DN 2013-04-17
Är det verkligen cyklisters regelöverträdelser ni ska fokusera på och är receptet utbildning i skolan? Har ni inte fullt upp med era egna medlemmars och andra motormäns regelöverträdelser och de miljö- och trafiksäkerhetsproblem de skapar? Beteenden och överträdelser som är ett avsevärt större trafiksäkerhetsproblem än vad cyklisters rödljuscyklande är. Se här ett axplock från polisens övervakningskampanj ang. aggressiv körning från förra året i Stockholms län:
Sammanlagt rapporterades 974 st för trafikbrott under veckan
- 548 st som körde för fort
- 103 st som kört körförbudsbelagt fordon
- 26 st för att ha haft för kort avstånd till framförvarande bil
- 193 st för olovlig körning
- 148 st för att ha kört bil påverkade av alkohol eller narkotika
- 60 st för att ha kört bil utan säkerhetsbälte
- 80 st cyklister har cyklat mot rött
Så Motormännen, vad är receptet för dessa fordonsförares regelöverträdelser? Mer trafikutbildning i skolan? Det är ju också tydligt att innehav av körkort är inte någon större garanti för att uppnå någon högre regelefterlevnad, varken för bilister eller cyklister (ja, många cyklister har körkort!). Trafikverkets senaste nationella hastighetsmätningar visar ju att 54 procent kör konstant för fort, bland yrkesförare är det så många som 70 procent. Eller för att citera Claes Tingvall, trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket: Det gäller nästan genomgående för yrkestrafik och tung trafik att man kör över hastighetsgränserna. Det är riktigt problematiskt både säkerhetsmässigt och miljömässigt. Enligt beräkningar från Trafikverket skulle ca 150 liv per år sparas om vi alla höll hastighetsgränserna när vi kör bil. De som supit och knarkat och sedan kör bil är klart överrepresenterade i olycksstatistiken, antalet ökar och de är en stor fara för omgivningen/tredje man. De som kör utan körkort har ofta fått körkortet indraget för tidigare allvarlig trafikförseelse.
Vad skulle då ett minskat rödljuscyklande innebära vad gäller trafiksäkerhet och riksdagens mål att minska antalet dödade och svårt skadade i trafiken? Inte särskilt mycket är svaret för det är inget större trafiksäkerhetsproblem. Motormännen ger ju själva detta svar, men uppenbarligen utan att förstå det. Om nu så många cyklar mot rött som Motormännen påstår och det var ett stort trafiksäkerhetsproblem så skulle detta med all tydlighet återspeglas i olycksstatistiken. Det gör det inte. Men missförstå mig inte, det är ett problem att trafikanter inte respekterar och följer trafikreglerna. Det kan hanteras på olika sätt, knappast på det amatörmässiga sätt som Motormännen föreslår. Baserad på en studie som inte ens når upp till grundskolevivå och sedan försöker de dra slutsatser och presentera dessa som generaliserbar fakta. Det handlar snarare om att gå från ett regelverk och en infrastruktur som är starkt bilorienterad till ett regelverk och infrastruktur som är mer balanserad och anpassad för en modern stad där cykeltrafiken har en framträdande och viktig roll.
Tillåt mig ett konkret och tydligt exempel, grön våg för cykeltrafik på Götgatan. Sträckan motsvara mycket väl den sträcka och just den trafiksignal som Motormännen valde för sin så kallade studie, Sveavägen. En sträcka på 800 meter med 8 st trafiksignaler. Tidigare fanns en grön våg söderut programmerad för 41 km/t på denna sträcka vilket fick till följd att det blev återkommande start och stopp för cyklister (få klarar ju av att från stillastående komma upp i den hastigheten på cykel och hinna till nästa trafiksignal). Vid en trafiksignal, nästan en kopia på den trafiksignal som Motormännen valde i sin studie, som enbart reglerar ett övergångställe och inte korsande biltrafik var rödljuscyklandet upp i nästan 70 procent. Det var tidigare en av polisens favoritplatser att just övervaka cyklister.
