Bilhindren som dödar cyklister
Blogg

Bilhindren som dödar cyklister


För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om ett bilhinder som placerats väldigt illa på en cykelbana i Göteborg. Trafikkontoret i Göteborg reagerade omgående på mitt inlägg och bara några dagar senare meddelar de mig att bilhindret ska monteras ner – det hade blivit fel, ni kan läsa om det här. Hela historien fick mig att fundera: hur ser det ut i andra delar av landet när det gäller hinder som placerats på cykelbanor?


Bilhindret i Göteborg före och efter. Foto: Ulf Karlsson och David Engel

Så jag ställde frågan på Twitter och i olika Facebook-grupper. Som jag misstänkte: det forsade in bilder på olika typer av hinder som placerats på landets cykelbanor. Jag har nu fått in över 300 bilder. Stort tack till alla som engagerade sig och sände in bilder.

De allra flesta hindren på cykelbanorna är besvärliga – ibland omöjliga – att passera med cykel. Och de utgör många gånger en påtaglig fara för cyklande – hindren är också ett väl dokumenterat trafiksäkerhetsproblem:

”Orsaker relaterade till vägutformning är i huvudsak omkullkörning på grund av kanstenar och fasta föremål som exempelvis bommar och betongsuggor.”

” Det är även vanligt förekommande att cyklister kört in i fasta föremål som exempelvis bommar och betongsuggor.”
(VTI-rapport 779)

Sen har vi GCM-Handboken, utgiven av SKR/Trafikverket som säger så här:

”Fasta hinder, till exempel bommar, grindar och fållor. Ska inte förekomma på det övergripande cykelnätet eller på annan viktig cykelbana. I övrigt ska man vara mycket restriktiv av framförallt trafiksäkerhetsskäl, men även ur drift- och underhållssynpunkt.”

”Trafikkontoret i Göteborg har gjort studier som visar att särskilt cykelolyckor orsakas eller försvåras av fasta hinder på eller utmed cykelbana.”

Publikationerna är utgivna 2013 respektive 2010. Så det är verkligen ingen ny och okänd kunskap detta. Kunskapen fanns till och med redan i början av 2000-talet då professor Ulf Björnstig (senare trafiksäkerhetsdirektör på Vägverket) studerade cykelolyckor på Umeå Universitetssjukhus.

Och i Finland fick vi häromdagen en mycket obehaglig och tragisk påminnelse om vad dessa typer av hinder kan leda till. En 60-årig man avled efter att ha cyklat på en betonggris med en stolpe i. Grisen var placerad i en mörk gång- och cykeltunnel:

 

Men vem läser studier, forskning och följer handböcker när man vet SÅ mycket bättre själv…

Är inte allt detta mycket märkligt – ja till och med bisarrt? Dessa hinder påstås sättas upp för att skydda cyklande, mot bland annat regelbrytande bilförare som då och då far fram på cykelbanorna. Och effekten av hindren är att cyklande skadas och dödas på grund av hindren samt att framkomligheten för de som cyklar påverkas mycket negativt, ja till och med så illa att vissa cyklar inte kommer fram överhuvudtaget. Och grunden till dessa problem? Bilförare som bryter mot regelverket.


Pappa varför stannar vi? Vi kommer inte förbi här. Vad ska vi gör då? Vi får cykla en annan och längre väg – tillsammans med bilar.

Och för er som undrar: vad kan man göra om man nu verkligen behöver använda bilhinder på cykelbanor men inte vill utsätta cykeltrafikanterna för problem och fara? Man kan göra så som jag redovisar i detta inlägg. En lösning som innebär avsevärt mindre fara för cyklande och utgör inga framkomlighetsproblem. Så det går, om man vill. Stockholms stad har för ett antal år sedan fattat ett policybeslut om att det är på detta sätt de ska arbete med hinder på cykelbanor framöver – för ökad och säker cykling. Hoppas de lyckas med det arbetet.

