Det går verkligen att förändra!


För snart 2 år sedan var jag och en kollega i Jönköping. Vi var inbjudna för att hålla föredrag och en workshop om hur man kan arbeta för ökad och säker cykling. Vi träffade tjänstemän på förvaltningarna och senare på kvällen var det en träff med allmänheten – en mycket trevlig och givande sammankomst. 

En av punkterna jag tog upp under dagen var vikten av bra drift och underhåll av cykelvägarna. Särskilt tryckte jag på vinterväghållning och då sopsaltning.


Bild från min presentation i Jönköping

Ansvariga på förvaltningen var lite reserverade och tveksamma till sopsaltning men bland annat genom mycket hängivet och initierat arbete från delar av allmänheten startade en försöksperiod med sopsaltning i Jönköping. Och nu har vi resultatet av försöket:

Artikel i Jnytt

Bra jobbat alla ni i Jönköping! Detta visar att engagemang, fakta och kunskap kan leda till förändring och förbättring. Själv känner jag mig stolt över att ha varit med på ett litet hörn till denna utveckling.

 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 5

Claus

Sopsaltaren verkar populär, men när får vi se sopsandaren eller plogsandaren? Ett av de största problemen är dålig snöröjning, snö blir liggande kvar antigen därför att det kommer lite snö efter röjningen eller för att man inte skrapar ordentligt med plogen.
Samtidigt ser man maskinerna som sandar oftast kör med en sandspridare (förlåt bergskrosspridare) bak och en plog i luften fram. Den snö som ligger kvar slukar stora mängder sand, speciellt vid växlande tö och frost och den leder till farliga isspår som ökar risken för att köra omkull.
Om man kunde få dem att skrapa cykelbanan ordentligt samtidigt med att de sandar skulle man få säkrare cykelvägar, spara in på kostnaderna för bergskross och kostnaderna för att sopa upp det efter vintern.


Arne B

@Claus:
Sand eller stenkross är riktigt dåligt som halkbekämpning på framför allt cykelbanor. Antingen trycks det ner i snön eller så ligger det löst ovanpå underlaget. Yttrycket rullgrus har inte uppkommit av en slump. Halkan är viktigast att bekämpa i kurvor, och om det ligger rullgrus där är risken större att ramla än om inget rullgrus fanns. Sand och grus binder också fukt, vilket gör att underlaget gärna återfryser vid växlande temperaturer.
Eftersom sopningen sätts igång alldeles för sent – ofta andra halvan av april – blir konsekvensen att underlaget är opålitligt långt in i maj, ibland även in i juni.
Jag skulle helst se plogning med efterföljande sopsaltning. ”Sandning” är en metod för halkbekämpning som passerat bäst-före-datum för länge sedan. Jag hoppas att Sveriges kommuner kan ta till sig de påvisade fördelarna med sopsaltning. Det skulle leda till stora besparingar ekonomiskt och miljömässigt. Dammet på våren är inte att leka med.


Claus

@Arne B
Jag håller med om problemen med grus, i tillägg kommer att det oftast är bergkross/stenflis som skär sönder däcken. ”Plogsandaren” som jag föreslår kunde vara ett sätt att minska det omättliga behovet av bergkross när det hela tiden sjunker ner i snö eller is som tinar och fryser. Plogsandaren är ju bara att använda båda ändarna på maskinen samtidigt och kan därmed realiseras direkt med endast en skrivning i en arbetsinstruktion.
Min erfarenhet är att många smådelar på cyklarna rostar lätt, har du någon erfarenhet av hur sopsaltning påverkar rost på cyklar? Från biltrafiken är man ju van med att salt = rost


Erik

Det är stört att Trafikverket är då emot sopsaltning. Umeå kommun sopsaltar delar av cykelvägarna och jag passerar dom, men där jag cyklar är det Trafikverket som är väghållare och deras ”lösning” fungerar verkligen inte.


Arne B

@Claus
Problemet med plogning jämfört med sopning, är att plogningen mycket sällan gör cykelbanorna snörena. I verkligheten körs plogbladet strax ovanför asfalten och resultatet blir cykelbanor med packad snö – som direkt strös med stenkross utan någon större effekt. Den packade snön blir till is när vädret växlar mellan tö och frysgrader. Stenkrossen sjunker ner i isen och gör ingen nytta. Isen på trottoarer och cykelbanor är den som försvinner sist i trafikmiljön. Kvar blir rullgrus som får ligga i 2-3 månader. Fullständigt vansinnigt!
Salt förekommer i trafikmiljön även om sopsaltning inte görs. På mindre vägar i förorterna, drar bilar in salt och bildar en sorglig slush.
Det är möjligt att vissa delar på cyklar rostar mer i och med sopsaltning, men problemet är lätt att överse tack vare fördelarna. Dessutom ger vårens grus ett betydande slitage.
Totalt sett är jag övertygad om att sopsaltning ger stora vinster för vintercyklister. Halkolyckor lär minska ordentligt, men den stora vinsten blir fler cyklister!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vad stoppar en cyklist?


