Drömplanerna vs. verkligheten & inspirationskällor


Om tre veckor är jag mitt i Cape Epic. Det är på sin plats med en statusuppdatering inför detta. Tänkte stämma av med hur jag ligger till jämfört med min plan. Alltså den storartade plan jag hade – om att bli superstark – i början av hösten när jag hade oceaner med tid till att träna inför loppet. 

Jag kan inte sticka under stol med följande: jag har växlat upp ett steg under de senaste månaderna. Det betyder inte att jag har tränat mer – för jag har tränat många timmar i veckan under flera år. Men jag har försökt att göra små justeringar i vardagen för att få ett bättre flow. Till exempel försökt sova mer, äta bättre, komma mer utvilad till hårda intervallpass och bada bastu för att vänja mig vid värmen på Cape Epic. Kan även kalla det för att jag har varit lite av en träningsmunk.

Trots fler förändringar så har utgången varit ungefär såhär:

Enligt plan så skulle jag ha följt alla pass från mitt noga planerade träningsschema, nailat alla intervaller gällande watt och fått ihop långa distanspass på helgerna.

I verkligheten så har jag haft svårt att nå mina mål-watt på många av intervallpassen. Några gånger har jag lyckats, men med hjälp av konstgjord andning. Det vill säga – tagit extra lång vila mellan intervallerna, hoppat av trainern mitt i passet för att trycka en nödgel eller sänkt mina mål-watt. De tillfällen som passen har gått 100% enligt plan kan jag räkna på mina två händer.

Och gällande distanspassen har jag verkligen försökt. Men de stormar som dragit över södra Sverige på sistone har satt käppar i hjulet för mig. En gång blev planerade 4 h istället bara 2,5 h och då i spöregn. Övriga 1,5 h gick åt till att tigga hjälp av någon som kunde ta av mig mina skor (jag var stelfrusen) samt sitta i bastu för att bli människa igen. En annan gång blev det 1,5 h trainer istället för planerade 5 h distans ute pga. hade inte pannben nog att trotsa stormvindar just den dagen. (När bilden ovan togs var jag för övrigt skitsur pga svartis som ställde till det för mig den dagen – cyklade inte alls lika många mil som planerat). 

Enligt plan så skulle jag ha hållit mig frisk som en nötkärna.

I verkligheten så har jag haft ett par förkylningar och jag har bara mig själv att skylla för dessa. Ena gången körde jag ett intervallpass trots att jag kände att jag hade något lurt i kroppen. Andra gången fick jag hybris när jag var i Norge och åkte skidor och körde många mer timmar än vad en bör som amatör inom sporten.

(Stackars min sambo som fick lyssna på mitt gnäll under de veckor jag var sjuk. Stort tack för att du höll ut Calle <3).

Enligt plan så skulle jag äta bra – ordentlig mat och mellanmål med högt näringsinnehåll varje dag.

I verkligheten så har det inte riktigt sett ut så. När jag har kört distanspass, ibland på veckodagarna, har jag ofta sladdat in hemma klockan 20 och mötts av ett tomt kylskåp. Då har pizzerian, som ligger i mitt grannhus, dragit mig till sig med en magnetisk kraft. Det är förresten inte bara distanspassen som provat min karaktär. En gång bonkade jag – ordagrant – i bastun och åkte direkt för att köpa Snickers när jag vinglat ut ur bastun.

Enligt plan så skulle jag basta minst 30 minuter tre gånger i veckan sedan en månad tillbaka.

I verkligheten så har jag inte riktigt lyckats med detta – har inte lyckats bemästra min bastu-klaustrofobi till 100% samt inte alltid lyckats planera in tiden för att hinna.

Handen på hjärtat – jag tror inte att jag hade kunnat göra bättre. De där veckorna av perfektion – de som går enligt plan i min skalle – finns liksom inte. Det kommer alltid saker emellan och pannbenet är inte alltid starkt nog för att lyckas följa planen.  

Tror att det är många, liksom jag, som hela tiden har en bild av ”det perfekta flowet” – med veckor av träning som flyter på utan avbrott och hinder på vägen. Som tänker att vi inte är 100% av oss själva utan hela tiden känner att vi kan lite mer.

Vi är många som hela tiden bortförklarar oss och går runt och är småtjuriga på oss själva för att vi liksom inte får till det till de där 100%. Men som främst kanske sätter käppar i hjulet för oss själva och tar oss på för lite stort allvar – typ står över tävlingar som vi vill vara med på för att vi 1 – inte hjälper oss själva (prioriterar & planerar) inför det eller 2 – står över för att vi inte känner oss helt i form just nu.

