Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 1


Då är det dags att dra igång denna bloggserie och jag hoppas ni är lika engagerade som i den förra serien och sänder in bilder till mig på vad ni tycker är cykelinfrastruktur i världsklass, stort som smått! krister.isaksson@kadens.se

Om man ska ta upp världsklass när det gäller cykel och trafik- och samhällsplanering är det lika bra att börja med landet nr 1, Holland. Är man som jag en aning passionerad och hängiven i att skapa goda förutsättningar för cykeltrafik är detta landet att bege sig till. Här har man arbetat i decennier, över stora delar av landet, med att skapa goda förutsättningar för cykeltrafik. Det handlar om allt från extraordinär infrastruktur till omsorg för detaljer.

Den stad som kanske har kommit längst i Holland, ja i hela världen, är nog Groningen. Staden ligger i norra delen av Holland, har närmare 200 000 invånare och är en stor studentstad. Här har man sedan början av 70-talet arbetat långsiktigt med att skapa goda förutsättningar för cykeltrafik, detta bl.a. genom en kompakt stadsplanering, begränsningar av biltrafiken i centrala delarna av staden samt en helt bilfri stadskärna och självklart en väl utvecklad och utbyggd cykelinfrastruktur. Närmare 40 procent av alla resor i staden sker med cykel. Tänkte börja med några bilder som jag tycker med all tydlighet visar hur högt man prioritera cykeltrafik och vilka investeringar man är beredd att göra.

Det handlar om Gerrit Krol bron, eller man kanske ska säga broarna för det är tre stycken. Det är Groningen mest cykeltrafikerade bro med över 14 000 cyklister per dygn. Ursprungligen fanns en bro som delades av cyklister och bilister. Bron går över en hårt trafikerad kanal och varje gång en pråm passerar krävs broöppning vilket ledde till stora cykelköer och fördröjningar för cyklister. Så ställd inför detta problem beslutades det om att bygga två nya broar för cyklister (och gående) på var sida om den befintliga bron och i varje färdriktning och med segelfri höjd. Tyvärr fanns det vissa begränsningar vad gäller åtkomst av mark och befintliga fastigheter så ramperna är inte cyklingsbara utan man får leda cykeln.

Som om detta inte var nog, på den ursprungliga bron som ju utgör huvudförbindelsen har bilister väjningsplikt för cyklister innan överfart kan ske. Detta visar med all tydlighet viken trafikhierarki som råder i staden. Nu innebär ju inte en eller två broar hit eller dit att det är en bra cykelstad och att det cyklas mycket utan grunden för cyklandet i Groningen utgörs av ett mycket väl utbyggt och väl fungerande cykelinfrastruktur.

Här är de tre broarna. Den ursprungliga i mitten och vill du inte bli stående vid broöppning kan du välja broarna på sidan, en i varje färdriktning. Observera också att bilister har väjningsplikt mot cyklister som kommer från cykelbanan och ska cykla över någon av broarna.

Dubbla skenor att leda cykeln i för att åstadkomma bra kapacitet.

Här ser man alltså cykelköer och brister i cyklisters framkomlighet som ett problem och att det måste lösas. Och man är beredd att göra omfattande investeringar för att åstadkomma detta. När kommer vi se liknande lösningar i Sverige?

Jag återkommer med fler exempel från Groningen i kommande delar av serien.

Antal kommentarer: 3

Anonym

Tack Krister!
Ser fram emot fortsättningen på serien. Jag är själv uppväxt i Holland och minns ”revolutionen” under 1970-talet med bilfria söndagar och protester som sedan dess har medfört nedprioritering av bilarna och stora satsningar på cykeltrafik. Jag bodde i 10 år i Delft som efter Haag och Tilburg sågs som exempel för cykeltrafikplanering.
Cornelis Harders


Anders

Det är bara att hoppas att våra planerare och politiker läser din blogg!


Pieter Kuiper

En liten kommentar: stadskärnan är inte helt bilfri, utan den är stängd för genomfartstrafik. Det äldsta medeltida området är uppdelat i fyra sektorer. Sedan 70-talet är privatbilar tvungna att åka tillbaka till ringen för att komma till en annan sektor. Innan dess hade Grote Markt (stortorget) blivit en jätterondell, det var förfärligt.Nu är det en härlig stad.



Jag är oduglig!


 

Kommer ni ihåg blogginlägget Gräsrotsrevolt? Det handlade ju om hur någon skrivit kantjävel på en av alla dessa kantstenar som dräller omkring på landets cykelbanor.