När förbättringar föreslås vad gäller hinder brukar det alltid komma en eller flera invändningar. Inte invändningar om att åtgärderna är olämpliga eller förbättrar inget för de som cyklar – utan att de kanske kostar lite mer, och det blir lite mer besvär vid drift och underhåll. För det är ju det som är det viktigaste med hinder på cykelbanor enligt vissa: att de är så billiga som möjligt samt inte påverkar drift och underhåll för mycket.

Och den billigaste åtgärden överhuvudtaget? Sätt inte ut några hinder alls. För det visar studier på området: beslutsunderlaget vad gäller utplaceringen av dessa hinder är minst sagt svajigt många gånger. Och sällan (aldrig?) sker det någon uppföljning om utplacerade hinder verkligen behövs och är lämpliga eller olämpliga för de som får trafikera sträckan.

Konsekvenserna av alla dessa hinder för de som cyklar kan vi konstatera är av mindre betydelse, uppenbarligen till och med helt oväsentliga sett till vilka hinder som i dag används på landets cykelbanor. Man kan ju undra om det ens är cykelbanor när det många gånger inte går att cykla på dem…


Cykla med era barn till förskolan! Hur det ska gå till är dock en helt annan sak. Foto: Niklas Kihlén

Det är en märklig paradox detta. Det är som att det enda sättet att stoppa bilisterna från att köra på cykelbanorna är med hinder som är farliga och olämpliga för de som cyklar. Och det är för cyklisternas eget bästa! När kritik mot hindren framförs så kan svaret många gånger bli: anpassa farten så går allt bra. Så för bilister finns det ingen förväntan från väghållaren att de ska klara av att följa regelverket – de måste hindras. Men cyklande ska klara av vilka fällor och plötsliga hinder som helst – oavsett hur hindren ser ut, är utformade och placerade – genom att anpassa farten. Så bilister gör alltså dumma saker, och det kan man inte ändra på. Cyklister däremot ska inte göra dumma saker – då är olyckorna helt och hållet deras eget fel.

I ett nollvisionsarbete och i ett arbete för ökad och säker cykling så skulle ju resonemanget och lösningen istället vara:

Vi sätter upp hinder (där det är väl dokumenterat att de verkligen behövs) och vi gör hindren förlåtande och framkomliga för att minimera risken att cyklande skadar sig samt inte kommer fram.

Att göra cykelanpassade hinder på landets cykelbanor skulle ju kunna finansieras genom att kommunerna tog ut högre p-avgifter, ökade parkeringsövervakningen och bötfällningen. Det är ju bilförare som är grunden för många av dessa problem – så då kan de ju vara med och finansiera bättre lösningar. Ett slags Bonus Malus-system!

Trafikverket kan använda en kombination av trimnings-, tillgänglighets- och trafiksäkerhetsbudgeterna för att komma till rätta med detta. Inte många projekt som löser alla tre områden på en och samma gång! Kostnadsmässigt motsvarar väl ett sådant projekt cirka 50 meter stödmur och något konstverk i Förbifarten.

Tänk, för biltrafiken har det lagts ner massor av miljoner i krocktester och studier vad gäller olika typer av vägutrustning. Till exempel väg- och vajerräcken, stolpar, eftergivliga stolpar och annan vägutrustning. Allt för att det ska användas ”rätt” utrustning – så människor inte skadas eller dödas. Exempelvis används eftergivliga stolpar långt utanför vägen – ifall någon kör av vägen och riskerar krocka med stolpen.

Det är till och med så att det finnas eftergivliga stolpar utmed cykelbanor. För det kan ju hända att en bilist kör av vägen, far sedan okontrollerat över cykelbanan för att sedan krocka med en stolpe. Något skydd för de som cyklar mot bilisten som okontrollerat kommer farande – till exempel ett vägräcke mellan vägen och cykelbanan – finns inte. Men det kanske inte behövs för cyklister, precis som stolpen, är ju ”eftergivliga”. De som cyklar får väl försöka anpassa hastigheten när det kommer en bil flygande, och har de bara en hjälm på sig så bör det nog gå bra även om olyckan är framme…

