Cyklat för fort – körkortet ryker

Cyklat för fort – körkortet ryker


Då och då genom åren, i olika sammanhang, har jag fått höra att cyklar du för fort kan ditt körkort ryka om polisen tar dig i en kontroll. Nu senast var det en person på Twitter som med bestämdhet hävdade att flera cyklande blivit av med körkorten för att de cyklat för fort. Det hade hans kompis ”trafikpolisen” meddelat honom:

Ja det låter ju kanske inte så trovärdigt. Men ändå så dyker detta påstående upp lite då och då – cyklar du för fort kan körkortet ryka.

Så jag kontaktade Transportstyrelsen och ställde frågan:

”Finns det något/några fall där personen fått återkallat körkort för trafikbrott på cykel?”

En snabb och effektiv presstjänst på Transportstyrelsen återkom kvickt med ett svar:

”Har kollat din fråga om ngn fått sitt körkort återkallat på grund av trafikbrott på cykel och det svar jag fått från sakkunnig är: Nej”

Så då kan vi stryka ännu en skröna om cykel:

Nej, ditt körkort ryker inte om du cyklar för fort och blir tagen av polisen i en fartkontroll.

 

Relaterade inlägg:


Ständiga misshandelsfall och försök till dråp


Ett litet axplock från media angående läget på vägarna. Det är bilförare som använder sina fordon som vapen. Och med flit kör på, prejar eller kör om och tvärbromsar framför människor på cykel. Och snart kommer någon att dödas. Det är ingen lek, inget hittepå. Det är läget på de svenska vägarna år 2020.

Eller som Patrik Kronqvist uttrycker det i Expressen:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som sagt, ett litet axplock. Vettvillingar som framför fordon på flera ton och som inte tvekar att använda dem som tillhygge för att skada andra människor. Varför? Hur står det till i dessa människors hjärnor – vilka spärrar är det som de saknar? Är dessa människor överhuvudtaget lämpade att få framföra dessa fordon på allmänna vägar?


Cykla med era barn!

Cykla med era barn!


Cyklat har jag och min 11-åriga dotter nu gjort fem dagar i sträck. Cirka 2 – 2,5 mil varje dag. Totalt blev det 12 mil på dessa fem dagar. Från förort i södra Stockholm till Södermalm och simläger på Eriksdalsbadet. Härliga stunder tillsammans.

Vi cyklade i rusningstid på morgonen. Sen var det simläger i 6 timmar och sen cyklade vi tillbaka i eftermiddagens rusningstrafik. Vi har cyklat mycket tillsammans tidigare, haft mängder av teknikövningar och lek med cykeln så jag känner väl till min dotters färdigheter på cykeln. Men vi har inte tidigare cyklat de stora cykelstråken med många andra cyklande i rusningstid. Inte heller har vi cyklat i innerstadstrafiken. Men nu var det dags!

Teknikövningar på cykel i tidig ålder!

Hade noga tänkt igenom ett antal olika vägar beroende på dagsform och trafiksituation. Det mesta av färden gick på gång- och cykelbanor men en hel del även på gator med blandtrafik. Det är tydligt att när man cyklar lite längre sträckor så är systemet nästan uteslutande inriktat på vuxna trafikanter – det är inte ett omhändertagande, tydligt och enkelt system – inte ens för vuxna.

Det är en fröjd att cykla med min dotter. Hon är skicklig på cykeln och behärskar den väl. Enkelt och säkert manövrerar hon den i låga hastigheter, när det är trångt och bland mängder av andra trafikanter. Hon bromsar och växlar galant. Hon vinglar nästan aldrig och placerar sig väl till höger på cykelbanan. Hon har lätt för att cykla nära mig vilket gör att vi blir som en enhet vilket underlättar när vi ska svänga, när vi ska över gatan och så vidare.

Cykelflow! Vi var inte de snabbaste på cykelbanan – men snabbare än de som satt i bilkön!

