Blogg

Cykelturist i hjärtat av Schweiz


Finns det något bättre än att ha en veckas semester i början av september i Schweiz? När vädret är precis sådär lagom varmt – 20-25 grader och turisterna börjat avlägsna sig från vägarna? Nej, jag skulle inte tro det! Dessutom har Schweiz ett utmärkt kartsystem online – Veloland.ch. Perfekt för förvirrade turister som jag själv. På Veloland finns alla landets cykelbara vägar kartlagda och man kan dessutom få information om bland annat höjdmeter, underlag och boende på vägen. Det finns även olika rutter med olika nummer längs vägen att följa.

För en vecka sedan tog jag, två vänner och våra cyklar tåget till Bern. Bern ligger längre norrut i Schweiz, precis vid foten av ”Jungfrau-området”. Det är vad man kan kalla Schweiz hjärta – ett område med sjöar, berg, dalar och en glaciär. Från Bern styrde vi kosan sydöster ut, mot Interlaken.

Att ta med cykeln på tåget är för övrigt superenkelt – det finns speciella cykelvagnar med cykelställ på varje tåg. Man ska dock vara noga med att ställa cyklarna i cykelvagnen och lösa biljett även för cykeln. Biljetten för cykeln kostar 18 CHF, ca 140 kr, för en dags resande. De är regelryttare i det här landet, om man inte sköter sig är det svårt att prata sig ur en böter. Jo, vi lärde oss detta den hårda och praktiska vägen… lession learned!


På vägen till Interlaken passerade vi Thun och Spiez, som är trevliga små städer belägna vid Thunsjön. Det är ett lättcyklat landskap över en lummig landsbygd – en idyll! Det visade sig att de regionala cykelvägarna (finns även nationella) stundtals gick på mindre grusvägar.

Nej, det är inte en fröjd att rulla på 23 mm däck över sådana underlag. Eftersom mina vänner cyklade på mindre snabba cyklar än min egen och vi kånkade på ryggsäckar kändes det ändå helt okej. Resan blev mer viktigare än målet, vyerna viktigare än farten. Tror det kallas cykelturism? Ett nytt synsätt för mig till cykling. Ett synsätt och en behagligt låg fart som går snabbt att anpassa sig till och tycka om!

När vi närmade oss Interlaken började bergen torna upp sig omkring oss och utsikten blev ännu finare. Jag ska bli en bergsget. Jag ska lära mig cykla snabbt upp för berg. Fast inte när jag har 10 kg på ryggen. Då räcker det med att beundra bergen nerifrån!

Interlaken betyder just ”mellan sjöar” och på andra sidan av den lilla staden ligger Briensjön. Interlaken är en lyxort för folk som gillar att vistas i berg men inte nödvändigtvis vill bli smutsiga på köpet. Alltså går gondolerna därifrån fullastade upp till toppen av Jungfrau (4158 möh). Jag och mitt sällskap bestämde oss, efter en natts övernattning, för att ta hojarna med upp i bergen istället. Mer om det snart! Tills dess finns min tillvaro även på Instagram, jag heter endorfinkick_ där.


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Justin Williams och Ebbe Silva
  • Tipsar om hur du överlever hösten
  • Tar en djupare tips på hur mensen påverkar din träning
  • Hetsar om vikten av kolhydrater

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 1

Erik

Hej

Jag bor sen i Maj i Boudry, i kantonen Neuchatel. Och har cyklat då jobb och väder har tillåtit. Tänkte tipsa om en fin backe som inte ligger för långt från Lausanne vilken jag tog tidigare i sommar. Cyklade till Yverdon-les-bains och svängde mot Ste Croix, det är skrevan man ser i Jura från Yverdon man cyklar vid då. Sen svängde jag höger mot Fleurier i Ste Croix men det är en sträcka jag kommer cykla uppför nästa sommar(för att hinna se allt). Sen kan man också fortsätta så man ser det mäktiga Creux de Van nedifrån, fast man måste cykla i tunnel då=inte bara roligt.

Mvh
Erik



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Första klättringen i Schweiz


Min första riktiga cykeltur i Schweiz nådde till Mont Tendre – som är Jurabergens högsta topp inom landsgränsen. Den mäter 1679 meter över havet. Med en landsvägshoj är det dock bara möjligt att ta sig till 1615 höjdmeter.

