräcklig och har funkat bra,
• prioritering av stombuss,
• samt att planeringen är gjord innan planeringsdokumenten var officiella.

När det gäller väg- och spårtrafik löser man detta och låter sig inte hindras av ovanstående. Men inte när det gäller cykeltrafik, då blir utfallet så här istället:

Av det lilla som har byggts är det endast 0,4 procent som byggs enligt grundläggande standard

Allt annat är viktigare än att ge cykeltrafiken drägliga förutsättningar. Ännu en gång får vi bekräftat att självklart ska fler cykla och fler ska cykla säkert – men lika självklart måste cykelåtgärder vara billiga – de får inte kosta. Som att ökningen av cyklandet och säkerhet ska komma av sig självt! Inte ens på ett mycket begränsat cykelvägnät görs nödvändiga prioriteringar. Det cykelvägnät som är det viktigaste i hela länet. Som ska motsvara riks- och länsvägarna, de stora trafiklederna, motsvara pendeltågen och tunnelbanan. Det hela vore som att bygga enkelspår på Citybanan eller tvärbanan. Eller bara ett tunnelrör i Norra Länken eller förbifarten.

Men vem bryr sig att cyklister inte kan mötas eller att det är svårt att cykla om varandra säkert, att gående och cyklister hamnar i konflikt med varandra och att korsandet av vägen inte är säkert. Lösningen är ju den som kommunerna och Trafikverket alltid förespråkar när detta kommer upp – cyklisterna får väl ta det lite lugnt, kan ju inte fara fram hur som helst.

Och det enda som begärs, som en lägsta godtagbar standard är detta:

Minsta godkända breddmått i den regionala cykelplanen. Det går inte, får inte plats, får inte kosta, är inte nödvändigt… Mycket sällan resonerar vi så när det kommer till biltrafiken.

Inte märkvärdigare än så här. Grundläggande funktioner att separera gående och cyklister samt att cyklister ska kunna mötas på ett säkert sätt. NEJ säger de flesta kommuner till dessa funktioner.

Men drift och underhåll då, detta gissel för cyklister. Som orsakar så många singelolyckor. Här ser vi väl en förbättring?

Nej inte här heller ser vi något ljus i tunneln, bara några få undantag på ljusglimtar. Mindre än hälften av kommunerna uppfyller idag den regionala cykelplanens riktlinjer för drift och underhåll.

Det positiva med det regionala cykelbokslutet är att nu har vi det svart på vitt  – det ska inte var smidigt, smart och säkert att cykla – det är vad länets första cykelbokslut kommit fram till.

 

Relaterade inlägg:

• 99 procent är de regionala cykelstråken är usla
• Den regionala cykelplanen är mycket lönsam
• Haninge struntar i den regionala cykelplanen
• Solna struntar i den regionala cykelplanen del 1, del 2
• Tyresö, Nacka, Stockholm och Trafikverket struntar i den regionala cykelplanen
• Sollentuna däremot imponerar!

 

---