I och med att hon hanterar cykeln väl underlättar det möjligheten till uppsikt och interaktion med andra trafikanter. Andra cyklister visade stor hänsyn och omtanke på vår färd – vi var ju så att säga inte bland de snabbare ekipagen på cykelbanan! Endast ett fåtal passerade eller agerade med små marginaler.

Värre var det med vissa bilförare – och det var uteslutande förare av ”hantverksbilar”. Och män. De bröt mot trafikreglerna. De körde aggressivt, nära och utmanande – varför? Vad vill de uppnå med ett sådant beteende? Att vi ska försvinna? Sluta cykla? Inte helt enkelt att förklara det för en frågvis 11-åring.

Motlutet vid Globen är långt och segt…

Det är med ett leende på läpparna som jag tänker tillbaka på denna härliga cykelvecka. Hoppas jag har många fler framför mig!

 

Relaterade inlägg:

 


Nya skyltar – nu blir det ordning och reda!

Nya skyltar – nu blir det ordning och reda!


Kommer ni ihåg Stockholms bästa cykelbana som blev matservering?

Stockholms bästa cykelbana – numera matservering. Foto: Jon Jogensjö

Nu är det slut med detta!

Staden har tagit i med hårdhandskarna – kommunikationsavdelningen har gett reklambyrån i uppdrag att ta fram nya skyltar:

 

De gamla skyltarna var ju blå, så då är det ju inte konstigt att det inte funkade så bra. Nu med de nya cerise rosa skyltarna kommer säkert allt bli mycket bättre! De nya är ju mycket mer trafikmässiga och effektiva!

Fattar ju vem som helst att det inte skulle funka med blå skyltar! Foto: Jon Jogensjö

Samtidig – är det inte lite konstigt att staden tackar för något som inte görs? Eller är det kanske ironi, sarkasm eller vad? Jag blir i varje fall inte klok på det. Men fina skyltar är det – gillar färgen bättre än på de gamla. Verkar vara lite mer påkostade också än de tidigare skyltarna…

Ska vi kolla på menyn eller mobilen. Eller stadens nya fina cerise rosa skyltar? Foto: Jon Jogensjö

Relaterade inlägg:


Ledarskribent ber om ursäkt

Ledarskribent ber om ursäkt


Chefredaktören Daniel Breece fick till slut svar från Erik Helmerson angående hans tweet om landsvägscyklister. Så här löd svaret från DNs ledarskribent:

Jag ville inget annat än att vara lite rolig. Tänk en ståuppinledning: ”Vad är grejen med att folk är så sura på landsvägscyklister?” Och jag tycker man får skämta även med grupper som löper risker.
Men nej, du var inte ensam, vilket betyder att jag misslyckades med min formulering. Jag ber om ursäkt för detta.
Ha en fortsatt fin sommar
//Erik

Nu hoppas vi bara på en lite mer offentlig ursäkt och att den ursprungliga tweeten kanske kan få bli ett minne blott – om det nu ändå bara var ett totalt misslyckat skämt.

Relaterade inlägg:

 


En mobbares svar

En mobbares svar


Allt var ett skämt. Inget att bli upprörd över. Får man inte skoja lite? Det borde man ju förstå att det var ett skämt. Problemet är hos mottagarna.

 

Det blev reaktionen och svaret från DNs ledarskribent Erik Helmerson när det hettade till och många reagerade på hans tweet om landsvägscyklister:

Var ju ba på skoj ju!

Ja det är alltid ett skämt när det hettar till och många reagerar – felet är som vanligt hos mottagarna som inte fattar. Vad Erik Helmerson uppenbarligen inte fattar är att detta är livsfarligt för människor som cyklar. Detta och liknande pumpas ut år efter år och vi ser konsekvenserna – ett cyklisthat och människor som skadas när bilförare prejar de som cyklar, tvärnitar framför de som cyklar, kastar saker på de som cyklar. Det tycker Erik Helmerson är lämpligt att skämta om – att ytterligare elda på cyklisthatet.

Det är en mobbares svar.

Relaterade inlägg: