Blogg

Det blir som man planerar…


Varje cykelresa börjar och slutar med en parkerad cykel, en självklarhet kan man tycka men så hanteras det inte alltid i planeringen och utbyggnaden av städer och transportsystemet. Det verkar mer som slumpen regerar, att det beror på vilka individer som är involverade i processen. Det blir som det blir utan någon särskild kvalitetssäkring. Många gånger innebär det tämligen obehagliga överraskningar. Det är funktioner som uteblir, funktioner som förhindras, ett förfulande av städer och ett direkt motverkande i målsättningen att öka cyklandet.

Här är två aktuella exempel från staden jag lever i. Det första handlar om en stor omdaning av en av stadens större kollektivtrafikknutpunkter, Liljeholmen, och där en stor exploatering av bostäder, handel och kontor genomfördes samtidigt. Platsen är tämligen central i staden och på ett mycket attraktivt cykelavstånd. Vad var det då som gick snett? Det finns nästan inga cykelparkeringar! Även tillgängligheten till området för cykeltrafik har sina brister.

Liljeholmstorget. Cyklar i långa rader! Det blir ofta så att cyklistern själva försöker ordna till och parkera så det blir ett minimum av störningar och hinder. De tar det ansvar som stadens skulle ha tagit.

Överallt cyklar, ack så få ordnade platser…

Finns det inga cykelparkeringsplatser löser vi det själva! Blir inte alltid bra för cyklister, gående, synskadade, renhållning, stadsbilden…

Att parkera cyklar runt byggnaden som är entré till bilgaraget är kanske en lämplig cykelparkering! Om inte annat är det ju en härlig paradox…

Trädskydd är ju bra att låsa fast cykeln i! Oj så många parkeringsplatser för bilar det var här! Kanske på sin plats att omvandla några till cykelparkering?

Här har alltså boende som cyklar, de som cyklar till arbetsplatserna i området, de som cyklar till affären och de som cyklar till kollektivtrafiken inga vettiga förutsättningar att ställa ifrån sig cykeln. Det är som att cykeltrafik inte finns, cyklister och deras behov existerar inte. I varje fall är det inget stadsplanerare, arkitekter, landskapsarkitekter och trafikplanerare tagit hänsyn till och sett till att skapa goda förutsättningar för. Självklart finns det gator och bilparkeringar i så väl garage som på gatan. Vi kan tydligt se att den frusna ideologin råder här och att infrastrukturen tydligt förmedlar vad som prioriteras här.

Sen har vi det andra exemplet, Hammarby Sjöstad – miljöstadsdelen. Är det inte märkligt att det utmed Hammarby Allé, Lugnets Allé och Båtbyggargatan inte finns en enda cykelparkeringsplats? Det är en sträcka på över 1,5 km, den stora pulsådern i och genom området, fullt med start- och målpunkter på stora delar av sträckan men inte en enda cykelparkeringsplats. I en stadsdel med uttalad miljöprofil! Självklart finns det fullt med parkeringsplatser för bilar på denna sträcka. Skulle vi inventera parkerade cyklar utmed dessa gator skulle antalet cyklar med all sannolikhet vara större än antalet parkerade bilar. Det finns ett miljöinfocenter, Glashusett, i området och där saknas också cykelparkeringar men det finns självklart bilparkering rätt utanför huset – vilken paradox! De cykelparkeringsplatserna som finns i området är på gårdarna och i cykelrum i fastigheter och fyller ju då endast funktion som boendeparkering. Men övrig cykelparkering, hur ska den ske i detta miljöprofilsområde? Hur tänkte staden här?

Man cyklar i Hammarby Sjöstad! I bakgrunden ser vi hur man parkerar och låser fast cyklar i träddskydden.

Ingen cykelparkering så långt ögat når…

Trädskydd och räcken blir lämpliga cykelparkeringar när planeringen brister och grundläggande funktioner glöms bort. Foto: Google Maps

Detta är två exempel bland flera på hur, medvetet eller omedvetet, planerare bortser från behovet och nödvändigheten att skapa funktionella och attraktiva cykelparkeringar. Redan i stadens Cykelplan från 1998 kunde vi läsa: ”Cykelparkering – en bristvara”. Detta kontraproduktiva beteende hos planerare innebär ju många gånger att grönytor och platser förfulas då cyklisterna tvingas lösa behovet själva och vad är då lämpligare än att låsa fast cykeln i trädgaller, träd, staket vid grönytor, belysningsstolpar, soffor osv. Det innebär också att när vi går, när vi utför varuleveranser, när staden ska renhållas/snöröjas osv. så hindras detta ibland av parkerade cyklar. Det vore ju mer produktivt och konstruktivt om planerare bidrog med sin kompetens och deltog i skapandet av moderna, attraktiva och funktionella cykelparkeringar som både löser funktionen och passar in eller tom är ett bidrag till stadsbilden, se exempel här. Kan vi öka cyklandet och samtidigt minska användandet av bilen kan det ju tom innebära en omvandling till mer grönytor och platser att utveckla och gestalta i städerna! Se exempel på detta här.

Här ser vi då vad brister i planering leder till. Det är knappast i linje med att arbeta för ökat  cyklande eller att göra cykeln till ett attraktivt och konkurrenskraftigt transportmedel vilket ju varit stadens målsättning i över ett decennium. Det är ju inte heller i linje med att skapa ett hållbart transportsystem som ju såväl regering, riksdag och många av landets kommuner säger sig sträva efter. Behovet att parkera sin cykel finns ju där, det ökar hela tiden och måste hanteras på ett professionellt sätt. Väljer städer att inte göra det så kommer ju cyklisterna själva att lösa sina behov. Och det blir sällan särskilt bra för kollektivet när varje individ löser det på egen hand…

Här har ju kommunerna ett mycket starkt maktmedel, att använda sig av en cykelparkeringsnorm. Att skriva in den i exploateringsavtal, i detaljplaner och sedan följa upp detta i byggloven. Det är tyvärr ovanligt att kommuner använder sig av denna möjlighet. Inte ens i sina egna projekt där de har full rådighet. Däremot är det mycket vanligt att kommuner har och flitigt använder sig av en parkeringsnorm för biltrafik…

Jag kan inte låta bli och tänka på uppfinnaren i Lorry: ”Tänkte inte på det…”


Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Vi har tagit ett långt snack med Sveriges argaste mekaniker
  • Bjuder på en prylspecial med en hel hög med nya prylar
  • Träffat Tim Krabbe, författaren till ”cyklisten”
  • Kollat in vad som kanske är världens bästa bambucykel

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 23

Nils Calmsund

Huvudet på spiken som vanligt Krister!
Dock så finns det en cykelresa som inte nödvändigtvis börjar eller slutar med en parkerad cykel och det är den med en Brompton. Och det kanske är så kommunaltjänstemännen tänker när de planerar för cykeltrafik? Eller, nä, förmodligen inte 😉


Krister Isaksson

Nils, där fick du mig! Har ju själv en Brompton tjänstecykel och hade även en då jag var kommunaltjänsteman! Det är cykeln som gör planeraren! 😉


Christian

Vilket sammanträffande, jag föreslog precis Stockholms Stad att de skulle anlägga en parkering här:
http://imgur.com/IouptfN
Då når man kunder både till Lidl och Konsum (och snart Systembolaget) och hjälper till på köpet Posten som klagar på att cyklisterna låser fast hojjarna i brevlådorna – i brist på annat.
Men jag fick bara svaret ”Vilken smart idé”. Inte så mycket mer.


