Blogg

Den så viktiga skyddsremsan


Idag är det en artikel i DN som bland annat tar upp olyckor där cyklister ”dörras”.


Det vill säga ouppmärksamma bilförare/passagerare slår upp bildörren utan att se sig för och cyklisterna kolliderar med dörren.

Denna olyckstyp har varit känd länge inom cykelplanering och trafiksäkerhetsarbetet. Och därför finns det med i till exempel Stockholms stads handbok för utformning av cykelinfrastruktur – Cykeln i staden. Det kallas för skyddsremsa. Och det ser ut så här:





På detta sätt byggs det alltså in en säkerhetszon. En zon som gör att bilistens/passagerarens ouppmärksamhet inte får allvarliga konsekvenser för cyklisten. Utfallet av dessa skyddsremsor är mycket positiva visar studier. Särskilt när man går från cykling i blandtrafik till cykling på cykelbana eller cykelfält.

Och så här ser det ut när man struntar i att bygga denna säkerhetszon:

Det är bland annat därför det är så viktigt att följa handböckerna. Utformningsprinciperna, måtten, råden och riktlinjerna i dessa handböcker står ju inte där för skojs skull, för att det är hittepå. De står där för att skapa grundläggande förutsättningar för säker och funktionell cykling. Men tyvärr så ser vi att det gång på gång görs avsteg från dessa mått. Ofta av människor som inte har tillräcklig kunskap och kompetens att bedöma vad dessa avsteg får för konsekvenser. De är inte heller särskilt intresserade att lyssna eller ändra sig när andra påtalar konsekvenserna för dem. Och resultatet av dessa avsteg? Människor kommer till skada.

 

Relaterade inlägg:

 


Antal kommentarer: 4

Kalle M

Det är livsviktigt! Och människor kommer inte bara till skada, de kan till och med dö, pröva bara att googla ”Alberto Paulon”. Här finns litet information (på engelska):
http://ensligabergenscykelklubb.blogspot.se/2016/03/car-dooring.html


Hans

I artikeln står att det rapporteras som en singelolycka när en cyklist blir dörrad. Det är minst sagt konstigt, tycker jag. Synd att journalisten inte tar upp det och frågar varför det är så.


Uffe

Det verkar ha forskats något på temat: https://www.youtube.com/watch?v=CudJvSbS2aY


Lars Sundvall

Det är ett viktigt område som du kommenterar. Utformning av cyklistens miljö bör få högre prioritet. Kan cykelkulturen påverkas av utformningen av cykelväg och hur samspel med andra cyklister och trafikanter skall ske så är det mycket viktigt. Har själv på tisdagen drabbats genom att bli påkörd av cyklist och är opererad på sjukhus. Det är allvarliga frågeställningar som skall avgöras för vårt framtida säkra cyklande.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Nya Slussen – hur blir det för cykel?


2015 skrev jag en serie inlägg om Nya Slussen och cykel. Min slutsats var att det ser inte särskilt lovande ut för Sveriges största cykelknutpunkt. Sedan tillsatte staden en expertgrupp som bland annat skulle belysa förutsättningarna för cykeltrafiken i Nya Slussen. Expertgruppens dom var även den att det fanns en hel del brister för cykeltrafiken.

Och det hela ledde till att projektet fick i uppdrag att se över cykellösningarna och återkomma med nya lösningar. Allt för att man från början inte hade gjort sin hemläxa och som så många gånger förr satt cykeltrafiken på undantag. Nya Slussen är i allra högsta grad ett resultat av traditionell prognosplanering när det gäller trafiksystemet och med utgångspunkt från biltrafiken.

Dessa nya lösningar för cykeltrafiken finns dock ännu inte på papper:

Besked från Slussenprojektet den 13 april att det ännu inte finns några nya cykellösningar

Arbetet med att riva Slussen pågår för fullt men vi har ingen aning hur stora delar av framtidens cykellösningar ser ut för Nya Slussen. Är det inte lite märkligt att vi 2016 inte vet hur det kommer att se ut och kommer att bli? Det tycker jag.