Om du ger din cykel lite kärlek och omtanke då och då. Har med reservslang, pump, kedjebrytare och ett litet multiverktyg på dina cykelturer så rullar du nästan i oändlighet – inget stoppar dig.

Väljer du bil eller kollektivtrafik i huvudstaden så ser tillförlitligheten och friheten inte lika bra ut…












 

Just den överlägsna tillförlitligheten och friheten som cykeln ger är några av anledningarna till att jag cykelpendlar i ur och skur. 


Morgonpendling till jobbet. Is i skägget efter cykelturen i 16,2 minusgrader. 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 10

Anders J

Snyggt jobbat.
Själv har jag lite av motsatt problem. Får förlita mig på bussen så fort det är minusgrader. Anledningen? Jag får inte upp mitt cykellås! Tydligen är det så konstruerat att viktiga rörliga delar sitter så långt ifrån de öppningar man kommer åt att 5-56 och likande paniklösningar inte går att använda för att lösa upp det inom rimlig tid. Hade så sent som förra veckan låset inne över natten så att vattnet skulle torka ut, vräkte på ordentligt med olja & fett. Var inte tillräckligt när det gick under noll igen igår morse. Var väl de mycket blöta dagarna innan som sabbade mitt fina oljande. Har tyvärr inte möjlighet att på ett någorlunda praktiskt sätt ha cykeln inne,


Krister Isaksson

Anders J, tack! Vad surt att du blir snuvad på cykelturer pga ett struligt lås. Byte av lås?


felix reychman

En annan sak som stoppar de flesta cyklister är ju annars just väderbetonat, och handlar om ungefär samma sak som stoppar alla andra trafikslag, nämligen framkomlighet.
Det är SKIT att cykla i för djup snö, fruset slask, halka (smaksak kanske, med dubbdäck och annat), samt en infrastruktur som med snövallar i cykelfälten tvingar ut cyklister framför bilar.
Själv ställer jag cykeln när det blir minusgrader och för mörkt, till förmån för kollektivtrafik, men jag beundrar er som inte gör det.


Olle H

Snö, slask, regn, blixt och dunder stoppar inte mig. Men jag har en gräns vid -10 grader, då blir det för kallt. Hur gör man för att hålla sig varm om fingrar och tår när man cyklar? Jag behöver tjocka handskar men då blir det för otympligt att växla och bromsa. Och jag kör med dubbla ullstrumpor och skoöverdrag men blir ändå kall om tårna. Har under vinterförhållanden ca en timme till jobbet. Och jag är inte en frusen person.


Björn

Var oerhört sugen på att cykla i morse, det såg så fint ut, men vid -18 säger bihålorna ifrån. Kanske skulle skaffa sådan där isoleringstejp som längdskidåkarna sätter i ansiktet på femmilen?



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Sopsaltning, aldrig i livet!


Så sa min dåvarande chef på Gatu- och fastighetskontoret i början av 2000-talet. Vi var några på kontoret som ville testa sopsaltning av cykelvägarna. Vi hade varit på studiebesök i bland annat Odense och Münster. Två städer som sedan länge använt sig av sopsaltning och som kunde visa att metoden var överlägsen traditionell plogning och sandning. Vi hade även följt Anna Niskas forskning och doktorsavhandling om sopsaltning i Linköping. En forskning som även den visade på metodens överlägsenhet. Min chef satt för övrigt i betygsnämnden för Anna Niskas avhandling, så han var på intet sätt okunnig om metoden och resultaten.


Sopsaltaren in action! Foto: Jon Jogensjö

Men i Stockholm var det stopp – ”aldrig i livet” – för sopsaltning.

Tills…

Tretton år senare. Efter tydliga politiska direktiv från bland annat Per Ankersjö (C) så var det dags för sopsaltaren att beträda Stockholms cykelbanor. Succén var given – det blev avsevärt bättre förhållanden på de teststräckor som sopsaltades. Det visste ju redan jag och andra. Sedan dess har sopsaltningen utökas i Stockholm till att omfatta alltfler cykelbanor.

