Varför bredda cykelbanan för massor av miljoner och sedan skita i att träd och buskar växer ut över cykelbanan? Det är ju som att kasta stålarna i Riddarfjärden! Här lägger alltså Stockholms stad ner massor av pengar, det handlar om över 30 miljoner för att bredda Norr Mälarstrands cykelbana. För att göra den till en modern, funktionell och säker cykelbana. Den kanske bästa i hela Stockholm, kanske i hela landet, enligt trafikborgarrådet. En modell för framtida cykelbanor skriver DN.
Men det gick inte särskilt många månader efter invigningen och nu ser att cykelbanan ut så här:
Staden låter buskar och sly växa som de vill. Så mycket nytta var det med den breddningen av cykelbanan… Foto: Magnus Ström
De förvaltningar som är satt att sköta och hålla efter växtligheten utmed många av stadens cykelbanor skiter högaktningsfullt i detta och djungeln breder ut sig. Till fara och förtret för cyklister (och gående).
En orsak till dessa förhållanden är att i Stockholm finns det 15 stycken olika väghållare av stadens cykelvägnät. Det är nämligen som så att utöver Trafikkontoret så är det 14 stycken stadsdelsförvaltningar som sköter om (eller missköter) många av stadens cykelvägar.
Stockholms 14 stadsdelar
Ambitionsnivån och kompetensen varierar i allra högsta grad bland de olika stadsdelsförvaltningarna. Kungsholmens stadsdelsförvaltning, som ansvarar för växtligheten utmed Norr Mälarstrands cykelbana, är till och med av den uppfattningen att cykling normalt inte ska vara tillåtet i parkmiljö/parkmark. Den uppfattningen visar ju sig tydligt när det gäller ambitionsnivå att sköta om denna sträcka. Och inte bara när löven är på grenar och buskar. Så här ser det ut när löven ramlat av grenarna och ska samlas upp:
Då är cykelbanan en utmärkt förvaringsplats enligt Kungsholmens stadsdelsförvaltning. Denna förvaltning är alltså satt att sköta en av stadens absolut viktigaste och mest trafikerade cykelstråk. Kan det gå annat än åt helvete undrar jag?
Nej är svaret. Vi ser hur förvaltningen ständigt missköter sin uppgift. Som här, lite längre ut på detta stråk, på Drottningholmsvägen vid Tranebergsbron. Ständiga felanmälningar från cyklister hjälper inte. Så nu har en cyklist tröttnat på handlingsförlamningen och klipper bort sly och grenar själv.
När måttet är rågat! Foto: Jon Jogensjö
Motsvarande lösning med flera olika väghållare för biltrafiken vore otänkbart. Att det skulle sitta x-antal småpåvar runt om i kommunen och göra lite som de vill med stadens gatunät. Och vi vet detta, för det gjordes försök med att decentralisera snöröjningen av gator till stadsdelarna i början av 2000-talet. Det gick käpprätt åt helvete och omgående återgick ansvaret till en väghållare – Trafikkontoret.
Det vore önskvärt att det fanns en och samma väghållare för cykeltrafikens pendlings- och huvudstråk i Stockholms stad. Det vi ser nu är en kvarleva från en tid när cykeln betraktades som något man gör lokalt och som ett lekredskap. Något du gjorde på din gård och i närområdet. Det stadiet har vi sedan länge passerat. Cykling är ett transportmedel och drift och underhåll av cykelvägnätet i stadens måste fungera oavsett stadsdel, gränser och individer.
Så mitt råd till staden och ansvarigt trafikborgarråd: lyft bort ansvaret från stadsdelsförvaltningarna när det gäller cykeltrafikens pendlings- och huvudstråk. De visar gång på gång att de inte klara uppgiften. De har varken kompetensen eller resurserna att utföra ett funktionell arbete som gagnar en ökad och säker cykling. Lägg ansvaret istället på Trafikkontoret och ta omgående fram en drift och underhållsplan så vi slipper denna djungel på stadens cykelbanor framöver.
