Fantastisk chans till regncykling i helgen!


Det ser ut att bli strålande regnväder i Motala till helgen. Det är lätt att man deppar ihop när man inser att man inte kommer kunna ligga på gräset och dricka boxvin tills man somnar efter Vätternrundan. Men vädret kan förstås ändra sig. De kommande dagarna lär SMHIs servrar gå för högtryck (svinrolig ordvits). Om ni vill ha bättre koll på vädret runt sjön så kan jag tipsa om en bra väder-app som jag skrev om på min gamla blogg för ett tag sedan. Jag hade helst cyklat runt i 20 grader och sol men man kan också vända det till något positivt. Nu kommer jag få chansen att prova min regntäta och flossade kortärmade Rejlers-tröja.

Den har jag faktiskt köpt bara för Jotunheimen runt som jag ska köra senare i sommar. Där har man ca 99% chans att få regn på sig. Den här tröjan kommer förhoppningsvis kunna hålla värmen på de höga fjällen och ändå inte bli för varm nere i dalarna. Förra året var de 2+ när vi susade ner för Valdresflya i 80 km/h. I dalarna var det 20-25 grader. Med en vindväst som garnering så borde jag kunna ta mig runt utan att behöva släpa runt på en långärmad tröja eller jacka. Armvärnarna är gjorda i samma material.

Nu längtar jag duktigt efter äventyret i Norge. Vättern blir som den blir. Vi har som mål att komma in under 7,5 timmar. Jag har ingen aning om vi klarar det men jag ska göra mitt bästa för att hjälpa till. Jag blir nöjd även om vi inte klarar det. Jag ser det mest som ett riktigt bra snabbpass inför Jotunheimen. Lycka till alla som kör!

/Rainman

Antal kommentarer: 1

ekstromenator

Perfekt väder, gör man något så oförnuftigt som att cykla 30 mil förtjänar man regn 😉



Helgens fråga. Vilka hjul är fortast?


Nu behöver jag er hjälp. Jag tvättade cykeln idag och började härja runt bland olika hjulpar och kassetter. Om tre veckor kör jag Jotunheimen och två veckor efter det Tour de Mont Blanc. Där kommer jag behöva stor kassett och lätta hjul. Det hjulvalet var enkelt och redan gjort. Det jag däremot behöver hjälp med är vilka hul jag ska köra med på Vättern. Det är ju pannkaksplatt och där behövs riktigt snabba hjul. Jag har filat ner startfältet till två hjulpar som det står mellan. Så nu är min fråga; vilka hjul är fortast?

De här? 35 mm U-formade kolfiberfälgar från Light bicycles med Novatecnav och Conti GP 4000 S2 25 mm. 

Eller de här: Reynolds Assault/Strike 45/65 mm med Conti GP 4000 S2 23 mm. Det här hjulparet körde jag PBP på så ni behöver inte tänka på bekvämligheten med högprofil på långrundor eller skillnaden i komfort med 23 mm kontra 25 mm.

Jag kommer testa Reynoldshulen imorgon för att jämföra mot kinahjulen. Vi kan väl kora som på Melodifestivalen. Ni ger er röst, folkets röst, sen ger jag min röst, Christer Björkmans röst, och sen slår vi ihop allt och låter Christer Björkman (jag) bestämma. 

Så, vilka hjul ser fortast ut? Vilka hjul ska jag köra Vättern på? Rösta, gör er medborgerliga plikt och se till att rätt hjul vinner!

Resultatet presenteras nån gång senare. 

/Big

 

Antal kommentarer: 9

Johan Wall

Min röst på Reynoldshjulen


Anders Tordenvik

Reynoldshjulen med 25mm däck:-). Ska också köra Jotunheimen rundt, vi ses kanske på startlinjen!


Eva Mölleborn

Tycker de svartvita ser snyggast ut! Kram från Mamma


arne hortell

reynoldshjulen, lägre luftmotstånd


Peter Jansson

Reynoldsarna ser myycket snabbare ut.



