Blogg

Det goda livet


 



Antal kommentarer: 8

LarsE

Kan bara hålla med, barn, cykel och ett underbart sommarväder. Oslagbar kombo


Krister Isaksson

LarsE, ja det är verkligen en njutning, att höra deras glädjetjut i nedförsbackarna när pappa lyckas få upp lite fart är berusande!


LarsE

En Dansk far berättade häromåret i en tidningsartikel att han varit på cykeltur i Köpenhamn, med sin 3-åriga dotter i barnsadeln fäst framför honom på ramen. I e dedförbacke så höll han igen farten lite, men dottern ropade: Kör staerkere far, kör staerkere!


Krister Isaksson

LarsE, underbar berättelse!


Ulrika

Fina du har! Mina borde va llika små men en tar studenten nu.. Ta vara på tiden!


Krister Isaksson

Ulrika, Tack! Helst skulle jag också var föräldraledig igen när de är 6 år, sedan igen när de är 10 osv osv. Skulle vara kul att under längre perioder kunna göra olika saker!


Thomas Egrelius

Hade min 2-åring med i barnstol bak på tandemcykeln när jag var pappaledig och jag med polaren tränade inför årets vätternrunda i höstas. Hon älskade det. Och fort ska det gå. 🙂


Krister Isaksson

Thomas, härligt!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Världsledande expert – bryt mot trafikreglerna, det är säkrast så!


 

I veckans lokaltidning Mitt i Söderort finns en artikel som handlar om att högerregeln efterlevs dåligt i Stockholm. Det känner jag verkligen igen när jag cyklar omkring, där är det många gånger störst som går först och som cyklist är man ju minst…

Men det är något helt annat som fångar mitt intresse i artikeln och det är Claes Tingvalls uttalande: ”Men om alla följer reglerna benhårt får vi ett väldigt farligt system.”


Tdningen mitti Söderort 20130521

Claes Tingvall är ju inte vem som helst utan trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket och en av världens ledande experter vad gäller trafiksäkerhet. Ni som frekvent läser min blogg känner igen delar av detta resonemang, regelefterlevnad är inte alltid detsamma som trafiksäkerhet. Jag får en mycket obehaglig påminnelse om högersvängande lastbilsförare och cyklister som finns sammanfattat i artikeln: Cyklister som följer reglerna straffas med döden

Detta är ju onekligen en helt annan inställning till trafiksäkerhet än vad t ex polisen och Motormännen uppvisar. Kanske skulle de gå på en specialanpassad utbildning arrangerad av Trafikverket så de kan rikta in sina insatser på verkligt trafiksäkerhetsarbete. Jag blir nyfiken på om det är några särskilda regler Claes Tingvall anser det är mer eller mindre lämpligt att bryta mot. Hur ser han t ex på cyklisters olika regelöverträdelser och ev. trafiksäkerhetsproblem? Kan det vara så att det är inte några trafiksäkerhetsproblem att cykla mot enkelriktat och att få cykla till höger vid rött? Och kanske skulle vi ändra på en del av ett uråldrigt och bilanpassat regelverk?

Claes, kan vi få ett svar?

 

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 12

Bruse Persson

Jag har blivit påkörd bakifrån några gånger av arga motorister när jag stannat för rött eller väjningsplikt.
Skulle vara intressant och se statistik på hur många cyklister som dödas eller skadas som cyklar mot rött -kontra de som följer reglerna.
Min spontana känsla att det är noll som skadas som cyklar mot rött. Krister, går det att få fram sån statistik? Skulle vara oerhört intressant.


Krister Isaksson

Bruse, ett forskningsprojekt för tex VTI. Bara för Trafikverket att öppna plånboken!


Tor Sandqvist

Störst-går-först-attityden är inte ovanlig, men just vad gäller om högerregeln är jag ofta med om ett omvänt problem. En överdrivet hänsynsfull bilist, som kommer från höger, stannar för mig för att jag sitter på en cykel. Så står vi i tio sekunder och väntar på varandra, tills båda bestämmer sig — samtidigt — för att ”OK, OK, då kör jag väl då!”


Krister Isaksson

Tor, underbara o oförargliga missförstånd!


Johannes Westlund

Missförstånd är inte helt ovanliga. Det är väl dock att föredra att två stannar framför att två smäller. Då är det bara att vara tydlig med vad man menar. Vinka lite, le lite. Brukar fungera ganska bra 🙂


Dmitri F

jag tycker att man ofta får företräde på cykeln i mindre korsningar faktiskt, ibland motvilligt dock. Oftast märker jag just det som artikeln pratar om att störst väg har företräde framför mindre vägar, oavsett högerregeln. Det gäller dock sällan stora fordon som lastbikar och bussar.


