Cabin Fever förberedelser


Bara två månader kvar till Cabin Fever! Sh*t! Dags att steppa upp träningen! Med 600 km under Valborgsmässohelgen i Jönköpingstraktens utmanande terräng så gäller det att vara väl förberedd. Förberedd vad det gäller träning och material. Vad det gäller det senare känner jag mig hemma. De senaste sex årens bikepackingturer, korta och längre, har gett mig den erfarenhet jag behöver. Då är det träningen då…

Senast jag ”tränade” var vintern 2013/14. Jag hade bestämt mig att fyra år efter min olycka göra comeback som multisportare i Åre och Haglöfs Åre Extreme Challenge:

Sedan dess har jag inte tränat. Jag har cyklat en hel del. Men inte tränat med någon direkt tanke. Förrän nu då. Fram till Cykelmässan den 20 – 22 mars är min plan fem Zwift-pass i veckan (Gravel Grinder-programmet), så mycket vardagscykling som möjligt och ett till två längre pass i veckan, gärna i samband med övernattning. Förhoppningsvis ger det mig en god grund att stå på när Valborggsmässohelgen är här…

Vad är Cabin Fever? 👇

http://www.laleprestanca.se/event/cabin-fever/


Inbjudan: VELONAVIA GRAVEL SERIES #1 – L’Enfer du Nord


velonavia.se

Så är det då dags i den första delen av Velonavia Gravel Series. Tre, i huvudsak grusvägsrundor. En tidigt på säsongen, en mitt i sommaren och som avslutning.

Den första är L’Enfer du Nord. Med en ohöljd hyllning till Paris-Roubaix, det verkliga ”helvetete i norr” så cyklar vi, när vi tagit oss ur staden, nästan uteslutande grusväg. Grusväg som med en blinkning till Paris-Roubaix, innehåller 10 ”secteurs”, avsnitt med i detta fall stigsnuttar i avsaknad av kullersten.

  • När: lördagen den 22:e februari kl. 10:00
  • Var: BrewDog Bar, Nya Torget, Norrköping
  • Distans: ca 75 km.
  • Exakt rutt presenteras senast den 20:e februari.
  • Anmälan: BrewDog Chaingang  eller BDCG-NKPG på Strava, eller Fenix på Facebook eller ett mail till info[at]velonavia.se
  • Afterbike på BrewDog Norrköping med 50% på maten för alla cyklister

Roadbook:

SharedScreenshot3rasf

Vi cyklar gemensamt från BrewDog till grusvägen mot Björnsnäs. Sedan egen fart. Grusvägen förbi Björnsnäs gård och över järnvägen. Den branta backen (9% 0.8 km) upp mot E4an. Under vägen genom vägtrumman(#1)ej vägtunneln! Efter åtelplatsen, strax stig(#2) in till höger. Ut på grusvägen mot Eriksberg. Cyklar förbi Rödmossen till Svarte Grind. Hjälmarövägen norrut. Vid Stora Älgsjön höger in på stig(#3). Cyklar Karusellbackevägen (ej över gårdsplanen). Kommer ner vid Ämten. Håller vänster in på stigen(#4). Ut vid Svängbågen. Följer Åfallevägen mot St Brevik. Fortsätter mot Simonstorp. In mot Tjalvestugans parkering, stigen (#5) och höger tillbaka till Simonstorpsvägen. Vänster mot Simonstorp. Cykelbanan under 55/56an. Lämnar Simonstorp, tar avstickare höger(#6). Tillbaka på Rodgavägen. Höger mot Myckelmossa. Håller höger vid Myckelmossa. Höger. Ut på grusvägen mellan Rodga-Rejmyre vid Fagerhult. Vänster där och åter mot staden. Höger vid Muggebovägen mot sjön Holpen. Höger mot Kyrkfallet. Uppför backen och stigen mot Stocksjön(#7). Utmed Stocksjön. Vid Dammhult in vänster och utmed bäcken (#8)(stigen används vid Kolmårdsbiken). Ut på Sörsjövägen. Höger mot Ågelsjön, håll vänster in på stigen vid Nybygget(#9). Utmed Ågelsjön, efter banta backen i allén, håll höger och in vänster efter ladan och stigen utmed ån till Yxbacken(#10). Höger och längs den grusade cykelvägen mot Åby/Jursla. Framme vid rv55/56 tar ”rutten” slut. Sedan gemensamt på cykelbana tillbaka till BrewDog.

Uppdaterad .gpx fil på BrewDog Chaingang  eller BDCG-NKPG på Strava den 20e februari


Velonavia avslöjar: Zwift och Trafikverket i samarbete under 2020


Som första svenska media kan Velonavia och Bicycling.se idag avslöja att det virtuella träningsredskapet och communityn Zwift och Trafikverket under 2020 inleder ett samarbete för att höja cykelupplevelsen för i första hand de skandinaviska användarna av Zwift. Om lanseringen faller väl ut så planerar Zwift att använda den nyframtagna algoritmen även för den globala marknaden.