Och för mig visar det ännu en gång att cykel är satt på undantag och har varit det under hela projektets gång. Annars skulle ju inte denna översyn behövas, då skulle ju saken redan varit biff. Jag har heller inga större förhoppningar om att den översyn som nu pågår kommer leda till särskilt stora förbättringar för cykeltrafiken, tror inte staden och dess förvaltningar är redo för de omfattande grepp som är nödvändiga för att få det att fungera bra – blir nog mest lite sminka grisen åtgärder.

Men överraska mig gärna Stockholms stad, Slussenprojektet och Trafikkontoret! Ta fram några riktigt bra cykellösningar för Nya Slussen.

Gör mittkörfält och mitthållplatser för busstrafiken. Gör breda enkelriktade cykelbanor, väl separerade från gående och hållplatser. Gör en ny förbindelse mellan Skeppsbron och Stadsgårdsleden. Gör väl utformade och väl dimensionerade korsningslösningar för cykeltrafiken, det kommer att behövas med 53 000 cyklister per dygn. Ta bort kör- och svängfält för biltrafiken – det är kapacitet som kan användas på ett bättre sätt, mer i linje med stadens styrdokument som ju säger att cykel, gång och kollektivtrafik ska prioriteras. Se bara vad som kan göras på Klarabergsgatan – biltrafiken tas bort.


Detta är vad som väntar Nya Slussen. 53 000 cyklister per dygn som det var i slutet av 40-talet. Och absolut inga av de cykellösningarna som föreslås är dimensionerade för detta… 

Vad jag inte vill se i Nya Slussen är cykelfält mellan bussar, hållplatser och svängfält. Jag vill inte se tokigheter som leder till dålig tillgänglighet för cykeltrafiken, som till exempel dubbelriktade cykelbanor på Katarinavägen. Jag vill inte se signalmagasin för cykel som är för små, har dålig geometrisk utformning och där det saknas en analys av kapaciteten och framkomligheten för cykeltrafiken.

Så om ni har gjort er hemläxa väl denna gång kommer jag få se mycket bra och lite dåligt!

Snälla, överraska mig denna gång!

 

Relaterade inlägg om Nya Slussen:

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

”Det finns ingen cykelkultur i Stockholm”


Så är rubriken i DN idag.

Och med ”cykelkultur” menas då hur cyklisterna beter sig (ofta då generaliserat till ALLA cyklister) och gärna med stöd av några pratglada poliser. För mig är cykelkultur något mer än hur vissa cyklister beter sig. Det är bland annat hur cykelinfrastrukturen är planerad, byggd och underhållen. Här kan vi ju studera Solna som det strålande exemplet på hur man bygger ”cykelkultur” eller Stockholms stads hanterande av pendlingsstråket, det viktigaste av viktiga, i söderort. Det är också hur motorfordonsförare och gående interagerar och beter sig i relation till cykeltrafiken. Det är hur polismyndigheten uppträder och uttalar sig när det gäller cykeltrafik. Det handlar också om hur lagstiftaren hanterar cykeltrafiken i trafiklagstiftningen. Och när vi då studerar den lite större bilden än i dagens DN så ser vi kanske en liten annan bild träda fram när det gäller Stockholms så kallade cykelkultur…




















Detta mina vänner är också en del av Stockholms så kallade cykelkultur.

Titta gärna på några av länkarna nedan, de ger en ännu utförligare bild av ”cykelkulturen”.


Relaterade inlägg:



Antal kommentarer: 13

Arne B

Du är bäst Krister! Själva definitionen av huvudet på spiken 🙂


Krister Isaksson

Arne B, det var fina ord! Stort tack!


Pelle

Vad var det han sjöng Henrik Dorsin: Det är cyklisternas fel!? Du gjorde bra uttalanden i DN idag, men tyvärr får den andra vinkeln mycket större plats.


Krister Isaksson

Pelle, tack! Och tänk om det inte varit med!


