En cykelbana och en gångbana, separerade från varandra. Över 30 år sedan cykelbanan byggdes. Den ligger i ett mindre bostadsområde i Arnhem Nederländerna. Cykelbanan ingår inte i något huvudnät utan är en lokal liten cykelbana i bostadsområdet. Med en standard och utformning som vi väldigt sällan finner i vårt land, inte ens vid nybyggnationer år 2017. Jag gör bedömningen att mindre än 1 procent av landets cykelvägnät håller denna standard vad gäller separation och bredd.
I Sverige bygger vi mest så kallade gemensamma gång- och cykelbanor. Ofta med en undermålig bredd, en bredd som är som cykelbanan i bilden ovan. Vilket är för smalt för funktionella och trygga möten. Allt detta med en hälsning från kommuner och stat att det är bra om ni börjar cykla och gå – jättebra.
På dessa smala gemensamma gång- och cykelbanor upplever vi då detta:
Permobiler, barnvagnar, hundar, gående, dramaten, rullskidåkare, rullatorer och så vidare. Allt i en salig röra. En självsäljande miljö för trygga, attraktiva, effektiva och hållbara transporter? Tror inte det!
Det är ju inte bara gemensamma gång- och cykelbanor. Lägg även dit busshållplatser så blir det ju verkligen tipptop!
Eller så har vi denna så kallade cykelbana. Dubbelriktad, men självklart för smal för att vara det. Beläggningen har inte upplevt en underhållsinsats sedan cykelbanan byggdes. Och självklart har vi den ständigt närvarande stolpen – i cykelbanan. Körbanorna bredvid cykelbanan ser däremot fina ut. Breda för enkla och säkra möten. Några stolpar hittar vi inte heller i körbanan. Fin och jämn beläggning är det också – för det finns ju ett underhållsprogram för beläggningen på körbanor.
Foto: Annika Bengtsson
I utformningen av våra gång- och cykelytor tar vi sällan hänsyn till att gående och cyklister inte vill blandas, att de vill ha sina egna ytor för sin färd. Det är som att det är underordnat vad ”kunden” efterfrågar och vill ha – det verkar sakna betydelse i utformningen av våra transportytor. Det brukar förklaras med att det kostar för mycket. Och att det inte finns plats. För det har beslutsfattare och planerare bestämt.
Se sedan gatan – bred, rak och fin – inga stolpar, permobiler, barnvagnar eller gående där inte. Inte heller en massa bussresenärer som kliver av rätt ut i gatan och orsakar hinder och konflikter. Vi vet vad ”kunden” vill ha och vi tillmötesgår det. Då finns det både plats och pengar.
Lägg sedan till att drift och underhåll av dessa gator är så mycket bättre än på gång- och cykelbanorna.
Om du var säljare av mobilitet, vilken produkt är enklast att sälja in?
För det är exakt det som våra kommuner och Trafikverk är – genom att vara ansvariga för utformningen av transportsystemet är de ”säljare” av mobilitet. Och när den ena produkten är så mycket bättre än den andra så påminns vi ju varje dag om vad utfallet blir – många väljer bilen. Få väljer cykeln.
För systemet för biltrafik är funktionellt, det är attraktivt, det är väl utbyggt, det hänger ihop, det övervakas, det underhålls väl. Det är helt enkelt en bra och till stora delar en självsäljande produkt – en produkt som ständigt förbättras och byggs ut – för miljarder kronor varje år.
Så om vi inte bygger ett attraktivt och funktionellt system för cykeltrafiken så kommer ju inte heller fler att cykla. Vi har ju redan facit på detta. I vårt land och vad som händer om man istället gör som i Nederländerna.
Det är jobbigt och inte särskilt framgångsrikt att sälja en dålig produkt – det har man sedan länge fattat i Nederländerna.
Relaterade inlägg:
Antal kommentarer: 2
Henrik
Fantastiskt bra inspiration som många småbarnsföräldrar borde läsa. Vi har cyklat med barnen i ur och skur året om antingen med barnen i cykelvagn eller på egna cyklar och ofta fått många konstiga blickar från andra föräldrar. Va, kan era barn cykla fastän de bara är 4 år? Eller, cyklar du fastän det snöar och är minusgrader. Man blir inte direkt förvånad när det är fler bilar än cyklar utanför dagis och skolor vid lämning och hämtning. Tragisk utveckling! Skolorna i Älvsjö har tex. stora problem med biltrafiken pga. att så många föräldrar väljer att lämna sina barn med bil trots att de flesta bor 500 m till 1 km från skolan.
Joakim
Borde ju egentligen inte vara något konstigt att barn i skolåldern cyklar själv till skolan. Och de gör de ju i vissa andra, mer utvecklade, länder eller här, förr i tiden. Var inget tal om att man inte skulle ta sig till skolan för egen maskin när jag var liten så man fick allt cykla (eller åka skidor) 1,5 km till skolan varje dag.
Henrik: Det är ungefär samma förvånade och oförstående kommentarer man får när folk får reda på att ens barn är blöjfria innan 2 års ålder. Något som var mer eller mindre självklart för bara några decennier sedan.