Efter att jag börjat skriva om sopsaltning på bloggen drar nu metoden fram som en löpeld över landet. Fler och fler kommuner börjar nu använda sig av sopsaltning. Sist ut kommer väl dessvärre Trafikverket vara. Istället för att ligga i fronten för säkert cyklande och nollvisionen och att använda sig av en metod som ger avsevärt säkrare och bättre framkomlighet för cykeltrafiken så väljer Trafikverket ”att följa utvecklingen”.
Påminner lite om min tidigare chef (som förövrigt var en mycket bra chef!).


Sopsaltaren får inte bara bort snö och is. Det blir soprent från grus på cykelbanorna också! Vilken annan cykelbana ser ut så här i februari? Foto: Luca Mara

Vill rikta ett stort och uppriktigt tack till Per Ankersjö som såg till att sopsaltning till slut hittade till Stockholms cykelbanor. För mig och tusentals andra som cyklar har det inneburit en säkrare och framkomligare väg. Och bidragit till att vintercyklandet ökat med 30 procent på bara några år.

Det här var en liten beskrivning av hur förändrings- och förbättringsarbete kan gå till. Det är inte alltid särskilt rationellt, det bygger inte alltid på kunskap och fakta, på att ständigt söka förbättring och framsteg. Det är många gånger andra faktorer som spelar in. Det handlar ofta om värderingar, om synsätt, om en ryggmärgsreflex att säga nej – ”det fugerar inte här”och ”det kostar för mycket”. Och slutligen – ”ingen cyklar på vintern” eller till och med – ”man ska inte cykla på vintern”.

Och idag, idag kom så beskedet från Stockholms stad:

  • 40 procent färre singelolyckor med cykel på de sopsaltade stråken
  • Antalet fallolyckor med fotgängare på dessa stråk har mer än halverats

Totalt sett är sopsaltningen en mycket stor framgång. Ett snabbt och kostnadseffektivt sätt att förbättra trafiksäkerheten och få ner antalet olyckor. Och inte bara det, det förbättrar även framkomligheten avsevärt – för både cyklister och gående.

Inte så konstigt att staden nu även beslutat om att utöka antalet stråk som ska sopsaltas!

Relaterade inlägg:

 


Antal kommentarer: 10

Örjan klaesson

Tala om detta för gatukontoret i Göteborg . De har inte hört talas om sopsaltning.


Pär N.

Jodå, det sopsaltas i Göteborg, sedan förra vintern.
http://goteborg.se/wps/portal?uri=gbglnk%3agbg.page.2758ec1d-8114-4f69-9152-26a4bce76cb1#htoc-0
Men det var samma visa där i flera år. Man hävdade envist att sopsaltning absolut inte fungerar i Göteborg…


Jens

NIH – Not Invented Here – är ett utmärkt sätt att hålla sig uppdaterad med utvecklingen 🙂


Hanna O.

Göteborgare och vintercyklare här. Visst sopsaltas det, men bara här och där. Har inte cyklat så mycket inne i stan i år, men upplever att cykelbanorna runt stan inte är sopsaltade särskilt ofta. Promenerade på Vasagatan (centralt och pendelstråk) idag, och den var grusad.
Skickar länk till denna artikel till gatukontoret.


Johan

Tack Krister för ditt engagemang. Jag cyklar från Solna in till Norra Bantorget varje dag och Solna har verkligen ryckt upp sig med sopsaltningen. Solnavägen är perfekt ända fram till Solnabron där Stockholm tar över. Torsgatan som börjar på andra sidan bron är inte sopsaltad vilket gör att man vissa sträckor måste åka ute bland bilarna, känns inget bra. Tycker att det är synd att kommunerna inte har bättre kommunikation mellan sig. Den bästa bonuseffekten med sopsaltningen är, och jag blir så glad när jag ser detta, att se alla dessa föräldrar med barnvagnar, gångtrafikanter med rullatorer och permobiler kunna röra sig hindersfritt på gångvägarna. En liten åtgärd men vilken payback man får i form av minskade olyckor, personer som vågar sig ut från lägenheterna och inte minst att det inte finns något rullgrus på vägarna när man tar ut racercykeln.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Cyklar jag mot rött?


Vissa dagar cyklar jag tidigt till mitt arbete. Startar runt 5-tiden på morgonen i södra delarna av Stockholm för att cykla in till Kungsholmen – en färd på cirka 14 kilometer. Sträckan jag cyklar innebär att jag varje gång cyklar på Långholmsgatan på Södermalm. Och det innebär ibland ett påfrestande test av min respekt för trafiksignaler.

