Det bästa jag gjort
Blogg

Det bästa jag gjort


På en konferens i januari blev jag intervjuad angående ett cykelprojekt. I slutet av intervjun frågade journalisten vilket som är det bästa jag gjort. Jag blev lite paff av frågan och bad att få tänka efter. Han frågade då om cykelbanan på Norr Mälarstrand kanske är det bästa?

Nej, svarade jag, efter att ha tänkt efter en stund till.

Det bästa jag gjort är införandet av cykelboxar i Stockholm.

 

I början av 2000-talet byggdes cykelinfrastrukturen ut i Stockholm. Och antalet cyklister ökade. Tyvärr började också en viss typ av dödsolycka blir allt vanligare: högersvängande lastbilsförare som körde över cyklister. I början av 2000-talet skedde 1 – 3 sådana dödsolyckor per år i Stockholm.

Vi började studera och analysera dessa olyckor. Det fanns en gemensam nämnare – de skedde framförallt i signalreglerade korsningar. Däremot kunde korsningarna skilja sig mycket åt, alltifrån små korsningar till väldigt stora. En annan gemensam nämnare var att det framförallt handlade om sträckor eller gator där man cyklade i blandtrafik; det fanns ingen cykelbana eller cykelfält på den gatan.

Vi skiftade då fokus och studerade de signalreglerade korsningarna som fanns på gator med cykelbanor och cykelfält. Skilde de sig åt på flera sätt än de andra? Och hur agerade trafikanterna, fanns det skillnader? Vi hittade snart en tydlig skillnad: cykelboxen.

Här blev vi lite överraskade. Cykelboxen hade främst utvecklats för att underlätta cyklisters vänstersvängar. Teorin var att cyklisterna vid rött ljus skulle ha möjlighet att ställa sig framför bilarna till vänster, och på så sätt enklare kunna korsa gatan. Men nu såg vi en annan effekt av cykelboxen och interaktionen mellan trafikanterna – här fanns inga högersvängsolyckor.

Ett sätt att minska antalet högersvängsolyckor verkade alltså vara att använda sig av cykelboxen i större utsträckning. Sagt och gjort, en genomgång och utredning gjordes av samtliga trafiksignaler i Stockholm (tack Henrik!), och där cykling var tillåten målades cykelboxar. Det blev hundratals cykelboxar runt om i Stockholm.

Och vad jag känner till har ingen dödsolycka med högersvängande tungt fordon och cykel skett i en korsning med cykelbox sedan dess.

Det är utan tvekan det bästa jag gjort.

Relaterade inlägg:


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Justin Williams och Ebbe Silva
  • Tipsar om hur du överlever hösten
  • Tar en djupare tips på hur mensen påverkar din träning
  • Hetsar om vikten av kolhydrater

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 15

Per T Eriksson

Det är ganska vanligt i Stockholm att bilister struntar i cykelboxen och kör ända fram till rödljuset, antingen av okunnighet eller av egoism. I vilket fall skulle en informationskampanj behövas.


Mic Hussey

Vilket lyckade och enkelt förändring! Har du möjligtvis skrivet om det har på engelska någonstans? Jag vill dela med min syster som jobber med trafikfrågor i Dublin.


Krister Isaksson

Mic Hussey, nej det har jag inte. Men sök på Advanced Stop Lines for cyclists så kommer det många träffar.


Pelle

Kul att läsa att denna enkla åtgärd har varit så effektiv. Men som Per T Eriksson skriver är det inte ovanligt med bilar i cykelboxen. Många av cykelboxarna är mycket slitna i färgen och skulle må bra av en ommålning, det skulle nog minska mängden bilar i dem. Varför inte måla dem röda också likt en del cykelbanor i vägkorsningar?


Emil Törnsten

Mic Hussey, I Dublin är cykelboxar praxis 🙂 Finns tusen andra problem med cykelinfran, men cykelboxar finns iaf!


banivani

Roligt att läsa om dessa relativt små åtgärder som är så effektiva. Här i Uppsala finns det cykelboxar på ett par ställen där jag inte förstår varför de finns där – men det är möjligt att planerarna tänkt på vänstersvängen? Det finns nämligen markerad cykalbana/fil (av den typen som går upp på trottoaren och ner i gatan ömsom ni vet, och avmarkerad med nedfällda stenar som man kan fastna i med cykeldäcken), så det blir ologiskt som cyklist att ”cykla ur den” och ställa sig i en box vid rödljuset.