Så vi kan konstatera att det har forskats både på biltrafiken och cykeltrafiken vad gäller faror med fasta hinder – den kunskapen finns sen länge och är mycket väldokumenterad. Den stora skillnaden är att för biltrafiken har denna kunskap och fakta resulterat i eftergivliga stolpar, säkra vägområden, krockdämpande räckesändar och så vidare – det vill säga investeringar för massor av miljarder i en förlåtande vägmiljö. För cykeltrafiken har kunskapen om faran med fasta hinder resulterat i exakt ingenting – vilket tydligt går att utläsa i olycksstatistiken. På sin höjd har det lett fram till några omtänksamma råd i några handböcker. Böcker som få verkar läsa, än mindre följa – det är ju bara lite lösa allmänna råd och riktlinjer liksom. Det är ju billigare och enklare att låta bli. För de som cyklar kan ju alltid anpassa hastigheten efter förhållandena, och använda hjälm…

På cykelbanorna ställer väghållaren ut stenbumlingar, betonggrisar och bommar – mitt i cyklandes färdväg. Och gärna i eller nära anslutning till mörka tunnlar, efter kurvor och andra platser med dålig sikt. Inte en särskilt eftergivlig eller förlåtande vägmiljö – det är precis tvärtom. Detta har passerat gränsen för idioti sedan länge – och det bara fortsätter. Som här i Linköping – en stenbumling mitt i cykelbana. När stenbumlingen sen felanmäls så blir svaret:

”stenen ligger där som ett farthinder så att inte större fordon kan åka över bron.”


Foto: Erik Axelsson

Detta är alltså nivån i vårt land. Och jag tror faktiskt de flesta begriper varför stenen ligger där den ligger. Felanmälaren frågade inte varför stenen ligger där den ligger, utan felanmälde att den ligger där. Det vill säga felanmälde ett väl dokumenterat trafiksäkerhetsproblem till kommunen. Och svaret från kommunen på anmälan: ”Tack för din synpunkt”. Linköpings kommun har en cykelplan som säger:

”Linköping är en av Europas bästa cykelstäder, men målsättningen är att vi ska bli bäst”

Så här uppfattar jag inte att de bästa cykelstäderna i Europa arbetar efter alla mina studieresor runt om i Europa – de arbetar inte aktivt för att skada människor. Tvärtom så arbetar de aktivt för att inte skada människor – utifrån fakta och kunskap. Kanske är det läge för ett råd till kommunen. I Linköping ligger VTI och Cykelcentrum. En unik fördel jämfört med alla andra kommuner i landet. Passa på och utnyttja den fördelen. Anlita forskarna på Cykelcentrum för att utbilda personalen – det verkar finnas ett akut och stort behov. Jag tror nämligen inte att forskarnas råd är att lägga ut omärkta stenbumlingar mitt i cyklisternas färdväg.

Det är också intressant att jämföra svaret från Linköping med svaret från Göteborg som jag redovisade inledningsvis. I Göteborg agerande man omgående. Så där ska det inte se ut, det hade blivit fel – och kommunen tog genast bort det farliga hindret och tackade för att de blivit uppmärksammade på faran. Inte så i Linköping – där får vi istället informationen att ”farthindret” ligger där för att stoppa bilister, det ska se ut som det gör och hindret ska ligga kvar. Kanske ska nämna i sammanhanget att Göteborg aspirerar inte på att bli bäst.

Jag kan heller inte låta bli att fundera över vad Trafikverket gör, och hur de leder arbetet med nollvisionen? Om de nu i flera decennier drivit på utvecklingen och krocktester av vägutrustning för biltrafiken och sedan omsatt detta i mångmiljardinvesteringar i förlåtande vägmiljöer – varför har de inte gjort motsvarande för cykeltrafiken? Vem har hindrat dem? Eller tänker sig verkets trafiksäkerhetsexperter att detta löses med universallösningen hjälmen? Det är mer än pinsamt hur verket arbetat med nollvisionen för cykeltrafiken – men jag kanske ska vara lite snäll, de har ju faktiskt bara haft 25 år på sig…

Vi får väl se om Transportstyrelsens nya föreskrifter 2021:122 kan ha någon som helst påverkan framöver på detta elände. Vi kan läsa detta i 4:e kapitlet:

”4 § Gator och torg ska utformas och möbleras utifrån gåendes och cyklandes behov.”