Relaterade inlägg:
Antal kommentarer: 9
Mia
Kör ju även bil. Möter aldrig samma omfattning av galenskap då, aldrig. Kan inte låta bli att fundera över hur vi som bilister skulle hantera alla dessa situationer och förhållanden vi möter som cyklister. En absurd tanke och jag tror ett mindre kaos skulle uppstå.
Kristofer Svensson
Saxar ur trafikförordningen:
Fordons plats på väg
6 § Vid färd på väg ska fordon föras på körbana. Detta gäller dock inte fordon för vilka enligt 1 kap. 4 § andra stycket bestämmelserna om gående ska tillämpas. Cyklar och tvåhjuliga mopeder klass II ska vid färd på väg föras på cykelbana om sådan finns.
Om särskild försiktighet iakttas får dock
1. cyklande och förare av tvåhjuliga mopeder klass II använda körbanan även om det finns en cykelbana när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge, och
2. cyklar med fler än två hjul eller en cykel som drar en cykelkärra eller en cykel som har en sidvagn, utöver vad som framgår av 1, föras på körbanan även om det finns en cykelbana om det är lämpligare med hänsyn till fordonets bredd.
Så enligt trafikförordningen bör man enkelt kunna argumentera för att cykelbanan inte behöver användas?
Krister Isaksson
Kristofer, mitt inlägg kanske var otydligt. Det handlar inte specifikt om just denna cykelbana, för det finns massor av sådan här exempel i vårt land. Det handlar om usel cykelinfrastruktur och dåligt anpassad trafiklagstiftning. Vi får alltså en diskussion om du måste cykla eller inte cykla på dessa cykelbanor, en diskussion som bottnar i vad då?
Jo i en fullständigt galen trafiklagstiftning och usel cykelinfra. Först ska vi dividera om det räknas som ”lämpligare” med hänsyn till färdmålets läge. Vi måste alltså tolka, vi måste pröva – inte tydligt tillåtet eller förbjudet – utan tolka. Sen ska vi dividera vad ”särskild försiktighet iakttas” innebär. Var finner du motsvarande skrivningar för biltrafiken? Att du på din färd ska behöva tolka, gissa, ja tom chansa – det är NOG så här. Det hela är så absurt, så befängt. Och detta riktas mot en grupp trafikanter där det inte är något krav på trafikutbildning. Och en grupp som har en mycket stor åldersspridning. Men alla ska de klara av detta system.
Magnus Holmgren
Varför finns det då en tilläggstavla som anger dubbelrikad cykeltrafik, kan man undra? Den borde logiskt sett betyda att om den inte finns är cykeltrafiken inte dubbelriktad (på en cykelbana intill en körbana i alla fall, att friliggande cykelbanor är dubbelriktade är underförstått).
Men trafikreglerna säger att cyklister ska använda cykelbanan om den finns och att en cykelbana är en bana avsett för cykeltrafik, även om den inte är utmärkt med påbudsmärke.
Sen finns som sagt undantaget med hänsyn till färdmålets läge, men det är minst sagt luddigt. Får man ta hänsyn till att färdmålet ligger var som helst bortom den här snutten, eller är undantaget egentligen bara tänkt för fallet att man ska till en plats som ligger på motsatta sidan av vägen i förhållande till en cykelbana och en kort bit från en korsning?
Krister Isaksson
Magnus, den tilläggstavlan du nämner finns inte längre i vägmärkesförordningen. Var länge sedan den utgick. Den ansågs överflödig då alla cykelbanor i utgångsläget är dubbelriktade. Men gamla skyltar finns ute på stolpar lite här och där. Och en del sätter tom upp nya – de som inte kan sitt sak.
Anders Andersson
Trafiklagstiftningen är full av sådana tolkningsbehov. Du får inte parkera så trafiken onödigtvis hindras eller störs. Vad är störs?, vem är trafiken som inte får störas? hur mycket är en störning? Vad är onödigtvis? Du får heller inte parkera på eller i närheten av ett backkrön. Hur hög måste backen vara för att den ska anses ha ett krön? Vad är i närheten? Du får inte öppna dörrarna så att onödig olägenhet uppstår. Vad är en olägenhet? Vad är onödigt? för vem?
