Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Bilparkeringen full – ta cykelparkeringen


Nyligen skrev jag ett inlägg om Staden som den obotlige alkoholisten.

Låt oss fortsätta på den vägen och se om det finns framtidshopp. Så här står det i Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning för ett nytt bostadsområde som planeras i söderort i Stockholm:

”Parkering

En flexibel parkeringslösning för bilar och cyklar föreslås för punkthusen. Utbyggnad kan då ske efter behov. I ett första steg kan den inre raden i ”bakkant” på de låga huskropparna användas för bilparkering och den yttre raden mot gatan används som cykelparkering. Denna utbyggnad ger parkeringstal för bilar på 0,5 och för cyklar 2,0. Om behov uppstår finns det möjlighet att nyttjas dubbla rader för bilparkering. Cykelparkeringen kan då flytta ut mot gatan. Taket på garaget kan då ev förlängas så att cyklarna står torrt och säkert. Detta alternativ ger p-tal för bilar 0,74 och för cyklar 1,0 under tak.”      

Jaha, om bilparkeringen börjar bli full så är det bara att ta av cykelparkeringen så är allt frid och fröjd. Ett viktigt ord i stycket ovan är ”kan”. Det står alltså inte att cykelparkeringen ”ska” flytta ut mot gatan, bara att den ”kan”. Det är alltså helt upp till fastighetsägaren att avgöra om den cykelparkering som eventuellt försvinner ska kompenseras och byggas på annan plats. Cykelparkeringen behöver då heller inte längre vara under tak, dvs lika med en kvalitetsförsämring.

Vad var det Översiktsplanen sa om cykel?

”En grundläggande utgångspunkt måste vara att behandla cykeln som ett transportmedel, inte som lek eller rekreation. Det innebär bland annat att se till arbetspendlarnas behov under olika årstider och till behovet av säkra cykelförbindelser och parkeringsmöjligheter.” (s 21)


Planillustration Stadsbyggnadskontoret

Stadsbyggnadskontoret fortsätter på sin inslagna väg att prioritera stillastående bilar framför cykel – det kallas för ”en flexibel parkeringslösning för bilar och cyklar” – en väldigt enkelriktad flexibilitet kan jag tycka. Någon tillnyktring för den obotlige alkoholisten verkar inte vara i sikte.

Undra när vi får läsa en planbeskrivning från Stadsbyggnadskontoret i Stockholm som säger att en full cykelparkering får utökas genom att plats tas av bilparkeringen. För insikten om att cykelparkeringen kommer att bli full och behöver utökas verkar inte finnas hos kontoret…

Relaterade länkar:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Här går det åt helvete för cyklister


 

Cykelolyckor är den vanligaste olyckstypen vid vägarbeten idag. Av samtliga olyckor vid vägarbeten i kommuner är det i 40 procent av fallen en cyklist som skadas.

Tänk då på att de som cyklar sällan representerar mer än 10 procent av alla resor i svenska kommuner och städer idag. Med andra ord är vägarbetsområden en farlig plats för cyklister. Och varför är de det?

Jo, för att de ser ut så här:


Stor hög med sand tvärs över hela gång- och cykelvägen. Du tvingas cykla i terräng, nära arbetsfordon. Hur går det i mörker? Sandhögen låg kvar över natten… Foto: Alvin Lindstam

Studier och analyser genomförda av Trafikverket och Statens väg och transportforskningsinstitut (VTI) visar att olyckorna beror på att vägarbetena är dåligt utmärkta:


Betonggrisar tvärs över hela gång- och cykelbana. Ingen förvarning, inga skyltar eller reflexer. Ingen belysning i närheten. I mörker ser vi vad?


Ingen skyltning att vägarbete pågår. Arbetsmaskiner på gång- och cykelvägen. Delar av gång- och cykelvägen uppgrävd.


Har ni någonsin sett en liknande avstängning av gata/väg? Ingen förvarning, inga skyltar eller reflexer. Ingen omledning av cykeltrafiken

Olyckorna beror även på att det finns olika typer av material, till exempel slangar, rör, grus, lera och byggmaterial på ytorna där cyklisterna cyklar:


Slang tvärs över gång- och cykelbanan. I kurvan upphör gång- och cykelvägen och blir till offroad med allt vad det innebär av fara och obehag. Körbanan har självklart asfalt…


Lervälling – så här återställer Trafikverket sitt arbete i anslutning till högtrafikerat cykelstråk. Sällan vi ser motsvarande på Trafikverkets vägar. Foto: Jon Jogensjö


Grushög tvärs över hela gång- och cykelvägen. I kurva med dålig sikt. Ingen förvarning eller skyltar.