Innan åtgärd

Nu verkar det som om inlägget eller någon annas initiativ haft effekt. Någon, troligtvis kommunen, har jämnat ut kanten genom en liten så kallad asfaltslimpa! Imponerande snabbt! Det hjälper att agera, hurra! Men…

Jag har uppenbarligen inte varit tydlig nog, gett tillräckliga och detaljerade instruktioner, för kanten på andra sidan överfarten har inte fått en asfaltslimpa. Jag är oduglig…

Efter åtgärd

Inget skump i rumpan eller smäll i framhjulet här inte!

På andra sidan blev det ingen asfaltslimpa så här är det fortfarande skump i rumpan och smäll i framhjulet!

Erik, tack för bilderna, håll i styret och skaffa heldämpat!

Antal kommentarer: 2

Håkan

Jag är fascinerad den typen av mental kollaps som måste ha inträffat här. Man måste ju ha sett den andra kanten när man fixade den första. Dessutom fattar jag inte varför man skall behöva cykla på ett övergångsställe överhuvudtaget.


Krister Isaksson

Håkan, det är uppenbarligen inte lätt att göra rätt! Det är så många fel, på så många nivåer, att man häpnar när man röra om i grytan. Varför kan man fråga sig? I grunden för alla dessa brister ligger naturligtvis ett synsätt på cykeltrafik som andra klassens trafikant, en leksakstrafikant, som man inte behöver hantera med någon större yrkesmässighet.



Värt ett toalettbesök!


 

Vilken början, vilket välkomnande! Det första man ser när man landat på Schipohl är härliga cykelmotiv på toalettdörrarna! Har varit i Holland ett antal gånger och kommer alltid hem upprymd och glad (och nej, det beror inte på några svampar!). När man cyklat runt i detta land förstår man varför detta är cykellandet nr 1! Jag kommer inom kort ta upp mer om det enastående cykellandet Holland i min nya bloggserie: Cykelinfrastruktur i världsklass!

Någon som ser vem bilden föreställer?

Antal kommentarer: 9

Kalle Bern

Svårt att se vem det kan vara. Frans Maassen? Det skulle kunna vara en Buckler-tröja men färgerna stämmer inte helt. Wiebren Veenstra var lite bitigare.


Krister Isaksson

Jag tror han har en mer sydlig härkomst!


Markus Johansson

Franco Ballerini kan det kanske vara


jesper sundewall

Andrea Tafi så klart!


Krister Isaksson

Inget rätt än!



Vill du parkera här?


 

Sitter och läser Stockholms stads förslag till budget för 2013. Många varma ord om cykeln och dess betydelse i stadens trafiksystem, kul och lovande!

När jag sen går in i detalj i budgeten så läser jag att en större cykelparkering ska anläggas i Järnvägsparken. Vet inte om ni vet var Järnvägsparken ligger i Stockholm, vet någon det? Och uppfattar någon den som en park kan man fråga sig? Den ligger i varje fall ca 150 meter söder om huvudentrén till Centralstationen, isolerad och omgiven av ett antal större gator och trafikleder. En plats som staden glömde…

Järnvägsparken Bild: stinsenforum.se

Här vill alltså alliansen anlägga en större cykelparkering. Är det bra? Behovet av bra och funktionella cykelparkeringar med kapacitet är stort vid Centralstationen och det har varit en följetång under flera decennier att förverkliga detta. Den enda målpunkten för en parkering i Järnvägsparken är rimligen Centralstationen och om vi då studerar några grundläggande kriterier för denna typ av cykelparkering så visar studier att den absolut viktigaste faktorn för en framgångsrik och väl använd cykelparkering är dess lokalisering, dvs. nära till målpunkten och dess entréer. En annan faktor av betydelse är lokalisering i förhållande till huvudsaklig angöringsriktning, dvs. ligger den på din färdväg eller måste du cykla och gå en omväg för att komma dit och därifrån. Och inte minst viktigt, särskilt på denna plats, upplevd trygghet när det är mörkt (rädsla för överfall). Detta finns sammanställt i en litteraturstudie genomförd av Cycity/WSP, Parkering i storstad, Litteraturstudie om cykelparkering 2011.

Trafikkontoret har inför byggandet av Citybanan genomfört en rad studier vad gäller cykelparkeringar i anslutning till Citybanans stationer, bl a studien ”Behov av cykelgarage –En studie bland cyklister som parkerar i cykelställen utanför pendeltågsstationerna Centralen, Karlberg och Södra Station 2007”. Resultaten av dessa studier visar även dem på vikten av lokalisering. Vidare visade studierna att vid Centralstation var det 60 procent som dagparkerar och 33 procent som nattparkerar. Och sedan börjar det bli ännu mer intressant, varifrån kommer cyklisterna som åker från stationen och var ska cyklister som kommer till stationen? Här dominerar stadsdelarna Vasastan, Kungsholmen, Östermalm och fjärrmålet Uppsala. Vad får detta för innebörd? Jo majoriteten av cyklisterna angör samt åker från Centralstationens norra delar (Vasaplan, Kungsbron samt även Centralplan), dvs. minst 350 meter från Järnvägsparken.

