Cyklar olagligt

Cyklar olagligt


Ja det visar sig att jag gör det. Och har gjort så i flera år. Eller jag ska kanske förtydliga: jag har sett till att mina barn cyklar på olagliga cyklar. Cyklar med en sadelhöjd på mellan 435 och 635 millimeter ska ha fotbroms. Så står det i Transportstyrelsens författningssamling TSFS 2009:31:

Någon fotbroms har inte mina barns cyklar. Inga av deras cyklar har haft fotbroms. De har i stället handbromsar för fram- och bakhjulet. Handbromsar vars handtag och utformning är anpassade efter barns händer och styrka.

Men detta är alltså inte tillåtet – fotbroms ska det vara. Jo förresten, det är enligt Transportstyrelsen tillåtet om du enbart cyklar inom inhägnat område, men inte om du cyklar i trafiken.

Så vad grundar sig detta med fotbroms på undrar jag. Jag ställde frågan till Transportstyrelsen:

”…det här kravet infördes utifrån önskemål från Konsumentverket.”

Så då kontaktar jag Konsumentverket. Verkets svar:

”Det stämmer att det här var en fråga som Konsumentverket drev för ganska många år sedan”

Jag blir lite fundersam när jag läser: ”…för ganska många år sedan.”

Bifogat svaret fick jag också en PM från Konsumentverket till Jordbruksverket. Verkets resonemang och motiv i pm:en grundar sig till stora delar på två rapporter från Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) – bromshandtagen är för stora för barns händer och barn har inte tillräcklig kraft för att bromsa enbart med händerna. I vissa situationer kan även själva handtaget utgöra fara, till exempel vid en omkullcyckling. Det förs också ett resonemang om barns cykelolyckor men det går inte att härleda dem till ett specifikt bromssystem.

VTI:s rapporter som Konsumentverket grundar sitt resonemang på är daterade 1978.
Här är cykelmodellerna som testades:


En så kallad ”Rodeocykel”

En standardcykel med ”rodeosadel”

En standardcykel

Viktigt att observera är att inga av VTI:s studier testade en cykel med handbroms för fram- och bakhjulet. Det var enbart cyklar med handbroms på framhjulet och fotbroms på bakhjulet.

Varken cyklarna som testades eller handbromssystemet påminner om de cyklar som mina barn använder. Jag tänker: kanske har det hänt något med teknik, design, utrustning, material och så vidare? 42 år senare…

Men nu finns regeln där. Det är lite av ständigt samma tröttsamma visa – en omoderna och illa anpassad trafiklagstiftning när det gäller cykel. Kanske borde man städa upp bland alla cykelregler och ta bort gammalt skräp? Regler som bygger på gammal teknik, otillräcklig eller icke uppdaterad kunskap, ja kanske till och med på fördomar. Det verkar ju lite korkat om vi nu enligt regeringen ska arbeta för ökad och säker cykling och sen grunda regler på dåtid i stället för nutid.

En sådan översyn, rensning och revidering av regelverket borde ju även ligga i cykelbranschens intresse – det säljs ju många sådana här olagliga cyklar varje år, och jag misstänker att de inte enbart används inom inhägnat område…

Under tiden som jag drömmer om en modern och cykelanpassad trafiklagstiftning så fortsätter jag och barnen att cykla olagligt. Och håller tummarna för att vi inte stöter på de cyklande poliserna!

 

Relaterade inlägg:

 

 


Här ska ingen jävel komma fram!

Hurra – cykelvägen återuppstår!

Hurra – cykelvägen återuppstår!


Det tog bara si så där 5 år. Cykelvägen revs i samband med att Solberga bollplan skulle byggas. Och flera år efter att bollplanen stod färdig kunde vi inte se skymten av någon cykelväg. Det var uppenbarligen ingen brådska för Exploateringskontoret att återställa cykelvägen. Det viktiga var att bygga bollplanen – konsekvenserna för de prioriterade trafikslagen var då inte så viktiga. Skynda långsamt är fokus och då kan folk gå och cykla i lera. Så här har det sett ut för de som går och cyklar i nästan fem år:

Vi får hoppas att cykelvägen blir bra – den som väntar på något gott så att säga.