Anders Norén

Jag drar mig till minnes en eftermiddag i juli 2012 då en nämndsordförande i en större mellansvensk stad som börjar på Ö kom in och skrek och härjade så mycket att gatuchefen inte vågade låta måla upp cykelboxen. Det var politikerns bestämda uppfattning att det var en fullständigt livsfarlig lösning. Så här blev det istället: https://goo.gl/maps/4Lm2eaccL1u
Turligt nog fick politikern aldrig nys om att vi tänkte göra samma sak på andra sidan stan. Eller rättare sagt: politikern bodde inte vid den korsningen och kände därför inte till att ett svängkörfält skulle försvinna. För det var ju det som var det egentliga problemet. Ju farligare något sägs vara för cyklister, desto säkrare kan man vara på att det bara handlar om biltrafikens framkomlighet. https://goo.gl/maps/UWt3Jejd7jG2


Krister Isaksson

Anders, underbar liten berättelse! Ja motiven att inte göra olika cykelåtgärder/eller fel åtgärder handlar många gånger om biltrafikens framkomlighet. Vi har en bit kvar att vandra på det området…


Anders M

Hurra för dig Krister, och tack för cykelboxarna!
Jag upplever faktiskt inte att det är jätteofta som det står bilar i dem, men det har hänt en gång att jag ställde mig på tvären framför en bil för att få plats i det som var kvar av boxen (ja, jag blev sådär tvärsur som man inte ska bli i trafiken). Funkade bra för mig, men blev kanske inte så tidseffektivt för den stackars bilisten.
Jag förvånas desto oftare av cyklister som inte verkar våga ta boxen i besittning, utan stannar innan den trots att den gigantiska cykelmyran är fullt synlig.


Krister Isaksson

Anders, stort tack! Ja det gäller att ta för sig, att visa att man finns och ta sin plats. Och vi studerade även konsekvenserna av cykelboxar för biltrafikens framkomlighet. Händer i stort sett ingenting vad gäller biltrafikens framkomlighet. Så då föll även det argumentet. Om någon NU skulle tycka att biltrafikens FRAMKOMLIGHET är viktigare än MÄNNISKORS LIV.


Erik Johansson

Det är inte vanligt med bilar i boxen, men när de är där eller när boxen inte finns då känner man sig osäker. Så nog har den förändrat cyklandet.


Krister Isaksson

Erik, ja det är tydligt att det förändrat cyklandet. Och även om det ibland är en bilist som ställer sig i boxen så verkar detta inte påverka trafiksäkerhetseffekten. Kanske är det så att de som gör det är medvetna om sitt ”övertramp” och ändå ser sig för lite extra.


Trafikistan.se

Ett problem är att om första 1-2 cyklisterna ställer sig i boxens högerkant kan det täppa till flödet för bakomvarande cyklister som vill fylla boxen, om det står en bil (rätt placerad) som hindrar cyklister från att gena.


Franz

Jag har alltid undrat hur cykelboxar fungerar rent juridiskt. Man behöver ju allt som oftast passera stopplinjen för att komma in i den. Och det får man väl inte?
På alla förklarings- och principbilder jag har sett är det ett cykelfält eller cykelbana utan stopplinje som mynnar ut i boxen och liksom bildar ett ”hål” i stopplinjen och då är det ju inga problem. Precis som på dina bilder här ovan. Cykelfältet har ju då ingen stopplinje och man stannar vid signalen istället.
I verkligheten är det sällan det ser ut så, tycker jag. Ofta är det bara en heldragen stopplinje som går över alla körfält.
Jag tänker mig att det är en av anledningarna till beteendet Anders M pekar på. Man stannar vid stopplinjen utan att köra fram in i boxen.