Gatan och cykelbanan tidigare avstängd. Vid öppnadet av gatan ställdes avstängningsmaterialet upp i cykelbanan – i flera veckor!


Inte helt lätt att komma förbi på cykeln. Finns lämpligare plats/lösning. Foto: Jon Jogensjö

Olyckorna beror även på höga kanter, olämplig farthinder och körplåtar som inte är avfasade eller utspetsade med asfalt:


Tvärs över cykelfältet, utan någon som helst utmärkning eller varning för cyklisterna, är en asfaltsramp för gående. Tänk motsvarande i körbanan… Foto: Christian Gillinger/Cyklistbloggen


Så här gör Trafikverket vid sitt arbete – hög kant för gående och cyklister att ta sig över. Det ser vi sällan för biltrafiken. Kommer du med rullstol, lastcykel eller cykelkärra blir det inte lätt… Foto: Gabrielle Gjerswold


Gång- och cykelbanan helt avgrävd. Ingen förvarning eller skyltning (fel av mig, ute på körbanan fanns skyltning för biltrafiken). I mörker… Foto: Thomas Ekström


Gång- och cykelbanan helt avstängd. Ingen skyltning, inga reflexer, ingen omledningen – gående och cyklister får leta sig ut i biltrafiken via höga kanter. När gatan är helt avstängd, vad ser vi då för information och åtgärder för biltrafikanter?


Sådan här farthinder anser Trafikverket och deras entreprenör att det är lämpligt att lägga ut på gång- och cykelvägen. Olyckor mellan cyklist – vägarbetare är mycket ovanlig. Det är dessvärre inte cykelolyckor pga. olämpliga farthinder. Foto: Gabrielle Gjerswold


Så kallade körplåtar utan avfasning med asfalt utgör stora problem. Ibland används sand som blir rena isen när den kommer upp på plåten. Foto: Jonas

Olyckorna beror också på att det finns gropar, hål och ojämnheter i vägbanan:


Asfalt och jämnt och fint för biltrafiken. För cyklister och gående är det grusad puckelpist som gäller…

Många olyckor inträffar när det är mörkt och det finns inte tillräcklig belysning och utmärkning av vägarbetet:


Svårt att se betonghinder som står på gång- och cykelvägen. Saknas såväl reflexer som skyltning. Här blir cyklister också bländad av mötande biltrafik. Foto: Jon Jogensjö


Mörkt och besvärligt vid arbetsområdet på högtrafikerat cykelstråk. Foto: Jon Jogensjö


Samma plats. Att belysa arbetsområdet gör en viss skillnad… Foto: Jon Jogensjö

Ofta finns flera av dessa brister på en och samma plats.

Det är mer regel än undantag att det ser ut så här vid vägarbeten där cyklister färdas. Och då är det ju inte så konstigt att det går illa för många cyklister på dessa platser. Så trots att cyklisterna utgör den minsta trafikantgruppen, är de i majoritet vad gäller olyckor med personskador vid vägarbeten.

Är ni förvånade?

Det är inte jag efter att ha arbetat med cykel och cyklat i många år. Det är bra att det nu finns dokumenterat hur illa det går och faktiskt är för cyklister. I kommande inlägg ska jag försöka gå in på varför det ser ut så här och vad som kan göras åt den oacceptabla situationen.

 

Relaterade inlägg:

 

 


Antal kommentarer: 10

Håkan

Vad hände egentligen med ansvarsutkrävande efter att en man omkom efter att ha cyklat ned i en vattenfylld grop på cykelbanan för något/några år sedan?


Håkan

Vad hände egentligen med ansvarsutkrävande efter att en man omkom efter att ha cyklat ned i en vattenfylld grop på cykelbanan för något/några år sedan?