Spurtfest i skogen. (Obs, inte sprutfest)


Vad gör man en torsdagskväll när benen är fulla med pannkakor? Jo man kan tacka ja till ett cykelpass med brorsan. Han hade ett härligt upplägg med spurtar som han tyckte att vi skulle testa. Calle, Stefan och jag möttes mellan Bålsta och Kungsängen. Sen letade vi upp en otrafikerad väg som vi kunde vingla omkring på. Upplägget var som följer; 15 sekunder maxspurt, 15 sekunder vila, 15 sekunder max, 15 sekunder vila och till sist 1 minut på max. Vila 5 minuter. Upprepa 5 gånger. För att få intervallerna rätt ställde vi ut vattenflaskor vid start och mål på varje intervall. Det hade varit omöjligt att hålla reda på det annars. Efter viss tvekan körde vi igång.

Efter första varvet var benen helt sprängda och bröstkorgen var fläkt ut och in. Jag tänkte att det skulle vara helt omöjligt att göra fyra vändor till. Efter andra varvet gjorde benen ännu ondare. I mitt huvud -hjälp! Tre vändor kvar alltså. Efter det tredje varvet vet jag inte ens hur det kändes. Allt var bara huller om buller i kroppen. 

Till slut var det dags för sista varvet. Första spurten gick bra, andra gick också bra och på den sista 1-minutaren började det bra. Jag stog upp och hade hyfsat tryck. Men när jag satte mig fick jag inte ut kraften och fick se brorsan glida iväg. När jag väl ställde mig upp i sista backen hände det inte så mycket. Benen skrek men jag ökade inte farten. Efteråt blev jag lite irriterad på mig själv. Här skulle jag ha skitit i vad benen sa och bara kört på som om att det inte fanns någon morgondag. När det var över satt brorsan längst upp på krönet och flinade medan jag hostade som ett tuberkulossjukt centrumfyllo. Men jösses vad kul vi hade. 


Antal kommentarer: 3

Johan A

Jag ser inte skogen för all asfalt.


Johan Mölleborn

Det är skog runtom asfalten. Vi har ju inga såna där skogscyklar som du är van vid.


Peter North

Hellre nerspurtad än nersprutad.



Ingen 40-milare men rätt trevligt ändå.


Jag hade ju tänkt köra Barkarbys 40-milare i fredags men när jag kom hem efter borsans dotters skolavslutning så var jag helt färdig. Jag lyckades vila en halvtimme men kände mig bara ännu tröttare efter det. Men jag tog mig iväg till starten ändå och släppte iväg de andra förväntansfulla cyklisterna. Vädret såg ut att bli riktigt bra så de skulle få en bra runda. 

Dagen efter stack jag ut mot Sigtuna och vidare mot Uppsala för att med lite tur kunna hitta gänget när de var på väg tillbaks till Barkarby. Jag stod en halvtimme och väntade men ledsnade till slut och begav mig mot Lilla Barkarby där målet var. Jag kom dit en halvtimme innan öppning men lyckades ändå få en iskall Belpils. Efter en Belpils till kom det första gänget i mål, på pricken 14:00. Sen rasade det in ett gäng till. Alla verkade ha haft en lyckad runda. Efter någon timmes afterbikande rullade jag hemåt igen. Rätt nöjd ändå. Om ni vill läsa mer om rundan så har Ingvar W bloggat lite om det. Annars finns allt surr på Happyride som vanligt. 




På lördagen cyklade jag ingenting. Däremot köpte vi en ny grill så dagen var inte helt bortkastad ändå. En högrevsburgare med tryffelmajonäs och ett par stadiga glas rödvin blev dagens skörd. 

I måndags gick det sista loppet i Stockholms 4-dagars. Det var Stockholm CK som anordnade gp-lopp på Tuvängens gocartbana. Jag och Amir cyklade ut dit och hann se dam-elit och H-30 innan vi var tvungna att cykla hem igen. Jag hade gärna varit kvar längre och ännu hellre varit med och tävlat lite. Men med min kassa kurvteknik så hade jag nog blivit varvad innan första kurvan. 



Nu är det bara två veckor kvar till Vättern så i helgen som kommer så lär det bli något halvlångt och halvsnabbt. Jag ska försöka komma ut på kvällarna och sprätta på lite extra i backarna fram till Vättern. Sen är det bara att hålla tummarna att det blir fint väder så vi får en fin cykelhelg.

/J


Anmäld till Tour de Mont Blanc!