Nils Calmsund

Korsningar med högerreglen är för mig (som cyklist) samma sak som att alltid räkna med att inte bli framsläppt av ett fordon till vänster. Bilister ”ser” en helt enkelt inte och andra cyklister har tänker sällan att ”här gäller nog högerregeln” när de cyklar (t.ex. gäller detta på alla cykelbanor, eller hur?)
På många gator med högerregeln gäller dessutom ändå någon lokal, outtalad ”det här är nästan en huvudled”-regel istället vilket naturligtvis, för den oinvigde, innebär ökar risken för en krock. Och är man då inte omfamnad av plåt så sticker man inte gärna ut nosen och provar…
Omvänt är det förvånansvärt ofta som bilister, av någon outgrundlig anledning, stannar (ja nästan tvärnitar) för att släppa fram mig som cyklist in i en rondell eller ut på en huvudled fastän det är jag som har väjningsplikt (och tydligt visar genom att bromsa in att jag tänker följa den).


Jocke von Scheele

Det där med högerregeln är ett vanskligt kapitel. På min väg till jobbet passerar jag korsningen Döbelnsgatan/Frejgatan. Det är ganska många bilar som undviker Roslagstull genom att istället ta Sveavägen/Frejgatan. Dessutom, är min teori, kommer de just från en stor infart och ska inte till någon adress i närheten utan bara passera, vilket gör att de håller en högre fart än bilar annars gör på innerstadsgator. De upplever att de befinner sig på en genomfartsled.
Jag, som kommer på Döbelnskgatan, har företräde framför dessa bilar, men dels håller de som sagt hög fart, dels kör de på en något större gata, som dessutom är ”genomfartsled”, och dels är jag cykel. Det finns alltså inte på kartan att de skulle stanna frivilligt. Enda sättet att inte bli stående där, trots företräde, är att inte titta åt vänster. Visar man att man sett dem, tar de det som ett tecken på att man tänker stanna. Om man istället har huvudet riktat rakt fram, eller aningen åt höger, men sneglar åt vänster, så att det ser ut om om man inte ser dem, kan man få dem att stanna. Det är dock inte att lita på, det är därför man måste snegla väldigt noga, och inte köra ut i korsningen, utan bara så långt fram att det ser ut som om man ska göra det. Det får dem (oftast) att tvärbromsa, och, nästan utan undantag, gestikulera argt.
Jag funderar ibland på hur många av ”De där jävla cyklisterna har ju ingen utbildning i trafikregler utan kör bara som galningar” som mitt hävdande av högerregeln resulterar i. Ibland håller jag upp höger hand och mimar ”HÖGER” till dem, men jag tror det är få som fattar vinken.


Mats Nilson

En kommentar om ”döda vinkeln” Har vid flera tillfällen sett andra cyklister som cyklar om lastbilar i rörelse/sväng mm med högerblinker som väntar in gående. Detta beteende är så jävla korkat eftersom chauffören har full uppmärksamhet på de gående. Att då ändå köra om på insidan (förbjudet) och tro att det skall gå vägen är tyvärr alltför vanligt.
Så till ämnet trafiksäkerhet och Tingvall – med måttot ”ju farligare desto säkrare”?
Herr ”Tingsvammels” litanor visar med all önskvärd tydlighet att människan saknar förmåga till helhetssyn såväl som vetanskaplighet. Att han kan titulera sig professor (adjungerad) i trafiksäkerhet är underbart. Ta alla landsvägar som på hans inrådan fått avbärarräcken på båda sidor, alldeles för tätt inpå för att cyklister och fotgängare inte skall riskera livet!
Hr. Tingsvammel tyckar att man ”inte borde cykla på sådana vägar” – jaså…
…och när det inte finns andra vägar då?
Om trafikosäkerhetsverket för en gångs skull använder fotgängarperspektivet blir det livsfarligt för alla andra. Om någon cyklat eller åkt bil på Vaxholmsvägen förbi korsningen vid Svinningevägen har man kanske noterat de helt livsfarliga refuger som tvingar ut cyklister ut i vägbanan! Hur fan tänker man. Visserligen är det ”bara” 70, men det går ofta 90. Inga skyltar som varnar för avsmalnande vägbana!
Man löser ett problem och skapar många nya…


Krister Isaksson

Mats, har du läst detta? http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/mer-om-cyklingsutredningen.htm


Mats Nilson

Tack för länken.
Artikeln är bra, och jag håller fullständigt med dig. Dilemmat är hur lyfter man frågan? Problemet är kanse inte bara i planeringsstadiet, utan även i utförarledet, dvs de entrprenörer som utför alla s.k. säkerhetshöjande åtgärder. Jag har försökt få gehör för någon form av samsyn och f.f.a klara regler för hur man t.ex bygger trafiksäkra vägräcken m.m. på Folksams trafiksäkerhetsblogg, men det verkar vara fel forum. Dagens vägbyggare verkar lida av någon form av bokstavskombination dör man gödslar med skyltar och stolpar utan någon förståelse för synlighet och säkerhet i samband med flera trafikslag. (exempelvis siktlinjer till signaler där fri sikt enbart finns från en lastbilshytt!) Hoppas att ni har satt någonting i rörelse som kan leda till synliga resultat..
Lycka till


Krister Isaksson

Mats, tack!. Det som är mycket sorgligt är att det finns bra och tydliga riktlinjer för detta i utformningshandböckerna Vägar och Gators utformning (VGU) och GCM-Handboken. Handböcker framtagna av Trafikverket och SKL, råd och riktlinjer som man på alla stadier väljer att INTE följa. Priset för detta får vi trafikanter betala…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Det blir ingen Förbifart Stockholm


 

Ni hörde det här först!