Götgatan, vid Skatteskrapan. Signalreglerat övergångsställe. Bild: Google Maps
Sveavägen, vid Handelshögskolan. Platsen Motormännen valde för sin studie. Signalreglerat övergångsställe. Bild: Google Maps
Det som sedan hände var att Trafikkontoret programmerade om den gröna vågen till en hastighet av 20 km/t, dvs. en mer cykelanpassad hastighet. Rödljuscyklandet vid den tidigare nämnda trafiksignalen sjönk från 70 till 10 procent. Restiden på sträckan sjönk med 1 min 20 sek, så även för biltrafiken då det i rusningstid mycket sällan går att köra grön våg i 41 km/t. Vi ser här tydliga synergieffekter, färre som cyklar mor rött, kortare restid för cykel- och biltrafiken, jämnare hastighet och lägre utsläpp. Kanske skulle Motormännen kräva att utbildningsinsatserna ska riktas mot andra områden än skolan, exempelvis trafikplanerare, trafikingenjörer och så kallade signalister? Här kan ni läsa mer om vad som kan göras för att bättre anpassa trafiksignaler till cykeltrafik.
Nu över till Motormännens så kallade studie som delar av media svalde med hull och hår, så mycket för reflekterande och kritiska journalister och redaktörer. Motormännen inleder texten om studien på sin hemsida med:
”Sex av tio cyklister kör mot rött i svenska storstäder. Det visar en undersökning som Motor har gjort. Samtidigt ökar andelen dödade och svårt skadade cyklister i trafiken.”
”Cykilister som susar fram i höga farter har ökat snabbt. inte minst i storstäderna. De flesta bilister i Stockholm, Göterborg och Malmö kan vittna om hur de nästan har krockat med en framfusig cyklist.”
Det är en text, slutsatser och påståenden som heter duga det. Det första jag fastnar för i artikeln ovan är väl valda trafikljus. Det låter ju vetenskapligt och trovärdigt. Något som ger en samlad och korrekt bild av hur rödljuscyklandet ser ut i dessa städer. Så hur har då Motormännen genomfört studien, vilka platser har de valt ut för att som de gör dra så långtgående slutsatser? Över till deras hemsida igen där de presenterar studien: Här redovisar de att de har stått på en plats i varje stad, i Stockholm gjordes 300 observationer, i Göteborg 205 och i Malmö 200. Totalt 705 observationer. Känns detta seriöst och professionellt, att utifrån 705 observationer på endast 3 platser fördelade på tre städer komma med slutsatsen: ”Sex av tio cyklister kör mot rött i svenska storstäder”. Städer där det varje dygn genomförs 100 000-tals cykelresor.
Jag har själv genomfört ett antal studier ang. rödljuscyklande, då med en blandning av korsningstyper och trafiksignaler. Det har handlat om tusentals observationer och detta enbart i en stad. Medeltalet för rödljuscyklandet när man lägger samman dessa olika studier, korsningar, trafiksignaler och observationer hamnar runt 20 procent. Återigen så är det slående hur yrkestrafiken utmärker sig då cykelbudens rödljuscyklande är över 50 procent. Stora komplexa korsningar som exempelvis Norrtull, Skanstull och Hornstull har tämligen få som rödljuscyklar. Mindre, överblickbara, korsningar och friliggande, signalreglerade, övergångsställen har högre andel rödljuscyklande. Här kan ni läsa vad cyklistern själva tycker om trafiksignaler.
Rödljuscykling i Stockholm
Kan inte låta bli att undra vad allt detta handlar om. Att Motormännen återkommande gör dessa utspel och generaliseranden om cyklister. Gärna tillsammans med någon pratglad polisman som har lika dålig täckning för sitt generaliserande. Känner Motormännen sig så utsatta och ifrågasatta att de måste utmåla cyklister som fiende nr 1? Uppenbarligen och dessvärre, innan vi har en bättre och acceptabel infrastruktur för cykeltrafik, får vi väl räkna med att Motormännen och vissa polismän fortsätter att peka ut och i kör stå och sjunga och generalisera om cyklister på mycket lösa grunder.
På ett personligt plan blir jag mycket illa berörd av Motormännens agerande. Under mina år som cykelplanerar har jag utrett flertalet av dödsolyckorna mellan högersvängande lastbilsförare och cyklister i Stockholm under 2000-talet. I nästan samtliga fall har dessa cyklister följt trafikreglerna, bl.a. stannat för rött och placerats sig där reglerna föreskriver. Straffet för att följa reglerna blev döden. De hade sannolikt levt om det cyklat mot rött. Dessa olyckor är fruktansvärda tragedier där föräldrar mist en dotter, barn förlorat sin mamma, en make sin hustru och en lastbilsförare som bär med sig denna tragedi för resten av sitt liv. Olyckorna, genomgångar av olycksplatser, av fordonen, av vittnesuppgifter och samtal med anhöriga har påverkat mig djupt. Att då i detta sammanhang ta del av Motormännens undermålig fakta, påståenden och närmast raljerande över cyklister gör mig minst sagt upprörd och arg.