Linda Henrik

Linda och Henrik  in action – från ett lopp tidigare i år.

För ett par veckor sedan spenderade jag en helg med Henrik Öijer och Linda Tufvesson. De har många barn tillsammans och lever ”varannan-vecka-liv”. Dessutom bor de på varsin ort – Linda i Skåne och i Henrik Falun och Linda jobbar dessutom i Småland. Ja ni hör ju?! Jag börjar typ formulera bortförklaringar i min skalle för att ställa in träningspass bara av att höra om deras livssituation.

Trots detta skulle jag gissa att de är de personer som har högst närvaro på Långloppscupen de senaste åren. De har svart bälte i att planera sin tillvaro för att få tid för vad de vill göra och kommer aldrig med några bortförklaringar till att typ stå över någon tävling som de egentligen vill köra. Jag är säker på att de har massa life-hacks och gör prioriteringar för att lyckas med detta (kanske uppslag på ett blogginlägg Henrik?!)  – de är förebilder för många av oss som ”balanserar livet”.  Dessutom verkar de ha roligt tillsammans och de verkar vara nöjda med sin situation.

Ni inspirerar mig – Linda och Henrik! Jag vill bli som er när jag blir stor. Alltså hinna göra det jag vill göra – se till att jag skapar mig själv förutsättningar för detta – men också fokusera mer på att vara nöjd och här och nu tillsammans med de personer som gör mig glad.

Så med det sagt – hur ligger jag till inför Cape Epic? Jag ligger bra till – för jag hade inte kunnat göra mer enligt min plan & de förutsättningar som jag har just nu. Och jag är nöjd med det jobbet jag gjort de senaste månaderna. Nu kan jag inte göra så mycket mer än att hålla mig frisk, glad och motiverad inför loppet. Stay tuned!

Antal kommentarer: 1

Göran Johansson

Du skriver roligt och underhållande och med en bra språkbehandling. Dina texter är lättlästa.
En som arbetat med språk och text hela livet.



Energitips för långa tävlingar


Om fyra veckor befinner jag mig i Sydafrika för att köra Cape Epic. Planeringen pågår för fullt – pulsen gick precis upp när jag fann mig själv och Hanna omnämnda i ett pressmeddelande inför tävlingen nyss. Hyrbis på att omnämnas tillsammans med åkare på toppnivå som Rissveds, Stenerhag och Langvald ändå! 

Just nu håller vi även på att se över vårat energiintag till tävlingen. Vi kommer antagligen att cykla 35-40 timmar under åtta dagar. Då kommer det att gå åt energi – motsvarande cirka 25 000 – 30 000 kalorier (!), eller 40 flaskor sportdryck och lika många gels i kolhydrater. Till detta energiintag krävs en plan.

Efter många dagars cyklande brukar både mitt IQ och min impulskontroll att gradvis sjunka nedåt. Då är det viktigt att på dag fem komma ihåg vad man tänkte dag ett. Annars är det stor risk (i alla fall för undertecknad) att antingen glömma bort att äta, alternativt typ gå bärsärkagång på någon buffé efter målgång och stoppa i sig vad som helst. Sådana manövrar kan få ödsliga konsekvenser – speciellt när en befinner sig i ett land med en ny matkultur och absolut inte vill ha magproblem.

Maurten 1

Observera att vi alltså inte åker till Cape Epic för att komma i form till beach 2020. Det handlar om att krama ut så mycket energi ur kroppen som möjligt under åtta dagars tävlande – och att hjälpa den både prestera och återhämta sig så gott det går under tiden. 

Jag har pratat med Tobias Christensson som jobbar som expert inom sport nutrition på Maurten. Jag berättade för honom att jag ska sporta ungefär 40 timmar under en vecka, att jag räknar med att bränna ca 600-700 kcal per timme och att jag kommer svettas väldigt mycket under tiden. Nedan är hans tips för före, under och efter varje avslutad etapp och jag har skrivit egna kommentarer kring detta i kursivt.

Jag är ambassadör för Maurten och använder deras produkter sedan ett par år tillbaka och gillar dem verkligen, men följande tips fungerar på valfritt energimärke. Läs bara på förpackningarna vad de innehåller och räkna på kolhydrater som du vill få i dig varje timme.