”5 § Gång- eller cykelbanor ska utformas och gestaltas så att de upplevs så trygga att de faktiskt används. Detta gäller även vägar där gång- eller cykeltrafik kan förväntas förekomma i mer än ringa omfattning.”

Det står faktiskt ”ska” och inte ”bör” – det är ju lite ovanligt när det handlar om cykeltrafik. Men vem kommer läsa och följa detta? Och hur kommer det att följas upp och med vilka sanktionsmöjligheter? Och skrivningarna ger ju ett mycket brett utrymme för tolkningar.

Här följer nu ett axplock med hinder på landets cykelbanor. Och tyvärr – trots att detta är mitt längsta blogginlägg någonsin – så är detta bara ett litet axplock av alla 100-tals bilder jag fått. Begränsningen för hur många bilder som kan laddas upp till ett blogginlägg slog till! Alla de bilder jag har fått utgör sannolikt bara en bråkdel av alla eländiga och farliga hinder som finns på våra cykelbanor. Kanske blir det framöver en del 2, del 3, del 4…

Ännu en gång: stor tack till alla er som engagerade er och sände in bilder till mig!

 

Foto: Mattias Bengtsson Byström Stockholm

Foto: Sofie Jansson Göteborg

Foto: Tomas Helleberg Umeå


Foto: Martin Järfälla

Foto: Ted Herngren Stockholm Vinsta

Foto: Stephen Bjar Västerås


Foto: Erik Axelsson Öland

Foto: Anders Åkvist Göteborg

Foto: Anders Åkvist Göteborg


Foto: Anders Plato Ovanåker


Foto: Björn Stenberg Täby

Foto: Tomas Eriksson Stockholm

Foto: Torbjörn Albért Uppsala

Foto: Niklas Mylfalk Solna

Foto: Peter Hedin Alfta

Foto: Leo Wentzel Stockholm

Foto: Erik Hjalmarsson Göteborg


Foto: Joachim Wiegert Göteborg


Foto: Stockholm


Foto: Anders Plato Kristinehamn


Foto: Johannes Carlsson Lomma


Foto: Jon Jogensjö Stockholm


Foto: Tom Baro Stockholm


Foto: Ted Herngren Stockholm


Foto: Joakim Fors Lund


Foto: Joakim Fors Lund


Foto: Bike Stockholm Årsta


Stockholm


Foto: Johannes Carlsson Lund

Foto: Yasmina Olby Hjulsta


Foto: Jon Jogensjö Stockholm

 

 

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Leif Vieri


Bicycling nummer 4!

I detta nummer bjuder vi på:

  • En stor guide till Tour de France
  • En guide till hur du tränar med effekt
  • En magisk cykelweekend på västkusten
  • Ett matigt reportage om hur man lagar kolfiber

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 9

Lennar Karlsson

Kanske kunde bilhindren ersättas med en kamera, som dokumenterar alla bilar som kör där, enligt mönster från fartkameror? Kompletterat med ett rimligt bötesbelopp för den olagliga körningen.


Gun Sakimbo

Joachim Wiegerts bild är min favorit. Cyklisterna förväntas krypa under bommen, eller?


Krister Isaksson

Gun, inte bara de som cyklar. Även de som går, de med barnvagn, de med permobil, rullstol – ja helt enkelt alla som har rätt att röra sig på en gc-bana. Alternativt är ju att svänga ut med permobilen i snövallen, jag har hört att det finns fyrhjulsdrivna sådan – rena rama kraftpakten! Där går det ju även bra för alla övriga att pulsa fram i snön, vi kan inte begära för mycket liksom…


Admir

Jag är cyklist men hur ska man förhindra cyklister att sakta när innan trafikerade vägar speciellt nu med många elcyklar som kommer utt snabbt att bilisterna hinner inte reagera på grund av dålig sikt


