Cykeltåget rullar – i ur och skur!

Cykeltåget rullar – i ur och skur!


Där jag bor är vi fem familjer som fixat till ett cykeltåg för att ta barnen till och från skolan. Det började som ett gåtåg när barnen var mindre och nu när alla barn kan cykla har vi tagit steget över till cykel. Det är en sån härlig syn när gården på morgonen fylls av barn och vuxna på cykel. På våra färder är det stim och stoj, glädje och skratt. Samt en och annan förmaning. Det är ungefär 1,7 kilometer till skolan från vårt bostadsområde.


Cykeltåget rullar i ur och skur, stora som små hänger på!

Det är helt suveränt med ett cykeltåg. I och med att vi är 10 vuxna som delar på ansvaret som ”tågförare” så frigörs massor av tid för att hinna med annat. Barnen får ett bra start på dagen, lite vardagsmotion och rörelse. Så även vi vuxna!

Nu ska jag bara få skolan och dess fastighetsbolag att fixa till en vettig, funktionell och säker cykelparkering på skolan. Mer om det i kommande inlägg.

Antal kommentarer: 2

Henrik

Fantastiskt bra inspiration som många småbarnsföräldrar borde läsa. Vi har cyklat med barnen i ur och skur året om antingen med barnen i cykelvagn eller på egna cyklar och ofta fått många konstiga blickar från andra föräldrar. Va, kan era barn cykla fastän de bara är 4 år? Eller, cyklar du fastän det snöar och är minusgrader. Man blir inte direkt förvånad när det är fler bilar än cyklar utanför dagis och skolor vid lämning och hämtning. Tragisk utveckling! Skolorna i Älvsjö har tex. stora problem med biltrafiken pga. att så många föräldrar väljer att lämna sina barn med bil trots att de flesta bor 500 m till 1 km från skolan.


Joakim

Borde ju egentligen inte vara något konstigt att barn i skolåldern cyklar själv till skolan. Och de gör de ju i vissa andra, mer utvecklade, länder… eller här, förr i tiden. Var inget tal om att man inte skulle ta sig till skolan för egen maskin när jag var liten så man fick allt cykla (eller åka skidor) 1,5 km till skolan varje dag.
Henrik: Det är ungefär samma förvånade och oförstående kommentarer man får när folk får reda på att ens barn är blöjfria innan 2 års ålder. Något som var mer eller mindre självklart för bara några decennier sedan.



Blommor och bin viktigare än din säkerhet och framkomlighet


Om du väljer cykeln vill säga. Väljer du bilen så är däremot din säkerhet och framkomlighet viktigare än blommor och bin.


Sly och gräs på cykelbanan för så ska det vara enligt kommunen. Men inte på vägen, för där görs slåtter. Foto och tips: Magnus Håkansson

Så resoneras det i varje fall i Linköpings kommun. Svaret från kommunen är att det beror på att dikena räknas som ängsmark med höga naturvärden och av vikt för den biologiska mångfalden. Därför görs slåtter bara en gång om året, efter blomningen, senare på hösten. Under tiden får vi acceptera att det växer in en massa sly på cykelvägen. På bilden kan vi se att detta resonemang inte gäller för vägen och dess dike, för där görs slåttern ur ett trafikperspektiv, för att det inte ska leda till fara och framkomlighetsproblem. Där är den biologiska mångfalden inte lika viktig. Där är människors omedelbara hälsa och säkerhet viktigare, vilket den uppenbarligen inte är på cykelvägen.

Tänk att det finns alltså inte något annat sätt att både främja biologisk mångfald och säkra/trygga cykelvägar. Det går inte, det är antingen eller i Linköping. Och vill jag ha en trygg, säker och slyfri färd ska jag alltså välja bilen – ni vet det där fordonet som på intet sätt bidrar till den biologiska mångfalden – tvärtom. Bra jobbat, verkligen. I sanningen ett arbete för att utveckla hållbara, attraktiva, säkra och trygga transportsätt.