Före loppet:

  • ”Kolhydratsladda inför varje start”.
    Jag brukar ha som riktvärde att kroppen kan lagra in 10 gram kolhydrater per kilo kroppsvikt när jag laddar till tävlingar. Alltså cirka 600 gram kolhydrater för mig som väger 60 kg. Även fast tävlingen pågår åtta dagar går det alltså inte att försöka ladda upp med åtta gånger mer kolhydrater än inför ett vanligt långlopp (tyvärr).

  • ”Drick kaffe till frukost”.
    Jag har hört att 3-6 mg koffein per kilo kroppsvikt kan gå en märkbar prestationshöjande effekt för de flesta. Jag är riktigt nyfiken på kaffet som serveras i Sydafrika. Tar även med mig koffein-tabletter för att boosta mig själv med vid behov. 

Maurten 160

Vi kommer köra både med vanligt flaskställ + flaskställ bakom sadlarna på våra cyklar. Foto: Henrik Öijer.

Under loppet:

  • ”Det är tveksamt om det är nödvändigt att ersätta med så aggressivt som 300 – 400 kcal snabba kolhydrater (dvs. 75 – 100 gram) per timme under etapperna. Det ”räcker” nog med 200 – 300 kcal per timme, dvs. 50 – 75 gram. Det övre intaget är för intensiva timmar. Mer är inte bättre utan ökar snarare risken för magproblem. Detta baserat på att intensiteten är något lägre än full gas (därmed är fett ett viktigt bränsle), och att ni redan har upplagrade kolhydrater inför varje etapp.” 

    På långlopp hemma i Sverige brukar jag försöka få i mig kolhydrater på det övre spannet av skalan – alltså typ 90 gram kolhydrater i timmen. Men på Cape Epic kommer intensiteten inte vara lika hög som under typ Cykelvasan och därför behövs inte lika stor mängd energi under tiden.

    Med det sagt kan ett grundupplägg bestå av;

  • Max 1x flaska sportdryck med 80 gram (Drink Mix 320) kolhydrater/timme.
  • Max 2x flaska sportdryck med 40 gram (Drink Mix 160) kolhydrater/timme.
  • Max 3x GEL (plus vatten) per timme (75gram)
  • Kombination av 1 x flaska sportdryck med 40 gram kolhydrater/timme + 1 GEL (65 gram) 

    Jag tror att jag kommer gå för kombinationen gel + sportdryck. Omväxling förnöjer – att knäcka en gel då och då kan bli höjdpunkten om en har en tung dag ute på banan.

Maurten koffein gels

Maurtens koffeingels. Jag gillar dem skarpt – men de måste brukas med måtta och blandas ut med vanliga gels. More is more är inte riktigt tillämpbart på koffein. 

  • ”Gällande koffeingels räcker det med 2x CAF100, förslagsvis 1x timme två och 1x timme tre”.
    Baserat på att en etapp är 5 h lång.
  • ”Vätskan är klurig att estimera. Man brukar numera tala om att ”dricka efter törst” som bästa sättet att förebygga kraftig dehydrering och överhydrering (vattenförgiftning). Ni bör nog ligga på 500 – 1000mL per timme – då med vetskapen att ni kommer gå ner vikt lite pga. lätt men inte farlig vätskebrist. Var dock vaksam och uppjustera om det känns på tok för lite. Vätskebristen kanske först gestaltar sig timme 3 – 4 dag 1″.

    Just det här är jag orolig över – att drabbas av hybris och typ glömma bort att dricka pga har fullt upp med att ligga på rulle bakom någon världsstjärna (obs ironi – jag tror vi kommer se stjärnorna endast i startfållan, sen kör de ifrån oss så snart startskottet går) eller cykla snåriga single-tracks nedförs. Ett sådant snedsteg kan en ju få sota för både senare samma dag eller senare under veckan.

Efter loppet:

  • ”Det starkaste tipset är att fokusera på återhämtningen. En idé är att sätta i sig en flaska sportdryck med 80 gram kolhydrater vid målgång eller inom 30 min. EN påse motsvarar en stor tallrik pasta/ris. Ät ytterligare en rejäl måltid innan sänggående”.

    Det här är viktigt. Jag måste se till att få i mig vettig återhämtningsdryck vid varje målgång. Glömmer jag det är det stor risk att vargahungern slår till: läs risk att go bananens på typ okänd mat i målområdet.

After bike
Känner ni igen den ? Den klassiska nöjda after – bike blicken. Eventuellt ett av mina favorit-tillstånd (när en fått i sig energi efter målgång).