Krister Isaksson

Admir, ja man kan ju börja med att undersöka om det går att förbättra sikten om nu den är dålig. Det går ju även att dämpa hastigheten på biltrafiken, om de inte hinner reagera så kan ju även deras fart vara för hög – det är ju även bilen som står för det dödliga krockvåldet till skillnad mot cykel. Sen behöver man ju inte som börja med det allra grövsta artilleriet som det görs idag – bommar, stenar etc. Man kan ju faktiskt skylta och måla och på så sätt informera och tala om för trafikanterna att de har väjningsplikt. Så gör vi ju för fordonstrafiken på gator och vägar – där slänger vi inte ut bommar för att på ett farligt och närmast obegripligt sätt tala om att de har väjningsplikt. De som nått en större mognad och insikt vad gäller cykeltrafik arbetar på det sättet, du kan läsa mer om det här: https://bicycling.se/blogg/nederlanderna-pa-cykel-i-varldens-basta-3/


Mårten Westberg

Ett bättre bilhinder vore ett halvmjukt nät som böjer sig vid mer än 300 kilos påfrestning.


Johan

Uppenbarligen fungerar ingenting som redan gjorts för att få bort dessa hinder. Kommuner och myndigheter jobbar vidare som dom alltid gjort trots forskning, rapporter och cykelplaner. När allt redan prövats behövs nya åtgärder. T.ex. någon form av crowd-funding för att starta en arbetsgrupp med tungt artilleri för att kunna handgripligen ta bort hindren själva. Köp in en mindre grävmaskin för att lyfta bort betongblock och verktyg som klarar av att skära av bommar.


Lars

Jag har kraschat 2 gånger pga hinder på cykelbanan, jag har nu slutat cykla för att jag tycker det inte är värt risken. Jag brukar tänka, hur skulle det sett ut om det vara en bilväg. Om någon behöver spärr av hela eller delar ev en bilväg så är det skyltar långt innan att det är hinder på vägen, blinkande varningslampor, mm. Jämför med hur det ser ut på cykelbanor.


Krister Isaksson

Lasse, intressant iakttagelse. Men vad händer om det inte är ”trikå cyklister” som till stor del skadas och dödas vid dessa hinder? T ex barn och äldre (utan trikåer), vanliga cyklister (vad nu det är, men de har i varje fall inte trikåer). Då hjälper ju inte ditt förslag, det löser så att säga ingenting. Så vilka fler storartade framgångsrecept har du?



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Bilhindret monteras nu ner
Antal kommentarer: 2

felix reychman

Men, en eloge till Göteborg som åtminstone gjorde något åt problemet, och inte bara brölade som en fotbollssupporter på Öl om att ”Öh, du har väl styre på cykeln!” vilket ju faktiskt är vad många väghållare gör när problem påtalas…


Annica

Hindret är nu tillbaka. Monterades morgonen 22 juni.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Svensk cykelinfrastruktur år 2022
Blogg

Svensk cykelinfrastruktur år 2022


Ny fin beläggning på cykelbanan, jämn och fin – härligt att trampa sig fram på. Och som lite extra krydda på moset: en bom

Foto: Ulf Karlsson

En bom som sträcker sig över stora delar av cykelbanan. En bom som är svår att urskilja – när du färdas in och ut från en tunnel ändras ljusförhållandena och ögat har svårt att hänga med alla gånger. När sen asfalten bleknat och inte längre är svart så kommer den ha ungefär samma färg som bommen och betongen vid tunneln – kamouflage kan vi kalla det.

Vidare så är det svårt att passera bommen. Har du lastcykel eller cykelkärra kommer du knappast förbi. Möten kan du glömma. Så det som kommer att ske på platsen – förutom det faktum att någon/några kommer skada sig på bommen – är att en hel del kommer att cykla på gångbanan. Och var nu tanken att hindra bilförare att köra sina bilar här så kommer ju även de som vill fram här med bilen – de kör bara på gångbanan.