Linköpings kommun, tycker ni ska ta er en allvarlig funderare på vad ni håller på med i detta fall.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 1

Anders Andersson

Du skäller under fel träd. Det är Trafikverket som sköter bilvägarnas renar. Men även de börjar ta sitt förnuft till fånga och sköter alltfler vägkanter så att den biologiska mångfalden kan utvecklas.
http://www.vf.se/uncategorized/vagkant-sista-chansen-for-utrotningshotade-vaxter/
https://www.hd.se/2017-07-08/hon-raddar-skatter-vid-landets-vagkanter
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6726615



Att sälja mobilitet


En cykelbana och en gångbana, separerade från varandra. Över 30 år sedan cykelbanan byggdes. Den ligger i ett mindre bostadsområde i Arnhem Nederländerna. Cykelbanan ingår inte i något huvudnät utan är en lokal liten cykelbana i bostadsområdet. Med en standard och utformning som vi väldigt sällan finner i vårt land, inte ens vid nybyggnationer år 2017. Jag gör bedömningen att mindre än 1 procent av landets cykelvägnät håller denna standard vad gäller separation och bredd.

I Sverige bygger vi mest så kallade gemensamma gång- och cykelbanor. Ofta med en undermålig bredd, en bredd som är som cykelbanan i bilden ovan. Vilket är för smalt för funktionella och trygga möten. Allt detta med en hälsning från kommuner och stat att det är bra om ni börjar cykla och gå – jättebra.

På dessa smala gemensamma gång- och cykelbanor upplever vi då detta:

Permobiler, barnvagnar, hundar, gående, dramaten, rullskidåkare, rullatorer och så vidare. Allt i en salig röra. En självsäljande miljö för trygga, attraktiva, effektiva och hållbara transporter? Tror inte det…

Det är ju inte bara gemensamma gång- och cykelbanor. Lägg även dit busshållplatser så blir det ju verkligen tipptop!


Eller så har vi denna så kallade cykelbana. Dubbelriktad, men självklart för smal för att vara det. Beläggningen har inte upplevt en underhållsinsats sedan cykelbanan byggdes. Och självklart har vi den ständigt närvarande stolpen – i cykelbanan. Körbanorna bredvid cykelbanan ser däremot fina ut. Breda för enkla och säkra möten. Några stolpar hittar vi inte heller i körbanan. Fin och jämn beläggning är det också – för det finns ju ett underhållsprogram för beläggningen på körbanor.


Foto: Annika Bengtsson

I utformningen av våra gång- och cykelytor tar vi sällan hänsyn till att gående och cyklister inte vill blandas, att de vill ha sina egna ytor för sin färd. Det är som att det är underordnat vad ”kunden” efterfrågar och vill ha – det verkar sakna betydelse i utformningen av våra transportytor. Det brukar förklaras med att det kostar för mycket. Och att det inte finns plats. För det har beslutsfattare och planerare bestämt.

Se sedan gatan – bred, rak och fin – inga stolpar, permobiler, barnvagnar eller gående där inte. Inte heller en massa bussresenärer som kliver av rätt ut i gatan och orsakar hinder och konflikter. Vi vet vad ”kunden” vill ha och vi tillmötesgår det. Då finns det både plats och pengar.

Lägg sedan till att drift och underhåll av dessa gator är så mycket bättre än på gång- och cykelbanorna.

Om du var säljare av mobilitet, vilken produkt är enklast att sälja in?

För det är exakt det som våra kommuner och Trafikverk är – genom att vara ansvariga för utformningen av transportsystemet är de  ”säljare” av mobilitet. Och när den ena produkten är så mycket bättre än den andra så påminns vi ju varje dag om vad utfallet blir – många väljer bilen. Få väljer cykeln.

För systemet för biltrafik är funktionellt, det är attraktivt, det är väl utbyggt, det hänger ihop, det övervakas, det underhålls väl. Det är helt enkelt en bra och till stora delar en självsäljande produkt – en produkt som ständigt förbättras och byggs ut – för miljarder kronor varje år.