Centralplan, var är min cykel?

Centralplan

Vasaplan

Jag tycker det är bra att Per Ankersjö tar strid för cykeltrafiken i staden, att en politiker står upp för och påtalar cykelns betydelse för stadens trafiksystem. Och han gör det många gånger på ett klokt och förnuftigt sätt. Men är det klokt och väl använda pengar att göra en cykelparkering i Järnvägsparken? Det är ju tydligt att ingen annan vill vara där, varför då placera en cykelparkering där som uppenbarligen ligger helt fel sett ur cyklisters perspektiv. Stadens målar ju upp en bild att vara på väg mot en cykelstad i världsklass och att på sikt konkurrera med Köpenhamn och Amsterdam. Där lägger man inga cykelparkeringar på platser där ingen vill parkera eller ens uppehålla sig på. Läs även Lars Epsteins krönika från 2010 om Järnvägsparken.  

Vad kan man då göra istället? Det finns flera tänkbara lösningar som är bättre ur ett brukarperspektiv. Arkitektbyrån Ahlqvist&Almqvist Arkitekter AB har tagit fram ett förslag på cykelgarage i två plan som placeras på en del av Centralplan med entré från såväl Vasagatan som Klarabergsviadukten

Man kan även ”hänga” en cykelparkering under Klarabergsviadukten, ovanför Centralplan. På Vasaplan kan cykelparkeringen utökas och föses med tvåvåningsställ. På Kungsbron kan en bryggkonstruktion skapas som hänger ut över spårområdet, en sådan finns redan vid Karlbergs station. En liknande lösning skulle kunna göras vid Klarabergsviadukten med angöring från Nils Ericsons plan och med direkt anslutning till pendeltågsterminalen. Dessa är platser som man parkerar på idag, efterfrågan är stor, större än antalet platser. Varför då hitta på en ny plats, långt från målpunkten, där ingen vill vara idag. Vill man riktigt spänna bågen så finns det ett stort och uttjänt skyddsrum under Centralplan som skulle kunna göras om till ett modernt och attraktivt cykelgarage med flera entréer. Vad som krävs för att nå framgång på några av dessa platser är att Jernhusen tar ett större ansvar eller att regeringen via regleringsbrev styr upp vad Jernhusen bör göra för att underlätta hela resan. Detta löser säkert regeringens pågående cykelutredning!

Jernhusen kan om de bara vill!

En gång i tiden så tog SJ ansvar för just hela resan på detta sätt:

Inte bara fanns det parkeringsmöjligheter ända in på plattformen, man fick också hjälp att hänga upp cykeln!

Foto: Lennart af Petersens, Stockholmskällan

Det vi klarade av att lösa 1946 har blivit väldigt svårt 2012! Utveckling och framsteg kallas det visst…

 

 

 

Antal kommentarer: 3

Mikael

Ett bättre namn kanske kunde vara Järnvägsöknen!
Eftersom de flesta cyklar har stöd, det finns mängder av stolpar o dylikt så kommer de flesta parkera godtyckligt nära målpunkten i vilket fall som helst. Känns som ett utslag av panik, gör något, gör det nu, även om det blir fel…


Peter

Vasaplan, Kungsbron och Klarabergsgatan kan ju rymma många fler cykelparkeringar än vad som finns idag. Bara för Per Ankersjö och Trafikkontoret att sätta igång på dessa platser i stället för ”Järnvägsöknen”


Krister Isaksson

Peter, visst är det så att det finns yta och utrymme att skapa fler cykelparkeringar på de platser som du räknar upp. Där är det också så, till skillnad mot Centralplan, att staden har rådighet över marken. Det som krävs är vilja, kreativa lösningar och så lite pengar. Och dom pengarna är bättre att använda på dessa platser än i ”Järnvägsöknen”…



Kommer vi komma fram i vinter?


 

Snart är den här, vintern! Vissa delar av landet har kanske redan fått känna på lite snö och halka. Snö och is är ju en vanlig bekantskap när man vinterpendlar med cykel. Förhållandena på cykelbanorna är många gånger urusla och det är med stor möda och besvär man försöker ta sig fram. Företaget Svevia visar i På Väg upp en möjlig teknik och metod som kan innebära en stor förbättring för vintercykling. En mindre maskin förses med en sopvals fram och saltspridare bak, man kallar det sopsaltstråk. Vid kraftigt snöväder kan sopvalsen bytas ut mot en plog.

Foto: Iréne Skogvold, Svevia

Det är ju denna typ av utveckling och intiativ man vill se som cyklist. Nu är ju denna maskin lite väl stor för en del cykelbanor men då kan man göra som i Köpenhamn, nämligen ta fram än mer specialanpassade fordon:

Foto: Copenhagenize

Foto: Copenhagenize

Foto: Copenhagenize

Här kan ni läsa mer om snöröjning i Köpenhamn.