Ja men då var jag väl anmäld till Tour de Mont Blanc då. Det var som att ta bort ett plåster, ingen idé att dra ut på lidandet utan det är bara att rycka det direkt. Nu är anmälan gjord och det finns ingen chans att backa nu. 32 mil och 8000 höjdmeter. Smaka på den!

Annars har det inte hänt så mycket sen sist. Jag har äntligen tagit en spruta mot min pollenallergi. Jag har dragit ut på det så länge som möjligt eftersom det kan finnas biverkningar med det. Vårens pollenchock har varit förjävlig. Jag har ställt in flera lopp och träningar för att jag har varit så sänkt av allergin. Jag har nätt och jämnt kunnat sitta på en kontorsstol och det har känts som att jag är bakfull varje morgon. Läkaren sa att jag borde märka effekt redan morgonen efter men på kvällen firade jag och Linda vår bröloppsdag så jag kände tyvärr ingen skillnad. 

Sen åkte jag och Linda till Lindau i södra tyskland där jag köpte hennes förlovningsring för några år sedan. Jag råkade hamna där för några år sen när jag skulle ner till Milano och köra 1001 Miglia Italia. Motorn skar precis på gränsen till Österrike och vi lyckades få en hyrbil så vi kunde fortsätta resan och köra loppet. Efter loppet kom vi tillbaka till Lindau och fick stanna ett dygn i väntan på att bilen skulle få ny motor. Då upptäckte vi den fantastiskt mysiga ön Lindau Insell. Dit åkte vi alltså förra helgen. Riktigt mulligt. 

I helgen ska jag köra Barkarbys 40-milare. Vi startar klockan 23 från Lilla Barkarby och siktar på att gå i mål strax efter 14 på lördag. Puben öppnar 14:00 så varje minut över 14 är förlorad dricktid. Det lär väl dyka upp lite bilder och osammanhängande text här. Trevlig helg!

Den här höjdprofilen gör mig nervös. Backen upp till lilla St Bernard ser rätt mastig ut. 


20 mil Vätternsparris med Stockholm CK och vänner.


I söndags gick Roslagsvåren. Men jag var mer sugen på att cykla lite längre. Inte så jättelångt, men 20 mil skulle vara lagom. Jag slängde ut en tråd på Facebook och vips var det 15 pers som hade nappat. Planen var att köra samma runda som vi kör på Barkarbys 20-mils brevet. På söndagsmorgonen lyckades jag bli sen pga familjegrejer. Fixa frukostar, leta efter en borttappad nalle och liknande saker. 3 minuter över utsatt tid sladdade jag in. Det var ett starkt gäng som stod och väntade och för att ge dagen lite extra stjärnglans hade Lisa Nordén och Calle Friberg letat sig ut till Barkarby också. 

Vi rullade iväg i lugnt tempo. Vi hade härlig medvind så det kändes som att det lugna tempot fortsatte hela vägen till Uppsala trots att vi låg i 35 och pulsen knappt kom upp över vilopuls. Strax innan Uppsala vände Calle F och Lisa tillbaka. Vi andra snackade vidare i klungan och susade fram mot Järlåsa där jag hade lovat en finfika på torget. Jag tror hela gruppen blev hänförda av stämningen och charmen i Järlåsa. Man kan verkligen känna vibbarna av en liten by i Toscana. Efter vår helcharmiga fika vände vi tillbaka mot Örsundsbro och Skokloster. Nu fick vi vinden i ansiktet istället men tempot och flytet i gruppen höll i sig. 

I Dalkarlsbacken gick Jensa upp och höjde tempot lite. Det tog Danne och Edward och några till som ett försök till attack så de gjorde ett ryck. Vi andra hamnade några hundra meter bakom och började efter ett tag jaga ikapp. Då hade redan gruppen framför bestämt sig för att hålla fullt till Barkarby och jakten var igång. Vår grupp hade lite oflyt och fastnade i tre rödlysen på raken. Annars hade ju jag vunnit spurten och varit först tillbaks och varit bäst och starkast. Det vet ni ju. Typisk otur bara. 

Tack alla för en riktigt härlig dag. Det blev precis som jag tänkt mig. 35 i snitt och ett kort besök i zon 2 som avslutning.