Maria Spetz, VD på Motormännen, jag tycker du och din organisation kan visa dessa människor större hänsyn och respekt genom att föra en professionell och seriös diskussion ang. cykeltrafik.
Relaterade inlägg:
I väntan på grönt:
Antal kommentarer: 13
Johannes Westlund
*Nyper mig i armen* Tittar igen. *Nyper mig i armen*… Drömmer jag?
Surrealistiskt bra! Det enda jag kan känna som tyvärr är lite dumt är att parkeringsnormerna inte beskriver kvalitet på cykelparkeringen. Inte heller lastcyklar hanteras. För boendeparkering borde det ställas krav på att cykelparkeringen är väderskyddad och till stor del förlagd inomhus och att den är välstrukturerad och genomtänkt (alltså inte varianten att ta random förrådsutrymme och säga ”här finns 30 platser (om ni knör som idioter)”).
Men nu blir det nästan dags att leta fram Champagne här!
Johanna Stenberg
När cykel för Årstafältet tog fram av Tyrens så samlade vi all vår kraft inom företaget inom cykel och hjälptes åt. Är därför glad att även västkusten bidragit till denna! Kul!
Krister Isaksson
Johanna, ingen smygreklam här! 😉 Nä skämt o sido ett mycket bra jobb har ni gjort och man ser tydligt vem det är som ’lärt’ upp er! 😉
Krister Isaksson
Johannes, nu är du kanske lite för snabb! Kvaliteten kommer i stadens cykelparkeringshandbok som är under revidering. Där behandlas bl.a. lastcyklar, väderskydd, inomhusparkering. Lyckas allt så återfinns delar av dessa krav/kvaliter i exploateringsavtalen.
Så lägg champagnen åtminstone på kylning!
Erik
Då får vi ju hålla tummarna att det går vägen denna gång. Sett till hur staden har lyckats vid andra exploateringar så som Liljeholmen, Hammarby sjöstad, Hägerstensvägen, Mikrofonvägen/tunneln, Telefonvägen, Älvsjö torg, Sandåkravägen mm så är ju utgångsläget tämligen bra – det kan inte bli mycket sämre än det blev där. Staden kryllar av exempel där planarkitekter, projektledare och trafikplanerare haft lekstuga, inte följt grundläggande utformningsprinciper och gladligen gjort avsteg från krav och villkor för cykeltrafiken. Gärna under förespeglingen att det var nödvändiga kompromisser och avvägningar.
Krister Isaksson
Erik, oj det var ord och inga visor och jag delar helt dina synpunkter. Är det två platser som jag har med mig som två av mina största misslyckanden är det just Hägerstensvägen och gång- och cykeltunneln under Mikrofonvägen. I samband med att dessa planerades skrev jag och områdesansvarig trafikplanerare två sk. granskningsyttranden där vi gjorde allvarliga anmärkningar på utformningen av lösningarna. När det gäller tunneln så skrev jag i yttrandet att där har man i stort sett gjort alla fel man kan tänka sig när det gäller utformning av gång- och cykeltunneln. Dessa yttranden fick varken stöd av kontorsledningen på Trafikkontoret eller projektledningen på Exploaterings- och Stadsbyggnadskontoret. Den lilla ”upprättelse” som jag har fått i efterhand är att när det gäller Hägerstensvägen har ett ärende varit upp i Trafiknämnden där Trafikkontoret medger att det brustit i planeringen och utformningen av cykelbanorna och man har lärt sig läxan. När det gäller gång- och cykeltunneln kan vi än tydligare se hur det kan gå när man inte lyssnar och gör kloka avvägningar, i Cykelplan 2012 är det nu upptaget en NY planskild förbindelse vid Mikrofonvägen, denna gång en bro längs E4/E20. Om jag inte minns fel fanns detta förslag i ett yttrande ang. tunneln redan år 2005
Så här har staden alltså plöjt ner miljoner i lösningar som saknar grundläggande funktioner och säkerhet, vilket påtalades redan på planeringsstadiet men som då nonchalerades och nu står vi här i efterhand och måste lägga ut miljoner på fel och brister som aldrig behövde bli fel och brister. Det är en lång mognadstrappa som både kostar pengar och tid och som oftast går ut över trafikanterna
Anders Norén
Intressant att höra om Hägerstensvägen. Jag promenerade där för en tid sedan och tänkte att ”oj, vad fint det blev här”. Vad var det som blev fel? Står lyktstolparna för nära cykelbanan? Blev cykelbanan för smal? Eller är det kurvan borta vid Axelsberg det handlar om?