Trafikistan.se

De cykelboxar vi har i Göteborg har en glugg för påfyllning, åtminstone de jag har sett.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Trött på att bli nerstänkt


 

Vi blir fler och fler på cykelbanorna i staden där jag lever. Ofta är det stora klungor av cyklister i rusningstiden och det är sällan man är ensam. Och det blir mer och mer tydligt: skärmarna på många av dagens cyklar är nästan alltid för korta, både bak och fram. Fram får jag in en massa sörja i vevpartiet och blir dyngsur om fötter och ben. Bak stänker jag ner eller blir nerstänkt av cyklisten framför mig.


Foto: Federico

Jag undrar, vad tänker designers och cykeltillverkare på? Är det bara form och minimal funktion? Jag kan ju förvisso själv snickra ihop en så kallad kompis- och en egolapp eller försöka byta ut mot längre skärmar men varför ska jag behöva det? Varför kan inte cykel- och skärmtillverkare leverera cyklar med snygga och funktionella skärmar? Cykeltillverkarna och handlarna gör ju ofta reklam om den perfekta pendlarcykeln, att nu har de tagit fram en perfekt kombination av komfort och cykelglädje. Men vari ligger komforten och glädjen att på grund av bristfällig utformning och design bli nerstänkt av sig själv och andra?

Så här kan dagens cyklar se ut som tillverkarna och handlarna marknadsför som pendlare med komfort och cykelglädje – de tar dig fort och effektivt till/från jobbet – och fullständigt nerstänkt:





Skärmarna skull ju kunna se ut lite mer så här, göra mer nytta och vara stänkskärmar:

Så jag vill uppmana designers och cykeltillverkare: Se för sjutton till att framskärmen är så lång att jag slipper få in en massa sörja i vevpartiet samt bli dyngsur om fötter och ben. Se till att bakskärmen är så lång att jag inte stänker ner cyklister bakom mig eller själv blir nerstänkt av cyklisten framför mig. Det är komfort och cykelglädje!

 


Antal kommentarer: 6

Jocke von Scheele

Hear hear! Det där störs jag av så fort det blir blött. Själv har jag meckat och byggt om och förlängt diverse egna stänkskärmar med hjälp av gamla skrotdelar, men är man sådan att man vill ha en fin cykel är det nog inget alternativ. Plus att det aldrig blir lika hållbart som om skärmen varit tillräckligt lång från början.


Christer Hydén

Jag trodde det handlade om det problem jag upplever i Bergen i Norge. När det regnar mycket – vilket inte är ovanligt – så riskerar man att bli helt nedskvätt av (30000) bilar som passerar mindre än en meter vid sidan av det största cykelflödet. Har försökt att få kommunen bygga ett helt skydd, inklusive en övre del i plexiglas. Då slår man flera flugor i en smäll, buller, nedskvättning, smuts mmm


Krister Isaksson

Jocke, nä man får inte ha för stora estetiska krav om man vill få det att funka bra i efterhand. Undra vad som skulle hända om cykeltillverkarna frågade brukarna? Vill du bli nerstänkt, ja el nej?


Krister Isaksson

Hej Christer, vad roligt att du hittat min blogg och skriver här! Du anar inte vad du betytt för min cykelkompetens. Ja det du tar upp kräver nog flera blogginlägg. Till det kommer ju också att sådana skydd skulle förhindra att snö från körbanan plogades upp på cykelbanan.


Anders Norén

Apropå bilstänk: jag blir inte förvånad om det någonstans i de detaljerade danska bestämmelserna för cykelbaneutformning finns en finess som har med stänk från körbanan att göra.


Andreas

Har tagit bort skärmarna helt. Gör ändå ingen nytta. Då är jag iaf beredd på stänk och klär mig efter det.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Tack alla hundägare!


För att ni visar hänsyn och följer den lokala ordningsföreskriften och har era hundar kopplade när ni rastar era hundar på gång- och cykelvägarna i Stockholm.

Hundar skall hållas kopplade på offentlig plats med undantag av de områden där kommunen anordnat hundrastplatser. Kopplingstvång gäller inte heller inom Långholmens klippbad (bilaga 8). Tikar skall under löptid hållas kopplade när de vistas utanför inhägnade områden. Hundar får inte vistas på stadens egna eller till staden upplåtna begravningsplatser och kyrkogårdar.

Det underlättar interaktionen oss emellan och gör att jag känner mig tryggare och säkrare på min cykelfärd. Det borde rimligen även vara säkrare för hunden också.

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 15

Krazze

Men det är inte jättehärligt med kopplade hundar på G/C banor alla gånger.
Tänk på alla de tillfällen hundföraren går på ena sidan medan hunden går på andra sidan med ett spänt koppel mellan.
Eller som hände mig får någon vecka sedan. Jag mötte två personer med fyra hundar mellan sig. De tog upp all plats. Trots att de såg mig komma med alla mina lysen på cykeln drog de sig inte åt sidan. När jag hojtade ”håll in hundarna” blev hundförarna väldigt aggressiva, jag jag blev rädd att de skulle misshandla mig, Fick lyfta cykeln över plogkanten och rädda mig via körbanan.


Pelle

Säger bara jo-jo-koppel, djävulens gåva till gång- och cykelbanorna!


Kalle

10 meter koppel, tanten på vänster sida och hunden på höger. Det var lite äckligt att sedan tvätta bort blod från högerskon… undrar om hunden klarade sig?
Tur för hundägare att jag kör MYCKET sällan på cykelbanor och väljer vägen för det mesta.
Inte heller kul att få viftande skidstavar runt ansikte…


Ingrid

Ett litet tips till cyklister: Försök inte pressa er förbi på min vänstra sida där jag har hunden bara för att ni anser att gående ska hålla höger vid möte med cyklister. Snälla?
Jag går mkt hellre mellan mötande och min hund.


A

Ingrid: Vi har haft högertrafik i Sverige sedan 1967, det är dags att folk inser det och börjar hålla höger på gång/cykel-vägar. Det är inte roligt att hålla på och åka slalom mellan gående som flanerar både till höger och vänster och mitt i. Just hundägare verkar ha en fäbless för att gå till vänster, är det någon samhällsstörtande konspiration bland alla valpskolor i sverige att lära ut det till hundägare?


Anders Norén

Skäll inte på hundägarna, det var inte de som hittade på att gående och cyklister skulle dela yta.


Alex

A: Ja, vi har högertrafik, vilket innebär att fordonstrafik (inklusive cyklister) håller till höger och gående håller till vänster. Då får man som gående de fordon som kommer bakifrån så långt ifrån sig som möjligt. De fordon som kommer närmast är de mötande fordonen, som är lättare att se än om man går på höger sida och får dem närmast sig. Så fick i alla fall jag lära mig på dagis på 80-talet, och så står det i trafikförordningen 7 kap. 1 §: ”Gående som använder vägrenen eller körbanan skall om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen.” Och det finns ingen anledning att tillämpa något annat på GC-banan än vad som gäller på landsvägen. Ingrid gör alltså helt rätt. Och som cyklist har jag också hellre Ingrid mellan mig och hunden. 🙂


Alex

”…om man går på höger sida och får fordonen bakifrån närmast sig” skulle det naturligtvis stå.


Förundrad

Jo, det fick jag också mig itutat när jag växte upp: gå till VÄNSTER! Och cykla till HÖGER. Men så länge jag slipper trafikfarorna till cykel som tror att det är vänstertrafik, bryr jag mig inte så mycket om vilken sida fotgängare går på bara de inte går mitt i (eller på var sin sida): lämnar dåligt med plats på våra alltför smala gc-vägar. Och att hund och hundägare håller sig på samma sida av vägen (när det finns ett koppel). På tal om koppel, så vete 17 om inte okopplad är att föredra framför fem tio meter långa koppel: i det förra fyllt slipper man i alla fall trassla in sig i kopplet. Och de där utdragbara vajerhistorierna är ju näst intill osynliga …
Förresten, hur bör man göra när hundägarna placerat sig på var sida av vägen och lämnat sina okopplade taxar mitt i vägen?