Dmitri F

Ja, re: Christian, jag undrar egentligen hur man kan gå tillväga för att faktiskt få igenom en cykelparkering.
Det finns ju en hel del ställen där cykelparkering saknas men där det finns både plats och behov… Vem ska man maila, eller klaga till? Kan det finnas hopp om att ens förslag faktiskt tas på allvar?
Det jag känner är man som individ verkar inte ha någon möjlighet att påverka. Det verkar krävas CAD-ritningar och 50-sidor långa dokument för att anlägga en parkbänk… Och som Christian fick uppleva, mailar man in eller hör av sig på twitter får man ju bara ett kort svar som inte betyder något…
Vi kan ju inte förlita oss på att stadsplanerare bygger in grejerna i nybyggen, så det får bli att man hör av sig i efterhand…


Krister Isaksson

Christian, man kunde ju önska att det förekom lite ”smart planering” från de som är satta att planera staden och dess funktioner istället för att lekmän ska behöva tala om vad som är nödvändigt…


Manne

En sak som tangerar detta är cykelparkeringen i hyreshusen. Oftast får man som cyklist hålla till godo med överblivna skyddsrum; nerför en brant trappa , öppna en dörr med självstängande fjäder, svänga och trix för att hitta nåt sunkigt hål i husets innandöme. Inga saker att låsa cykeln i eller andra finesser. Alternativt trasigt cykelställ utanför porten.
Bästa sättet vore:
En infart i gatunivå eller med svagt sluttande plan. Dörrar som öppnas med automatik. Tex man slår en kod el dyl. Där nere finns stora bra cykelgarage med något att låsa sin cykel i. Vattenslang att tvätta av hojen med. Direktkontakt till hissen så man kan köra in sin cykelkärra direkt in i hissen om man har mycket packning.
Det ska vara lättt och trevligt att cykla.
Har du Krister eller nån annan sett något bra exempel?


Krister Isaksson

Manne, jo det har jag i bl.a. Freiburg, dock inte i Sverige men det finns säkert (hoppas jag i varje fall!). Sen har vi på företaget jag arbetar på utrett en mycket spännande lösning för en större exploatering här i Stockholm, det är ju bara på planeringsstadiet men innehåller allt du räknar upp och mer därtill!


Dmitri F

Manne, här är ett exempel: Jag bor i ett rätt gammalt bostadshus (20 lägenheter) i Stockholm som har ett garage med plats för en bil. Jag vet inte när det skedde, men numera är det vårt cykelrum istället, och det säger sig självt att det får plats många fler cyklar än en bil.
Då har vi alltså ingång direkt från gatan, svag lutning ner och det finns även vattenslang.
Två saker som går att klaga på är att det börjar faktiskt bli lite fullt, och att dörren är lite för smal (men utan fjäder ;). Jag funderar på att föreslå att jag sätter upp krokar så att de som sällan använder cyklarna kan hänga upp dessa på väggen.
Kan tilläggas att i huset bredvid är det fortfarande bilgarage, och då är det alltså bara en person i hela huset som nyttjar det.
Nu kanske det inte svarar på din fråga, men det här visar ju att det går att bygga cykelrum som är användbara och lättillgängliga, bara man inte tänker bilcentriskt kring cykelbehov. I moderna hus bygger man ofta katakomber med långa korridorer under husen för att alla ska kunna nå garaget och då blir cykelrummet också placerat någonstans i katakomberna, utan direkt gatuaccess.


Krister Isaksson

Dmitri F, vi kan konstatera att cykelskulden är stor och den blir bara större genom undermålig planering. Som det inte räcker med årtionden av bristande planering, det fortsätter trots beslut om satsningar, trots att områden pekas ut som miljöområden, trots miljarder…
Vad gäller att få till ny cykelparkeringar kan jag bara rekommendera dig att höra av dig till Trafikkontorets trafikplaneringsavdelning (om det rör sig om stadens mark), dock är behovet stort och det finns både begränsningar vad gäller pengar och personal.


Robert

Apropå det här med cykelrum i flerfamiljshus så börjar jag fundera på om man inte skulle ha avgiftsbelagda cykelförvaringsalternativ, ungefär som parkeringsplatserna. Jag flyttade in i nybyggt hus i somras med ett fint och ganska stort cykelrum men efter några veckor stod där lite drygt trettio cyklar. Vi som använder våra cyklar istället för att bara äga ’för att man ska ha en cykel’ får inte riktigt plats eftersom våra cyklar inte står och tar upp en plats hela tiden. Dessutom står där motorcyklar och allt möjligt skräp.
Och det här är alltså inte ett hus där det finns flera ’generationer’ cyklar, vi som bor här är de första som flyttade in i huset. Jag blir så provocerad eftersom jag var så glad när jag först ställde in min cykel, det fanns gott om plats och var lättillgängligt i gatuplan.


Dmitri F

Robert: det problemet kan man lätt lösa genom att bostadsrättsföreningen eller hyresvärden var annat år meddelar alla cykelägare (i god tid, flera gånger) att märka sina cyklar (temporärt), och de cyklar som inte är märkta när datumet går ut, blir sålda på auktion, eller donerade till välgörenhet m.m.
Att ta betalt för cykelparkering är inte förenligt med ökat cyklande, det ska vara enkelt att cykla, annars väljer folk andra transportmedel, t.ex bilen.


Krister Isaksson

Robert, hur många hushåll är det i huset? För mig låter det som att cykelrummet är underdimensionerat. Det är därför en cykelparkeringsnorm är så viktig, säg exempelvis att den kräver 2,5 cykelplatser per hushåll, hade alla cyklar fått plats då? Jag är inblandad i en studie där vi bl.a. studerar det faktiska cykelinnehavet för att få bättre beslutsunderlag och lättare kunna dimensionera bl.a. cykelparkeringar, fastställa cykelparkeringsnormer osv.