Robert

Bra där Krister.
Vilka horribla felslut poliserna drar. Jämföra bilar i 200 km/h med en cyklist. Kan det bli mer äpplen och päron i riskjämförelse? Polisen är ju en auktoritet och när de citeras på det här sättet är det för jäkligt.


Krister Isaksson

Robert, tack! Tyvärr är det ju inte heller första gången som enskilda polismän vräker ur sig den ena grodan efter den andra. De verkar tro att det går att komma undan med lite floskler och allmänt tyckande. Så får de ju också svidande kritik för sitt usla trafiksäkerhetsarbete.


Tomas Samuelsson

Att bära sig dumt åt i trafiken och riskera andra människors säkerhet är aldrig ursäktligt vare sig man går, cyklar eller kör motorfordon. Helt klart har man alltför länge prioriterat ner cyklisterna och den dåliga planeringen provocerar fram felbeteenden hos cyklister. Cyklisterna kommer till korta när ”störst går först”. Det är bra att man pekar på behovet att separera cyklister från gående och från motorfordon. Det måste även finnas plats för omkörningar eftersom det är så stor skillnad mellan snabba och långsamma cyklister.


Anna Larsson

Samtidigt är ju rubriken alldeles sann. Dvs om man definierar cykelkultur som du, Krister. Stockholm har ingen. Inget tänk, ingen infrastruktur, inga regler – ingen cykelkultur.


Krister Isaksson

Anna, håller inte med. Stockholm har sin cykelkultur. Den må vara full av brister och fel, men det är den cykelkulturen som finns. Andra städer har sin cykelkultur som utgår från sina förutsättningar, bra eller dåliga.


Björn Eriksson

En av de stora skandalerna i Stockholms cykelkultur är förstås planeringen av Norra länken. Staden/staten bygger en tunnel för miljarder, men lyckas inte planera in en planfri, enkelriktad cykelbana från Ropsten till och förbi Kungliga tennishallen. Planeraren lyckas inte ens skilja gående från cyklister. 🙁


Fredman

Du säger i DN att du vill avliva en myt om att cyklister är inblandade i många olyckor med andra cyklister och fotgängare och du säger också att det är vanligare att en bil är inblandad. Detta är kanske sant, men cyklister är framförallt farliga för sig själva. Enligt MSB är antalet allvarliga cykelolyckor tio gånger så vanliga som den officiella statistiken och förfärande många. Se http://www.fredmanpakvarnberget.blogspot.se/2016/03/det-ar-farligt-att-cykla.html
Jag gjorde exjobb om cykling för snart ett halvsekel sedan och en del har ju blivit bättre, men mycket återstår tyvärr. Själv slutade jag att cykla i stan för mer än 20 år sedan. Det är faktiskt mycket bättre för själen att gå till fots.


Sommarcyklist, vinterflanör

@Fredman. Å andra sidan, beror en hel del av singelolyckorna på dåligt underhåll (kvaråliggande sand, olagade hål, osv) och illa konstruerad infrastruktur vilket kan åtgärdas, cykling (till skillnad från hälsovådligt stillasittande i kollektivtrafik – eller bil) har positiva hälsoeffekter, och vem vill gå ett par tre mil till och från jobbet (ingen omöjlig sträcka att cykla).


Lars Sundvall

Hur kan vi öka förståelsen hos ansvarig för budgeten hos kommunerna och särskilt som för mitt närområde – Stockholms kommun?
Efter en mycket allvarlig olycka måste frågan om cykelkultur och säkerhet skärpas.
Jag talar i egen sak efter omfattande medicinsk behandling senaste dagarna.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Spår av cyklister, många cyklister



Uppdaterat 2017-02-17

Spåret är tillbaka! Nu redan i februari. Det stora antalet cyklister som färdas här blåser rent en smal strimma. En strimma som alla vill cykla i. För ingen vill ju cykla på grushavet. Ett grus som inte gör någon som helst nytta – tvärtom, gruset ökar bara olycksrisken.

Ett grus som kommer ligga här till i maj. Till maj!

Allt detta grus skulle vi slippa om cykelvägarna sopsaltades. DET är en metod för ökat och säkert cyklande.