En hel del signaler i staden är programmerade så att de i lågtrafik alltid återgår till rött när inga fordon eller gående finns i korsningen (natt, fram till kl. 6). Det innebär att i en korsning lyser samtliga signaler rött från de olika tillfarterna, även gång- och eventuella cykelsignaler. Så här beskriver staden det:

”Grönare på natten
På natten är de flesta signalerna på huvudstråken trafikstyrda. De blir gröna bara när detektorerna berättar att något slags fordon är på väg. Sedan blir de röda igen. På det sättet får bilarna en grön våg, om det inte finns annan trafik i korsningen.”

Anledningen till denna inställning av signalerna är att de snabbare ska kunna växla om till grönt när någon anmäler sig via detektorer eller tryckknappslådan. En bra tanke och princip kan tyckas – onödigt att trafikanterna blir stående på grund av en trög signal.

Men…

För att detta ska fungera är det ju av största vikt att fordonen verkligen detekteras av signalsystemet. Det gör inte alltid cyklar. Vilket i sin tur betyder att signalen inte slår om till grönt när jag kommer cyklande. Signalanläggningen vet så att säga inte om att jag existerar. Så här blir jag stående, utan en bil eller gående i sikte som skall korsa gatan. Och nu uppstår då denna situation: för att få grönt måste jag alltså vänta på att det kommer en bil från mitt håll – då först slår signalen om till grönt.

Eftersom jag cyklar tidigt på morgonen är ju flödet av bilar inte så stort, vilket innebär att jag kan bli stående där en längre stund. Ett annat alternativ är ju att jag kliver av cykeln, går till övergångsstället, trycker på knappen, får grönt och sedan cyklar iväg…


Signal nummer 1 och 2 på Långholmsgatan, på cirka 80 meters avstånd.

För att ytterligare förvärra situationen så handlar det inte om en trafiksignal, utan om två. Den första styr den andra utifrån detekteringen av fordon, där ju cyklar inte detekteras. Så i signal nummer två uppstår nu denna besvärlighet för cykeltrafiken: Bil kommer, detekteras och ger grönt i signal 1 och 2. Men tiden signalerna lyser grönt är anpassade efter hur många bilar som anmälts via detektorerna och en bilhastighet på runt 40 kilometer i timmen. Jag får alltså vänta på grönt vid den första signalen tills det kommer en bil som gör att signalen växlar till grönt, för att sedan inte hinna fram till den andra signalen innan den växlar tillbaka till rött. Så jag blir stående igen i väntan på ännu en bil…

Jag har felanmält detta under flera år. Men inget händer. En snabb och enkel lösning skulle ju vara att ställa om signalerna så att de alltid återgår till grönt på Långholmsgatan. Blir lite trögare för de som ska korsa gatan, men hej, det ska väl fungera för alla? En annan lösning är ju att se till att det finns detektorer där de behövs, och att de detekterar cyklar. Nu ska ju denna sträcka byggas om inom kort, förhoppningsvis är år av väntan vid rött ljus då över… så kallade ljusår.

Men fram till dess, vad tycker ni? Ska jag stanna för rött och vänta på att en bil ska komma? Eller cyklar jag mot rött? Hur gör du?

Detta var ett exempel på hur dåligt anpassade trafiksignaler är för cykeltrafik. En genomgång av trafiksignalerna på Kungsholmen i Stockholm visade att cirka 30 procent av dem detekterar inte cyklar (Cykeltrafik och trafiksignaler, 2004). Dessa och andra brister för cykeltrafiken i trafiksignalerna finns i hela landet.

Och förresten, har ni någonsin hört talas om en trafiksignal där biltrafiken måste vänta på att det ska komma cyklister för att få grönt? Tror inte det…

Kan inte låta bli att fundera på hur regelefterlevnaden bland oss bilförare skulle vara om signalerna fungerade på samma sätt för biltrafiken som den gör för cykeltrafiken. Man får det man skapar. Vill väghållaren ha respekt och bra efterlevnad för sina system är det ju väldigt bra om de själva visar de olika trafikslagen samma respekt. Och skapar ett fungerande system för alla.

Relaterade inlägg:

 

Antal kommentarer: 17

Jocke von Scheele

Eftersom trafiksignaler är till för att anpassa flöden av bilar, samt möjliggöra för bilar att hålla högre hastighet genom korsningarna, så är de egentligen inte tillämpliga överhuvud taget på cyklar. Trafiksäkerhetsmässigt är det säkrare att cykla mot rött än att vänta på grönt (vilket många inte känner till).
Ser man sig för, och behandlar rödljusen som ”lämna företräde”-skyltar ser jag inga som helst problem med att cykla mot rött. I synnerhet inte om det är noll trafik och trafikljusen inte fungerar.