Det var förra lördagen vi gav oss iväg – undertecknad tillsammans med en holländare och två andra svenskar. Holländaren hade gjort efterforskning kring rutten och jag hade bara nickat och sagt att ”jo men jag gillar ju att cykla i backar”. Visserligen hade jag tittat lite på bilderna på Cycling Challenge och konstaterat att det såg ut som en fin väg. Däremot hade jag inte granskat höjdkurvan särskilt noga…

Jag var glad i hågen när vi cyklade iväg. Det var varmt, ca 25 grader, och solen sken starkt. En ypperlig cykeldag. Vägen ledde uppför genom små gemytliga byar, hela tiden på en nivå som var lagom jobbig. När vi cyklat 30-40 kilometer och holländaren (den beläste) knaprat bars och sagt att ”det blir mycket mer kuperat än såhär” ett par gånger började jag dock ana onåd. Det skulle antagligen bli mer kuperat… jag drack en Cola för att ladda upp socker- och vätskenivån i kroppen innan vi bestämde oss för att köra fri fart upp till toppen.

Vad som väntade var alltså en stigning på 1000 höjdmeter under en sträcka av en mil. Med lite enkel huvudräkning blir det en snittlutning på 10%.

Plötsligt möttes vi alltså av en backe som inte tog slut. Den slingrade sig uppför ett berg som man inte såg toppen på (mest på grund av träd dock). Det kom faktiskt som en chock för mig. Benen och huvudet började slå bakut efter någon kilometer. Mjölksyran steg konstant i musklerna och skallen bjöd på en mental berg- och dalbana. Ena stunden tänkte jag ”wow vad häftigt!”, andra stunden ville jag vända hem och skylla på ”jag mår dåligt sen Ironman för två veckor sedan”. Holländaren, som satt på en bättre mtb försvann snabbt med lätta tramptag framför mig. Janne, till höger på bilden ovan, var i mina hasor. Och vem tycker om att bli omcyklad?

Givetvis gav jag inte upp. Jag slet, svettades och krigade mot mina hjärnspöken. Hastighetsmätaren visade knappt över 10 km/h och solen brände förskräckligt. Efter ca 7 kilometer tog den stora vägen slut och fortsatte in i en kohage på en smal liten väg. Det kan kallas pittoreskt eller så kan man tänka ”vad gör jag här?!”. Men vid det laget var målet nära…

Och vi kom upp på toppen! Där satt glada pensionärer på en veranda och drack kaffe och käkade ost. De hade antagligen åkt lift upp och undrade vad jag var för dumpucko som släpade med mig min cykel upp för en backe. Om jag hatade min hoj tio minuter tidigare kan jag tala om att jag älskade den nu. Det är otroligt häftigt att vinna över mjölksyra och hjärnspöken och att dessutom få schyst utsikt och en bra bild (ovan) på köpet! Dessutom smakar cola aldrig lika gott som efter en svettig bedrift! (bilden nedan)

Det visade sig att vår snabba huvudräkning nästan stämde. På Strava är Mont-Tendre segmentet 9 km och lutar 9,6% i snitt. Tyvärr svek min Garmin mig dagen till ära och jag fick inte segmentet registrerat. Däremot satte jag cirka tio andra ”Queen Of Mountains” under dagen. Alltid roligt att ”markera revir”. Tyvärr var jag den första bruden som cyklat på vissa sträckor, inte lika häftigt.  

Vägen hem gick bara utför – skönt för benen men kallt för fingrarna! Hela turen slutade på 80-km någonting. Lagom långt för en bergsrookie som jag. Men det gav mersmak – jag ska försöka samla så många cykelmil som möjligt innan snön gör entré här!


Antal kommentarer: 3

Richard Lindberg

Skoj läsa!! vad var underlaget? grusväg?


Emil

Bra kämpat!

Du kan faktiskt anmäla missade segment till Stravas support så fixar de det. Rätt vanligt att det blir lite fel på långa slingrande segment, särskilt när det är skog runt.
Tror inte min gamla Garmin Edge 500 prickade ett enda längre segment rätt i alperna i somras.

Kan kännas som en fånig sak att anmäla, men man vill ju ha med sin prestation oavsett hur modest den är i sammanhanget.


Patrik

Häftigt! Rekommenderar Viking Tour om du fick smak av den typen av klättringar! 🙂 Körde den i somras och rekommenderas starkt!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Uppe och rullar i Schweiz!


Hej!

Nu har min cykel rullat i Schweiz en vecka! Det tog cirka tio dagar – tio dagar för mycket innan jag byggde ihop den. Anledningarna till det var att mina fötter strejkade efter Ironman Kalmar samt att det tog och tar tid att skaffa sig en tillvaro här i Lausanne.

Det är september men jag har i år inte cyklat i lika varmt och skönt väder som det är här nu. Ikväll visade termometern 27 grader klockan 17 när jag rullade ut mot vingårdarna öster om Lausanne. Dessutom är utsikten slående så fort man kommer upp på höjderna utanför stadskärnan. Genévesjön är azurblå och bergen reser sig i varje vädersträck runt vattnet! Det går helt enkelt inte att klaga på tillvaron.


