Blogg

Drömmar #2


Jag skrev ju förra veckan några rader om cykeldrömmar. Drömcyklar och kanske drömcykelresor. Men jag tillåter mig att låta tanka vandra vidare. Mot lite mer ogripbara (?) drömmar. Ogripbara, men kanske mångt mycket viktigare, drömmar. Drömmar om ett samhälle där cykling, i alla dess former, får ta den plats den förtjänar. Drömmar om ett samhällsbygge där cyklinginfrastruktur inte appliceras som ett plåster i efterhand. Där aktivt resande premieras och inte svartmålas. Där det faktiskt finns handling bakom stora ord om cykelsatsningar. Där inte system bygger på avstånd och individuell motortransport. Där 3 kilometer inte anses vara en ”för lång” sträcka att cykla. Där barn och unga på egen hand tar sig till skola och fritidsaktiviteter.


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Justin Williams och Ebbe Silva
  • Tipsar om hur du överlever hösten
  • Tar en djupare tips på hur mensen påverkar din träning
  • Hetsar om vikten av kolhydrater

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Drömmar


I’ve got dreams, dreams to remember” sjunger Otis Reading. Som jag skrev på Instagram häromdagen skymtade jag en person på vad som såg ut som en riktigt snygg cykel när jag klev ut från affären. Vi snackade en stund, ett samtal som fick mig att tänka på cykeldrömmar. Inte kanske just den där då du drömmer att du cyklar Vätternrundan naken, eller det kanske bara är jag?

Jag tänker mer på drömcykeln och drömresan. Som barn ville jag givetvis ha lika snygga handbyggda italienska fullblodscyklar som de tävlade på i Girot. Sedan någon av Tinker Juarez eller John Tomacs stigcyklar. Nu? Kanske en Rivendell? Eller en custombyggd långfärdscykel från någon liten liten verkstad. Men faktiskt så känns inte just den drömmen så angelägen längre. Det är mer resor och destinationer som lockar. Den återupptagna, låt oss kalla det bikepacking, cyklingen de senaste åren i allmänhet och turen till Spanien i somras i synnerhet, har definitivt gett mig blodad tand.La Meuse a Velo

Så vilka är då mina drömresor? Utan egentlig inbördes ordning:

  • Jorden runt. I någon form så finns väl den med sedan ungdomens dagar.
  • De klassiska; The Great Divide, Silkesvägen, Pamirbergen. 
  • Carretera Austral i de södra delarna av Patagonien, Chile. Den känns angelägen. Kankse kan man lifta på någon atlantbåt till Sydamerika?
  • Loppen; Paris-Brest-Paris sedan länge men allt oftare de mer äventyrliga; Transcontinental, Bikingman Series
  • Återse Montañas Vacías i Spanien. Kanske mest görbar?

Nu vill jag gärna ta del av dina drömmar. Drömcykel? Drömresa? Drömtävling?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

RR: Sverige -Spanien. En annan sorts ride report!


Hola! Har ju varit hemma från min cykelresa till Spanien en tid nu. Har försökt att sammanfatta den ur ett reseperspektiv på velonavia.se. Vad jag nu tänkte var att ge min bild på cykelinfrastruktur, cykelbanor, cykelleder och trafiken*

Bästa cykelinfrastrukturen?

Dansk cykelväg 

Det är faktiskt inte så lätt att svara på. Det beror helt på vilken typ av infrastruktur det gäller. I städer och större byar så vinner Danmark och Holland utan tvekan. Där är det sammanhållna och tydliga cykelbanor. I Tyskland, Frankrike och Spanien finns det fortfarande massor att göra. Både vad gäller utformning och placering. Inte sällan går cykelbanan på ”trottoaren” upp och ner för kantstenar. Kommer vi sedan till cykelinfra utanför städerna så ligger Danmark fortfarande bra till, i alla fall längs större vägar, där det ofta går parallella cykelbanor. Sedan gillar absolut de fina näten av cykelrutter på landsbygden som jag upplevde bättre i Tyskland och Nederländerna än i Danmark, vilka tar dig en bit från trafiken.

Bästa trafikanterna?

Det är kanske naturligt att tro att danska bilförare, i och med de många cyklande danskarna, skulle vara de mest hänsynstagande? Men min upplevelse är snarast tvärtom. När jag cyklade på ”vanlig” landsväg i Danmark fick jag uppleva precis lika många vansinniga omkörningar som här hemma, eller i Tyskland för den delen. Hastighetsbegränsningar ignoreras totalt liksom avstånd i trafiken. I stället var det, med undantag för bilister på Costa Blanca, de spanska bilförarna som visade mest hänsyn.

Spansk skylt med hänvisning till artikel i vägförordning

Cykelturism

Bästa landet att cykelsemestra i då? Det är om möjligt en ännu svårare fråga att besvara. La Meuse á velo är fantastisk. Men det var Ravel också. Liksom Via Verde i Spanien och Pyttebanan i Sverige. Och Pyreneerna. Och…

Oavsett dock så kan jag sammanfatta lyckad både stads- och landsvägscykling med tre ord:

Infrastruktur

Infrastruktur

Infrastruktur

*De slutsatser och iakttagelser jag gör är personliga och gäller sträckan som jag cyklade. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Alea iacta est! Vägen till Spanien är klar.


Ni vet sagan om Mäster Skräddare som allt efter tiden gör sin kunds plagg allt mindre från en rock, till en tumme och ingenting? Lite så blev turplaneringen inför Spanien också. Fast tvärtom! De ursprungliga 3000 km har nu vuxit till dryga 3200 km och antalet höjdmeter till dryga 30000. Varför kanske ni undrar? Jo för att jag vill passa på att besöka ett par platser längs vägen.

Dels Mur de Hur, en klättring känd från vårklassikern Vallonska pilen. Dels Abbey de Notre Dame de Leffe som för ölälskare inte kräver någon närmare beskrivning, och även om själva bryggningen inte längre sker där är det en bra startpunkt för att sedan följa floden Maas (la Meuse, Mouze, Maos) vidare in i Frankrike. Sedan blir det fransk landsbygd innan Pyrenéerna och en liten sommarväg in i Andorra. Den skarpögde kan sedan se att jag tar en liten omväg i Spanien för att cykla i det område som ibland kallas spanska Lappland. En landsbygd med väldigt låg befolkningstäthet men spännande landskap och genuina byar.

Även om jag talat mig varm för min gamla Garmin etrex10, så har den sin begränsning i lagringsförmåga så det blev att städa den 75000 waypoints stora .gpxfilen för att den skulle få plats. Jag använde mig av gratisprogrammet GPS Track Editor, som jag tycker får jobbet gjort på ett bra sätt. 

Så nu är det cirka två veckor kvar till jag sticker. Hoppas att vårvärmen återkommer tills dess…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ramväska? Vad gafflar du om?


Tänkte avsluta väskgenomgången:

På framgaffeln har jag två Lug-Cage från Passport. De ger mig både möjligheten att ha drybag för packning men de håller även en 2 – 3 liters pet-flaska på plats för de riktigt varma dagarna. Sedan är det ramväskan. Efter att i flera år även där använt Blackburn Designs Outpost så skaffade jag till Fargon en måttbeställd väska från Bikebag.co.uk. Det finns många företag, små som stora, som erbjuder bespoke-ramväskor. Valet föll på Bikebag.co.uk för att de hade vid det tillfället kortast leveranstid.

Den skarpögde ser även att jag har ett flaskställ under ramen. På bilden med en verktygsflaska. Skönt att hålla tyngdpunkten låg, dessutom blir drickamunstycket så skitigt :-🤣



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*