Mia

Det är så himla bra när du många gånger förklarar varför saker är som de är. Som lekman förstår jag inte alltid varför trafikljusen beter sig som de gör. Nu får jag en större kunskap och samtidigt en insikt hur illa saker och ting anpassas för cykeltrafiken. Och detta helt medvetet från de som har ansvar att tillhandahålla ett fungerande system – för alla.. Vilka usla hantverkare dessa tjänstemän är. Och är det mest män som arbetar med trafikljus?


Ants Neo

Håller fullständigt med föregående talare. Jag cyklar alltid mot rött med väjningsplikt. Också för att visa ett stort finger mot bilismen. Dessutom är det säkrare för mig (samt även för alla andra)!


Krister Isaksson

Jocke, ja i denna situation och liknande kan det ju inte vara några som helst trafiksäkerhetsproblem. Det är ju INGA andra trafikanter där! Jag är helt ensam och allt lyser ändå rött.


Krister Isaksson

Mia, tack! Ja det är mest män som arbetar med trafiksignaler, mycket få kvinnor i det skrået.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Min önskelista


Favorit i repris! Min önskelista till tomten. I år har jag varit extra snäll så tomten och hans nissar har nog jobbat flitigt i tomteverkstaden! Det är endast några små, enkla saker som jag önskar mig i år. Så häng med så tar vi en titt på listan!

Jag vill ha cykelvägar separerade från gående:

Jag vill ha breda cykelvägar:

Jag vill har raka och gena cykelvägar:

Jag vill ha prioritet när jag cyklar över gatan:


Jag vill ha cykelanpassade trafiksignaler:

Jag vill veta vart vägen bär:

Jag vill ha bra och säkra cykelparkeringar:

Jag vill kunna ta med cykeln i kollektivtrafiken:


Jag vill ha bra belysning på cykelvägen:

Jag vill ha servicestationer för min cykel:

Jag vill ha bra drift och underhåll av cykelvägarna:

Harness Balance XT

Jag vill kunna cykla mot enkelriktat:

Jag vill (om nödvändigt) ha cykelvänliga bilhinder:

Jag vill inte ha några kanter på cykelvägen:

Jag vill ha det där lilla extra:


‘De Fietskathedraal’


Cykelslangen


Hovenring


Waaijerbrug


Nescio bron


Sölvesborgsbron


Det var väl inte så märkvärdiga saker, tämligen basic tycker jag. Något nissarna i den nationella cykelstrategin fixar i en handvändning!

Hur ser din önskelista ut?


Önskar er en God Jul och Gott Nytt År!

 

Bildkällor: BicycleDutch, Fietsberaad, Chris Keulen, Copenhagenize, Tekniska Verken Linköping, OKQ8, Jon Jogensjö, Erik Stigell, Rasmus Hjortshöj, Husqvarna.






Antal kommentarer: 7

Mia

Tänk, allt det där finns alltså! Bara inte i vårt land/städer. Gör mig lite ledsen, men jag stämmer in i din önskelista och så lägger jag till sänkt bashastighet till 30 km/t i våra städer!


Niklas

Jag önskar mig att man gör cykelöverfarter på alla bakgator med 30 km/h som standard. Cykelpendlingsstråk går många gånger i dessa miljöer med högst begränsad trafikmängd från få bilåkare. Det skulle underlätta enormt om cyklisten då fick företräde som standard. Få bilister drabbas men många cyklister skulle kunna gynnas.


Krister Isaksson

Mia, ja allt finns. Och mycket av det i ett enda land – Nederländerna. Så det visar att det är möjligt att skapa detta, om vi vill. Sänkt bashastighet är bra, mycket bra.


Kalle

Mia, menar du att cyklisterna skall köra under 30 km/h??? Få saker retar mig så mycket som att behöva bromsa bakom bilarna!
Krister, BRA lista, hoppas att många skickar den till Tomten!


Krister Isaksson

Kalle, tack! Hoppas jag med!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Cyklister är inte bara ickefeta ickebilister


Cykeltrafiken måste få större fokus och en viktigare roll i stads- och trafikplaneringen. Vidare måste fokus vara på cykeln som ett högeffektivt transportmedel, inte bara ett sätt att minska fetma och vara bra för klimatet genom att bilister börjar cykla. Det diskriminerar befintliga cyklister som resenärer. Trots allt: cyklister är resenärer, inte bara ickefeta ickebilister.

Detta skriver Jonas Eliasson och Maria Börjesson i studien: The benefits of cycling: Viewing cyclists as travellers rather than non‐motorists.


Relaterade inlägg:



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in