Vi låter senior human-interface supervisor L Post på Zwift berätta mer:

”- Vi på Zwift är dedikerade att göra cykelupplevelsen på Zwift så naturtrogen som det är möjligt. Våra cykelintresserade tekniker arbetar ständigt för att göra backar, sprinter och allt det som den kräsna cyklisten förväntar sig, så verklighetsnära som möjligt. Men vi ser att det finns utrymme för förbättring och det är därför vi är stolta att presentera vårt samarbete med den svenska myndigheten Trafikverket. Det var ju trots allt Sverige som gett oss Nollvisionen.”

Vad vi som Zwift-användare kommer att få se nu under vårvintern är detta;

Med start på New York-kartan så har en slumpmässig lyktstolpe placerats mitt i cykelvägen. L Post berättar vidare för Velonavia och Bicycling.se att vi kommer se fler lyktstolpar, men även betongsuggor, placeras ut den närmaste tiden, både i New York och i de övriga världarna.

”-Vi ser egentligen inget stopp på möjligheten med den nya algoritmen från Trafikverket.” berättar han. I en snar framtid så planeras även hundägare med långa koppel, parkerade budbilar, 2+1 vägar och enstaka rattfyllerister att göra sin debut i Zwifts virtuella cykelvärld.


Vägen till Spanien är klar!


Rutten är spikad! Så spikad den nu kan bli? Givetvis kommer det finnas skäl att se över den längs turen, men nu är jag i alla fall nöjd med den. 3622 km landade den på! Det blev lite mer än de dryga 300 milen jag jag tidigare nämnt. Anledningen till det är att jag vill få med några speciella platser;

1 Mur de Huy. Legendarisk backe känd från vårklassikern Vallonska pilen.

2 Abbey Notre Dame de Leffe. Ölälskare vet vad Leffe är…

3 Spanska Lappland. Namnet kommer från den låga befolkningstätheten, ovanlig för Spanien. Ett bergsområde i centralt i de nordöstra delarna av landet.

Även om jag tidigare lovordat min Garmin etrex10, så var det något av en utmaning att städa .gpx-filen så mycket att jag kunde få ner den i enheten. Till min hjälp hade jag GPS Track Editor, det är ett gratis program som jag tycker funkar fint. Jag kunde rensa bort mängder av de 75000 waypoints, och den ursprunligt 9MB stora filen blev enbart 4MB stor.

Nu är det dryga veckan till jag sticker. Hoppas att det infinner sig lite vårvärme tills dess…


Asocialcycling. Det nya svarta 2020?


Jag tror inte vi kan kan underskatta den sociala cyklingen, gruppcyklingen, som en av de största bidragande orsakerna till den position som cykeln som träningsform och motionsform nu har. Kanske är gruppcykling mer bidragande än både Vacchi/Adamssons bromance i rutan vid TdF och prylälskande mellanchefer i it-branschen, till att lopp där vi cyklar runt sjöar och längs fäders spår säljer slut fortare än brandsläckare i Australien? Runt om i landet samlas små och stora grupper för turer alla dagar i veckan, från den lokala grillmojen, bensinstationen och cykelhandlar´n. Det är inte så konstigt, vem gillar inte att snacka lite skit och skvallra, oavsett om det är i ett tiodelat samtal i en belgisk klunga eller över en espresso vid turens slut? Jag gör det i alla fall och har under åren bjudit in till både Happyrides och nu i närtid till soci-öl cykling:

Men jag vill trots det i alla fall slå ett slag för det helt omvända. Det inte fullt så populära. Det ensamma. Det asociala? Självcyklingen. För jag finner nog lika stor tillfredsställelse att mol allena, i sällskap av enbart mina demoner, få navigera landsbygd, skogsstigar och nejder. Men jag vet också att många har väldigt svårt för det. ”Jag har ju ingen att cykla med…

Jag vill här vara tydlig med att jag på inte sätt vill peka ut den som känner sig för otrygg, osäker eller vad skälet än må vara, till att vara en sämre cyklist, än mindre sämre människa. 

När jag inför min cykling till Spanien i somras berättade om den stundande turen var det två frågor jag fick. Ett, om jag inte var rädd? För björnar, elaka europeér och annat löst knytt. Och två, om jag verkligen skulle göra det själv? Ensam? Inte ens en ljudbok?

Själv, inte ensam!

Jag tror att vi i dagens brus faktiskt behöver en stunds självsamhet. Jag väljer att kalla det självsamhet, inte ensamhet*. Där vi i samtal med oss själva kanske både kan ställa oss de frågor vi faktiskt behöver ställa och få de svar vi inte vill ha?