Så om vi inte bygger ett attraktivt och funktionellt system för cykeltrafiken så kommer ju inte heller fler att cykla. Vi har ju redan facit på detta. I vårt land och vad som händer om man istället gör som i Nederländerna.

Det är jobbigt och inte särskilt framgångsrikt att sälja en dålig produkt – det har man sedan länge fattat i Nederländerna.

 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 2

Nyköpingscyklist

Perfekt skrivit Krister! Sitter här med spräckt nyckelben och spräckt hjälm efter en olycka just den dag du skrev detta, tack vara allt detta oklara som du beskriver: Smal GC bana där en äldre gubbe cyklar mitt på GC banan, då jag kör om svänger/vinglar han rakt i sidan på mig – PANG där ligger vi i backen. 6 veckor sjukskrivning, gubben cyklade vidare utan att uppge namn mm. Regelerna är så otydliga att polisen inte behöver bry sig.
Efter 2 olyckor med personskada på ett år återgår jag till bilen när jag ska till jobbet, för hälsans och livets (mitt) skuld. Cykeln får man ta på bilen till ett område där man anser det säkert att cykla en tur för nöjets skuld.


Campagnolo

Kan inte annat än hålla med, Krister. Urusla utformingar av cykelbanor och framför allt detta djävulstyg GC-vägar är något som saboterar den trevliga cykelturen. Man kan inte annat än misstänka att det sitter skitsnackare som själva inte kan cykla som styr utformningen men ändå propagerar för ökat cyklande av flummiga skäl.
Likadant är det förvisso även för biltrafiken där körkortslösa bilfobiker komplicerar snarare än underlättar.
Lösningen? Förslagsvis kompetenta utredare och samhällsplanerare som tar in trafikanternas behov och mindre världsfrånvänd politisk styrning. Lösningar som inte sker på andra trafikanters bekostnad.
Många av oss växlar mellan trafikslag och går, cyklar, kör bil eller åker kommunalt och borde förstå, iallafall om vi är någotsånär mogna i skallen, att man inte kan bestämma vad andra människors behov är. Med det sagt så är ju det holländska exemplet lysande där fotgängare och cyklister inte alls kommer i konfilkt. Allt kan inte lösas genom planering, men mycket kan.
Tills dess: ta’t lungt på GC-vägar och cykelbanor, visa hänsyn och tänk på om det personliga rekordet till jobbet eller andras hälsa är viktigast!



Det galna svenska cykelsystemet


En gata där du är hänvisad till att cykla i blandtrafik. Sedan dyker det upp en cykelbana.

Cykelbanan är 100 meter lång. Med rådande trafiklagstiftning ska du, om du avser att färdas på denna sträcka, nu använda denna cykelbana. I 100 meter. Sedan ska du tillbaka till blandtrafiken. Cykelbanan är också dubbelriktad eftersom den inte är skyltad enkelriktad, alla cykelbanor i Sverige är dubbelriktade enligt trafiklagstiftningen om inte annat anges via skyltning och lokal trafikföreskrift. 

Vad du också råkar ut för på denna 100 meter korta cykelbana är två stycken cykelpassager. Vilket med rådande trafiklagstiftning innebär att du har väjningsplikt vid bägge dessa passager. Två passager med väjningsplikt, med 20 meters mellanrum.


Cykelpassage nr 1. Foto: Tobias Olsson


20 meter längre fram ligger cykelpassage nr 2. Foto: Tobias Olsson

Var cykelbanan börjar och slutar i den södra delen är också en aningen oklart, det får du gissa dig till. Men fordonstrafikanter på gatan varnas i varje fall för att det nu kan finnas cyklister på gatan.