  • ”Undvik att äta för mycket fibrer, protein och fett eftersom det tar längre tid att bryta ned och också kan ge upphov till magproblem”.

    Fokus på carbs <3. Som sagt, den här veckan handlar inte om att äta enligt kostcirkelns alla regler – det hinner vi alla andra dagar på året – utan att äta för prestation.

  • ”Det är inte säkert att mycket salt behöver ersättas UNDER etapperna. Förlägg resorb till efter etapperna som recovery”.

    Flera sorters resorb är inhandlat! Detta ska jag säga till Hanna att tvinga mig att dricka varje dag.

Tack Tobias för bra svar!

Förra veckan skrev jag ett inlägg på Instagram , där jag berättade att polletten börjat trilla ner för mig – att jag har börjat inse vikten av att återhämta sig i samband med träning. Att det inte går att belasta kroppen med fler och fler timmar – om dessa inte också följs upp av återhämtning. Och en stor del av detta är såklart kosten. Att ge sin egen kropp de bästa förutsättningarna med vad en stoppar i sig. De främsta justeringarna som jag gjort på sistone är att nästan alltid dricka sportdryck när jag tränar mer än en timme – både intervallpass och distans.

Tidigare körde jag bara på vatten, vilket tärde mycket på både min kropp och min skalle. Jag vet inte hur många gånger jag varit riktigt tjurig och långsam på slutet av distanspass, eller tappat massa i watt på slutet av mina intervaller. Detta på grund av låga energidepåer.

Nu tänker jag istället: men vad vill jag bli bra på? Eftersom en blir bra på det en tränar på (det är inte rocket-science). Jag vill bli starkare och trycka högre watt, längre tid. Och för att hjälpa kroppen med detta – då behövs energi. Jag kommer knappast kunna trycka riktigt höga watt på race om jag inte gjort det på träning. Sådana magiska watt-ökningar händer inte plötsligt (även om en ibland inbillar sig det under intervall ett av tio stycken planerade ibland).

Dessutom tar det tid för kroppen att lära sig ta upp den energi som den får i sig under aktivitet. Alltså är det lämpligt att lära kroppen att vänja sig vid den sportdryck en tävlar på. Min träning har blivit så mycket roligare sen jag började med detta – att fylla på träningen.

Antal kommentarer: 1

Karl Tiselius

Helrätt med Maurten – love it, men det ringer en varningsklocka och detta av egen erfarenhet. Jag har kört med Maurten sen 2017 och vid flertalet tillfällen, då det varit varmt dragit på mig kramp. Dels för att Maurten gör mig så otroligt stark energimässigt, men kanske framförallt för att jag fått i mig för lite salt. Tobias påstår alltså ” Det är inte säkert att mycket salt behöver ersättas UNDER etapperna.” Vilket för mig är lite av en gåta. Maurten har rekommenderat att man tillsätter salt vid långa lopp och i värme. Skulle vilja höra ett bättre svar än att det räcker med resorb efteråt, för jag tror att den ”resorb till efter etapperna” kommer hjälpa föga om ni åker på kramp väl ute på banan. Förstår att detta inlägg primärt handlar om energiintag, men kan inte i min vildaste fantasi tro på att den (för?) lilla saltmängd som Maurten innehåller räcker för gemene idrottare under de tuffa fö
rhållanden ni ska ut i på Cape Epic, speciellt eftersom ni uttryckligen ska köra hårt. Kan ni höra en vända till med Tobias så ni är säkra på den otroligt viktiga mineral-punkten också nu när ni ändå pratat om den ovan? Tack på förhand!
Å på tal om Resorb (även om du nu redan shoppat) – Resorb Sport på pulver är helt magiskt!



Raggningsknep för cyklister


Idag är det alla hjärtans dag och det är segt att vara singel och se alla bilder i sociala medier på par som hyllar varandra med massa söta hjärt-emojis. Jag tänkte skippa detta i år och istället rikta mig till just singlarna med detta inlägg. Kanske främst också singlarna som allra helst skulle vilja träffa en cyklist.

Jag har cyklat ganska många år nu, och sett många exempel på hur cyklingen har lett till fina relationer. Själv har jag träffat flera av mina bästa kompisar och min sambo genom cyklingen. Och jag känner också flera bäbisar som inte hade funnits till om deras föräldrar inte lärt känna varandra genom cyklingen. Hur fantastiskt är inte detta?