2017-02-17 

Ursprungligt inlägg 2016-04-06:

Det här älskar jag. Inte att det är tonvis med farligt grus på cykelbanorna, utan spåret. Spåret som visar att här färdas cyklister, massor av cyklister. För det krävs en hel del cyklister för att dessa spår ska uppstå. Spåren lös helt med sin frånvaro för 10 år sedan, då var antalet cyklister inte tillräckligt för att få till dessa spår. Men nu är vi så många att spåren bildas.

Och alla vill färdas i dessa spår, så det blir ju lite smalt…

Och detta finns på många sträckor, ett tydligt tecken på att cyklister inte gillar grus.


Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 9

Arne B

Det är sååå tydligt vad cyklister tycker om grus.


Krister Isaksson

Arne B, ja verkligen. Och här kommer det säkert ligga en månad till…


Anonym

NEJ INTE DET FARLIGA GRUSET SOM ANFALLER!!!!


Magnus Billberger

Den centrala fråga måste vara: Vem behöver gruset? Om en yta är isig så blir den hal. Lägger man ut grus så kan fäste skapas, men det förutsätter att det finns en kontinuitet av grus mellan den hala ytan och objektet som rör sig på ytan. Detta är lätt att uppfylla för en skosula eller för ett bildäck. Ett cykeldäck har dock så liten anläggningsyta att grusningen får en klart begränsad effekt på fästet. Ett dubbdäck för cykel är en ypperlig lösning för hantering av halkan. Med dubbar som sticker ut betydligt längre än de får göra på bildäck och med en hög dubbtäthet även hos de glesast dubbade däcken så finns allt grepp man kan önska.
Cyklisten behöver inget grus så låt bli att grusa ytor endast avsedda för cykel och var sparsam/selektiv på gemensamma ytor.


Krister Isaksson

Magnus, du berör en sak som är så tydlig när man arbetar med cykel. Det bedrivs väldigt lite forskning och utveckling på området (till skillnad mot biltrafiken). Det skulle ju vara helt otänkbart att använda sig av en halkbekämpningsmetod för biltrafiken som är usel på uppgiften och som när halksäsongen är över blir en halkfara i månader! Men så är det för cykeltrafiken, och i nästa stund läggs ansvaret helt och hållet över på cyklisterna att hantera situationen. Undra hur det skulle låta om 20 procent av singelolyckorna för biltrafiken i april månad kunde härledas till väghållarens så kallade ”halkbekämpningsmetod”?


Trafikistan.se

Spåret är intressant på flera sätt. Jag tror att cyklister spontant cyklar mitt i sin bana om den inte är väldigt bred. Just denna bana är dubbelriktad, och man kan undra varför det inte bildas två spår. Men spåret på enkelriktade banor bildas nog ännu oftare mitt i.
En sådan preferens i cyklandet försvårar omkörning.
Men jag tror samtidigt att man gärna cyklar där det är som slätast. Det kunde man testa genom att gå ut och handgripligen sopa så att spåret på en sträcka drar sig närmare ena kanten och sedan se om cyklisterna följer med då.
I så fall kunde man förbättra omkörningsmöjligheten genom att göra högra halvan av en enkelriktad cykelbana aningen slätare än vänstra. Troligen behövs väldigt lite skillnad, men de som behöver komma om får bättre plats.
Göteborgs cykelfartsgator har en asfaltsträng mitt i körbanan och slipade plattor på sidorna. Det är ett (dyrt) sätt att åstadkomma den omkörningsfil jag är ute efter.


Anna Jogrenius

Ytterst talande! Håller helt med Magnus och hoppas att bilderna delas med de som beslutar om grusning på vägförvaltning (eller vem som gör det).


Anonym

Här i trakterna är mycket gc-vägar och antingen per design eller i praktiken gemensamma ytor (vita linjer syns inte under snön), så att inte sanda leder till fotgängare på akuten: inte bra. Å andra sidan, hur tycke nytta gör sand *under* snö och is, så varför inte vara snabbare med att sopa upp eländet? Och jag har sett fotgängare stå på örönen pga av lös sand i sluttning, så det är inte bara ett problem för cyklister.