Här någonstans slutar cykelbanan… Foto: Tobias Olsson

Detta är vardagen för de som cyklar i vårt land. Detta är det svenska cykelsystemet. År 2017. Ett fullständigt galet system – både vad gäller trafiklagstiftningen och infrastrukturen – ett system som är fullständigt satt på undantag. Men självklart ska vi som cyklar bita ihop och följa regelverket, hur obegripligt och galet än lagstiftarna och väghållarna utformar det… 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 9

Mia

Kör ju även bil. Möter aldrig samma omfattning av galenskap då, aldrig. Kan inte låta bli att fundera över hur vi som bilister skulle hantera alla dessa situationer och förhållanden vi möter som cyklister. En absurd tanke och jag tror ett mindre kaos skulle uppstå.


Kristofer Svensson

Saxar ur trafikförordningen:
Fordons plats på väg
6 § Vid färd på väg ska fordon föras på körbana. Detta gäller dock inte fordon för vilka enligt 1 kap. 4 § andra stycket bestämmelserna om gående ska tillämpas. Cyklar och tvåhjuliga mopeder klass II ska vid färd på väg föras på cykelbana om sådan finns.
Om särskild försiktighet iakttas får dock
1. cyklande och förare av tvåhjuliga mopeder klass II använda körbanan även om det finns en cykelbana när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge, och
2. cyklar med fler än två hjul eller en cykel som drar en cykelkärra eller en cykel som har en sidvagn, utöver vad som framgår av 1, föras på körbanan även om det finns en cykelbana om det är lämpligare med hänsyn till fordonets bredd.
Så enligt trafikförordningen bör man enkelt kunna argumentera för att cykelbanan inte behöver användas?


Krister Isaksson

Kristofer, mitt inlägg kanske var otydligt. Det handlar inte specifikt om just denna cykelbana, för det finns massor av sådan här exempel i vårt land. Det handlar om usel cykelinfrastruktur och dåligt anpassad trafiklagstiftning. Vi får alltså en diskussion om du måste cykla eller inte cykla på dessa cykelbanor, en diskussion som bottnar i vad då?
Jo i en fullständigt galen trafiklagstiftning och usel cykelinfra. Först ska vi dividera om det räknas som ”lämpligare” med hänsyn till färdmålets läge. Vi måste alltså tolka, vi måste pröva – inte tydligt tillåtet eller förbjudet – utan tolka. Sen ska vi dividera vad ”särskild försiktighet iakttas” innebär. Var finner du motsvarande skrivningar för biltrafiken? Att du på din färd ska behöva tolka, gissa, ja tom chansa – det är NOG så här. Det hela är så absurt, så befängt. Och detta riktas mot en grupp trafikanter där det inte är något krav på trafikutbildning. Och en grupp som har en mycket stor åldersspridning. Men alla ska de klara av detta system.


Magnus Holmgren

Varför finns det då en tilläggstavla som anger dubbelrikad cykeltrafik, kan man undra? Den borde logiskt sett betyda att om den inte finns är cykeltrafiken inte dubbelriktad (på en cykelbana intill en körbana i alla fall, att friliggande cykelbanor är dubbelriktade är underförstått).
Men trafikreglerna säger att cyklister ska använda cykelbanan om den finns och att en cykelbana är en bana avsett för cykeltrafik, även om den inte är utmärkt med påbudsmärke.
Sen finns som sagt undantaget med hänsyn till färdmålets läge, men det är minst sagt luddigt. Får man ta hänsyn till att färdmålet ligger var som helst bortom den här snutten, eller är undantaget egentligen bara tänkt för fallet att man ska till en plats som ligger på motsatta sidan av vägen i förhållande till en cykelbana och en kort bit från en korsning?


Krister Isaksson

Magnus, den tilläggstavlan du nämner finns inte längre i vägmärkesförordningen. Var länge sedan den utgick. Den ansågs överflödig då alla cykelbanor i utgångsläget är dubbelriktade. Men gamla skyltar finns ute på stolpar lite här och där. Och en del sätter tom upp nya – de som inte kan sitt sak.



Glad överraskning!


I bland är det extra roligt att komma till jobbet. I dag var en sådan dag. Efter 8 veckors semester möts jag av denna dörr.

Innanför dörren öppnas en ljus och underbar värld upp. En gammalt skyddsrum har rustats upp till en säker, ljus och funktionell cykelparkering.