MEN under åren har jag också varit med om och sett vissa andra försök till närmanden – både från killar och tjejer – som inte alltid varit lika lyckade. Därför har jag skrivit ner en lista med lite olika saker som du kanske gjort fel om du försökt närma dig en cyklist. OBS läses med en stor nypa salt! 😊

  • Inlett diskussionen med nyfunna cyklistvänner genom att prata mycket om följande ämnen: märken och prisklass på ditt cykelstall, hur många watt du kan trycka under 20 minuter eller nämna att du gjort en strålade karriär på Zwift och numer tävlar i högsta klassen.  Anledningen till att jag nämner detta är för att det är typen av information cyklister ofta får presenterad för sig – det sticker inte ut i mängden.

  • Berättat detaljerade data om dina träningssiffror: att du cyklat över 500 timmar förra året, tränat flera veckor på raken utan avbrott (#aldrigvila!) eller drar träningsveckor på 20 + h emellanåt. När sjutton ska du ha tid att ses om du bara jagar timmar på hojen?

  • Haft dåliga ben på en distansrunda, men vägrat erkänna att du har just en dålig dag och istället kommit med massa bortförklaringar, typ: ”bromsen måste ha legat på hela rundan” eller ”det är i och för sig tioende dagen på rad som jag tränar nu”. Var hellre ödmjuk och tillåt eventuell person i sällskapet du spanar på att ta vinden om du bara inte pallar det just den dagen.

    ftp
    Foto: cat3memes

  • Stirrat ner i din telefon för att ladda upp pass på Strava / Training Peaks omedelbart efter avslutat träningspass i sällskap med andra. Kanske har du inte ens hunnit ta av dig din hjälm först och i värsta fall även blivit sur pga din Garmin inte ville synka med mobilen. Vi är många som har en hang-up på att ladda upp på Strava – men försök att hålla vissa känslor som associerar till detta med dig själv och dina närmast sörjande.

  • Käkat middag och varit riktigt omständlig vid beställningen av mat för att du går på diet och ska komma ner till ”match-vikt” till våren. Du hinner gå på diet under samtliga mål mat under resten av veckan. Var inte oflexibel (om du inte är allergisk då) och undvik ordet ”race-vikt”, vissa har en känslig relation till det ämnet.

  • Haft med dig en dejt på typ en distansrunda och hängt av denna ”medtagna kompis”, som kanske har en dålig dag, för att inte sinka din egen träning just den dagen. Om tempot är för högt för ditt sällskap, se till att denna får bra skydd i vinden alt föreslå att du och denna person cyklar ensamma. Att få egentid med någon som är intressant är ganska mycket mer värt än att logga ett pass med hög snittfart på Strava, eller?

  • Inlett konversationer via SMS genom att skicka bilder med print-screens på erövrade KOMs. Eller ännu värre: skickat filmer där du spurtar ner polare på klubbträningen. Ja, detta har skett på riktigt. Om en person är intresserad av dig har denne nog redan koll på hur snabb du är ändå.

  • Varit ute och cyklat med någon du gillar som fått tekniska problem och du har hjälpt till att fixa detta – eller snarare tagit över situationen och visat upp dina mekaniska färdigheter utan att någon annan fått en syl i vädret. Låt personen med problemet i alla fall försöka att fixa det själv först och känna sig duktig! Samt att det finns oroande många som inte kan laga en punka själva för att de faktiskt aldrig fått chansen att öva själva.

  • Tagit tillfället i akt och skylta med ditt cyklist-CV och radat upp resultat i form av: KOM-noteringar eller ”vi snittade över 40 km/h på träningen i onsdags”. OM det blir läge att skylta med sitt cyklist-CV:t så väger resultat som finns att läsa på en riktig resultatlista – dvs tävlingar – tyngre än diffusa resultat från typ Strava och motionslopp.

Övriga tips:

  • Vill du väcka uppmärksamhet i din omgivning kan du som tjej försöka att ta KOM/QOM overall. De flesta har nämligen stenkoll på Strava-listorna i sina när/revir-områden och kommer snabbt lägga ditt namn på minnet om du hamnar högt upp på listorna.
  • Ha alltid med dig en nöd-gel i fickan. Kanske till dig själv, kanske till för att pigga upp energinivåerna / humöret på någon annan .
  • Ha inte hjälm på profilbilen på Tinder om du ämnar träffa en cyklist där. Undersökningar visar att dessa drar färre swipes åt höger.

Inspiration från Cykelkattens tinder-bilder och Swipe right tinder tips for cyclists.

