I helgen var jag nere i Göteborg för att köra deras 100-milare. Man kunde välja på att köra nonstop eller dela upp det på tre dagar med övernattning på vandrarhem. Jag valde den enkla vägen med övernattning. Maxtiden är ändå densamma, 75 timmar. Jag, Magnus och Bengt åkte ner tillsammans. Magnus har varit skadad och sjuk nästan hela säsongen så han hade inga större ambitioner. Han ville bara få rundan gjord för att kunna anmäla sig tidigare till Paris-Brest-Paris. Jag hade egentligen samma ambition. Bengt har nästan kört tre brevetserier i år så han hängde bara med för att det var kul.
Vi var ca trettio personer som startade från Hisingen CKs klubblokal. Tempot drogs snabbt upp och gruppen delades av. Jag och Magnus höll oss långt bak för att inte lockas med i nåt dödstempo. Efter ett tag var vi en grupp på tio som höll lagom fart. Vi kryssade ut genom Göteborgs förorter och ut mot skärgården. När jag var liten spenderade jag somrarna på en Kårholmen utanför Göteborg. Nu kände jag igen dofterna och den karaktäristiska miljön.
Efter första stoppet splittrades gruppen. Jag och Magnus stack iväg själva och tog oss sakta men säkert förbi Orust. Jag kom på ett svinroligt skämt att ”Jag blir hellre jagad av vargar” och ”Magaluf” var hans bästa låtar. Men när jag sansade mig så spolade jag det. Vid en Statoilmack hittade vi Bengt, Jenny och Henrik som hade försökt hänga med snabbgruppen tills de blev uppätna och utspottade. Så vi slog följe med dem.
Eftersom vi var ute i tre dagar så kan jag inte beskriva varje kilometer vi cyklade. Men den första dagen bjöd på riktigt fina och utmanande vägar. Efter 36 mil så kom vi fram till vandrarhemmet i Trollhättan där vi skulle sova den och kommande natt. Vi kom in ganska sent så vi hann bara duscha och äta innan vi gick och la oss.
Dagen efter började lite annorlunda än vi hade räknat med. Vi trodde att det skulle vara gemensam start men det visade sig att alla andra hade stuckit när vi kom till frukosten. Vi hade redan en bra grupp så det gjorde ingenting. Men om man hade varit nybörjare eller ensam så hade det kunnat bli lite trist att köra resten på egen hand. Dag två skulle ta oss till Hjo, vid Vättern, och tillbaka till Trollhättan. Totalt 30 mil. Det började bra på små slingrande vägar men efter ett tag var det mest stora halvtrista vägar. Det var en riktigt själadödande bit in mot Falköping som höll på att ta knäcken på oss. Vi hade hård kant och motvind hela dagen som bidrog till misärkänslan.
Magnus släppte efter Hjo för att ta sitt eget tempo. Tyvärr blev den här etappen hans sista. När han staplade in på vandrarhemmet några timmar efter oss så såg jag direkt att han inte kunde fortsätta. Jag har sett honom så där tidigare. Han är en mästare på att köra sig i botten.
Sista dagen bjöd på riktigt stela ben i början. Vi startade lugnt den första timmen. Jenny var slut redan från start. Hon halkade efter i varje backe och såg rejält eländig ut. Vi hade 35 mil att göra under dagen. Men hennes makalösa vilja tog henne vidare, mil efter mil, backe efter backe. Halvvägs på etappen kom vi ifatt Lotta och Ulrika och tog med dem i vår grupp. Vips så var vi 6. Vi höll ihop resten av etappen och hade det riktigt kul hela vägen. När vi närmade oss Varberg, 8 mil från Göteborg, så fick vi äntligen vinden i ryggen. Vi seglade mot mål samtidigt som solen gick ner. När vi hade några mil kvar så stod det några personer utmed vägen och viftade. Den ene hade en kamera. När vi närmade oss så såg jag att det var Christer Hedberg som hade åkt ut för att fota oss. Jag blev så förvånad samtidigt som jag var så fokuserad på att komma hem så jag stannade bara till lite snabbt och skakade hand innan jag stack vidare. Hjärnan fick tilt. De få bilderna Christers hann ta var grymt snygga. Den här etappen var nog den bästa på hela helgen. Fantastiska vägar.
När vi kom till Göteborg var det full fart vid Liseberg. Man kunde lätt konstatera att alkohol inte gör folk snygga och stiliga. Inte 100 mil cykling heller men det är en annan historia. Vid klubblokalen stod Rasmus och Gabbeon och väntade. Magnus hade vänligheten att komma dit med bilen så vi slapp cykla tillbaka till hotellet. Efter några timmars afterbike med skitsnack och finöl åkte vi tillbaks till hotellet. Nån middag fick vi inte i oss. Allt hade redan stängt. Jag tror jag somnade innan huvudet slog i kudden, nöjd med cyklingen och ännu mer pepp inför nästa år.
Markus och Magnus fixar lite innan start.
Några lösa ekrar styrs upp.
Blå himmiel och blöta vägar.
Skärgårdsidylll
Jag och Magnus.
Bengt och Jenny fyller vattenflaskorna på en kyrkogård
Gänget som höll ihop dag 2.
Magnus har nått vägs ände.
Jan-Erik sportar snygg tröja.
Jenny tar en stunds kontemplation efter dagens etapp.
Ny dag nya vägar.
Bengt ser stilig ut på sin stålhäst.
Jenny och Bengt injuter i medvinden.
En sista slurk vatten innan natten.
Där satt den!
Westvleteren minsann!
Tack Hisingens CK för en riktigt bra helg. Jag kommer nog tillbaks nästa år. Och tack till alla som jag träffade och cyklade med.
/Johan