Samt en liten plats för enklare service av cykeln samt hyllor och eluttag för att ladda batterier.

Nu kommer det inte dröja lång tid innan parkeringen är full och vi behöver leta nya ytor för bra och funktionella cykelparkeringar på jobbet!

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 4

Torbjörn Albért

Dörren öppnas väl automatiskt när man tryckt koden/viftat med brickan?


Ulf

Somliga har det bra.På mitt jobb sitter en skylt med cyklar förbjudna i lokalen!
Man är hänvisad med sin racer för 67 tkr till ett blåsigt cykelställ på utsidan. .


Elis Ivarsson

Inte förvånad.
Sweco har alltid varit innovatör och detta är ett exempel.
Glad att ha varit anställd där i 17 år inkl VIAK.
Lycka till , Ni är bäst.


Katja

Kul! Hoppas Swecos kontor i övriga Sverige följer det goda exemplet 🙂



Trafikverket arbetar för minskad och farligare cykling


Gång på gång upprepar vår infrastrukturminister att cykeltrafik är ett kommunalt ansvar. Nu senast i den Nationella Cykelstrategin. Så är det självklart inte. Om vi ska få till ökad och säker cykling i detta land är det fler än kommunerna som har och måste ta ett ökat ansvar för detta. Det är olyckligt och får även negativa konsekvenser när infrastrukturministern uttalar sig på detta sätt. Det gör nämligen att det statliga verket som ansvarar för en hel del cykelvägar i landet, Trafikverket, inte känner något större ansvar för att arbeta för ett ökat och säkert cyklande.

Vi som färdas på cykelvägarna får ständigt exempel på hur Trafikverket hanterar cykeltrafik. Nu senast detta exempel. Klipper sly och gräs längs cykelvägen. Sly och gräs som får ligga kvar på cykelvägen och utgöra halka och fara.


Foto: Joakim Fors

Buskarnas grenar, som så fint växer in över cykelvägen låter Trafikverket dock vara kvar. Logiken i detta får någon gärna förklara för mig.


Foto: Joakim Fors


Foto: Joakim Fors

Vad var det nu forskning från VTI kom fram till?
Jo just det, många cykelolyckor beror på stora brister i drift och underhåll av cykelvägar. Det förstår vi ju när vi ser dessa bilder.

Tror jag aldrig har mött motsvarande förhållande på vägen när jag färdas där.

Nedan kan ni se lite fler exempel på Trafikverkets ambitionsnivå när det gäller cykeltrafik. I sanningen ett arbete för minskad och farligare cykling

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 3

Arne B

Jag blir bara så less. Felanmälningar till kommunet i Stockholmsområdet hanteras altför ofta inte alls. Jag har felanmält hål i körbana i förort där gc/cb saknas. Felet åtgärdades omedelbart, medan flera felanmälningar om dåligt sopat grus totalt ignoreras flera år i rad.
Felanmälningar via nätet är en fantastisk resurs liknande crowdsourcing. Jag upplever det som att kommunerna inte utnyttjar potentialen, ens till en bråkdel.


Olle Andersson

Cykelvägen från Dalby mot Lund? Eller det ser kanske likadant ut i hela landet?


Pär Sandevik

Svårt att hitta logiken, men skulle lite hands on kunna hjälpa upp situationen. Kanske träningsrundan nästa gång skulle innefatta sekatör. Dela upp gruppen i mindre grupper och låt första grupp ta tag i första hindret – klart på några minuter (inkl.sparka grenarna åt sidan). Kör sedan vidare och passera samtliga grupper tills det är dags att klippa igen.
Inte minst med tanke på skolstarten – då man tvingar barnen ut i cykel- eller vägbana – skulle hindra ett antal onödiga olyckor.
Järfälla kommun har bra tips på https://www.jarfalla.se/boende-trafik-och-miljo/gator-och-trafik/hackar-och-buskage.html
Lycka till med lite nödvändigt extraarbete