Lycka till!


Vilka svenskar kör Cape Epic 2020?


Om mindre än fem veckor befinner jag mig nere i Sydafrika för att köra Cape Epic. Det känns som om att jag under de senaste veckorna pratat alldeles för mycket om mitt egna deltagande i tävlingen, men vilka är egentligen de andra svenskarna som ska köra tävlingen? Jag tänkte att vi kunde ta en titt på vilka som står på startlistan.

Cape ladies

Åtta helsvenska lag är anmälda och ytterligare tre lag har svenska deltagare. På den här listan saknas dock Michael Olsson, Team Serneke Allebike , som förra veckan gick ut med att han kör med Jan Withaar för Absa (som kommer från Sydafrika). Vad jag vet är Michael den enda svenska herren i elitklass – men det är säkert möjligt att fler anmäler sig, för den som vill lusläsa startlistan finns den att söka på här.

De svenska kvinnliga svenska mästarinnorna som kör (Jenny Rissveds, XCO och Jennie Stenerhag, XCM) – ser jag båda som möjliga vinnare av både enskilda etapper och totalen. Jennie S och hennes partner kom tvåa totalt i ett etapplopp – Tankwa Trek – som gick i helgen och Jenny Rissveds har vunnit mixed-klass tidigare på Cape Epic, samt kör med Annika Langvald som vunnit Cape flera gånger innan.

Bland övriga svenskar tror jag att lag 191 med Tommy Evaldsson och co är några att spana efter i grand-masters klassen. Tommy är en legend inom MTB och körde riktigt bra på Transalp år 2018.

Övriga lag i masters, mixed och grand masters har jag inte koll på – men om nån av er som ska köra läser detta och typ vill snacka hur nervös en är såhär veckorna innan loppet – dra ett mess till mig så blir jag glad!

epic women

På damsidan är 12 st lag/24 stycken damer anmälda i UCI/elit-klassen och av dessa är sex stycken svenskar. Utöver Jennie och Jenny, och undertecknad och Hanna Näslund då, så har även Team She Rides ett lag med Sandra Backman och Jessica Clarén. Sandra Backman är en av Sveriges mest erfarna kvinnor inom etapplopp. Det blir riktigt roligt att se hur hon kan köra nere i Sydafrika.

Den kvinnliga elitsidan är den enda procentuella delen av loppet där just svenskar och kvinnor hävdar sig – av 750 lag som kör tävlingen är 20 stycken damlag (åtta lag som inte kör elit tillkommer) och kanske 50-60 stycken är mixed. Det blir cirka 70 stycken / 5 %  damer av 1500 cyklister. 

Jag tror verkligen att etapploppen är nya trenden efter Iron Man, som hade sin boom för några år sedan (när jag körde Iron Man som 24-åring fick jag frågan vad jag skulle göra när jag fick min 30-års kris senare. Nu har ni svaret, folks!). Men det är för synd att detta inte har nått ut bland de kvinnliga idrottarna ännu. Hoppas för guds skull inte att damerna är hemma och passar barnen när männen ska förverkliga sina drömmar!

cape epic men

För den som är intresserad: även de högst rankade männen på startlistan till UCI-klass.

Hur anmäler man sig då till Cape Epic?
Jag har listat de olika vägarna in nedan.

Early Bird Är snabb som tusan och paxar en av de 100 platser som släpps tidigt.
Lottery Köper en lott och håller tummarna.
Media  Är ett media-team som kan lova publicitet för tävlingen.
Volunteer  Ställer upp som volontär – då får man året därpå en garanterad startplats.
Charity  Kör för en välgörenhetsorganisation. 
UCI 

Har en UCI-licens (på svenska elit-licens) 

Development  Är en syd-afrikan på under 26 år.

Kan vem som helst anmäla sig och köra? Man kan väl kort och gott säga att man ska vara ute i god tid, ha en hel del tur samt pengar i fickan (startavgiften kostar ca 60 000 kr per lag- och då tillkommer langning, resor till och från tävlingen, boenden före och efter tävlingen, transport av cyklar med mera).

Jag tycker det är synd att tävlingen är så dyr men har även hört att med all service från organisationen är värd priset. Mat och boende ingår för hela veckan och i övrigt lär en inte göra av med mycket pengar just under tävlingen. MEN hade det inte varit för att jag fått en media-plats och inte betalar fullt pris för att köra – tack Bicycling <3 – hade jag inte haft möjlighet att köra ekonomiskt sett. 