Ingrid Aaro

Ja när jag möter cyklister som kör vänster vid möte med andra cyklister det är då jag blir rädd. När jag går kan jag för det mesta ändå hoppa ut i gräset.
Flexikoppel är inga höjdare. Jag träffar ibland på hundägare med en eller två lösa hundar till fots eller på cykel som har 100% koll på sina hundar. På riktigt. De är inte så vanliga. Sedan träffar jag på folk med hunden i koppel (flexi) som TROR de har koll på hunden. I vissa lägen är koll mer besvärligt t ex när man håller på att plocka upp och behöver händerna till att knyta påse.
Själv har jag två meter läderkoppel i dagsljus och ett med reflex i för mörker och skymning. Tyvärr är belysningen på gc-vägar inte gjord för att få reflexer att synas har jag noterat och cykellyktor är inte alltid heller så ljusstarka, och de ljusstarka alltför ofta felriktade, så jag får ta med en egen superstark lampa och hänga julgransbelysning om halsen på hunden.
Konferenser på gc-banan .. Plinga?


Ingrid

Förresten. Om fotgängare med eller utan hund går ute på vänsterkanten snyggt och prydligt, med eller utan, hund, kassar, dramaten, rollator, käpp, stavar barnvagn, lösa barn utan kanske helt utan belastningar så förstår jag inte varför somliga prompt måste ”uppfostra” dem med att köra chicken race på cykeln för att pressa ut fotgängaren i fordonsflödet?
Det är ganska likt beteendet hos vissa bilister som försöker ”uppfostra” cyklister.


Förundrad

Förtydligande till tax-incidenten: mötte två människor med två okopplade taxar sim gick mitt på vägen. När de förra noterade undertecknad gick de till var sin sida av vägen och lämnade kvar hundarna mitt påi vägen (och undertecknad förundrad).
”Plinga?” Hälften av de tillfällen jag använt ringklockan har jag blivit åthutad för att inte använda ringklocka. Och hälften av tillfällena (inte nödvändigtvis samma tillfällen (!)) har ringklockan haft noll och ingen effekt.


Ingrid

Folk som håller konferens upptill och nertill i rulltrappor, dörrar eller tvärs över gång/cykel/gc-banor vet jag ingen universalkur för: Tyvärr.
Man kan som sagt plinga. På somliga fungerar det, men inte på andra, en del säger tack! och ursäkta andra börjar skälla på en.
Om jag hamnat i en hundkonselj på promenaden kan det vara så att vi pratar om något så intressant att vi inte alltid märker en cyklist som närmar sig genast, men när det händer brukar jag se till att med mig både mig själv och hunden till gräsmattan, eller samla in kopplet, men jag kan ju inte svara för den andra hunden och dess förare, mer än att säga till.
Beteendet finns här och var, t ex bilist som Har Fika utan fika med bekant utanför bilen på cykelöverfarten/passagen/övergångsstället och blockerar utan ansats att flytta sig, när folk med hjul behöver ta sig ner från upphöjd bana för att komma över. Eller cyklister som blockerar varandra för den delen.
Plinga är en början, sedan får man ta till svordomar, okvädingsord, överdriven artighet, sarkasmer, stanna och tiga menande eller vad man känner för den dagen, eller krångla sig runt. Avråder dock från våldsamheter.


Krazze

Tänk om alla följde samma regeluppsättning i trafiken.Om alla cyklister höll sig till höger. Alla gående med eller utan hund gick på samma sida. Bilister respekterade och värnade oskyddade personer i trafiken. Vad enkelt det skulle vara att ta sig fram. Det skulle också vara mycket säkrare,
Varför ska det vara så svårt?
Men, men som det är nu är det bara att vara väldigt försiktig och hoppas på att komma fram levande.


Förundrad

Hunddagis på promenad brukar aldrig vara nåt problem. !0 kopplade jyckar bättre än en jycke med 10m koppel …
Ett av de mer obegripliga fall av mindre lämpligt placerat konfererande jag sett var två cyklister maximalt på tvären i en korsning mellan två gc-vägar …



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Att ta från de fattiga och ge till de rika


Det är exakt så Trafikverket resonerar och agerar. När vägen blir dyrare för att det krävs mer omfattande och fördyrande konstaterar Trafikverket:

Mer pengar till vägen behövs, sen kör vi vidare.

