Om och om igen får vi höra att cykling främst är en kommunal angelägenhet. Att det är i kommunerna som det cyklas och det är där insatser måste ske för att åstadkomma ökad och säker cykling. Våra ministrar i regeringen, nuvarande och tidigare regering, upprepar detta gång på gång. Vi ser även hur denna inställning tydligt återspeglas när det gäller anslaget till cykel i Nationell plan för transportsystemet – inte många procent går till cykelåtgärder.
Detta är inget annat än okunskap.
En tredjedel av alla dödsolyckor med cyklister sker på det statliga vägnätet visar en studie av Folksam. Folksam konstaterar också att kunskapen om dödsolyckor med cyklister är sämre på det statliga vägnätet än på kommunala gator. Ja finns det en djupt rotad uppfattning att det sker ingen cykling där så studerar man ju det inte…
Den vanligaste olyckssituationen för cyklister på det statliga vägnätet var att de cyklade längs med vägen. De flesta cyklister blev påkörda av en personbilsförare och på vägar med en skyltad hastighet på 70 till 90 km/h. Cirka 8 procent av dödsolyckorna med cyklister inträffade på mötesfria vägar. Merparten av olyckorna inträffade vid torrt väglag (76 %). De flesta av cyklisterna blev påkörda i dagsljus (71 %). Mer än 80 % av olyckorna skedde i glesbebyggda områden. Majoriteten av cyklisterna var män (71 %). Närmare 75 % av männen som dog i en cykelolycka var 55 år eller äldre.
Enligt Folksam är separata cykelbanor utanför vägen den enskilda åtgärd som har potential att förhindra flest dödsolyckor. Hela 50 % av alla olyckor skulle kunna förhindras om det finns separata cykelbanor. Ytterligare 25 procent av olyckorna skulle kunna förhindras om det finns säkra cykelpassager.
Cykelhjälm bedömdes ha en stor effekt på dödsolyckor (43% av cyklisterna som omkom utan hjälm skulle ha överlevt med den). Dock kunde de flesta av dessa dödsfall förhindrats också med väg- eller fordonsåtgärder, d.v.s. i endast 1 % av fallen var cykelhjälmen den enda relevanta åtgärden.
Cykel och statligt vägnät. Kanske är en separerad cykelbanan en säkrare och tryggare miljö? Foto: Leif Larsson
Folksams rekommendation: Trafikverket som ansvarig för de statliga vägnätet bör därför i största möjliga mån separera cyklister från biltrafik. Vidare bör Trafikverket säkerställa att det finns hastighetssäkrade passager för cykel.
En stor andel av dödsolyckorna med cyklister bedömer Folksam kunna undvikas med fordonssystem, såsom autobroms och autostyrning med detektion av cyklister. Men det kommer ta lång tid innan avancerad fordonsteknik får stor spridning i fordonsflottan och därmed ge effekt. Det är därför nödvändigt att snabbt införa åtgärder på det statliga vägnätet menar Folksam och angeläget med en plan för vilka åtgärder och vilka vägar som bör prioriteras.
Men har de som styr Trafikverket den uppfattning att cykling bara sker i kommunerna kommer vi ju inte se några omfattande och snabba åtgärder på det statliga vägnätet. Och människor som cyklar på det statliga vägnätet kommer fortsätta dö där. Trots att ingen cyklar där…
Översta bilden: den statliga cykelvägen utmed Huddingevägen. Många gånger ofarbar vintertid.
Relaterade inlägg
Antal kommentarer: 4
Kristoffer
Apropå detta inlägg funderade jag lite.
Skulle en ”M”-kampanj kunna få genomslagskraft för att visa på den undermåliga bredden på många cykelbanor? Dvs att som protest sätta upp de gamla klassiska M-skyltarna för att visa att cykelbanorna är för smala och planeras utan prioritet eller tillräcklig trafiksäkerhet. Med hänvisning till de gamla grusvägarna med mötesskyltar som man knappt ser nuförtiden just för att man lägger helt andra resurser och prioriteringar på vägar där bilar ska vara.
Eller en jämförelse mellan cykelvägar och (bil)vägar med motsvarande fordonsmängder? Tänker till exempel på den ytterst farliga Liljeholmsbron med smal cykelbana i backe och dubbelriktad cykeltrafik. Samtidigt som vägar för bilar sedan länge medvetet byggs om till mötesfria varianter. Dessutom har större vägar med kraftig backe ofta har ett extra körfält för långsammare (tyngre) fordon – precis som cyklister skulle behöva iom motsvarande variation i hastigheter.
Per Morén
I dessa valtider…
Jag har försökt förstå vilket parti som har denna kunskap och insikt att kunna/vilja driva frågan. Men jag har ännu inte hitta var jag ska lägga min röst.
Alla partier (för mig kända) som jag har känt på pulsen svar bara säljande floskler om deras satsningar på cyklismen (heter det så, jfr bilismen?). Ingen har ännu nappat på mitt erbjudande att få cykla tillsammans med mig igenom två (ibland tre) av länets kommuner mellan min bostad o arbetsplats. Alla tre kommuner säger sig satsa på cyklismen, men jag ser något helt annat i min vardag.
Anders Andersson
@Kristoffer
M-skyltar är fortfarande vanliga i Sverige. Rör dig lite utanför Stockholm så ser du.
Jag cyklar Liljeholmsbron varje dag, ofta 4 gånger, ibland fler. Utanför rusningstid är det ytterst sällan mer än jag och en cyklist till på bron. 9 gånger av 10 är jag helt ensam cyklist på bron – medan det oftast finns ett flertal bilar på den. Så den cykelbanan är absolut mer än tillräcklig, även om den kan kännas trång i rusning. Men man ska inte dimensionera efter rusningstrafik – då skulle alla vägar behöva vara 3-4 gånger så breda.
Ett gott råd – cykla utanför rusningstid! Då har du cykelbanorna helt för dig själv. Måhända just du inte har flextid, men mer än 75 % av Stockholmarna har det, det vore mycket märkligt om alla cyklister hörde till de sista 25 %.
Kristoffer
@Anders, Det må fortfarande finnas M-skyltar på mindre vägar, men hur många fordon är det då som trafikerar sådana vägar? Det är många M-vägar som byggts bort. Jämför gärna trafikeringstalen för de återstående M-vägarna med för smala cykelbanors trafikering.
Måste vara udda tider som du cyklar över Liljeholmsbron om du är ensam. Flextider i all ära, men de brukar i min erfarenhet vara begränsade till några timmars möjligt intervall.
Och om du tycker att lågtrafik ska vara dimensionerande för trafiken så kan vi definitivt dra ner antalet bilkörfält över bron till ett enda – för fler bilar än så åker inte över bron utanför rusningstid.