Johannes Westlund

Det är förbaskat märkligt ändå det här med planeringen av cykelinfrastruktur. Jag hade förmånen att utväxla några kommentarer med en av Göteborgs trafikplanerare efter att jag på min blogg kritiserat Västsvenska paketet för att ha mer reklam än action när det gäller cykelinfrastruktur. Hur som helst så tyckte hon att jag skulle lägga förslag i en förslagslåda. Och då var mina förslag på nivån *inte ha cykelbanor uppgrävda halvår i stöten*, *ha inte lera som beläggning på banorna* och liknande. Det är på något sätt en väldigt bra indikator. Idag behöver cyklister aktivt tala om för trafikplanerarna att det är oacceptabelt med lervälling och cykelbanor som är uppgrävda halvår i taget. Jag undrar hur många timmar det hade tagit innan någon hade hängts och problemet varit åtgärdat om det var en bilväg man missat att asfaltera…


Johannes Westlund

Ett problem som jag känner finns med dessa cykelrum, eller i alla fall det enda cykelrummet jag har stiftat bekantskap med, är inte antalet cyklar utan snarare sättet de är uppställda. Eftersom det bara är ett rum så finns ingen riktigt tydlig struktur för hur cyklarna ska stå. Och så kommer barnen in och slänger sina cyklar (som ibland till och med saknar stöd) lite slarvigt rakt över golvet, sådär som barn gör. När man då kommer hem får man ägna tid och energi åt att lyfta undan cyklar tills det finns någonstans att ställa sin egen cykel.
Jag kan tänka att visst, rummet är litet, men om man knör lite smart så går alla cyklar och till och med några fler in. Men då måste det finnas en tydlighet för att alla ska förstå hur cyklarna ska stå.
Men det känns inte som om kraven som utkristalliserar sig är särskilt lätta att styra med normer. Säg en norm 2,5 per hushåll säger ju ingenting om kvalitet. Inte ens om man slänger på väderskyddat och uppvärmt så blir man av med katakomber och oplanerade smårum med skylt på dörren.
Det känns också som att cykelparkering är ett väldigt outforskat område. Det är inte så vansinnigt länge sedan cykelparkering definierade som hållare för cykelframhjul. Idag har detta snarare blivit stolpar som man låser fast cykeln i. Och här finns funderingar på ytterligare evolution såsom direktaccess till hiss, avspolningsyta mm. Hur man ska åstadkomma helt skyddad cykelparkering (dvs som är skyddad även från andra boende) är också något som inte är klarlagt. Och hur gatuparkering utformas för att passa cyklister känns det inte heller som att vi vet så mycket om även om viss evolution redan skett på det området. Vart är forskningsinsatserna för att fylla kunskapsgapen? Gissningsvis tänker man att bilparkering är ju streck på marken. Alltså behöver vi inte forska på parkeringar för något fordon. Tragiskt egentligen…


Krister Isaksson

Johannes, leksakstrafikanter eller ett trafikslag på undantag verkar inte förtjäna samma omtanke… Varken när det gäller drift och underhåll eller forskning.
MEN, om man verkligen vill och bryr sig så finns det faktiskt en hel del forskning, studier och erfarenheter, särskilt från Holland. Det tar bara lite mer tid, kräver ett engagemang och vilja för att få till bra beslutsunderlag. Vi är dessvärre bara ett fåtal i landet som besitter denna kunskap och vi kämpar för att sprida och få acceptans för den. Om inte kommuner, byggherrar och arkitekter är mer intresserade än att tillhandahålla dåliga lösningar så är det svårt att få till stånd en förbättring. Vill man bara rita ett fyrkantigt cykelrum utan att tänka igenom grundläggande funktioner och utnyttjande av yta och volym så säger det ju en hel del om inställning, kunskap och yrkesstolthet. Mycket handlar om mognad och insikt, dvs en mental utveckling och inställning och detta är enligt min erfarenhet en av de svåraste förändringsprocesserna. Jag tog fram en handbok, Cykelparkering i staden, för ett antal år sedan. Boken handlar främst om cykelparkering på gatumark och i större anläggningar. Där tas grundläggande funktioner och krav upp på cykelparkeringar. Ett område som inte berörs i särskild stor utsträckning är cykelrum i fastigheter då detta främst är ett ansvar för byggherrar/fastighetsägare. Du kan söka efter handboken på nätet.


Robert

Dmitri F och Krister: Jag tycker ju egentligen inte att man ska ta betalt för cykelparkering, det är bara det att jag blir så matt på att de bra platserna upptas av cyklar som inte lämnat förrådet sedan de ställdes in när alla flyttade in i somras. Men det borde kanske kunna finnas ett betalalternativ som är låst för övriga i huset, t ex i parkeringsgaraget. Och då skulle man inte behöva oroa sig för stöld och skadegörelse lika mycket. Det behöver ju egentligen bara handla om en mer symbolisk summa.
Ett problem här är ju just att det inte handlar om cyklar som stått i flera år, så alla har ju förmodligen ägare som bor i huset. Skulle värden annonsera en rensning skulle nog i princip alla märka sina cyklar. Men rummet är helt klart underdimensionerat om man ser till mängden cyklar, skulle alla dessutom använda sina cyklar skulle det vara ännu rörigare pga att det är för litet. Och i parkeringsgaraget står under tiden en stor del av platserna lediga.


Krister Isaksson

Robert, har nyligen tagit fram ett förslag på boendparkering för cykel i samband med en stor exploatering här i Stockholm med just personliga platser. Indelningen av platserna följer placeringen av lägenheterna i huset och är färgkodade. Det är ju inte särskilt tekniskt svårt med dagens smartcard, passersystem osv. att reservera särskilda platser. Systemen finns ju redan på plats vid portar, tvättstugor osv. Kräver mer att man har med tanken från början så går den tämligen enkelt att ordna med avgränsningar/ytor. I Tyskland är det tämligen vanligt med reserverade platser på de stora cykelparkeringsanläggningarna. Vill man så går det!


Robert

Dmitri F och Krister: Jag tycker ju egentligen inte att man ska ta betalt för cykelparkering, det är bara det att jag blir så matt på att de bra platserna upptas av cyklar som inte lämnat förrådet sedan de ställdes in när alla flyttade in i somras. Men det borde kanske kunna finnas ett betalalternativ som är låst för övriga i huset, t ex i parkeringsgaraget. Och då skulle man inte behöva oroa sig för stöld och skadegörelse lika mycket. Det behöver ju egentligen bara handla om en mer symbolisk summa.
Ett problem här är ju just att det inte handlar om cyklar som stått i flera år, så alla har ju förmodligen ägare som bor i huset. Skulle värden annonsera en rensning skulle nog i princip alla märka sina cyklar. Men rummet är helt klart underdimensionerat om man ser till mängden cyklar, skulle alla dessutom använda sina cyklar skulle det vara ännu rörigare pga att det är för litet. Och i parkeringsgaraget står under tiden en stor del av platserna lediga.