Så resonerade och agerade också Trafikverket när förbifarten skulle fram i känslig miljö – då lägger vi den i tunnel för några miljarder kronor mer. Vi ser nu nästa liknande fall: Tvärförbindelse Södertörn där vägen nu läggs i tunnel för några miljarder kronor mer.

När det sedan krävs mer pengar till snabbcykelvägen, för att Trafikverket själva fullständigt missbedömt och felkalkylerat åtgärderna, blir beskedet från Trafikverket:

För dyrt, vi skrotar snabbcykelvägen.

Var kommer förresten pengarna till fördyringen av vägen tas ifrån? Här har Krister Spolander visat att pengarna tas från de mindre projekten – pengarna till vägprojektet kommer att tas från cykelprojekten. Så då kommer vägen och dess fördyring inte bara leda till ökad biltrafik; den kommer också innebära att det kommer byggas ännu mindre cykelinfrastruktur.


Konst får vi säkert se i tunnlarna på Södertörn. Ett av fem konstverk i Norra Länken. Konst för 50 miljoner. Skilda världar för oss trafikanter… Foto: Mikael Ullén 

Det är så här vår statsmakt arbetar för ett hållbart transportsystem och ett ökat och säkert cyklande.

 

Relaterade länkar:


Antal kommentarer: 8

Mia

Jag tror du kommer få rätt Krister. Vi ser hur Förbifarten tar alla pengar från trängselskatten. Där det från början ju var tänkt att det även skulle gå till kollektivtrafiken. Och vi kommer sannolikt se hur fördyringar av vägprojekten stjäl pengar från de få och små cykelprojekten. Vilken härligt obehaglig kontrast du levererar genom jämförelsen med snabbcykelvägen och Trafikverkets agerande i de olika fallen. Mer pengar tack i det ena fallet. I det andra fallet: skrota och sminka grisen. Det blir inte tydligare än så. Tack för att du lägger bitarna på plats.


Arne B

Trafikverket kommer fortsätta bygga vägar som bara leder till mer biltrafik tills det politiska systemet inser att alternativen måste byggas först. De stora trafiklederna kräver enorma resurser och blockerar andra lösningar effektivt, både ekonomiskt och utrymmesmässigt.
Det finns stora industriella intressen i stora vägprojekt.


Krister Isaksson

Mia, jag hoppas jag har fel men historien talar för att jag kommer få rätt. Skjuts inte mer pengar till, alternativt vägen skrotas eller byggs billigare så måste det ju fram mer pengar. Och då börjar man titta på saker som man anser kan skrotas eller skjutas på framtiden – historiskt sätt bland annat cykelprojekt.


Krister Isaksson

Arne B, ja så är det ju. Historiskt har ju investeringar i transportinfrastruktur används som ett sätt att jämna ut konjunktursvängningar. Och visst lobbar de stora konsult- och byggföretagen för mer och större satsningar.


felix reychman

nu vill jag inte veta mer. Jag vill inte lära mig mer. Jag VILL INTE LÄSA DET HÄR EN GÅNG TILL!!!!! Om jag slutar läsa, försvinner problemen då?
Fy fan va trött jag är på dumma människor.
Och då menar jag inte dig, utan dem du skriver om.


Krister Isaksson

Felix, nej problemen försvinner inte för att du slutar läsa. Ju mer du kan och förstår desto lättare att kräva förändring är min erfarenhet. Men det tar tid…


mikebike

Vad hände med cykelmiljarden?


Krister Isaksson

mikebike, den används för fullt. Men den är Stockholms stads, dvs en kommunal satsning. Det jag beskriver här är statens åtagande. Det är två helt skilda saker (och budgetar)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Varför cyklar du på övergångsstället?


Den frågan fick jag när jag cyklade över gatan på övergångsstället. Jag var ensam över gatan. Han som frågade stod på andra sidan, på gång- och cykelvägen.

Mitt svar: för att det ligger en stor snöhög tvärs över cykelpassagen.

Han: du får inte cykla på övergångsstället! 

Jag: oj, det visste jag inte. Är det någon ny regel efter årsskiftet?

Han: nej, så har det alltid varit. Men ni cyklister bryter ju mot alla trafikregler.

Jag: tänk, jag har varit trafikplanerare i snart 20 år och det du säger är helt nytt för mig. Ja inte att en del människor är tvärsäkra på att de tror sig kunna saker och ha rätt för det möter jag hela tiden. Nu är det nog som så att jag sannolikt har glömt mer än vad du kan på detta område. Vi kan väl göra som så att du kilar hem och läser på lite om trafikregler så ses vi här imorgon. Då får du ju möjlighet att be om ursäkt för din okunniga uppläxning av mig. 

Han: då borde det vara förbjudet…

Relaterade inlägg: 


Antal kommentarer: 8

Tor Sandqvist

Ha, det var väl inget! Jag blev en gång uppläxad av en fotgängare för att jag cyklade på cykelpassagen. Hon tittade misstroget på mig när jag förklarade att det omålade utrymmet mellan de långa vita rektanglarna och de små vita kvadraterna faktiskt var avsett för cykling.


Peter

Själv fick jag en gång en utskällning efter noter av en bilist för att jag körde den långa vägen runt i en rondell – han pekade på alla andra cyklister som genade mot färdriktningen genom rondellen och skrek att det var där jag skulle hålla mig, inte i rondellen där bilarna skulle vara.
Det blev lite pinsamt när jag förklarade hur det låg till.


Karin

Har blivit utskälld för att jag saktade ned för att undvika möte med en annan cyklist precis vid en fotgängare som promenerade mitt i mitt cykelfält i den smala rännan mellan Riddarholmen och Gamla Stan… fotgängaren var jättearg över att jag inte bara cyklade på.
Även för att jag stannat och släppt över fotgängare vid övergångsställ över cykelbanor.
En del gillar nog att vara arga, helt enkelt!


felix

Herregud!
Folk är fan inte kloka!


Anders J

@Peter:
De cyklister som genade mot färdriktningen, hur lyckades de med det utan att vara i rondellen?


Hasse

Något halvrelaterat till inlägget. I en fyrvägskorsning nära mig är en av vägarna ”bara” cykelväg. Den har blivit en populär smitväg för bilister som inte orkar köra runt. Lustigt nog verkar det bara vara suvar där.
Kommunen hävdar att det inte är deras problem, det finns skyltar och snöröjning och större cyklar måste komma fram. Och det köper jag helt och hållet, men jag skulle gärna vilja ge dem en konstruktiv lösning på problemet. Deras lösning var nämligen att jag skulle ringa polisen när det händer. Vilket naturligtvis inte tjänar någonting till då bilen är långt borta innan polisen ens svarat.


Anki

På Surbrunnsgatan blev jag prejad av en bil och hann ikapp vid trafikljuset och frågade vad han höll på med. Du ska hålla dig i cykelbanan fick jag som svar. Informerade att cykelbanan gick emot trafikriktningen och att jag därför inte fick cykla där. Han informerade mig att det spelar ingen roll finns cykelbana så ska cykeln vara där och det visste han för han var jurist! Sa då att jag också var jurist och att han gärna fick läsa trafikregler också… Han fick gröntljus och drog iväg. Inte lätt att göra rätt, när rätt ändå ses som fel!


Anders J

@Karin: det där lät verkligen bisarrt. Menade fotgängaren att ni båda cyklister skulle fortsatt i vanlig fart, för att mötas vid fotgängaren, fast det inte fanns plats?!
(Annars har jag en tanke om att det arga beteendet kanske är en försvarsmekanism när personen på något plan vet om att den gjort fel men inte (kanske ens för sig själv) vill erkänna det. Att vissa upplever det som att det mindre jobbigt att bli arg än att bli det som normala personer i samma situation skulle bli, förlägen.)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

En liten solskenshistoria


Kanske är det detta som det handlar om? Att söka dialog och samtal, att informera och upplysa. Att förklara och förtydliga. Att få svar och besked. Att få ja eller nej. Och förklaringar. Kanske är det så enkelt (och tidskrävande).

Jag har ju en del dåliga erfarenheter av att felanmäla problem och farligheter på cykelvägarna. Att lägga ner en hel del tid på att felanmäla saker som jag aldrig får återkoppling på och som aldrig blir åtgärdade är så att säga inte särskilt motiverande, så jag har mer eller mindre slutat felanmäla.

Det jag börjat göra istället, och som tar ännu mer av min tid, är att försöka få fatt i ansvariga och söka en direktdialog med dem. Till exempel gatu-/parkingenjörerna i de olika stadsdelarna. Och initialt verkar detta tillvägagångssätt vara helt överlägset felanmälningar.

Se detta exempel. En sträcka jag tidigare felanmält upprepade gånger under flera år. Det är en av Stockholms brantaste backar och en cykelväg som det på hösten faller massor av löv på:

Då det är brant och en feldoserad kurva så är det många gånger en rejäl utmaning och svårt att så väl ta sig upp som ner. Det blir det halt, mycket halt när löven blir liggande. Man slirar uppför och sladdar nedför.

Så inför denna säsong fick jag fatt i ansvarig på stadsdelen och förklarade problemen och visade bilder från tidigare år. Jag fick nästan omgående svar:

Hej Krister.
Jag har bett vår entreprenör hålla ett extra öga på gång/cykelvägen där nu i höst.
Återkoppla gärna så jag vet att det funkar som det ska.

Med vänliga hälsningar
XXXX

Skillnaden är nu som natt och dag på denna sträcka – det ligger endast lite löv då och då på cykelvägen. Jag cyklar har fem dagar i veckan, ofta två gånger om dagen och jag har aldrig tidigare upplevt dessa förhållanden.

En morgon var det en tendens till lövsamling på del av sträckan, jag mejlade då ansvarig och på eftermiddagens hemfärd var löven bortsopade – imponerande!

Men ett känsligt och tidskrävande arbetssätt är detta. Vad händer till exempel om personen på stadsdelen slutar? Om ny entreprenör handlas upp? Om kunskapen försvinner? På kort sikt är ju denna dialog bra, på lite längre sikt måste naturligtvis ett mer kvalitetssäkrat system på plats.

Men tills dess är jag glad för att en del av min väg till och från arbetet har blivit lite enklare och säkrare att cykla! Stort tack till XXXX för lyhördhet och snabbt agerande!

Och även vinterväghållningen på denna sträcka har fungerat bra i år. 

Relaterade inlägg:




Antal kommentarer: 2

felix reychman

Det blir också ohållbart om men än någon enstaka individ använder den metoden, eftersom den ansvarige då inte gör annat än kommunicerar med medborgarna.
Då behöver man…
Häpp! Ett ärendehanteringssystem. Egentligen är ju ärendehanteringssystemet med felanmälningar som finns idag ganska bra. Det är en fin app, man kan berätta precis vad som är tokigt. Problemet är att vi som ska användas det uppfattar det som ett svart hål. Som skämtteckningarna med en ”förslagslåda” på ena sidan väggen som mynnar i en papperstugg på den andra.
Med återkoppling och kort info om de prioriteringar som görs, och måste göras, i andra änden, skulle jag gärna använda felanmälningsappen, men nu känns det bara som slöseri med tid. Och ytterligare en källa till frustration, utöver problemen jag rapporterar.


Thomas Egrelius

Jag håller med Felix. Dagens system *skulle* kunna fungera så mycket bättre om man fick vettig återkoppling på sina felanmälningar. Och inom rimlig tid. När handläggare på TK eller utringd entreprenör återkopplar över telefon för en nedblåst skylt 8 dagar efter stormen och skylten varit borta i 7 dagar redan, för att fråga om mer exakt plats, då är det bara skrattretande.
En annan nackdel med att prata direkt med ansvariga är att klagomålen och felanmälningarna med största sannolikhet inte blir en del av statistiken. Tittar man på den så funkar allt smärtfritt medan rapporterna kommer in på annat håll.
Men ja, jag har också upplevt att direktkontakt kan funka bättre. Till och med så att ansvarig för problematisk plats på TK bett mig maila denna direkt istf att gå via felanmälan. ”Så går det snabbare och smidigare”….



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*