Är det beslutat, är det fakta? Nej så är det icke utan det är vad jag känner i hela kroppen och då kommer det att bli så! Jag har ju skrivit ett antal inlägg och kommenterat denna kvarleva från trafikdinosauriernas tid och idag sammanfattar Patrik Kronqvist detta mycket väl i en ledare i Expressen där han uttrycker det så här: ”Som en zombie som vägrar att dö stapplar dock projekt Kungshattsleden vidare, nu något uppsminkad och med det nya namnet Förbifart Stockholm.” Och precis som dinosaurierna dog ut kommer även Förbilfarten dö. Nu handlar det mer om hur man politiskt ska klara av att tråckla sig ur detta elände.

Så detta är spiken i kistan för Förbifarten och förhoppningsvis kan vi inom kort se insatser som leder till mer hållbara, effektiva och samhällsekonomiskt lönsamma projekt. Exempelvis omfattande satsningar på bra och högkvalitativ cykelinfrastruktur i hela länet!

Framtiden är här!

 

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 13

Cornelis Harders

Tror precis som du att den inte blir byggd! Har alldrig tyckt att det är en vettig investering.


Krister Isaksson

Cornelis, då håller vi tummarna och hoppas att vi kan snart kan se en modern stad växa fram. En stad som fokuserar på gång, cykel och kollektivtrafik för att förflytta många människor.


Jonas Th

Den var inte ens modern under juraperioden.


Krister Isaksson

Jonas Th, men så här skriver ju Gunnar Malm, GD på Trafikverket: ”Vi bidrar till samhällsutvecklingen. Alla kommer fram smidigt, grönt och tryggt.” Så då måste väl Förbilfarten vara modern och GRÖN!


Jocke von Scheele

Jag hoppas innerligt att du har rätt! Jag känner, allteftersom planerna på den blir alltmer konkreta, hur illa jag tycker om hela projektet. Inte bara för att den är omodern och uråldrig utan för att den medför en dålig stadsbildning, med Stockholm utspritt glest, så bilen blir ett nödvändigt transportmedel.
En av de saker jag tycker allra sämst om är att Alliansen (som jag i övrigt tycker gjort mycket bra saker) passade på att kidnappa alla trängselskatter till denna biltrafikgenererande gökunge. Så kortslöt man på ett elegant sätt alla positiva effekter med trängselskatten. Den här frågan har seglat upp som en av de allra viktigaste politiska frågorna för mig och kommer väga mycket tungt när jag lägger min röst i nästa val. Jag skulle nästan kunna rösta på SD om det innebar att vi slapp skiten. Nästan.


Krister Isaksson

Jocke, visst har jag rätt! 😉 Nä skämt o sido så återstår det en hel del innan vi kan se detta uråldriga projekt begravt. Ett projekt som bara befäster o förstärker befintligt transportsystem. Vi som inte vill se denna utveckling får försöka med de medel som finns att stoppa det och visa på de alternativ som faktiskt finns.


Johan

Kan du ge en oinvigd en snabb beskrivning av vad förbifart Stockholm är och vad det är som är dåligt?


Krister Isaksson

Johan, nej det kan jag inte, läs mina relaterade inlägg och om Förbifarten på bla Trafikverkets hemsida.


Johannes Westlund

Jag kan ge en snabbsummering till Johan:
Förbifarten är planerad att bli världens längsta sexfiliga motorväg i tunnel, i volym man spränger bort enbart trumfad av tunneln under engelska kanalen. Detta gigantiska betongmonument marknadsförs som en led för trafik som ska förbi Stockholm, en trafikvolym på cirka 200 fordon per dygn. Den verkliga avsikten är att möjliggöra gles perifier bilberoende exploatering; dvs villamattor, industrienklaver och externhandelsområden. Redan här ser man enkelt varför cyklister normalt inte brukar gilla satsningen…


Dmitri F

Johan, yimby har en mycket bra artikel om ”förbifarten”:
http://www.yimby.se/2012/12/tunnelseende_1346.html


Jocke von Scheele

Dmitri: Tack för länken! Jag har läst om detta tidigare, men inte lika utförligt. Det framstår ju som att de som planerat hela historien inte är de vassaste knivarna i lådan – särskilt med tanke på att man först drar tunneln i en krok, eftersom den ska upp till ytan i mitten för att inte bli för lång, av säkerhetsskäl. Sen kommer man på att den ska gå i tunnel hela vägen – och då är den långa kroken ändå kvar, trots att tunneln då bli ännu längre. ”Oj, tänkte inte på det”.