Robert

Krister: (Datorn (jag) råkade skicka samma kommentar igen, inte meningen.)
Det låter intressant. Pendlar man en lite längre bit har man ju i regel en mer påkostad cykel (inbillar jag mig iaf). Dagens system verkar rätt inriktat på att man har en cykel, som inte är värd så mycket, och som man plockar fram ibland. Jag ogillar starkt att ha cykeln i cykelkällaren där alla har tillgång och det är lätt att ta sig in, samtidigt så kan man ju inte släpa in en snömoddtäckt cykel i lägenheten.


Krister Isaksson

Robert, har genomfört ett antal studier på området och det finns ett mycket tydligt samband mellan värdet på cykeln och efterfrågan på säkra och funtionella cykelparkeringar.


Gabrielle Gjerswold

Pust. Jag bor i Gröndal brukar svänga in till Liljeholmstorget på väg från jobbet, och att det inte är planerat för cykel är ett understatement. Så himla pinsamt och dumt. Hela torget är dessutom mest planerat för bilen, se hur bilar kan cirkulera runt torget och skära av gångtrafikanter från torget. Men tillbaka till cykelparkering, en sådan dum person som jag som inte har stöd på cykel får verkligen leta för att hitta någonstans att ställa cykeln, inte lätt att låsa fast den heller eftersom jag inte vill att någon ska stjäla den. Inte nog med att det finns kantstensparkering i området, det finns ett jättestort parkeringsgarage i huset. Åker man bil behöver du inte ens kliva ut i vädret. Cyklisterna borde ha kunnat få ett större utrymme, planera för det i tid, skrota bilparkeringsnormen (endast vad som behövs ur tillgänglighetssynpunkt ska belasta bilfria hushåll) och inrätta istället en cykelparkeringsnorm. Där cykel får minst lika stor plats som barnvagnsutrymmet, vilket inte alltid är fallet…Usch det blev lång. Egentligen skulle jag bara säga att jag instämmer i ditt inlägg.


Krister Isaksson

Gabrielle, det är uppenbarligen svårt att åstadkomma balanserade lösningar. Det är djupt rotade föreställningar och värderingar som många gånger lägger locket på, märkligt kan man tycka när det handlar om det offentliga rummet och där man kunde hoppas på en mer transportneutral planering. Men icke sa nicke, här sitter vi hårt fast i frusen ideologi.


Jens

Man behöver inte kolla så långt bort som Holland eller Tyskland för att hitta vettiga cykelparkeringar. I Lund finns flera parkeringshus för cyklar http://www.helaresan.com/Kund/Content/product_pages/LundLåstcykelparkering4.html



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

2+1 – cyklister efterlyses!


 

En journalist vill veta mer om 2+1-vägar och dess konsekvenser för cyklister. Han behöver därför komma i kontakt och prata med cyklister som har erfarenhet av att cykla på dessa typer av vägar. Både innan och efter de blev ombyggda. Och gärna personer som bor i närheten av vägar som har byggts om. Så alla ni där ute som har erfarenheter och vill dela med er, hör av er till mig via mail så vidarebefordrar jag detta till reportern. Sänd mail till: krister.isaksson@bicycling.se

2+1-väg i Skara, foto: Joel Torsson

EDIT 22/3: Se detta tidigare inlägg om 2+1-vägar: En genomgång gjord av Trafikverket (Vardagscyklisters förutsättningar för säker cykling längs 2+1 och 2+2 vägar, 2010) visar att av drygt 2 400 km 2+1 och 2+2-vägar så har endast:

  • 2 procent av totalsträcka cykelinfrastruktur av hög standard.
  • 63 procent av totalsträckan har vägren där cykling ej är tänkt att ske (men det är inte förbjudet att cykla där)
  • 26 procent av totalsträckan har smala belagda vägrenar tänkt för viss cykling (gillar orden viss cykling, vad är det?)

Potentialen för cyklingen utmed dessa sträckor uppgår dock till över 55 procent enligt samma rapport!

Det är alltså så här Trafikverket arbetar för ökat och säkert cyklande. Det blir ju i varje fall säkert då många tvingas sluta cykla på dessa vägar. Men det är tråkigt att se hur Trafikverket misshandlar den stora cykelpotential som de själva identifierar och inte skapar vettig cykelinfrastruktur i samband med att de bygger om dessa vägar. Är detta vägen mot det hållbara transportsystemet?


Antal kommentarer: 17

Emil

Misstänker att det kan bli svårt att hitta någon, just pga vansinnet i att ge sig ut på en 2+1 väg på cykel.
De är helt enkelt för farliga för cyklister om de inte har en rejäl väggren.


Krister Isaksson

Emil, det är ju också intressant att prata med dem som känner att de tvingats sluta cykla iom ombyggnaden av dessa vägtyper.


Erik

Det är inte ofta jag tycker att man ska tipsa journalister om happymtb, men tråden som nu skapades angående din efterlysning kan vara intressant för denne att läsa http://happymtb.org/forum/read.php/1/2085288/


Sven-Erik

Visst är de farliga, men olika farliga. Några har kvar något av en vägren. Andra har rentav fått en cykelväg. Det finns en annan olat som Trafikverket tagit till för att gynna bilisternas överlevnad på bekostnad av andras väl och ve. Det är att det görs hål i vägen för att varna eller kanske skall det vara väcka sovande bilister. Ett sådant indirekt stöd till somnabulister är i ett evolutionärt perspektiv helt förkastligt. Skall det finnas bilister skall de väl åtminstone vara vakna. 😛


Krister Isaksson

Erik, tack! Jag såg också den och har tipsat om den.


Krister Isaksson

Sven-Erik, vaket skrivet! 😉 Ett rimligt krav när man framför en bil eller långtradare kan man tycka…


Jocke von Scheele

De 2+1-vägar som har ordentliga vägrenar är väl i princip alltid motortrafikleder? Dvs förbjudna att cykla på. De gamla landsvägar som konverterats till 2+1 har ju i princip ingen vägren alls. Jag har ärligt talat aldrig reflekterat över att det skulle gå att cykla på en 2+1-väg, även om det antagligen är lagligt på de som saknar vägren.


Krister Isaksson

Jocke, se min ändring av inlägget, 240 mil är tillåten att cykla på! Endast 2 procent av dessa 240 mil har cykelinfrastruktur…


Rikard Söderberg

Jag har ofta cyklat från föräldrahemmet norr om Uppsala till Gysinge. Väg 56 var tidigare en ”vanlig” väg som det gick att cykla på. Men sedan den gjordes om till 2+1 är den helt livsfarlig att cykla på. De det inte finns några alternativ att ta sig till Gysinge måste du ut på den vägen mellan väg 272 och gamla vägen till Gysinge. Lastbilarna ligger någon decimeter från dig i 100 km/h. Fullständigt barockt att Trafikverket kan utestänga oss cyklister. Borde vara en lag på att de måste när det byggs 2+1 vägar också bygga en cykelbana bredvid. Samma sak med 2+1-vägen väg 80 mellan Hofors och Falun, lika livsfarlig och utan vettiga alternativ.