Foto: Ulf Karlsson

Men så här utformas svensk cykelinfrastruktur år 2022. I ett land som säger sig arbeta för ökad och säker cykling. I städer och kommuner som säger sig arbeta för ökad och säker cykling. I ett land med en nollvision. En nollvision som vi gång på gång får bevis för omfattar inte cykeltrafiken.

För när det gäller cykeltrafik är det mest lekstuga. En lekstuga som handlar om att aktivt arbeta för att göra det svårt och besvärligt att cykla och att skada och göra illa de som cyklar.

 

 

Relaterade inlägg:

 

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Erik Larsson


Antal kommentarer: 3

Curt Alge

Håller helt med . När E18 mellan Norrtälje o Kapellskär skulle byggas om till 2 till 1 väg ,fick Trafikverket I uppdrag av regeringen att bygga en sammanhängande cykelväg längs sträckan . Vad blev resultatet , bitvis byggdes ny cykelbana asfalterad samt några tunnlar under E18 det var ju ok men största dela av cykelleder skulle gå på befintliga grusvägar, men vem skulle underhålla dessa privata o enskilda vägar det kunde inte trafikverket komma överräns med berörda väghållare så nu är det ingen sammanhållen cykelleder finns heller inga skyltar som talar om att det är cykelväg. På en bit av den gamla vägen ( Riddersholmsvägen) har man lagt på sand ocg även vägbommar så där går inte att cykla , således blir det att cyklister etc får köra på E18 bland långtradare o biliste där det är 100km/tim .Är det det som är Trafikverkets 0 vision blir så trött att myndigheter ibland har så svårt att göra rätt.


Anders J

Nu är jag ingen trafikplanerare, men MÅSTE det inte vara bättre att göra det säkert och bekvämt för tusentals cyklister och gående per vecka än att hindra de…typ 5 bilister som inte kan eller bryr sig om trafikreglerna?


Krister Isaksson

Anders J. Jo det kan man tycka vore så att säga utgångsläget vid planerandet och utformandet av ett ev. hinder. Men svaret som ofta blir när kritik framförs är att säkerheten ska trafikanterna själva fixa. Genom att exempelvis se sig för och anpassa hastigheten. Med tillägget att det är ju för cyklisternas och gåendes eget bästa dessa hinder sätts upp. Detta är så långt från man kan komma den grundläggande principen som anges i nollvisionen: att väghållarna ska tillhandahålla en förlåtande trafikmiljö som tar hänsyn till att människor begår misstag
Men som jag i upprepade inlägg här på bloggen konstaterat: det är helt olika måttstockar som används för bil- resp cykeltrafiken. Och det är svårt att se att nollvisionens principer omfattar cykeltrafiken.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Idiotin vet inga gränser
Blogg

Idiotin vet inga gränser


Man är medveten om att pollaren inte är bra – att den utgör en fara för trafikanterna. Redan där har det så att säga gått helt fel. Varför göra en åtgärd som utgör en väldokumenterad fara för trafikanterna?

 

Men nu har man alltså gjort det.

Då i sin förvirring och totala okunskap försöker man göra något åt faran pollaren utgör. Genom att införa ytterligare faror! Aktivt försöker man alltså se till att det blir fler – inte färre – olyckor. Onekligen en ny tolkning av nollvisionen.

 

Detta är alltså utfört av så kallade ”yrkesmän”. Det är ju minst sagt häpnadsväckande.

Vanligaste cykelolyckan? En singelolycka. Ofta på grund av usel och farligt utformad cykelinfrastruktur visar studier från VTI. Vem kunde tro det…

 

Foton: Anders Norén

 

Relaterade inlägg:

 

Jag hänger även på Twitter och Instagram


Antal kommentarer: 1

Anders J

Verkligen dumt. Pollaren är åtminstone hyfsat synlig…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så tvättar jag mina cyklar
Blogg

Så tvättar jag mina cyklar


Vår, värme och rensopade cykelbanor i Stockholm. Nu är det dags att ge cyklarna lite extra omsorg och kärlek. I min familj har vi många cyklar så det tar en stund att tvätta dem. Jag tänkte dela med mig hur jag gör när jag ”stortvättar” familjens cyklar.