Cornelis Harders

Enligt en artikel på Res- och trafikforum så har Stefan Löfven (S) sagt att han vill bryta upp den nuvarande finansieringslösning för Förbifarten. Tydligen så vill han att trängselskattepengar inte går till finansiering av Förbifarten. Iom detta finns ingen finansieringen av Förbifarten vid maktskifte i 2014.
Kolla hemsidan: http://www.rt-forum.com
Det finns hopp!


Krister Isaksson

Cornelis, tack för info o min känsla blir bara starkare o starkare… 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Låt oss drömma lite…


 

Några härliga teckningar av tecknaren Andy Singer. Så här kan vi också se på världen och drömma…




 




 

 

Det går också att uttrycka det med ord. Till exempel som Patrik Kronqvist i Expressen:

”I en tid av klimathot, bilköer och överfull kollektivtrafik är det absurt att vi fortfarande främst diskuterar cyklister som ett trafikproblem.

I själva verket är de lösningen.”

 

Andreas, tack för tipset!

 

Relaterade inlägg:

Ni kan också följa mig på Twitter!

 

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blir det världsklass eller världskass?


 

Livet blir ju lite annorlunda när man är föräldraledig, många promenader och cykelturer, många ensamma stunder med bara barnen. Jag går och tänker en hel del under dessa stunder och observerar en hel del som jag kanske inte lika ofta lägger märke till under andra förhållanden. Här ett liten betraktelse och fundering från min nya tillvaro:


Här gräver vi i gatan! På väg mot världsklass…

När jag och dottern var ute på en runda kom vi fram till ett större ledningsarbete i söderort här i Stockholm. Stora delar av gatan var uppgrävd, gångbanan uppgrävd på ena sidan och biltrafiken förflyttad i ett körfält upp på den andra gångbana som finns kvar och biltrafiken regleras med skyttelsignal. Inga större problem egentligen om det inte vore för att den tillfälliga gångbanan som skapats består av en lång sträcka med grov gruskross som är mycket ojämn, både i höjd- och sidled. Man har alltså medvetet valt att inte asfaltera den tillfälliga gångbanan. Jag stötte på en dam i permobil som försiktigt kom åkande i det kvarvarande körfältet, hon fick möte och tvingades in till sidan innan hon kunde fortsätta. Jag frågade henne om hon normalt använde körbanan och hon svarade självklart inte men som gångbanan nu var kunde hon inte ta sig fram på annat sätt.


Tvingas använda körbanan då den tillfälliga gångbanan inte går att använda med permobil. Observera att utspetsningen av kantstenen på körbanan är tämligen jämn och utförd med asfalt, den tillfälliga gångbanan till vänster i bilden är grusad.


Dåligt och ojämt underlag, ibland smalt, ibland bredare, ingen bärighet i kanterna, byggmaterial där man ska gå…


Inte heller här vid det tillfälliga övergångsstället/cykelöverfarten används asfalt utan utspetsningen för gående, funktionshindrade och cyklister görs med grus

Hela situationen fick mig att tänka efter. Under 12 år har Stockholms stad arbetat med att tillgänglighetsanpassa den fysiska utemiljön så att människor med funktionshinder enklare och tryggare skulle kunna förflytta sig i staden. Målet med arbetet var att bli världens mest tillgängliga huvudstad (hur man nu mäter det?). Arbetet pågick fram till år 2010 och årligen investerades runt 100 miljoner kronor. Tillgänglighetsarbetet ska nu genomsyra och vara en del av den vardagliga verksamheten. Detta får mig osökt att tänka på stadens cykelarbete, där man sedan något år tillbaka går ut och säger att man ska bli en cykelstad i världsklass, att man på sikt ska konkurrera med Amsterdam och Köpenhamn.

Så om det då ser ut så här efter 12-års arbete med att tillgänglighetsanpassa staden för funktionshindrade och bli världens bästa på det, hur lång tid kommer det att ta att bli en cykelstad i världsklass? Är det motsvarande nivå vi kan förvänta oss om 12 år vad gäller cykel? Förhållandena för gående på denna arbetsplats är urusla, har man en funktionsnedsättning blir det ännu värre. Och detta arbete är stadens eget, här kan man inte skylla ifrån sig på någon annan utan här har man full insyn och rådighet i hur arbetet drivs och platsen ser ut. Se på bilderna, självklart har man använt asfalt och inte gruskross när man spetsat ut kantstenen för biltrafiken. Men där man ska gå, där människor med handikapp, rullator, synskador, barnvagnar osv. ska röra sig är förhållandena urusla. Detta trots omfattande interna och externa utbildningsinsatser, handböcker, politiska beslut och uttalade mål om världsklass. Till saken hör också att staden har sedan 2010 en ny översiktsplan med rubriken Promenadstaden.

Och sen börjar det helt plötslig dyka upp cyklister på den tillfälliga gångbanan. Ve o fasa, såna där framfusiga cyklister som struntar i trafikreglerna och cyklar på den sk gångbanan, fy skäms på er! Hoppas att det inte ligger en ”motorman” eller polis i buskarna och spanar!

 
En liten cyklist


En lite större cyklist på en smal spång som inte kan hantera en permobil


Så ytterligare en cyklist…

Och här är förklaringen till varför det cyklas på den tillfälliga gångbanan: Cyklisterna är instängda av vägarbetet! Så för att ta sig till/från denna cykelbana måste man cykla på gångbanan. Visst, man kan ju kliva av och leda cykeln eller så går det ju alltid att lyfta cykeln över betonghindret och hoppa över i cykelcrosstil. Men för oss vanliga cyklister frestar det på att vara en laglydig cyklist när man återkommande behandlas som en leksakstrafikant.


Den instängda cykelbanan. Trafikslag på undantag…


Inte helt lätt att forcera betonghindret, får bli cykling på gångbanan

Det är uppenbarligen inte lätt att åstadkomma större förändringar i kommunala förvaltningar. Arbetet med att försöka förändra och förbättra för cykel i Stockholm är inte något nytt. I slutet av 90- och början av 2000-talet drev Stockholmspartiet hårt och framgångsrikt arbetet med att förbättra för cykeltrafik i staden, detta arbete togs sedan till viss del över av Miljöpartiet för att nu främst drivas av Centern. Trots detta så ser vi i grunden mycket små framsteg och förändringar. För att citera forskaren Martin Emanuel: ”Dagens cykelplanerare kämpar ännu med ett arv från 1950- och 1960-talen. Trots den uppvärdering cykeln fått i policydokument, möter den som vill skapa bättre förhållanden för cykeltrafiken stora svårigheter. Svenska cykelplanerare ondgör sig över låg medelstilldelning, dåligt utvecklade planeringsverktyg och cykelplaneringens svaga position inom den övergripande planeringen.” Martin Emanuel fortsätter nu sin forskning om cykelplanering och dess roll i Stockholms trafiksystem och denna gång handlar det om tidsperioden 1980 till nutid. Det ska bli mycket spännande att se vad hans arbete kommer fram till.

 

Så vad tror ni, blir det en cykelstad i världsklass eller kommer den förbli världskass?

Relaterade inlägg:

 

 Ni kan också följa mig på Twitter


Antal kommentarer: 16

Lotta

Min enda kommentar är att dina texter borde vara obligatorisk läsning för stadens tjänstemän, stadsplanerare, trafikkontorister och allt vad de månne heta.
Tack för att du gnetar på och synliggör cyklisten som medtrafikant, varken mer eller mindre.


Krister Isaksson

Lotta, Tack själv, det var mycket vänliga ord! Och vem vet, kanske en hel del av dem du räknar upp läser min blogg!? Fast en del vill ju inte förändra…


Arne B

Tack Krister, du synliggör det vi cyklister ser varje dag. Vi är gummitrafikanter, vi får det utrymme som blir över när bilarna fått sitt och fotgängarna fått sin grusade sträng. Vid temporära arbeten oftast inget. Titta på ombyggnaden vid Strömkajen. En betongsugga! Tackar, tackar!
Kontaktar man kommunen blir resultatet oftast en axelryckning och ett urskuldande ”Det finns tyvärr inget utrymme”. Jag skulle vilja omformulera detta till: ”Vi orkade inte bry oss”. Motormän är mycket argare.


Krister Isaksson

Arne B, Tack! Ja det är märkligt att det nästan alltid blir mer eller mindre dåligt. Jag stannade och pratade med de som utför arbetet på platsen och precis som jag misstänkte så har de fått direktiv från sin beställare (Exploateringskontoret Stockholms Stad) att inte asfaltera gångbanan. Anses kosta för mycket… Dock hade de gärna gjort det för det underlättar såväl för dem (skötsel/underhåll/snöröjning osv) som för dem som går. Så här har du svart på vitt, Exploateringskontoret låter pengar styra och inte några fina ord i styrdokument och visioner.


Jocke

Eftersom detta till stora delar är en attitydfråga hos tjänstemän så tror jag tyvärr inte situationen förbättras på något dramatiskt sätt på kort sikt. När man pratar om att förändra attityder så är tidsmåttet oftast generationer, inte år.
En detalj jag blev lite nyfiken på: När du stannade och pratade med dem som utför arbete på platsen, hade du då en cykel eller barnvagn med dig? Min fördomsfulla gissning är att även anläggningsarbetare ser med andra ögon på barnvagnars behov än cyklisters.