Jocke von Scheele

Hmmm, det där måste gälla enbart de 2+1-vägar som inte är motortrafikled, dvs det som kallas ”mötesfri landsväg” av Trafikverket (tror jag). På en motortrafikled är ju cykling förbjuden och några sådana 2+1-vägar finns ju inte med i sammanställningen. Skulle man räkna in även motortrafikleder som är mötesfria 2+1-vägar så skulle procentsatserna sjunka. Har dock ingen aning om hur stor andel av 2+1-vägarna som är motortrafikleder respektive landsvägar.


Krister Isaksson

Rikard, denna obalanserade planering och utformning av transportsystemet har pågått i decennier och förstärks nu än mer genom 2+1-vägar. Trafikverkets svar är ju då och då att det inte var helt lämpligt att cykla på dessa vägar innan de byggdes om till 2+1, då använder man det som argument för att totalt omöjliggöra cykling istället för att skapa möjligheter ATT kunna cykla.


Krister Isaksson

Jocke, ja visst skulle utfallet troligen bli än värre om motortrafikleder togs med. Nu var ju en hel del av dessa redan motortrafikleder innan de blev 2+1 och därmed inte tillåtna att cykla på. Då finns ofta ett alternativt vägnät för att hantera långsamtgående fordon så konsekvenserna är inte alltid lika påtagliga för cyklister som vid skapandet av mötesfria landsvägar.


Hasse Lindberg

Beträffande Sven-Eriks inlägg om bl.a. frästa kantmarkeringar:
Självfallet är det ett önskemål om att trafikerade vägar ska ha separata cykelvägar. 2+1-vägarna har ju som sagt oftast blivit omöjliga att cykla på.
Längs trafikerade vägar med bred vägren kan dock en fräst kantmarkering vara till hjälp för cyklisterna. Markeringen är då inte primärt till för att väcka bilister, även om detta också kan vara till nyttigt ibland 🙂 Men en bilist som en gång kommit för långt ut på en sådan väg undviker nog i fortättningen att göra detta om han/hon är rädd om sin bil. På så vis fungerar markeringen också som ett skydd för cykeltrafiken på vägrenen.
Jag har själv tillsammans med Trafikverket medverkat till tillkomsten av sådan väg utanför Linköping och resultatet har bedömts som gott.


Krister Isaksson

Hasse, bra förtydligande!


Anders Myrin

Det verkar som att 2+1-vägarna är farliga även för bilister:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/polisen-nojd-med-omkorningsforbud
”Det var många yrkeschaufförer som var positiva då det rullade hela tiden och de slapp stå still. Men många var irriterade också. De måste ställa det i relation till hur det hade varit om de var helt stopp eller olyckor.”
Så att tvinga in bilarna på ett led gör alltså resan säkrare, och alldeles säkert bidrar det till minskad miljöpåverkan eftersom omkörningar kräver mycket energi och olagliga hastigheter i allmänhet inte går att hålla. Jag ser ingen nackdel alls med att permanenta detta, faktiskt!
Det skulle i så fall vara frågan om vad man ska göra med den överblivna tredje filen… 🙂


Krister Isaksson

Anders, vilken strålande idé! En 3,5 m bred dubbelriktad cykelbana med bra kurvradier och gynnsam topografi. Undra när vi får se den? Eller är det troligare med en utbyggnad till 2+2-väg?


Lasse B

klart att cykelmiljön blev sämre när rv. 40 (Eksjö – Mariannelund ) byggdes om till 2 + 1 väg men jag cyklar i stort dagligen, till dels på riksvägen … till saken hör att jag talade med (har bl a sammanställt en skriftlig studie över cyklismen …) företrädare för vägverket ; har lagt förslag om en en meters (1.20 cykelkorridor , avgränsad med heldragen linje och räfflor men fick inget gehör ( fel, blev i stort utskrattad: ”vi bygger för bilismen … ”)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Dödsgruset – ett minne blott?


 

Kan det vara så att dödsgrusets dagar på våra cykelbanor är räknade? Studerar man effekterna av sopsaltaren här i Stockholm så säger jag att så kan vara fallet. Nedan två bilder från Farstavägen i Stockholms södra delar. Det är cykelbanor på bägge sidor av vägen, på ena sidan sker traditionell snöröjning och halkbekämpning med grus, på andra sidan far sopsaltaren fram.


Farstavägen i början av mars, traditionell snöröjning och halkbekämpning med grus


Farstavägen, andra sidan, i början av mars. Sopsaltaren har varit här! Hur många andra cykelbanor ser ut så här i början av mars?

Här ser vi då ytterligare en positiv effekt av att använda metoden sopsaltning på cykelbanor, gruset som ofta blir liggande i månader under våren på cykelbanorna existerar inte längre.

Gruset har påtagliga konsekvenser, både vad gäller cyklisters säkerhet och restid. Bara i april månad så kan närmare 20 procent av cyklisters singelolyckor härledas till grus. Under månaderna mars respektive maj är siffran 10 procent (Niska 2011). Gruset påverkar också cyklisters restid negativt då hastigheten måste sänkas avsevärt, särskilt i kurvor och nedförsbackar, för att det ska var säkert att cykla. Sen har vi ju också den påtagliga punkteringsrisken som gruset utgör.

En studie från Danmark menar att saltlakelösning för halkbekämpning av cykelbanor är 60 procent billigare jämfört med grus (Mikkelsen, L. and Prahl, K.B. 1998). Under vintersäsongen 2009-2010 använde Stockholms stad ca 90 000 ton grus för halkbekämpning.

Vad föredrar ni?

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 23

Andreas

Gillar också sopsaltaren från så många perspektiv men tyvärr så förefaller det som om Staden har glömt de delar där den inte far fram. Men en positiv förändring är det naturligtvis.
Min stora missmodighet just nu är all den glansis som ansamlas på cykelbanorna – i synnerhet när de fina bilvägarna bredvid är torra som fnöske (kanske inte i morse men under större delen av mars). Orsaken är naturligtvis att det töar från de stora snövallar, som alla cykelbanor nu har i anslutning till lederna, på dagarna och fryser till på nätterna. På mina 10 km har jag 7-10 ställen som är ren blåis eftersom den grus som faktisk ligger där av naturliga skäl lägger sig på botten av det då smälta vattnet.
Grundorsaken är naturligtvis att de inte tar bort snön i anslutning till cykelbanorna så detta kommer vi att få leva med in i april. Man kan ju tycka att om vintern under vissa tillfälligheter tog stora resurser av snöröjningen så borde de ju ha all tid i världen nu att frakta bort snön men av detta ser man intet.
Att de också skulle jobba med dräneringen av cykelbanorna nu under sommaren är säkert också endast en from förhoppning.