Här kan ni läsa mer om denna bortglömda cykelväg:


”Sopsaltning förstör cykeln”

”Sopsaltning förstör cykeln”


När sopsaltning av cykelvägar diskuteras tar det inte lång stund innan detta påstående kommer upp: sopsaltning förstör cykeln


Sopsaltaren. Cykelns vän eller fiende? Foto: Jon Jogensjö

Sliter sopsaltning mer på cykeln än cykling på plogade och grusade gång- och cykelvägar? Jag vet inte om det är så. Har letat efter studier men inte hittat några på området.

Vad jag vet är hur min cykel mår efter cyklats på sopsaltade cykelvägar i 7 år. Jag vet också hur mina cyklar mår av att ha cyklats på traditionellt plogade och grusade cykelvägar – jag har vinterpendlat på cykel i 25 år. Ja plogade cykelvägar kanske var att ta i, många gånger såg cykelvägarna ut så här:

 

Sedan 2013 har jag varje vinter cyklat på sopsaltade cykelvägar – flera mil nästan alla arbetsdagar. Och på samma cykel sedan 2013. Jag har inte märkt att sopsaltningen förstört min cykel mer än vid cykling på traditionellt röjda cykelvägar. Så här ser cykeln ut efter sju sopsaltningssäsonger när den blivit rejält vårtvättad:

 

Cykeln är en Nishiki Cross Comp, årsmodell 2012. Ramen, fälgarna och många övriga komponenter är i aluminium. Gaffeln är i kolfiber. Skruvar, ekernipplar med mera är rostfria. Cykeln är utrustad med mekaniska skivbromsar. Här är några närbilder på hur olika komponenter ser ut:

 

 

 

 

 

Hur har jag då underhållit min cykel under dessa år?

Jag har satt på långa skärmar med så kallade ego- och kompislappar på cykeln. Detta för att minimera stänk och slask på mig själv, på cykeln och på andra runt omkring mig. En åtgärd som gör underverk för att minska slitaget på den så kallade drivlinan.


Lång skärm på framhjulet gör underverk när det gäller att slippa stänk och slask

Jag tvättar inte cykeln särskilt ofta under vintern. Inte alltid så lätt och roligt att göra det när det är kallt och minusgrader tycker jag. Och ibland tränger vatten och fukt in i broms- och växelkablar när man tvättar och som sedan fryser – elände. Sen är jag bekväm, jag orkar helt enkelt inte tvätta den – finns annat att fokusera på i livet. I snitt blir det att jag tvättar av cykeln 1 – 3 gånger varje vinter. Dock så är jag noga med den så kallade drivlinan – kedjan, kassetten och växlarna. Drivlinan brukar jag regelbundet torka av och hålla ren. Inget märkvärdigt, det tar några minuter och ofta gör jag det bara med så kallade baby wipes. Sen smörjer jag kedjan och övriga rörliga komponenter. Det gör jag med ett så kallat extra dry lube. En olja eller oljespray som drar åt sig minimalt med smuts och skit. Och som därmed gör det lättare att hålla rent.

Jag byter kedja varje år. Kassetterna var annat år. Kedja och kassetten slits mindre när jag cyklar på sopsaltade sträckor och enbart korta sträckor på traditionellt plogade och grusade cykelvägar. Det grus och stenflis som finns i snömodden vid plogning är inte så bra för livslängden på kedja och kassett.

Jag har två uppsättningar hjul till denna cykel. En uppsättning med dubbdäck och en uppsättning utan dubb. Detta så jag snabbt kan skifta när väderleken och väglag tillåter – jag tycker det är ett elände att cykla med dubbdäck och slipper det gärna. Detta innebär ju också ett minskat slitage på fälgar, bromsskivor, kassett och så vidare i och med att slitaget fördelas på fler hjul.

Bromsbeläggen har jag bytt vid behov. Bromsskivorna har jag ännu inte behövt byta.

Det enda som har havererat på cykeln under alla dessa år är vevlagret. Det gick sönder redan efter ett år, det vill säga innan jag började cykla på sopsaltade cykelvägar. Det nya vevlagret jag monterade har fungerat felfritt under alla dessa år.

Så påståendet att cykeln blir förstörd av sopsaltning kan ju bero på fler faktorer än just sopsaltning är min tanke. Min erfarenhet är att vintercykling, oavsett snöröjningsmetod, sliter mer på cykeln och kräver lite mer av sin ägare och vilken kvalitet det är på cykeln och dess komponenter om allt ska fungera felfritt. Men vad vet jag…

Relaterade inlägg:


Ibland tar det bara slut…


Kommunal och statlig cykelplanering – inte alltid möts dessa. En talande bild för hur det ibland kan se ut i landet. Det är ju tur att vi nu har en nationell cykelstrategi. Nu kommer allt bli så mycket bättre. Och det nationella cykelbokslutet slår ju nästan knut på sig själv för att kunna rapportera… Ja jag får återkomma i den frågan.