Timo M

Vi behöver ett moratorium för all planering och allt byggande av ”cykelbanor”. Innan det läggs en enda krona till av skattebetalarnas pengar måste vi först veta att samhället tar uppgiften på allvar.
Det vi har nu är ett slags flagrant, trafikal apartheid mot oss cyklister. Samhället måste rannsaka sig själv och dra slutsatser av det som alla vi cyklister kan se, varje dag.
Det finns en väldigt säker plats att cykla på, nämligen ordinarie körbana. Den är oerhört sällan behäftad med något enda av de slags problem som bildkavalkaden ovan ger exempel på. Det förekommer annan trafik där men riskerna är försumbara i jämförelse med det man kan råka ut för på cykelbanorna. På ordinarie körbana går det mesta åt samma håll, man undviker hastiga och riskabla improvisationer, reglerna är förutsägbara och entydiga, man slipper förvandlas till trafikanarkist pga bristande lösningar som ställer till det på cykelbanorna.
Blir det ändå riskabelt med mixen skyddade/oskyddade fordon kan maxhastigheten sänkas till 30 kmh. Risker brukar uppstå där trafiken ändå går långsamt så det påverkar inte den sammanlagda restiden nämnvärt i jämförelse med om det är skyltat 50 kmh. Utsatta korsningar kan också förses med ”cykelboxar”, kanske separat ”tidigt-grönt-ljus” för cyklister.
Nuvarande och oacceptabla läge får till följd att motorfordonsförare förväntar sig att cyklister inte finns i ordinarie körbana eftersom de kan se att det finns cykelbana (eller vad vi skall kalla dem…). Samtidigt tvingas vi cyklister till ett mer eller mindre vilt kryssande mellan både den ena och den andra delen av körbanorna pga de brister som bilderna illustrerar. Det upplevs självklart som rena anarkin sett genom vindrutan på ett motorfordon. Konflikter som samhället skapar pga bristande och inkompetent planering, byggande och underhåll av cykelinfrastruktur.
Finns det något annat exempel där skattemedel används på ett mer oprofessionellt och inkompetent sätt?!


Mia

Fy så deprimerande. Som du skriver, bra att vi nu får detta svart på vitt att det främst är cyklister som råkar illa ut vid dessa bedrövliga vägarbeten. Vet inte hur många gånger jag råkat ut för alla dessa eländiga vägarbeten och där känt mig behandlad som jag inte vore vatten värd. Ett människoförakt utan dess like, och bara för man valt att cykla. Det gör mig så ledsen…


Jimmy

Det där känner man igen inte bara i Stockholm utan på andra orter med.


Jonas

Tyvärr allt för vanligt… Denna film visar ett klipp på något som kunde slutat riktigt illa: http://youtu.be/5T5_AfPsIe4
Jag kan inte tänka mig att killen med balken hade gått ut på detta sätt bland bilarna…


Nils

Jag bor i en mindre kommun och cyklar mycket på landsbygden där Trafikverket är väghållare för vägar och cykelbanor. Ofta när det utförs arbeten på eller kring cykelbanorna är ”lösningarna” i stil med exemplen i blogginlägget.
Nu är det ju inte Trafikverket självt som utför arbetena, utan deras entreprenörer. Men man undrar vad Trafikverket ställer för krav på entreprenörerna vad gäller säkerheten för cyklister och gående. Om Trafikverket ställde tydliga krav och såg till att de följdes skulle det få inverkan över hela landet. Trafikverket är ju ”nationellt” till skillnad från kommunernas gatuavdelningar.


Lisa

Jag minns den där orangea skylten bredvid McDonald’s! Varför? Det var så trångt att ta sig förbi att jag åkte in i skylten med axeln…


Ingrid

Tänkte på den här bloggen när jag läste om det här bygget:
http://www.corren.se/nyheter/linkoping/farligt-vagarbete-oroar-grannarna-8774406.aspx


Stephen Bjar

Förvånande, men inte överraskande, vilket ger stöd för att TA-planerna varken följs eller kontrolleras av kommunen



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

SvD lägger i tyngsta växeln



Svenska Dagbladet 2015-03-01

Inte så vanligt att cykel får stort utrymme i några av landets morgontidningar men i dag hände det. Massor av sidor i Svenska Dagbladet och på deras webb. Och några av stjärnorna i tidningens artiklar är mina suveräna kollegor Oskar Malmberg och Sverker Hanson. Vi visar vägen till hur Stockholm kan bli en bra cykelstad med ett antal exempel.


”Nya” Kungsgatan skissas fram. En gata för cyklister, gående och kollektivtrafik.

Här är fler förslag som ni kan studera på SvDs hemsida:

Ett mycket roligt och stimulerande arbeta att för tidningens räkning få ta fram förslag som leder till en cykelvänligare stad. Och om ni undrar, vi har massor av förslag på hur Stockholm kan bli en riktigt bra cykelstad – i världsklass!

Här kan ni läsa artiklarna Mycket vunnet om cykeln prioriteras och Världens cyklister tvingas bli aktivister i Svenska Dagbladet.

 

 

 


Antal kommentarer: 4

Dmitri F

Mycket bra! Ny fas i kriget börjar som vanligt på våren 😉


Jimmy

Läste artiklarna i går och dom var mycket bra.


Pelle

Kul, början på ett trendbrott får man hoppas!


Tricky

Men vafan, var det verkligen nödvändigt att göra det här? Nu kommer det aldrig att bli verklighet – ”Not invented here”. Akta dig för att pinka i någon annans revir…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

15 maj är det vår


 

Hade en underbar cykeltur hem från jobbet igår. Varmt och soligt. Väderprognosen senare på kvällen meddelade att den meteorologiska våren är här i stora delar av landet.

För mig som cyklar kommer tyvärr våren inte förens den 15 maj. Och det beror på detta:


Grusväg? Nä, en cykelväg som får se ut så här till 15 maj…

Så lång tid har nämligen entreprenörerna på sig att sopa bort allt grus som ligger på cykelvägarna. Och det är inte så stor skillnad på datumet vad gäller grussopning av cykelvägar om vi tittar på Trafikverkerket och andra kommuner runt om i landet. Gruset ska ligga där i månader till ingen nytta, bara till elände, för att någon har bestämt ett datum.

Jag tycker det är märkligt att det ska behöva vara så år 2015.

Särskilt när det finns ett sätt att slippa allt grus och annat skräp på cykelvägar och få dem att se ut så här:


Februari. Så här skulle det kunna se ut på landets cykelvägar. Om man vill och prioriterar. Foto: Luca Mara

Sopsalta heter det. Metoden tar alltså inte bara bort snö och is. Den säger hej då till gruset för alltid.

Relaterade inlägg:

 

 


Antal kommentarer: 10

Petra

Ja fy det är verkligen elände med allt grus som bara ligger där vecka ut och vecka in. Det fungerar inte särskilt väl ens under vintern och blir riktigt obehagligt under vårmånaderna. Tänk om vi hade motsvarande usla metod på bilvägarna. Vilket liv det skulle bli!


Jimmy

Ändå är Stockholm snabbare på att få bort gruset än här i Södertälje. Det kan ligga långt in i maj månad då kommunen själva sopar upp gruset med få maskiner.


Magnus

Ännu ett bevis på att cyklismen inte tas på allvar i Sverige.


Resignerad pessimist

En gatstump (genomfart för cyklister, återvändsgränd för bilister) som ligger på flera av mina vanligaste rutter befriades från grus i augusti; grus i en kurva nedanför Kista Science Tower tror jag fortfarande ligger kvar (såg ut som man sopat ut grus på gc-vägen efter det att den sopats; och en väg i närheten av Ulriksdals station såg ut som en sandstrand hela 2013 innan den sopades i maj 2014 (om jag minns rätt).
Inte sällan sopar man ju dessutom cykelbanan först för att sedan sopa upp gruset från vägen upp på cykelbanan. ”Vi har sopat cykelbanan. Vad klagar du på?”
”Men om det snöar efter att vi sopat så måste vi ju sanda och sopa en gång till. Jobbigt och kostar klöver.” Och cyklisterna flockas på akuten som flyttfåglar vid fågelsjöar.


Olle

Göteborg har infört en reform som jag föreslog för något år sedan. Då sade TK att det var omöjligt och en kostnadsfråga.
Nu skall gruset sopas när det varit barmark på cykelbanan ett visst antal dagar (tror det var 5-7 dagar). Detta gäller åtminstone för prioriterade cykelbanor.


Hans

Kan vi inte nå ut i medierna i stor skala för att protestera gemensamt och framföra våra önskemål på ett effektivt sätt – cykelbloggare, cykelbloggläsare, medlemmar i cykelklubbar och intresseorganisationer och alla cyklande skolbarn och pendlare? Annars kommer det aldrig att hända någonting.
Det finns mycket som ska förbättras om Sverige någonsin ska bli ett bra cykelland, men gruset är absolut det värsta och mest akuta problem jag vet.


Arne B

Det sorgliga är att gruset/sanden är så verkningslöst under den allra största delen av vintern. I år var första gången på flera vintrar som den gjorde någon nytta. Då endast under några få dagar i mitten av januari. Det krävs ganska mycket snö – som inte röjs bort – som sedan sjunker ihop efter en töperiod och blir hård och packad. Sedan fryser det igen, endast under dessa förutsättningar fungerar sand som sprids ut OVANPÅ isen.
Övrig tid gör den ingen nytta eller skapar problem. Sanden/gruset binder fukt vilket bidrar till ishalka vid sena köldknäppar. Torra vägar blir inte hala. Det tar längre tid för isskorpor att tina. Dammet skapar skyhöga partikelnivåer under den värsta allergiperioden på året.
Rullgruset gör väglaget halt och det finns inga däck som kan motverka detta helt.
I år är det 15 maj i Stockholm. För något år sedan när vintern var hård gav Huddinge kommun entreprenörerna tid till den 15 juni att sopa upp sanden. 15 juni!
Jag förstår att det tar längre tid att sopa upp än att sprida, men om sandningen fortsätter måste tidsgränsen sättas mycket hårdare. Senast 1 maj i Stockholmsområdet är något att börja med. Det är två månader dit.
Helst av allt: Sluta sanda!


Ingrid

Det är inte ens bra att gå eller springa på.


Jimmy

Blev förvånad igår när jag såg att man hade tagit upp nästan all grus ute på Djurgården det låg lite kvar på vissa ställen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hallå! Ska det se ut så här?


 

En så kallad cykelparkering i Bagarmossen i södra Stockholm. Det är cyklar överallt. Här långtidsparkerar många för vidare färd med tunnelbanan. Enligt stadens egen cykelparkeringsplan 2013 var behovet över 200 platser. Störst behov i hela södra Stockholm. Men det finns inga som helst planer på att göra något på denna plats.

För vem är det bra att det fortsätter se ut och vara så här?








Inte bara cyklister har behov av säkra och funktionella parkeringar!

Vi får väl hoppas på att den nya majoriteten i staden snabbt fattar beslut om åtgärder på denna plats och inte gör som tidigare majoritet. Bygger och slösar pengar på cykelparkeringar där ingen vill parkera sin cykel:


Järnvägsparken, cykelparkeringen fortfarande öde 1½ år efter invigningen…

 

Relaterade inlägg:

 

 

 

 


Antal kommentarer: 5

Mia

Cyklar en hel del i söderort och åker även mycket tunnelbana. Detta är inte den enda platsen som är bedrövlig att parkera cykeln på. Mälarhöjden är likadant, fullt av cyklar och för få platser, även vid Årstaberg och Sockenplan är det trångt och besvärligt. Just vid Bagarmossen finns ju hur mycket plats som helst att ordna en vettig och funktionell cykelparkering så att ALLA cyklar kan parkeras på ett bra sätt. Undra varför det inte sker?


Krister Isaksson

Mia, exakt, i ytterstaden är det sällan brist på yta som råder. Och väljer man att använda tvåvåningsställ går det att få plats med många cyklar. Med tanke på cykelmiljarden och ytterligare en miljard framöver så borde ju inte pengarna vara ett hinder. Tror det är helt andra faktorer som spelar in…


jimmy

Väldigt tråkigt att man inte fixar vettiga cykelparkeringar vid tunnelbanan.


Krister Isaksson

Jimmy, verkligen! Här finns stor potential, forskning och erfarenheter från Holland visar att skapas det bra förutsättningar att med cykel ta sig till/från och parkera vid kollektivtrafiken ökar kollektivtrafiken med 5 – 10 procent.
Men det kanske man inte vill…


mats

Det kanske inte finns kapacitet att öka resandet med kollektivtrafiken med 10-15% (under rusningstid)? Höjda avgifter mm är kanske ett sätt att hålla folk borta från SL?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*