Erik Johansson

Appropå nattens snöfall, det var verkligen snor halt i stan under natten, jag cyklade hem vid tolvslaget och det låg ett puderlager över den hala marken, härligt men lite farligt. Det var länge sedan jag hade så kul på cykeln, man borde verkligen cykla mer för skojs skull när det är så där halt.


Krister Isaksson

Andreas, jag håller till stora delar med dig, försöker i detta fall med sopsaltaren se det positiva, se möjligheterna och lyfta dessa. Har då en förhoppning om att denna metod utökas, och det kraftigt, till nästa år. Men vi får väl se…


Krister Isaksson

Erik, nog var det halt och det såg ut som en snökanon när jag for fram i pundersnön i morse. Och under lagret med pudersnö var det som du säger många gånger blankis, här går även sopsaltaren på en nit då det var för kallt för att saltlösningen ska kunna verka på ett effektivt sätt.


Jocke von Scheele

Jag har också upplevt problem med fläckvis glansis på cyeklbanorna. Jag tror i och för sig att årets väder, med kall luft sent på säsongen, då solen hunnit bli stark och förmår smälta snön på dagarna, är en ovanlig kombination, men man måste nog ändå försöka dränera cykelbanorna mer effektivt. På vissa ställen är det så klantigt gjort att jodvallar på bägge sidor om cykelbanan innesluter allt vatten, såväl smält- som regnvatten.
Vad gäller rullgruset så är jag lycklig som ett barn när jag cyklar på de sträckor som sopsaltaren farit fram på. Rullgrus på cykelbanorna är, tillsammans med folk som slänger skräp i min cykelkorg och rökare som står i porten, de mest irriterande saker jag vet.


Krister Isaksson

Jocke, ang. dräneringen så är det ju så märkligt att i många av snöröjningskontrakten står det att 75 procent av gc-banans bredd ska röjas. Detta får till följd att det ligger snövallar PÅ cykelbanan och den avrinning av vatten som normalt fungera övrig årstid sätts helt ur spel och den fungerar först igen när snön helt smält bort. Tänk er att vi plogade gator och vägar på samma sätt, helt plötsligt har vi isbanor över våra gator och vägar – ALDRIG! Där genomförs ju löpande under vintern bortplogning/forsling av snö/is för att avvattningen av gator och vägar ska fungera, något annat är otänkbart (och livsfarligt).


Dmitri F

Budskapet från staden är väl att de som cyklar är låtsastrafikanter och ses mer som en minoritetsgrupp vars behov ”måste” tillgodoses utifrån jämställdhetsprinciper.
Istället för att faktiskt se cykeln som ett effektivt transportmedel som *alla* borde kunna välja istället för att gå, köra bil eller åka buss.


Krister Isaksson

Dmitri F, det är en lång o mödosam uppgörelse med ”cykelskulden”…


Jon Jogensjö

Visst vill jag ha bort gruset på våren. För då kan jag cykla lite fortare med bibehållna säkerhetsmarginaler. Och träna inlines och rullskidor. Men jag undrar ändå varför gruset är dödligt på våren och samtidigt livräddare på vintern? För min egen del har jag svårt att se gruset som dödligt. Jag ser, hör och känner att det är grus på underlaget och anpassar körningen efter det. Däremot är kanske dammet med alla partiklar dödligt. Jag ser däremot en fara i att kalla gruset ”dödligt” då det ger en signal till trafikanten att den inte behöver anpassa körningen efter underlaget.
Jag är bara rädd för mina medtrafikanters val av farliga beteenden i trafiken. Grus och infrastruktur påverkar bara min framkomlighet.


Dmitri F

Jon:
Gruset är farligt för att som Krister skriver i sin artikel är 20% av alla singelolyckor i april kan härledas till grus. Man måste cykla väldigt långsamt ner för backar och i kurvor får man passa sig.
Gruset fastnar under huden och är omöjligt att få ut, det blir fula mörka ärr, om du skulle ramla omkull, även av andra anledningar än gruset, t.ex en kollision med en bildörr.
Gruset är farligt också för cyklar, då det sliter enormt på komponenterna, och orsakar punkteringar.
Gruset är som du själv påpekar farligt att andas in.
Gruset hamnar i ögonen och ansiktet om det blåser, och det kan orsakar en olycka även om man har anpassat körningen till underlaget, om man plötsligt får skit i ögat.
Gruset låter mycket när man kör på det, man känner det genom sadeln också. Det är helt enkelt väldigt obekvämt.
Gruset är helt enkelt en glädjedödare. Därav – dödsgruset.


Krister Isaksson

Jon, ber om ursäkt, försökte som Dmitri tar upp beskriva vilken glädjedödare gruset är. Men då jag inte har kontroll på hur läsaren tar emot texten bör jag vara mer noggrann. Samtidigt vill jag ha mitt utrymme att skruva till det ibland. Nu över till eländet med vinterväghållningen och dess konsekvenser. Vi ser här en metod för vinterväghållning av cykelbanor som enligt studier och praktiska erfarenheter verkar överlägsen de mer traditionella metoderna. Så gruset är inte ens under vintern en särskilt effektivt halkbekämpare, eller livräddare som du uttrycker. Metoden har också den positiva effekten att flertalet av vårens ”halkolyckor” på gruset kan undvikas. För vem är betjänt av att gruset ligger kvar 1-2 månader EFTER halkan? Vi skulle aldrig se en så undermålig halkbekämpning av landets bilvägar och framförallt skulle det aldrig förekomma att den metod som används för halkbekämpning sedan orsakar singelolyckor i stor omfattning efter halkan. Visst, vi kan lägga över allt ansvar på cyklisterna och säga: ta det lugnt, var observant, var alltid redo på att runt kurvan kan det ligga fullt med grus över cykelbanan. Varför ska det vara så när det kan vara på ett annat sätt?


Jon Jogensjö

Ursäkta långt inlägg, läs om ni orkar… tack för att ni vill diskutera…jag testar argumenten här: Jag håller helt med om att gruset inte är en livräddare på vintern för mig. Det var mer ett uttryck för väghållarens tänkta funktionen av grus på vintern. Däremot kanske det i dagsläget är lättare att locka nya trafikanter på cykel på vintern om det är grusat? Jag kör med dubbdäck och det enda som sänker min framkomlighet är när det är plogat på fel sätt, samt min kondition, styrka och vilja. Och med nya sopsaltaren slipper vi gruset helt. Bra. Dock sett ur väghållarens idé med gruset speciellt på mixar cykel/gångbana borde väl gruset rimligen ligga kvar tills det inte längre är minusgrader? Det är ju fortfarande minusgrader på morgon och kväll.
Sen förstår jag inte rädslan att lägga det delvis laga ansvaret på cyklisten att hela tiden scanna vägförhållanden och trafiksituation. Har jag missuppfattat dig här? Jag har i princip aldrig behövt sänka hastigheten på grund av att kontinuerligt läsa av väg och trafiksituation. Jag har väldigt sällan stött på fenomenet att det ligger en grushög runt hörnet i en situation där jag kan cykla i normal pendlarfart. Om jag inte har sikt runt ett hörn måste jag ändå sakta ner för att visa hänsyn mot mina medtrafikanter. Tvärtom är det stimulerande för mig att samspela med alla dessa faktorer, och den mänskliga hjärnan är skapad och fenomenal på just att blixtsnabbt förutse och välja handling. Jag har svårt att se en trafikmiljö där trafikanten inte behöver ta det lugnt och vara observant. Det låter inte som intentionen i lag eller hos trafikmyndigheter.
Nu menar jag såklart inte att det är kul att lägga ut grus för då blir jag stimulerad i vardagspendlingen. Jag tycker såklart att grus aldrig ska användas och sopsaltaren gör hela jobbet. Cykelbanor ska vara breda, raka och utan stora hål. Det är mer principen att när man skriver att det är farligt blir risken att man ta bort ansvaret från trafikanten och det blir ett sluttande plan. Det räcker att skriva att det sänker framkomligheten. Om man jämför med biltrafiken läste jag precis i SVD att de flesta dödsolyckorna sker på torr fin asfalt i dagsljus. Det är trafikantens medvetna farliga val av beteende som orsakar nästan alla olyckor. Och om man tänker att cyklingen ökar, kommer det beteendet att hänga med till cykeln också. Trafikanter som kör bil idag kör mer och mer cykel i framtiden.
Och Dimitri, alla de farliga situationerna med gruset du räknar upp, jag förstår och håller delvis med, men i praktiken i min vardagspendling har det aldrig varit ett problem. Förutom partiklarna. Det är bara farliga val av mina medtrafikanter jag är rädd för.


Krister Isaksson

Jon, jag orkar och uppskattar ditt inlägg. Så mycket att jag ber att få återkomma med ett mer utförligt svar. Glad Påsk!


Krister Isaksson

Jon, självklart har trafikanter ett ansvar, framförallt att följa regelverket, något annat har jag aldrig påstått. Sedan uppfattar jag nollvisionen och beslut i riksdagen som så att systemutformarna (dvs väghållare) har ett tydligt och särskilt ansvar att tillhandahålla ett system som så långt som möjligt innebär att olyckor undviks. Utifrån detta har jag mycket svårt att se att så är fallet när det exempelvis gäller vinterväghållning av cykelvägar och att många kommuner och Trafikverket låter gruset ligga kvar till mitten av maj. Dina bilder på ishav visar tydligt att så är fallet och du tar själv upp att något sådant skulle aldrig förekomma på bilvägar utan kraftfulla insatser skulle omgående sättas in för att undvika olyckor. Det är mycket tydligt, både när det gäller infrastrukturåtgärder och trafiksäkerhetsåtgärder, att trafikantgrupper behandlas mycket olika och det är detta jag främst vänder mig mot. Varför ska ett större ansvar utkrävas av de som cyklar än de som kör bil?


Håkan

Jag har en fundering som du säkert kan svara på.
Finns det någon tillförlitlig statistik över antal olyckor som funktion av underlag? Dvs är det flest olyckor beroende på snö/is eller grus. Min gissning är att det är fler på grund av grus eftersom fler cyklar på våren än på vintern. Min egen erfarenhet är att mot snö och is fungerar dubbdäck förvånansvärt bra men mot grus ovanpå asfalt hjälper inget utom tur och låg fart.


Krister Isaksson

Håkan, det verkar inte så om du tittar på studien jag länkar till ovan, från s 48- (Niska 2011). Det kan ju bero på att perioder med halka pga snö/is är längre än perioden med barmark där gruset ligger på asfalten.


Manne

igår tisd 2 april hade TV4 Stockholm ett långt inslag om dödsgruset och hur det drabbar cyklister och på våren även orsakar damm och besvär för de gående.
Gediget och långt inslag om cyklisters vardag ! Bra tycker jag.
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/tv4nyheterna-stockholm-2231-2317757


Håkan

Just hur länge man har snö respektive grus skiljer nog ganska mycket inom Sverige. I Göteborg har vi haft i princip haft barmark med grus sedan januari. Det blir ganska länge om man räknar med att det skall ligga som längst till 1/6. Så åtminstone denna vintern så har grussäsongen vida överstigit snösäsongen. Men generellt så är det ju som du säger att det bör vara kortare tid med grus än med snö.


Krister Isaksson

Manne, det är vad jag också upplever när det gäller media. Under alla dessa år jag arbetat med cykelplanering har det hänt en hel del i deras rapportering. En klar kvalitetshöjning överlag.


Krister Isaksson

Håkan, för att få reda på ev. lokal förutsättningar måste man djupdyka i olycksdata för, som i ditt fall, GBG. VTIs studie är ju en omfattande sammanställning av tusentals cykelolyckor över hela landet. Men det är ju i vilket fall som helst obegripligt att det man kallar för halkbekämpning under vintern, blir till fara under senvintern/våren och får ligga kvar i MÅNADER innan det tas bort. ALDRIG skulle vi se en motsvarande metod för biltrafiken, en metod som inte är särskilt bra på att hantera halka och sedan orsakar stora mängder singelolyckor bland bilister när halkan är över.


Patrick Arkley

Livssaltet!


BikeStockholm

Föredrar sopsaltning framför rull- och punkagrus.


Tomas Sjödin

Det är så otroligt stor skillnad att cykla på vintern på vägar som är fria från både snö och grus. Även när man går så är det så mycket bättre. Tyvärr så gör det även att oskyddade delar som kjedja och skruvar rostat avsevärt mer men det går att förebygga så sopsaltning vinner i alla avseenden. Hoppas att det här kan få en större utbredning i hels landet. Vet inte om det påverkar cykelbanans kvalitet i långa loppet men efter ett år med dessa vägar vill jag ha det på alla cykelbanor.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Trafikinformation – nu också för cyklister!


 

I januari skrev jag ett inlägg om att den trafikinformation som medierna sänder aldrig innehåller någon information om och för cyklister och undrade om detta är förenligt med Sveriges Radios public serviceuppdrag. En kort tid efter inlägget blev jag inbjuden till ett möte av Åke Brulin, arbetsledare på trafikredaktionen på SR, för att diskutera trafikinformation för cyklister. Gjorde ett inlägg om detta möte som ni kan läsa här.

Nu har jag precis fått besked från Åke Brulin att inom kort kommer SR att börja med trafikinformation för cyklister. Information om vägarbeten och -omläggningar som berör cykelvägar och publicera den på redaktionens webbsida: www.sverigesradio.se/trafik 

Även i etern kommer vi framöver få höra trafikinformation riktad till cyklister. Här är ju tiden och utrymmet begränsat samt konkurrensen med annnan information påtaglig så vi kaske inte ska räkna med cykelinformation i parti och minut men det kommer vara skillnad mot tidigare.

Även SRs väderprognoser kommer att anpassas för att ge bättre information till cyklister, det handlar då främst om risken för nederbörd, vindriktning och vindstyrka. 

Vill du vara cykelrapportör och rapportera in störningar för cykeltrafiken är det bara att ringa tipsnumret 020-999 444  

Imponerande lyhört och snabbt agerat av SR måste jag säga och själv känner jag mig lite stolt över att det går att påverka och förändra, något som jag ju skrev om i inlägget Cykelbloggare – ni gör nytta och förändrar!

Trafikinformation om ett vägarbete tvärs över hela cykelbanan på Söder Mälarstrand är aldrig fel att få!

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 13

Bruse

Bra jobbat!


Krister Isaksson

Bruse, stort tack!


Andreas

Gott Krister!


Pelle

Bra jobbatlobbat!


Krister Isaksson

Andreas o Pelle, tack!


Manne

Heja!! bra kämpat. Måste också tillägga att du är nog Bicyclings mest intressanta bloggare. Det ser man inte minst på alla de kommentarer du får!


Krister Isaksson

Manne, stort tack för de vänliga orden! Själv tycker jag Lisa Ström slår mig med hästlängder!


Ulrika Lind

Undrar om man kommer att kunna rapportera in bilar som står parkerade över hela cykelbanan. Det kanske skulle få effekt på laglydigheten.. ” idag står det fyra bilar på svartlösavägens cykelbana, norrgående. Bilister var rädda om cyklisterna som då måste dela er vägbana” ser fram emot att höra det på morgonen.


Krister Isaksson

Ulrika, rapportera in kan du alltid göra men jag tvivlar på att det kommer finnas utrymme i sändningstiderna att frekvent förmedla detta till lyssnarna. Det är ju tyvärr alltför vanligt med att vissa bilister parkerar på cykelbanorna och i cykelfälten att det skulle uppta ALL sändningstid för SR! Men tveka inte att rapportera in det, vi kan ju aldrig veta vad som händer innan vi har försökt.


Jon Jogensjö

Hej Krister. testade att ringa P4 trafik STHLM. När jag förklarade att det är svallis på många ställen längs cykelbanan från västerort blev jag direkt ifrågasatt. De varnar aldrig för halka så länge det är minusgrader. Han ställde istället motfrågor som ”vet du hur många som ringer in hit”. Jag upplevde det förminskande och lite du ska inte tro att du är viktig.
Sen avbröt han mig med att han inte hade tid att prata mer, det är så många som ringer. Jag fick nästan be om ursäkt för att jag störde dem.
Jag försökte dra jämförelsen om det var 5-10 cm svallis rakt över Drottningholmsleden på 14 ställen efter månader av ren asfalt. De skulle inte gå ut och varna för det.


Krister Isaksson

Jon, tråkigt men inte förvånande. Tror SRs trafikredaktion har en resa att göra. De har sänt i mer än 30 år, aldrig med info om cykel så det är ju självklart att de har en del att lära. Framförallt att klara av att göra bedömningar av vad som är fara och problem för cyklister. Sen är det ju säkert så, som i övriga samhället, att en del på redaktionen tycker inte att man ska hålla på med leksakstrafikanter… Tycker du ska sända in bilderna från din hemsida till redaktionen och se det som en del av deras utbildning. Många av dem har ingen aning om hur det ser ut och att det kan vara så jävligt som på dina bilder. Vi får nog ha lite tålamod, hjälpa till och inte ge upp!


Erik Johansson

Jag hade behövt den infon nu under påskhelgen, jag trodde aldrig det skulle vara så illa på vägen ut till västerort. Jon säger att det är bättre nu, men jag är tveksam. Jag såg till att vänta tills det var som varmast innan jag stack i väg, och det var fortfarande så mycket is att det var otrevligt att gå.
Har en teori om att en tungt lastad lådcykel kan ha hjälpt en hel del.


Krister Isaksson

Erik, ja det såg verkligen inte roligt ut. Har liknande erfarenheter från söderort. Detta är ju förhållanden som många gånger skapas genom att själva snöröjningen förhindrar vattenavrinningen, otänkbart på bilvägen men tämligen vanligt på gång- och cykelbanor. Genom att ploga vallar på bägge sidor alt på lägga snövallen på lågpunkten stängs vattnet in – man ägnar sig åt att skapa pooler! Du ser detta sällan på gator och vägar där man är noga med att ploga för att inte förhindra vårens snösmältning/återfrysning alt. att ta bort vallar och snö så att vattnet kan rinna bort alt ner i brunnar. Återigen, där leksakstrafikanter färdas behöver man inte vara så noga…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Cykelbloggare – ni gör nytta och förändrar!


 

Se detta från London:

How London bloggers changed cycling

“Both the Mayor and I pay tribute to the London Cyclists’ Campaign, journalists, bloggers and other campaigners for driving the issue so far up the political agenda,” says Andrew Gilligan, London’s newly appointed cycling commissioner.

Det är självklart lika i Sverige, Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Nyköping osv.

Politik är till stora delar konsten att reagera och det går inte att undvika att reagera på väl underbyggda och sakliga bloggar om cykel.

Så alla cykelbloggare runt om i landet, skriv ännu mer, oftare, ur fler perspektiv så har vi snart ett helt annat cykelsystem i landet.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Skrotcyklar som konst


 

Raphael Xavier, en konstnär i Philadelphia har under 10-årsperiod gjort en fotodokumentär kallad ”No Bicycle Parking”. Den består av runt 400 bilder på övergivna och strippade cyklar.

Jag tycker det är så härligt när något som finns runt om oss hela tiden men vi aldrig riktigt märker uppmärksammas på detta sätt. Vi får se något som vi inte visste fanns, konst i en ny skepnad som är gömd i vardagen. Helt plötsligt får staden ett antal nya skulpturer. Sen gillar jag att det verkar vara en hög återvinningsfaktor på cykeldelar!

Här är några av bilderna:













Foto: Raphael Xavier


Antal kommentarer: 2

gsb

Bakom varje bild döljer sig (förmodligen) dessvärre en stöld av delar…
Fast bilderna är ok.


Krister Isaksson

gsb, till utställningen 21-22 mars hoppas konstnären få några av ’ägarnas’ berättelser. Det finns nog en hel del olika levnadshistorier bakom dessa cyklar…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*