Nu är det bara för landets kommuner och Trafikverket att prioritera och utveckla sina kriterier, metoder och tekniker för vinterväghållning av cykelbanor så kommer det gå som en dans att cykla på vintern!

Antal kommentarer: 9

Hasse Lindberg

Eller varför inte titta på Linköping där vi sedan ganska många år haft sop-saltning på alla våra huvudcykelstråk s.k. ”förhöjd standard. Här börjar man sopningen redan vid 1 cm snö.


Krister Isaksson

Vad kul att du hittat till min blogg! Och jag ber om ursäkt för att jag inte tog upp Linköping och ert fina cykelarbete. Kunde ju också ha tagit upp Anna Niskas doktorsavhandling från 2002 på området! Det var väl den som satte snöbollen i rullning hos er?


Jonas Th

Bara för kommunerna att tillämpa Anna Niskas avhandling från VTI. Jag att maskinerna som finns på Arlanda gör så här: först plogar de, sen blåser och sist sopar (eller om de tvar omvänd ordning på blåsning/sopning). Samma maskin gör alltså detta…


Krister Isaksson

Här en länk som visar det nät som Linköping sop-saltar, det är ca 9 mil. Fungerar bra enligt cykelansvarig i Linköping, och precis som nämns tar man till plogen när det snöar kraftigt.
http://kartan.linkoping.se/?selectorgroups=themecontainer%20themegroup-kartinnehall%20themegroup-trafikochresor&mapext=176303.71872792%206468915.4086459%20194365.98553744%206479950.3247749&layers=theme-bakgrundskarta%20theme-bakgrundskarta-text%20theme-trafikochresor-saltstrak2009&mapheight=789&mapwidth=1285&profile=lkkarta


Ann Onym

Fast i Göteborg kommer den knappast till användning, där saltar man inte cykel- eller gångbanor, av miljöskäl, bara gator och vägar.



Fler cykelbanor = fler cyklister? Nu finns facit!


 

I bland kommer det forskning som lägger allt tillrätta, allt det man anat och känt på sig, allt det man under stora delar av sitt yrkesliv arbetat för. John Pucher och Ralph Buehler har studerat cykling i 90 större Amerikanska städer och sambandet mellan antalet cykelbanor/cykelfält, längden på dessa och antalet cykelpendlare.

Deras slutsats: Städer med fler cykelbanor och cykelfält har fler cykelpendlare. Självklart kan tyckas men nu finns det på papper! Och med vetenskaplig metod! De har vidare kunnat konstatera att sambandet existerar oavsett klimat, markanvändning, socioekonomiska faktorer, bränslepris, tillgången till kollektivtrafik och trafiksäkerhet för cyklister.

Studien visar också att städer som har bra trafiksäkerhet för cyklister, lägre andel bilägande, fler studenter och kompakt stadsplanering har ännu större antal cykelpendlare. Ni finner studien här.

Så som jag sagt tidigare, det hela är enkelt och vill vi ha fler som cyklar, bygg så kommer dom! (och helst ska vi bygga bra och cykelanpassat!)

  Foto: Lennart Johansson

Antal kommentarer: 6

Anonym

Den vetenskapliga sanningen sträcker sig nog inte längre än:
Vi har en tes, och genom att (ännu ej) kunna motvisa den så har den fått indirekt stöd.
Förutom i logisk stringens (såsom matematik) så innebär vetenskap egentligen att något skall vara falsifierbart, men att det inte går att bevisa, bara stödja.
Sunt förnuft däremot är en annan sak, men kalla det inte felaktigt för vetenskap.


Johannes Westlund

Anonym: Din allmänna invändning är så allmänt skriven att man kan utgå ifrån att du inte läst studien. Jag har inte heller gjort det. Men att avfärda en studie utan att bemöta dess argument är än mindre vetenskapligt än vad du anklagar studien för.


Anonym

Studien är inte avfärdad alls. Men, slutsatsen i blogginlägget är för långt dragen. Med denna vetenskap bevisar man inte saker, man försöker motbevisa dem och antinge lyckas man ellerså lyckas man inte med det. Desto längre man inte lyckas, desto mer stöd har teorin. Men bevisat ngt har man inte.
För att krydda det lite till. Studien indikerar samband. Författaren drar slutsats om kausalitet. Det är ett kardinalfel när journalister leker vetenskapsuttolkare.


Krister Isaksson

Anonym, tack för upplysningen. Tur att man inte är journalist!


Olle Andersson

Har någon klämt 10 poäng vetenskapsteori och vill dela med sig av sin visdom?