Foto: Patrik B

Här kan ni ta del av lite annat vad gäller staten och cykeltrafik, fina grejer utlovas!


Varför blir det inte bra?


Viljan fanns att bygga en gång- och cykelbana. Det fanns utmaningar i ett avsnitt, en smal sektion med berg och fastigheter på var sida om vägen. Lösningen blev som så många gånger förr – en lokal avsmalning. Gång- och cykelbanan är på ett längre avsnitt endast 1,5 meter bred – och det är en dubbelriktad gång- och cykelbana.

GCM-handboken, utgiven av Trafikverket och Sveriges kommuner och regioner, anger ett minimimått på 3 meter för en dubbelriktad gång- och cykelbana. Detta innebär att denna gång- och cykelbana inte uppfyller något så grundläggande som förutsättningar för säkra möten mellan trafikanterna eller möjlighet att säkert kunna passera en gående. Men kanske är det som så att de som går och cyklar här är väldigt smala…


Foto: Mathias Westin

Är det bra att utforma och bygga gång- och cykelbanor på detta sätt?

Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) påtalar i sin forskning att dåligt utformade cykelbanor leder till olyckor:

Gång- och cykelbanan ligger i en lång backe. Där är utformningshandböckerna tydliga: i backar ska cykelbanor göras bredare – det vill säga bredare än minimimåttet. För att hastigheten ökar utför och då behövs större marginaler. Och hastigheten uppför sjunker vilket innebär att vingelutrymmet måste bli större. Hastighetsspridningen bland de som cyklar blir också större, det vill säga behovet att kunna cykla om ökar. På denna sträcka blev det precis raka motsatsen.

Att bygga så här smalt leder också till andra problem. Det blir mer utmanande att utföra en vettig och funktionell sommar- och vinterväghållning. För sannolikt köper inte kommunen eller entreprenören in små och ändamålsenliga fordon just för denna smala gång- och cykelbana. Vidare vräks snömassorna från vägen upp på gång- och cykelbanan. Så det blir till att gå och cykla i snömodden…


Foto: Mathias Westin

Om ni studerar första bilden ovan lite mer noggrant så ser ni att bergsskärningen och stödmurarna i stort sett ligger dikt an gång- och cykelbanan. Ingen ordentlig skyddsremsa finns. Och vad värre är, man har inte gjort åtgärder för att ta hand om det vatten som rinner nerför berget:


Foto: Mathias Westin

Så vintertid bildas det issjöar över hela gång- och cykelbanan. Innan gång- och cykelbana byggdes såg det annorlunda ut. När det bara var väg. Då hade man gjort åtgärder för att ta hand om vattnet som rinner nerför berget – man hade gjort ett dike mellan berg och väg:


Foto: Google

På så sätt blev det inga issjöar över vägen. För det är ju inte bra om det blir issjöar över vägen. Det är till och med väldigt farligt om så sker. Kanske anser väghållaren att det är inga större problem eller faror med issjöar där människor går och cyklar?

Åter till VTIs studier om cykelolyckor. Vad var det nu VTI kom fram till? Ja just det: en stor andel av landets cykelolyckor beror på stora brister i utformningen av cykelinfrastrukturen samt drift och underhåll av densamma. För att citera VTI:

”Den olycksorsak relaterad till drift och underhåll som oftast förekommer är ishalka”

Ni som undrar om gång- och cykelbanan hade kunnat utformats och byggts efter riktlinjerna – självklart. Men det kostar lite mer. Vissa anser då att det är viktigare att skapa meter av så kallad gång- och cykelbana än vilken standard och kvalitet den har. Det blir helt underordnat om gång- och cykelbanan är funktionell och säkert kan trafikeras. Och vi ser tydligt i olycksstatistiken samt resultaten från forskning och studier vad denna inställning leder till.

Så undrar en del varför vissa väljer att cykla på vägen istället för på den ”fina” och nya cykelbanan intill. De gör det för att de tar ansvar för sin egen säkerhet och framkomlighet – när andra, de som är ansvariga för detta, inte klarar av och prioriterar det.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 1

felix reychman

Kanske borde man börja mäta yta cykelbana, istället för sträcka?
Blir så ledsen, för du har så rätt….