Tomas

Men alla stackars gångare som måste gå i cykelbanan då?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Cykel i bostadsannonser


Snart kommer vi kunna läsa bostadsannonser som innehåller detta:

  • Stor och säker cykelparkering, inomhus i entréplan. Även för lastcyklar och cykelkärror
  • Serviceplats att tvätta och sköta om sin cykel på
  • Cykelpool, även med lastcykel och kärror
  • Utomhusparkering på gården och utanför entrén
  • Serviceavtal med lokala cykelhandlaren
  • Cykelavstånd till olika målpunkter i staden i minuter

 Tro mig, detta är inte långt bort. 

 

Relaterade inlägg:


Antal kommentarer: 1

Torbjörn Albért

Det kommer att ske när man i höst börjar bygga i Rosendal, Uppsala. (10.000 ska bo tio minuter och nerförsbacke till centrum och stationen.)
Kanske rent av får se hela listan. Se koncepten hos vinnarna av markanvisningstävlingen i etapp 2:
http://bygg.uppsala.se/planerade-omraden/rosendal/utveckling/delomraden/
Granne med Stadsskogen dessutom. Håll er borta nollåttor! 😛



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Den svenska cykelförhandlingen

Den svenska cykelförhandlingen


Vill vi få fart på cyklandet i landet? Vill vi få mer och bättre cykelinfrastruktur på statlig, regional och kommunal nivå? Vad sägs om åtgärder, investeringar, prestationer och motprestationer för cykelns tillväxt, samlade i ett och samma paket? Tillsammans med en klar och tydlig plan över vem som gör vad samt en tidsplan för alltihop.

Vill vi det? I så fall har jag svaret hur vi ska göra:

Den svenska cykelförhandlingen

Regeringen och infrastrukturministern tillsätter helt enkelt Den svenska cykelförhandlingen. Det här är ett djupt rotat och traditionellt arbetssätt när det gäller Sveriges viktigaste transportinfrastruktur. Vi har Dennispaketet, Stockholmsförsöket och trängselskatterna, Bromma flygplats och Sverigeförhandlingen. En Sverigeförhandling som faktiskt har ett litet cykeluppdrag – detta efter råd från mig till infrastrukturministern.

Så arbetssättet är inget nytt. Det jag föreslår är en modell som har använts om och om igen – låt oss nu bara göra samma sak med cykel denna gång.

Då blir det tydligt vilka åtgärder och investeringar som krävs på nationell, regional och lokal nivå. Det blir också tydligt vilket ansvar de olika parterna har – vad staten ska göra, vad regionerna ska göra och vad kommunerna ska göra – för cykelns tillväxt. Glasklara prestationer och motprestationer.

Vi behöver få detta på papper: orden och de så viktiga strecken på cykelvägarna på kartan. Till detta kopplas sedan prioriteringar och tidplaner: det här ska göras, vem som ska göra det och när det ska vara klart. Helt enkelt grundläggande villkor och förutsättningar för att lyckas. Förhandlingen bör även bestämma standarden för cykelinvesteringarna, såsom dimensionering, framkomlighet, separation och så vidare. Sist men inte minst måste finansieringen fastslås, samt vilka samhällsnyttor som kommer av dessa investeringar.

För att ro detta iland behöver vi en mycket erfaren förhandlare. Någon med hög trovärdighet, politiska kanaler och erfarenhet från tuffa och svåra förhandlingar. Någon i stil med en tuff och elak före detta statssekreterare, eller en före detta näringsminister och fruktad näringslivstopp – så som man gör i andra viktiga infrastrukturfrågor som samhället måste lösa.

Så Anna Johansson, nu har du chansen att bli unik. Att bli den infrastrukturminister som sätter Sverige på den internationella cykelkartan. Som ser till att cykeltrafik får en framskjuten och betydande roll i det svenska transportsystemet. På såväl statlig, regional som kommunal nivå.

Ta chansen är mitt råd.

Relaterade inlägg:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*