Jag har hunni utforska området runt Lausanne en del, men det är större än vad man kan tro och jag har cyklat vilse ett par gånger. Senast igår kväll. Det är inte roligt att vara vilse ute på vischan i ett främmande och kuperat land utan gatlyktor… men det är dock ett bra sätt att lära känna omgivningarna på!

För kuperingar – det finns det gott om. Hela Lausanne ligger i en backe och det är i princip omöjligt att ta sig till fots/på cykel mellan två tunnelbanestationer utan att få några höjdmeter på köpet. (Det ska då tilläggas att det är oerhört kort mellan stationerna här. Tunelbanesystemet är världens minsta). Det händer ofta att cyklister kör förbi mig när jag kämpar på uppför backarna. Något som gjorde mig fruktansvärd förnärmad de första dagarna. Okej att jag inte är någon bergsget (än!), men så svaga klätterben har jag väl ändå inte? Tänkte jag i min vrede – tills jag upptäckte att typ varannan cyklist sitter på en elcykel i den här staden. Och själv har jag inte ens en komakt utväxling…

I övrigt är Schweiz väl anpassat för cyklister! Det är tillåtet att ha med sig cykeln på så väl alla tåg som tunnelbanor. Dessutom får man cykla på nästan varje enkelriktad gata. Det uppskattas!

Hitills har jag hunnit med en ordentlig klättring – Mont Tendre i Jurabergen på 1604 höjdmeter. Det var en pärs! En pärs värd ett eget inlägg som kommer snart!


Antal kommentarer: 2

Diane

Lavaux <3 🙂 🙂 🙂 la route du vignoble 😀 first picture is in aran right ?


Ingrid Kjellström

Ah oui c’est! une très belle façon! 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Snart bär det av till Schweiz!


Hej!

Jag heter Ingrid och på söndag flyttar jag till Schweiz! Närmare bestämt till Lausanne som ligger i den sydöstra delen av landet, precis vid Genévesjön. Jag ska bo där ett år för att plugga – men den primära anledningen till att jag åker dit är för att jag vill cykla.

Det räcker med att googla ”cykling i alperna” för att det ska börja klia i mina cykelben. Jag har cyklat ett par år i Sverige och numer rör jag mig sällan långt utan att ha med mig min hoj. Därför kan jag inte tänka mig något mycket bättre än att ta med mig cykeln utanför landets gränser och dessutom få möjligheten till att cykla i rejäla berg och i en fin natur.  Jag hoppas på att kunna uppleva fler delar av Europa än Schweiz från två hjul.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska vänta mig – om jag kommer kunna få sällskap av stora klungor á la Fredrikshof på lördagsmorgnarna, eller om jag får ge mig ut på soloexpeditioner för att hitta fina cykelvägar. Givetvis hoppas jag på det förstnämnda – min filosofi är att cykling är roligare när man är flera.

Jag har under det gångna året blivit bortskämd med cykelsällskap av snygga och snabba SubXX och CK08 Damelit. Därför får jag sänka mina krav några steg – eller sanningen är att jag kommer bli överlycklig om jag träffar på någon snubbe som är villig att visa mig någon cykelvärd stigning.

Det kommer minst sagt bli spännande att se vad Schweiz med omgivningar har ett erbjuda. På söndag bär det av och mitt första orosmoln är hur jag ska lyckas släpa med mig både kappsäck och cykelväska på tåget från Genéve till Lausanne och sedan från tågstationen till vandrarhemmet där jag ska bo.

Lausanne ligger enligt utsago i en brant backe och visst gillar jag backar – men jag misstänker att mina ben kommer vara skakigare än vanligt på söndag kväll. På lördag är nämligen planen att jag ska genomföra min första Ironman (i Kalmar)… Om ni vill läsa om min uppladdning inför det loppet skriver jag även bloggen Endorfinkick. Annars hörs vi nästa vecka! Hej så länge!


Antal kommentarer: 1

Fredrik G

Det finns många trevliga stigningar inom hanterbart avstånd även om själva Lausanne nog är lite klent.
En bekant från Australien bor utanför Lausanne och han har gott om mer eller mindre galna idéer. Col du Galibier m.m. i början av maj 2012 – eller om det t.o.m. var ännu tidigare – var en snöig utmaning. 😉
Själv har jag kört Gruyère Cycling Tour 2 gånger så det kan jag rekommendera. Start och mål är i Bulle och långa banan går över tre skapligt tuffa pass. Om man vill ha tuffare så finns det massor från Montreux och söderut i Valais. Cykeln går att ta med gratis på tåget om man åker kortare sträckor.
Lycka till!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*