Krister Isaksson
Anders, det är alldeles för smalt på sträckan. Stadens handbok för utformning av cykelinfrastruktur klargör tydligt att cykelbanor ska vara en viss bredd (min 1,5 m), ännu breddare i uppför- eller nedförsbacke då det behövs dels för att man vinglar mer uppför dels går fortare nedför. Vidare så är det som så att portarna från fastigheterna går utåt och inte bara utåt, de sitter i vindfång, vilket gör att gående tvingas ut i cykelbanan. Om du tittar nästa gång du går där eller i GoogleMaps så ser du några förtvivlade försök att i efterhand hantera detta skapade problem genom att Trafikkontoret målat sk. ”rumble strips” tvärs över cykelbanan innan dessa portar. Vidare, som du påpekar, sitter stolparna för nära cykelbanan vilket gör den ännu smalare då cyklisterna tvingas cykla på en begränsad yta för att inte cykla på stolparna – finns också upptaget i stadens cykelhandbok hur stolpar ska placeras i anslutning till cykelbanor. Tittar du sedan på uppförsbacken så saknas helt skyddsremsa mellan parkerade bilar och cykelbanan, remsan som är till för att dels skydda cyklister mot dörruppslag dels möjliggöra för passagerare att stå och kliva av på en yta utan att stå i cykelbanan. Vid utfarterna från parkeringsplatserna är det dålig sikt där cyklister kommer i nedförsbacke. Detta var en liten sammanställning och allt detta kan härledas till att det enligt exploateringskontoret var omöjligt att flytta husen 2-3 meter länger in i grönområdet. Jag upprepar: 2-3 METER!
Såklart det var möjligt men man tog inte den ”striden” mot byggherrarna och i kläm kom cyklister och gående. Nu går det ju inte att göra något vettigt åt förhållandena annat än att ta bort p-platserna utmed gatan eller göra ett körfält för biltrafiken. Möjligtvis däcka över T-banan, billigt eller hur? Det är ju som så att när man bygger stad så får man inte så många chanser för när tror ni staden kommer bygga om här nästa gång? Under tiden så är det bara att bita ihop och ta skiten och ta del av ytterligare ett tydligt exempel på rådande trafikhierarkier.
Erik Johansson
Åh mikrofonvägstunneln, jag undrar hur många kilokalorier den har bränt, och hur många bromsar som skrikigt där, men den kanske är läskig nog så att de flesta stannar till.
Jag är riktigt glad att jag slipper att pendla där nu för tiden.
https://maps.google.se/?ll=59.295673,18.002182&spn=0.003188,0.009871&t=h&z=17&layer=c&cbll=59.29583,18.002018&panoid=rNKDbPZ_SOD–qb_7XMBpQ&cbp=12,342.45,,0,4.35
Krister Isaksson
Erik J, den är en stor skamfläck för staden. Den motiverades med säkerhet och trygghet för skolbarnen i Västbergskolan och för säkrare passage för cykeltrafiken. Sedan den öppnades har fler olyckor skett i och i anslutning till tunneln än under en 10-årsperiod innan tunneln då passage skedde i plan.
Johannes Westlund
Angående hägerstensvägen: Man får utgå ifrån att det var omöjligt att göra bilfilerna lite smalare för att få rum med ordentlig cykelinfrastruktur? Jag har ingen koll på hur det ser ut just där, men det är regelmässigt gott om plats för minst 3 bilar i bredd på vanliga bilvägar och så får man inte ens rum med en vettig cykelbanan på kanten. Visst, det blir suboptimalt och det hade kanske varit bättre att bygga rätt från början, men varför är det alltid så att bilinfrastrukturen aldrig ingår i kompromissen? Den får breda ut sig ordentligt och så får allt annat förhålla sig till det. Är det ont om plats är det naturliga att alla får stryka på foten…
Krister Isaksson
Johannes, detta är en nyexploatering, dvs. i stort sett ett blankt papper där det blir vad man gör av det. Om man börjar med att rita in de grundläggande funktionerna för alla trafikslag så blir det ”rätt”, hittills har staden börjat med husen och körbanor/biltrafiken, gående och cyklister får sedan det som blev över. Och det blev skit, som på många andra platser när man inte planerar för alla och får obalanserade lösningar. Därför blir jag så glad när jag tar del av cykelplaneringen för Årstafältet, här finns förutsättningar för något bra…
Anders Norén
OK, där uppe gick jag aldrig. Jag var bara nere i Aspudden och där är det väl mest stolparna som står för nära cykelbanan. Ändå håller cykelbanorna i Stockholm högre klass än cykelbanorna i många mindre städer som brukar slå sig för bröstet och kalla sig ”cykelstäder”.