Krister Isaksson

Jocke, cykel o cykelkärra!
Jag har nog genom åren träffat på alla möjliga inställningar. Finns det bara lite tid för samtal och man är tydlig med problemen så är de flesta enl min erfarenhet vettiga och förstående. Dock är många mycket begränsade av sina uppdrag och har litet handlingsutrymme, tid o pengar styr…
Sen finns det självklart korkskallar och mängder av fördomar här precis som på många andra håll och att ändra på dem samt attityder är nog som du skriver ett tidsödande arbete…


Erik Johansson

Jocke: själv hade jag lådcykel med barn när jag navigerade denna totalmiss i planeringsarbete. Lite osäker på hur det påverkar anläggningsarbetare, kanske syns man bättre med barn.
Jag har åkte förbi Pepparvägen 3 ggr under detta arbete och det har aldrig varit så bra som Krister visar i sina bilder, jag undrar varför man inte lägger ihop dessa typer av arbeten med omdaning av gatan. Det är väl för knepigt rent logistiskt.


Krister Isaksson

Erik, det är mycket utmanande att göra omfattande ledningsarbeten (djupa schackter + sprängning) och samtidigt genomföra omdaning av gatan. Här ska ju även hus byggas.Så viss turordning krävs. Därmed inte sagt att det behöver vara skit för gående och cyklister under tiden. Bara att ställa krav. Hade ju gått utmärkt att lägga upp gångbanan en bit upp i grönområdet när arbetet startade, asfalterat den o sedan kunde den ligga där under stora delar av arbetet – snacka om att spara pengar om man bara använder sina hjärnceller lite mer än man brukar…


Dmitri F

Jag fastnade vid uttrycket ”på väg mot ett Stockholm i världsklass”.
Jag får känslan av att så länge man är på väg, så är det ok att man är världskass.
Svaret från politiker och tjänstemän kan tänkas låta såhär: Det kommer ju *bli* världsklass. En vacker dag. Lovar. Vi är ju ”på väg” dit! Så står det till och med på skylten!
Lite som när Ulla Hamilton tyckte att det var tråkigt med alla klagande cyklister trots 1Mkr investeringar (som vid tidpunkten hade varken budgeterats, planerats eller redovisats, men det är detaljer det!).
Men när är man framme då?!
Blir det en stor folkfest någon gång 1:a April 2094?
– ”Nu är Stockholm en stad i världsklass!” (and they lived happily ever after)


Krister Isaksson

Dmitri F, underbar reflektion!


Johannes Westlund

Det är lite märkligt det här med dels hur man hanterar cyklister och dels hur cyklister reagerar på vägarbeten. Det är vanligt att cyklister inte hanteras alls, eller mycket bristfälligt (omdirigeringar ut i ingenstans, ”för din egen säkerhet, led cykeln”, extrema omvägar osv). Resultatet blir ofta att cyklister väljer gångbanan om sådan finns. Som fordonsförare borde man tänka ”hm… här finns ingen cykelväg… då får jag ta bilvägen”. Men så tänker väldigt få. Jag försöker själv lägga om mitt tankesätt och välja bilvägen. Det är inte vad som känns naturligt att göra.
Detta säger antingen att GC-planeringen gör att cyklister upplever sig som mer av gångtrafikanter än fordonsförare eller att bilar, och i förlängningen motorfordon, så aggressivt hävdar revir att inga andra fordonsförare vågar vara där, på den väg där de enligt lag har rätt att vara (när det inte finns någon cykelbana). Antagligen är svaret en kombination av de två.
Men cyklister löser alltid situationerna och tar sig fram på något sätt. Kanske inte rätt sätt, eller ett bra sätt, men de tar sig fram relativt väl. Det som verkligen var nedslående var hur handikappade, dvs *svaga grupper* lämnades åt sitt öde. Det är i min värld inte speciellt fantastiskt att ge fingret åt vuxna fullt friska, men att sparka på de som redan ligger ner… Det hade inte skadat om de fick prova på att bryta ett ben eller något liknande och försöka ta sig fram. Kanske borde bli standardpraxis, att de som godkänner TA-planer själva måste åka ut och ta sig igenom vägarbetet med
a) cykel
b) rullator
c) permobil
d) vanlig rullstol
e) på kryckor
Det hade nog givit visst perspektiv. Man måste ju inte bryta benen på dem i så fall heller.


Krister Isaksson

Johannes, verkligen ett intressant resonemang du för ang.cyklister o vägarbeten.
När det sedan gäller funktionshindrade så är det så tragiskt att mängder av tjänstemän (inkl jag själv) har genomgått ”insikstutbildning” för att få en bättre förståelse för dessa gruppers funktionshinder. Utbildningen innebar bl. a att ta sig fram med rullstol i staden samt att förflytta sig i staden med ögonbindel och käpp. En mycket svår och utmanande uppgift kan jag tala om. Och detta gjorde vi i ordinarie miljö, inte vid ett vägarbete då förutsättningarna många gånger förändras fullständigt som vi kan se i detta och andra inlägg jag gjort.
Det är som du säger, nedslående…


Martin H

Skicka bilderna till DO och frågor om de kan diskutera med Stockholms stad. Det du visar övanpå är bökig / jobbig / irreterande för vi som cyklar, men att tvinga rullstolsburna ut i trafik är oacceptabel. Jag misstänker att det är en enkel fall av tjänstemän som har inte tänkte ut, men hot om juridiska åtgärda är ofta ett bra sätt att tvinga fram en checklista där det står ’vi måste tänka på…’ innan man bestämma sig att spara lite pengar.


