Film: Runequest – Bikepacking Roslagsleden/The Radavist

Vårsolen, som åter lyser över mig, lockade i början av förra veckan mig ut på en tur till det vindskydd jag oftast återanvänder. Av den enkla anledning att det ligger nära (<20 minuter) är rimligt avskilt och i bra skick.

Nu var ju dock inte vädret i onsdags så bra som det varit tidigare i veckan och föregående helg, men efter att jag och sonen, nyss hemkommen från skolan, ätit mellanmål så rullade jag iväg.

Nu är jag av åsikten att alla årstider har sina förtjänster men just den tidiga våren, innan träden får sina löv och med fågelsång ljudande är helt fantastisk.

Jag valde att trots brandrisken, och det hade ju regnat tidigare på dagen, att tända en liten brasa och även om det var långt till läggdags, krypa ner i sovsäcken och bara ligga och lyssna på fåglarna och eldens sprakande.

Igår var jag så tillbaka vid Lunnsjön. Det var comeback som ledare i Friluftsfrämjandet, denna gång för en grupp lufsare i tolvårsåldern.

Väljer att återvinna ett inlägg jag skrev för några år sedan. Ett inlägg som jag anser, tyvärr, fortfarande är aktuellt:

I veckan kunde vi på Metros hemsida läsa hur svenska barn och ungdomar tycker skogen är ofräsch och tråkig. Till råga på allt så finns det inget att köpa där! Det har tagit några dagar att smälta det här när väl den första ilskan hade lagt sig. Artikeln bygger på professor Lars Kardell på Statens Lantbruksuniversitet studier av våra skogsvanor. Han påpekar bland annat hur överbeskyddade våra barn är och hur vi för över rädslor om sjukdomsbärande fästingar, fågelinfluensa och hotande pedofiler på våra barn. Jag tror också att vi ser ser denna rädsla i det faktum att vi skjutsar våra barn vart de än ska. Till skola, till dagis och till diverse aktiviteter. Visst det finns nog en aspekt av tidspress i familjeschemat men jag tror också att vi upplever inte bara skog och natur, utan även vår trafikmiljö, som farlig. Ironiskt då kan tyckas, att vi stoppar in det allra dyrbaraste vi har, våra barn, i just det som vi försöker skydda dem ifrån; bilen. Lite som om vi alla i rädsla för våldsbrott skulle beväpna oss. (Visst liknelsen är dragen till sin yttersta spets, men ändå)

Se den. Inspireras. Packa cykeln och ge dig av…

I helgen var det cykelmässa i Göteborg. Jag var nera i dagarna tre och lyssnade på cykelriksdag, Gabriella Ekström, Team Skys kock; Henrik Orre och tittade och klämde på massor av cyklar givetvis. Jag höll speciellt utkik efter nyheter som anknyter till mitt intresse; cykeläventyr. Dessutom höll jag, vad jag har förstått två välbesökta seminarier just i det ämnet. Eller bikepacking som det också kan kallas…

Fatbike från Rocky Mountan med väskor från Ortlieb

Specialized Sequoia Elite med märkets väskor

Bihr (gamla Duells) visade upp Thules väskor

Giant Toughroad med egna väskor

Närbilder på två av Ortliebs väskor.

Som nämnt höll jag två seminarier, ett på lördagen och ett på söndagen. Jag utlovade lite länkar kring ämnet bikepacking så här kommer dem:

Avslutar med min presentation för de som inte var där (dock utan kommentarer) samt en liten film. Har ni frågor är det bara att kommentera

Likt de de flesta med ett intresse för cykelsport, så älskar jag vårklassikerna; LBL, Flandern runt, Vallonska pilen och inte minst Paris-Roubaix. Tuffa ofta kalla och regniga ikoner till tävlingar. Med mer eller mindre inslag av kullersten.

Likt de flesta med ett intresse för vardagscykling, så hatar jag kullersten. Norrköping har fortfarande kvar gatstumpar med ”smågatsten” och visst jag kan förstå den eventuella kulturhistoriska gärning som bevarandet av dessa ursprunglliga miljör utgör. Men jag har svårt för det mode som Norrköping och många andra städer drabbades av på åttio- och nittiotalet. Jag talar givetvis om gatsten som beläggning på cykelbanor. Och då inte otyget med radiestenar vid korsningar, hastighetsdärmpande fartbulor eller dylikt, utan att viktiga cykelstråk fick sten i hela sin sträckning.

Det finns så många fel på dessa bilder att jag inte vet var jag ska börja, men jag struntar i det faktum att det inte går att utskilja någon skillnad på beläggningen till höger respektive vänster om mittremsan. Vi struntar i att det sommartid fylls med gatuserveringar vilket gör dett begränsade utrymmet än trängre. Vi struntar i obefintlig skyltning. Vi pratar ju sten…

Längs Kungsgatan, från Norr tull till Skvallertorget, lade kommunen för många år sedan dessa små plattor. Vid sommarregn kan vi ana att fältet närmast körbanan är grått och det högra i bilden är rött och grått om vartannat. Dessutom, då plattorna är lagda med ”generalskarv” bildas rännor, på sina håll flera centimeter djupa, och visst Bromptonens vinterdäck är smala, men även med damtrallan blir resan spårig och nervös i onödan. Antar att dåtidens stadsarkitekt, stadsträdgårdsmästare, trafikplanerare och landskapsarkiteter tyckte att de gjorde ett bra jobb?

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Tävlingen är avgjord! Det är Bergslagsleden som ska cyklas på försommaren. Ledtråden på 6 poäng skulle vara:

Som namnet antyder samlar vi på resans gång in 7000 höjdmeter. Men den som i Leken sig ger…

Tänkte så här:

Från Kloten (Sfärer) till Stenkälla i Tiveden (Tyrs skog). Bergslagens namn härrör från den rätts- och domsstatus som området historiskt sett hade. (Juristiktion) Vi passerar Hammarby (ekenslag annat ord för söderslang) Berg (som namnet antyder) Leken är en av byarna längs leden. Kommande ledtrådar skulle vara: Kenta ”Mr Magic” Nilsson, Kilsbergen, Örebro län mm mm

Vår resa går genom denna historiskt rika trakt, som en gång hade egna jurisdiktioner, och även om vi kör tublöst, kanske ekenslang är på sin plats?

Tidigare ledtrådar:

På cykel, 300 km

10p – Vi reser från sfärer till underjordiskt springflöde i asaguds hult!