Jag skulle för övrigt gissa att jag och Hanna är de enda som har sådan stor ”mix” på vår startplats – vi tävlar i UCI-klass (eftersom att vi har elitlicens hemma och kunde styrka en plats i elitled med tidigare meriter), men är ett media-lag som kommer att bo på tävlingen som ”motionärer” (alltså i tält). Jag tror inte att det är många media-lag som kör i elitklass eller folk i elitklass som bor i tält (de flesta elit-lag har ett fullt service-team kring sig och blir skjutsade från och till hotell varje dag). Jag och Hanna har köpt till massage och cykelservice, i övrigt får vi ta hand om oss själva och varandra. Och inte ta hand om våra sociala kanaler – alltså göra det som vi också är där för – bevaka som media. 

Hoppas att vi kan bjuda på allt från nervositeten i startledet från elitklass till skönt häng från campet till behind-the-scenes som ett media-team. Vad tror ni? Ni får gärna höra av er om ni vill att vi skriver om något speciellt före, under (i den mån energi och WIFI finnes på savannen…) och efter loppet!


Min nya raket – Allebike Majestic 29″


Jag måste skriva och berätta om min nya raket – Allebike Majestic – full suspension 29 ”- utrustad med Shimano XTR-komponenter. Det var lite pirrigt att byta både cykelmärke och komponent-grupp till i år, men jag är bara positivt överraskad. Den här cykeln är styv och rapp och känns som en liten stridsvagn i uppförsbackarna. Och då har jag ännu inte satt på finhjulen/kolfiberhjulen som den kom utrustad med – utan på bilden nedan har cykeln alu-hjul.

OBS – jag och mitt Team – Sweden Mountainbike – har ett samarbete med Allebike i år. 

Allebike Majestic

Allebike Majestic 29 ” – min nya kärlek.

I detta utförande (fullt utrustad med pedaler, flaskställ etc) väger cykeln ca 10,5 kg. Även växlarna är jag nöjd med – funkar super att gå från SRAM till Shimano.

Vad som är speciellt med cykeln är också att den har en kamouflage-färg som skiftar mellan grönt och lila beroende på hur ljuset skiner på cykeln. Som en kameleont! Gillar det verkligen – som att få en ny cykel varje gång som man kollar på den. Team Sweden Mountainbikes cyklar har dessutom silver-logga – jag tror vi är de enda i Sverige som har detta? Mäktigt.

Jag är också väldigt glad över att cykla på ett märke som är så lokalt som det går. Cyklarnas ramar är designade av familjen Blomqvist i Alingsås.

Allebike

Silver-loggor, en ny trend på marknaden tror jag!

Plus också till Allebike i Alingsås som har varit så smidiga i all kontakt och har utrustat cykeln precis efter mina önskemål. Jag har till exempel valt att sätta på en bredare sadel som passar mina sittben. Inte ens när jag köpt tjej-specifika MTB cyklar tidigare har jag fått en sadel som passar kvinnor, utan det verkar vara standard att sätta på smala sadlar som är typ 130 mm breda på samtliga cyklar. Hur många kvinnor har slutat cykla pga fått en sadel som passar beniga pojk-rumpor? Det måste vara ett stort mörkertal och det är ju för tråkigt.

Heads up till alla tjejer där ute alltså – godkänn inte att cykla runt på en cykel med en sadel som inte passar dig! Det kan ju göra vilken bakdel och således också cykelhjärta alldeles för visset. Här är en den sadel som jag gillar – men observera att det inte måste gälla alla tjejrumpor. Prata med din lokala cykelbutik för att få hjälp!

Efter sadel tycker jag för övrigt att hjul är något som man som cyklist ska unna sig att byta ut. Tycker det är för tråkigt att många svindyra cyklar på marknaden kommer med hjul som sänker upplevelsen på hela cykeln som standardutförande. Ett par lättare kolfiber/alu fälgar är ett stort lyft för alla cyklar – det gör mycket större skillnad än tex elväxlar , tycker jag.

JP

Jag och min nya cykel har för övrigt frontat Jönköpings lokaltidning, Jönköpings Posten, i veckan. Här är artikeln. Det är extra roligt eftersom 1 – jag kommer från Gränna och lusläste denna tidning när jag var yngre. När jag flyttade från Småland cyklade jag inte alls – så att jag skulle synas i tidningen med en cykel 12 år senare är oväntat och kul. 2 – står det om sport i den här tidningen handlar det mest om HV71, hockeylaget. Hoppas ju kunna inspirera en och annan lokal cyklist genom detta.