Arne B

Johannes kommentar är som en glödhet projektil av klarsynthet – rakt i de ansvarigas knä.
Man kan ju tänka annorlunda. Led biltrafiken i ytterkant, på den grusade delen. Eller låt bilarna ta ena halvan med alternerande enkelvägstrafik, och övriga den andra delen.
Enklast är naturligtvis att vara slarvig och oengagerad i sitt arbete. Och sedan skylla på pengabrist. Så länge motormännen prioriteras kommer ingen få sparken.


Christer Holmström

Tyvärr finns det nog rätt mycket ”bilisttänk” på gatu- och trafikkontoren i landet samt statliga Trafikverket. I vintras var gång- och cykeltunneln under Folkungagatan på Söder i Stockholm avstängd under tre månader pga ledningsarbeten, varvid fotgängare och cyklister hänvisades till en tidsödande omväg. Jag ringde då till trafikkontoret i Stockholm och föreslog att man skulle inrätta ett tillfälligt övergångsställe mellan in- och utgående busshållplats ”Londonviadukten”. Men se det var inte aktuellt, då skulle bilisterna få ytterligare ett trafikljus att behöva stanna vid!


Krister Isaksson

Christer, Ja visst är det så. Trots alla fina ord i olika styrdokument så kör förvaltningarna på mer eller mindre som vanligt. Just på denna plats skulle det behövas en passage också i vanliga fall. Det är mängder av bussresenärer som springer rätt över gatan till/från hållplatserna. Men icke sa nicke, gå omvägar så biltrafiken inte störs mer än nödvändigt…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Att följa trafikregler


 

Det har ju senaste tiden varit en del media, kommentarer, bloggar, tweets osv. om trafikövervakning och regelöverträdelser. Polisens olika insatser ifrågasätts och hyllas, den ena trafikantgruppen pekar ut den andra som den värsta förrövaren osv. osv. Cyklistbloggen har gjort ett omfattande arbete på området.

Jag blir i olika sammanhang ofta klassad som ”cyklist”, något märkligt tycker jag. Själv ser jag mig som en multitrafikant som förflyttar mig på många olika sätt:

  • Jag cyklar ca 800-1000 mil/år
  • Jag kör bil ca 500 mil/år
  • Jag går massor
  • Jag åker en hel del tåg (särskilt i tjänsten)
  • Jag åker kollektivtrafik
  • Jag åker en del båt
  • Jag flyger sällan

När det sedan gäller hur jag som trafikant följer trafikreglerna så får jag nog konstatera att det brister både när jag går, cyklar och kör bil. Så nu är det dags för lite självrannsakan. Så här ser mina mest frekventa regelöverträdelser ut som trafikant:

  • Jag går ofta, mycket ofta, mot röd gubbe. Så fort det finns en lucka och jag bedömer att det är säkert går jag


Går ofta mot röd gubbe! Foto: Uddenhäxan

  • När jag cyklar händer det att jag cyklar mot rött. Det är främst när jag cyklar i körbanan och i lågtrafik och detektorerna inte känner av cykeln, mitt alternativ skulle vara att vänta på att en bil ska komma för att det ska bli grönt – not. T ex detektorerna på Långholmsgatan som jag felanmält flera gånger i över två års tid. Andra situationer är när cykelsignaler saknar detektorer och det är ingen annan trafik i korsningen
  • Ibland cyklar jag korta sträckor mot enkelriktat
  • Det händer att jag cyklar korta sträckor på gångbanor, exempelvis vid vägarbeten, när det ligger stora snöhögar på cykelbanan eller för att ta mig fram sista biten till målpunkten


Vid dessa tillfällen händer det att jag cyklar på gångbanan. Foto: Pär Båge

  • Som bilist så kör jag för fort. Jag kör bil främst i lågtrafik och då när jag färdas på 70-vägar och vägar med ännu högre hastighetsgränser är det vanligt att jag kör för fort

 

Vilken av dessa regelöverträdelser är ur trafiksäkerhetssynpunkt värst? I min värld är det hastighetsöverträdelserna när jag kör bil. Det finns också en negativ miljöaspekt av fortkörning.

Så här fungerar jag. Hur fungerar ni?

 

Relaterade inlägg:

 

 


Antal kommentarer: 5

Henrik Ahlen

Just så, bra skrivet!
Jag tror att upprördheten från bilister över cyklisters rödljuskörande bottnar i avundsjuka, dom sitter där i sina bilar och ser cyklister köra förbi.
Men en viktig skillnad är att om en bil kör mot rött är det en risk, fara för alla i korsningen. En cyklist som kör höger mot rött i en lågtrafikerad korsning innebär ingen risk alls för någon. Precis som för fotgängare måste man ju alltså göra riskbedömning.