Nu behöver ju inte det ena utesluta det andra, men jag tycker att du ska prova,om du ännu inte gjort det. Kanske om du är tveksam, själv tillsammans med någon? Det låter kanske märkligt, men prova att cykla med allt från 100 meter till 5 minuter mellan varandra kan vara en början…

 

*Ensamhet kan vara skadlig. Speciellt i jultider upplever många ensamheten som svår. Det är tyvärr så att många lever i en icke självvald ensamhet. Utan familj, vänner och släktingar. Det är ett problem, ett stort problem. Ett samhällsproblem. Det finns ett antal organisationer som arbetar med frågan, bland annat aldrigensam.com/

Akutnummer – 112

Ring 112 om du behöver akut vård eller hjälp.

Vårdguiden – 1177

Sjukvårdsrådgivning samt uppgifter om närmsta psykiatriska akutmottagning.

På telefonnummer 1177 får du ett snabbt svar om vart du ska vända dig inom vården.

Via den här länken kan du läsa mer om hur du söker vård: www.1177.se/sökvård

Mind – självmordslinjen

Alla dagar kl 06-24. Telefon: 90101

Mind – föräldratelefonen

Telefon: 020-85 20 00

Vardagar kl 10-15, torsdagar kl 19-21

Mind – äldretelefonen

Telefon: 020-22 22 33

Vardagar kl 10-15

Hjälplinjen

Telefon: 0771-22 00 60

Tillfälligt psykologiskt stöd alla dagar kl 13-22

BRIS – vuxnas telefon om barn

Telefon: 077-150 50 50

Vardagar kl 09-12

BRIS – barnens telefon

Telefon: 116 111

Alla dagar kl 14-21

Rädda Barnens stödlinje

Telefon: 0200-77 88 20

Alla dagar kl 15-18

SPES

SPES telefonjour finns för dig som är närstående till någon som tagit sitt liv.

Telefon: 08-34 58 73

Alla dagar kl 19-22


Road kill


”Det var en jävla tur att det inte var dimma, då hade du fan legat i diket du med!”

I söndags så hade dimman lättat hemma, så jag beslöt mig för att ta en liten omväg när jag skulle cykla in till stan (Norrköping) i det för ovanligheten fina vädret. Jag hade mer eller mindre cyklat ut ur samhället och ut på landsvägen när jag blir omkörd av en svart skåpbil. Den kör så där nära så du känner backspegeln, eller vinddraget, ta tag i jackan på vänster armbåge. Helt fri sikt, inget möte, men ändå väljer föraren att köra så pass nära. Jag kan dessutom svära på att den kör fortare än de tillåtna 70 km/h. Jag svär till och gestikulerar, men inget mer än så. 300 meter senare möts jag av en hjärtskärande syn. På vänster sida ligger ett ungt rådjur. Fjolårs kid som precis har sina första horn på väg. Det ligger i en pöl av blod, ”rämandes” av smärta då vänster framben är i det närmaste avslitet från kroppen. Det andas tungt och andedräkten syns som små moln i den klara luften. Givetvis kliver jag av cykeln och ringer 112 för att larma jourjägare. Medans jag talar med polisen kommer en svart skåpbil till platsen. Det är dess förare som kört på rådjuret. ”Det kom en hel flock” säger den äldre bilisten med håret på ända.

Hur som helst så flyttar jag rådjuret som från vägen till dikeskanten, märker upp platsen med en sopsäck på en ”snöpinne” och avslutar samtalet med polisen. Rådjuret har vid detta laget dött. Dess blick som nyss tittade anklagande var nu tom. På en lite naiv nivå tänker jag att det var bättre att den unga bocken dog med mig vid sin sida och min hand på dess bog en ensammen i en blodpöl på en landsväg. Jag sätter mig på cykeln för att fortsätta min resa när bilisten ur fönstret och ropar:

”Det var en jävla tur att det inte var dimma, då hade du fan legat i diket du med!”

Det tar några tramptag innan det sjunker in. Vad f-n var det hen sa? Jag är i efterhand glad att jag hunnit en liten bit på väg och att jag stillade mig så pass att jag inte vände tillbaka och konfronterade bilisten. För nytillkomna läsare kan jag berätta att i september 2010 så var jag nära att förlora livet när jag blev påkörd av en bilist. Så uttalande som detta tar jag personligt. Hen må ha varit chockad av att ha kört på ett rådjur, men så f-n att man säger så. Att cyklister får räkna med att bli påkörda om det är dimma! Din stofil som inte ens bemödade dig att köra över mittremsan med vänster hjulen.

Eftersom Norrköpings polishus låg längs vägen så åkte jag förbi och berättade vad bilisten hade sagt. Jag fick sympati, det var helt oacceptabelt att säga så, men det fanns ingen laggrund att ta det vidare. För min del var det dock viktigt att berättade för myndigheten och för er för att på så sätt kunna släppa det. För enligt bilisten:

Var det en jävla tur att det inte var dimma, då hade jag fan legat i diket jag med!