I skrivandets stund är det fyra veckor tills jag åker till Cape Epic och Sydafrika! Har precis övergått till att köra mer tävlingsspecifika intervaller samt att basta flera gånger i veckan för att anpassa mig till värmen. Bjuder på ett utdrag ur ovan nämnda artikel från detta här:

JP2
Antal kommentarer: 2

jonas l

Dåligt med butiker som inte stansar däcken åt en. Har gjort det otaliga gånger gratis åt kunder på Specialized Concept Store i Stockholm när det sålts cyklar.


Challe

Snygg cykel.Kör hårt i Sydafrika



Jag fick ett fantastiskt stipendie – Race with a Smile


Jag har en riktigt bra nyhet. Jag tilldelades Race with a smile / Lenas Minnesstipendium år 2019 ! Det här är kanske något av det största som har hänt mig sedan jag började cykla för 7-8 år sedan. Något som i min värld är större än att göra fina prestationer på resultatlistor. 

För er som inte känner till Lena Karlsson – hon var en fantastisk uthållighetsidrottare som körde hela 17 Ironman på raken och genomförde en Svensk Klassiker år efter år. Hon var en stark drivkraft i Sub XX och var (och är) en stor förebild för många konditionsidrottare. Tragiskt nog omkom hon i en olycka år 2014 och stipendiet inrättades av Eskilstuna IK Triathlon / Cykel för att minnas Lenas anda för att det är ”något som skulle ha gjort henne glad och stolt”.

Lena Karlsson SUB XX

Målgång från Vätternrundan år 2013 – Lena Karlsson och Susanne Berner på bild. 

Det här är delar av vad jag skrev min ansökan till stipendiet:

”Jag började cykla och gick med i SubXX år 2012. Jag vet ärligt talat inte om jag blivit så långvarig inom sporten om det inte vore för att jag blev så väl mött av Lena Karlsson och de andra starka kvinnorna i klubben. Jag körde Vätternrundan med Lena år 2013. Minns att hennes Camel-Bak gick sönder och jag fick nästan panik å hennes vägnar. Minns också så väl hur hon skakade av sig problemet (med dyblöta cykelkläder och brist på vätska) med ett leende. En imponerande positivt inställning till situationen. Och hon lyckades bättre än mig, jag fick bryta loppet halvvägs in. Det var tungt där och då men nu i efterhand är jag glad över att få cykla några mil med Lena”.

Sommaren 2014 skulle jag köra Ironman i Kalmar och blev riktigt sjuk ett par månader före tävlingen. Jag var sängliggande en vecka, vilket blev extra tungt då beskedet om Lenas olycka kom i samma veva. Mitt i sorgen lyckades jag ändå vända det till något positivt och bestämde mig för att jag skulle köra Ironman trots alla tvivel på min egen form. Att göra det bästa av situationen och ha kul helt enkelt. Detta är en inställning som jag tror mig lyckats ha behållit sedan dess. Jag har de senaste åren kört cirka 30 tävlingsstarter per år och har faktiskt bara en DNF (från ett GP där jag punkade år 2016) och någon DNS när jag varit sjuk.

Jag skrev ett blogginlägg om detta som finns att läsa här.

Lenas Minnesstipendium

Jag var i Eskilstuna i helgen och fick ta emot stipendiet. 

Såhär lyder kriterierna för stipendiet:

”Stipendiaten är en enskild kvinnlig uthållighetsidrottare som tränar och verkar i Lena Karlssons anda. Stipendiaten skall ha en positiv livssyn och sprida glädje till sin omgivning samt vara hängivna sin idrott. Stipendiet syftar till att hedra minnet av Lena Karlsson, samt att uppmärksamma och stödja kvinnliga uthållighetsidrottare i deras idrottssatsning. Stipendiets mål är att genom ett stipendie till en idrottare som verkar i Lena Karlssons anda, uppmärksamma goda förebilder och hängivna kvinnliga uthållighetsidrottare som sprider glädje till sin omgivning.”

Hoppas genom detta att kunna fortsätta inspirera ännu fler till att cykla, tävla och ha kul samtidigt. Hoppas också att fler kvinnliga idrottare – jag känner så många som jag inspireras av – kommer söka detta stipendie framöver. Sista ansökan november varje år!

Missa inte Cykelpodd nr 29 där jag är med och snackar om stipendiet och om att cykla långt!