Krister Isaksson

Henrik, Tack! Det råder ju i stort sett motsvarande situationer idag vid korsningar, gående som har grönt samtidigt som bilister kan svänga höger eller där ett reglerat övergångsställe övergår till ett oreglerat vid . Vi har så svårt att tänka nytt, tänka om. Särskilt när det gäller trefiksignaler…


Nils Calmsund

Det är både svårt och vanskligt att väga olika regelbrott mot varandra; en rödljuskörning som cyklisten kanske tycker är harmlös kan upplevas som farlig av en gångtrafikant (som cyklisten kanske inte såg och) som precis var på väg att gå för grön gubbe. Och vilka förlorar mest på det?
Om en bilist hade tyckt det nog var OK att köra mot rött vid ett trafikljus för att denne inte såg någon korsande trafik men inte hade upptäckt en cyklist som var på väg in i korsningen med grönt ljus, hade inte det upplevts som väldigt otrevligt även om bilisten hade bromsat in och undvikit olycka?
Samtidigt är trafikljus något som kommit till för att reglera bilismens framkomlighet samt i någon mening garantera att andra trafikanter får möjlighet att säkert korsa (bil)vägen vilket återigen för oss tillbaka till förra stycket. För på hur många cykelbanor krävs det trafikljus i korsningarna för att hantera trafikflödet?
Dessutom är det som du skriver att man vid för många tillfällen är det lagliga alternativet antingen är att vänta eller leda cykeln genom korsningen vilket jag tror minskar respekten för just trafikljus hos cyklister. Liksom att man nästan alltid måste trycka på en knapp för att få grönt och komma över när man kommer på cykelbana och ska korsa en väg; det är inte så det ska vara.
När det gäller att cykla på trottar/gångbana så spelar det ju egentligen ingen roll hur försiktigt man tar det så länge motparten upplever det som obehagligt eller rent av hotfullt. Ponera t.ex. att bilister började köra på cykelbanan bara för att det bilvägen var avstängd eller att det stod något tillfälligt hinder i vägen. Då skulle man som cyklist bli rätt förbannad eller hur? Men kanske om man skrev om lagtexten så att gångbana/trottoar var mer som ”gångfartsområde” där cyklar också fick färdas i gångfart men med väjningsplikt mot all gångtrafik (lite som skateboard/inlines fungerar).
Och vad gäller fortkörningar (med alla fordonslag) så tror jag att föraren ofta tänker att det är det är en egenrisk man tar (att ens egna skador vid ev krock blir större) och så mycket inte att man lika mycket utsätter andra för fara.


Krister Isaksson

Nils, tack för din utförliga kommentar. Den visar tydligt hur yrkesskadad jag är!


Sommarcyklist

Det händer att jag cyklar mot röd gubbe där cykelvägen korsar allmän väg och det varken finns något trafikljus för cyklar eller tilläggsskylt ”Gäller även cyklar” (eller hur den brukar vara formulerad) när trafiken är obefintlig (vilken den brukar vara kvart i sex på morgonen). Har även cyklat mot röd cykelsignal när den vägrat slå om till grönt trots knapptryckningar och att biltrafiken fått grönt ett par tre gånger.
Fotgängarsidan av den vita linjen cyklar jag på när fotgängarna blockerar cyklistsidan och fortsätter med det även när man plingat. Eller när det står en bil, reklamskylt, betongsugga, container eller motsvarande på cykelbanan. Eller när den grävts upp. OCH när gångbanan ifråga är fri från fotgängare. När man gräver upp eller renoverar bilväg brukar man ju ofta leda om biltrafiken till cykelbana/trottoar (t.ex. när man renoverade halva Spångaviadukten togs hela cykelbanan och en bit av trottoaren över av biltrafiken).
Från ett fotgängarperspektiv är å andra sidan cyklistsynpunkten att eftersom ingen riskerar att bli skadad eller dö om man cyklar mot rött (& svängen höger) eller på en trottoar så är det inte ett problemen aning trångsynt: Igår höll en födelsedag bli tårtlös då en brevbärare av det grönklädda slaget kom i hög fart på trottoaren; jag har fått en skiva foamboard påcyklad & skadad utan så mycket som ett ”f’låt” och matkassen påcyklad ett antal gånger på samma trottoar; och skulle någon cykla på de radiostyrda modeller jag transporterar som fotgängare, skulle många månaders möda och en hel del tusenlappar gå upp i rök (och, nej, eftersom de börjat som en idé i min skalle går det inte bara att köpa en ny i närmsta hobbyaffär). Ingen anledning att besöka akuten, men vissa vägar (gångvägar!) går man inte gärna, speciellt inte om man bär på något ömtåligt). Och efter några sådana incidenter tycker man antagligen djävligt illa om cyklister – även om man själv cyklar.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*