Det är varken möjligt eller önskvärt att detaljprecisera allting i lagtext. Det finns och ska finnas öppningar och tolkningsutrymmen.
Det ändrar inte Kristers huvudtes att cykelinfrastrukturen är nedprioriterad och ofta illa genomtänkt – men strategin att använda juridik och kräva ytterligare detaljering och alltid glasklara regler utan undantag kommer bara att slå tillbaka mot den frihet under ansvar som cyklister har idag där vi t.ex. tillåts att cykla emot färdriktningen, att köra om till höger, att svänga vänster fast vi ligger längst till höger på körbanan, att lämna cykelbanan och ta en genväg genom skogen etc.
Vårda denna frihet!
Anders Norén
Magnus H:
Fram till 1985 var alla cykelbanor enkelriktade per definition (vilket de fortfarande är i Danmark) men den raden i dåvarande vägtrafikkungörelsen ströks utan kommentar. Sedan dess hänger cykelbanornas körriktning i luften och det har utvecklats en praxis att cykeltrafik alltid ska anses vara dubbelriktad (och, sett från min kommunala horisont, så är vi på väg åt det hållet även när det gäller cykelfält).
Tilläggstavlan som angav dubbelriktad cykeltrafik miste alltså sin juridiska betydelse 1985 men den hängde kvar i vägmärkesförordningen ända till 2007. Den kan dock fortfarande beställas från skylttillverkarna vilket ju kan vara användbart för den väghållare som vill förtydliga för trafikanterna.
Anders Andersson
Eftersom de flesta cykelbanor inte alls går längs bilvägar, utan tar helt andra vägar, en bra bit från biltrafiken, vore det ganska dumt att ha dem enkelriktade, så lagstiftaren har nog gjort helt rätt i att de i grundfallet ska vara dubbelriktade utan att man ska behöva sätta upp tilläggsskyltar på varenda stolpe.
Sen finns det vissa cykelbanor inne i stadsmiljö som kan behöva vara enkelriktade, men också där är det så få undantagsfall att vi klarar att hantera dem med vanligt omdöme. Det är inte svårare än att bedöma vad som är ”onödigtvis hindra trafiken”.
Cyniker
Med tanke på mängden cyklister som cyklar ”åt fel håll” på cykelbana/gc-bana i anslutning till väg även där cykelbanan nätt o jämt rymmer en (!) cyklist i bredd (cykelbana en halvmeterbred, gc-bana en meter bred mellan kantsten och dike/häck), verkar verkligheten motsäga ett överoptimistiskt förtroende för det sunda förnuftet (”common sense: the least common of all the senses”). Att cykelbanor som är smalare än ett mtb-styre och som av och till övergår i cykelfil juridisk per default är dubbelriktad är inte riktigt klokt. Varför skulle inte lagstiftningen kunna göra skillnad på cykelbana i anslutning till allmän väg och friliggande cykel-/gc-väg? Naturligtvis med visst tolkningsutrymme.
På tal om tolkning, så måste naturligtvis alla lagstiftning (liksom alla språkliga uttryck) alltid tolkas, men det finns ju tolkning och tolkning: man ska inte behöva en doktorsexamen i juridik och tio års erfarenhet av trafiklagstiftning för att kunna avgöra vad man får o inte får göra i en viss trafiksituation. Trafiklagstiftning ska inte vara som t.ex. amerikansk copyright-lagstiftning: översatt till cykling skulle det allmänna rådet för amatörer inom det området ”Don’t” översättas till ”lämna cykeln hemma”.
(”onödigtvis hindra trafiken” verkar f ö vanligen inte inkludera att tvinga mötande cyklister av cykelbanan pga att man cyklar i bredd på smal gc-väg.)