Ett generellt tips vid cykeltvätt: undvik att tvätta i starkt solsken om du kan. Medlen du använder torkar in snabbt i solen och det kan bli besvärligt att få bort dem eller att det blir fula torkfläckar på cykeln. Kan du inte undvika solen försök då att vara lite snabbare samt spola cykeln med vatten oftare.

1, Jag använder en högtryckstvätt när jag tvättar cyklarna. I vissa cykelkretsar är det tabu att använda en högtryckstvätt vid cykeltvätt – det förstör cykeln menar en del. Jag har gjort det i över 30 år nu och aldrig haft några problem. Kanske beror det på hur man använder högtrycket tänker jag? Jag kan förstå att det kan bli problem – om man har högsta trycket, står nära och riktar en smal och stark vattenstråle mot vevlager, nav och så vidare.

 

Nu använder jag inte högtrycket på det sättet. Jag har en högtryckstvätt där jag kan reglera trycket – trycket ställer jag då ner vid cykeltvätt. Vidare har jag ett pistolhandtag som jag kan ha olika munstycken på, och vid cykeltvätt har jag ett munstycke som har en stor spridning på vattenstrålen. Sen håller jag aldrig vattenstrålen stilla eller nära cykeln, jag låter den hela tiden svepa över cykeln. Rengöringseffekten är så mycket bättre än med en vanlig trädgårdsslang. Och det går åt mindre mängd vatten.

2, Jag använder en mängd olika redskap och medel vid stortvättarna. Det är avfettning, tvättmedel/schampo, penslar och borstar, tvätthandskar, microfiberdukar med mera. Ett tips är att inte blanda redskapen du använder för ramen/hjulen respektive drivlinan – drivlinan är ofta smutsigare och du vill inte sprida smutsen vidare till ram och hjulen. Har du fälgbromsar kan det även då vara fördel att ha särskilda redskap till fälgarna då de ofta är smutsigare.

 

3, Cykeln placerar jag i ett mekställ och är det snabbkoppling på hjulen så tar jag alltid bort hjulen. Det blir så mycket enklare att rengöra cykeln och hjulen om de är borta från ramen. Sitter hjulen med muttrar så tar jag bara bort dem om cykeln är väldigt smutsig, annars får de sitta kvar. Jag använder en kedjehållare att spänna upp kedjan med så den inte ligger och skrapar på ramen. Hållaren gör också att jag enkelt kan snurra på vevarmarna och rengöra bättre.

 

4, Vid stortvätt börjar jag alltid med avfettning på de ställen som behöver det. Jag föredrar att använda medlet på torr cykel, alltså inte spola av cykeln innan. Tycker medlet tar bättre på torr cykel. Endast om cykeln är lerig och grisig börjar jag med en avspolning. När avfettningen verkat i några minuter spolar jag av cykeln och hjulen.

5, Sen är det dags att schamponera cykeln och hjulen. Jag börjar med att spraya på tvättmedlet och sedan har jag en hink med varmt vatten och tvättmedel. Här använder jag en tvätthandske i microfiber för att shamponera in cykeln och hjulen. Handsken är som en fingervante vilket gör att det är enkelt att forma handen efter cykeln och hjulen och att komma åt. Vid finliret använder jag penslar för att komma åt överallt och få bort smutsen. Ett tips är att använda en gummisnodd för att snabbt och enkelt göra borsten på penseln styvare när så behövs.

 

 

6, Sen spolar jag av cykeln med högtrycket. Därefter torkar jag cykeln med en mjuk och fluffig microfiberduk. Ibland har jag tillgång till tryckluft och det är suveränt att blåsa av cykeln och dess delar med.

7, Nu är det dags att ta hand om kedjan och andra rörliga delar. Sedan fler år tillbaka använder jag kedjevax eller så kallad dry lube till kedja och komponenter. Dessa drar åt sig ett minimum av skit och underlättar därmed renhållningen mycket. Baksidan är att man får smörja lite oftare.

8, Nu kommer det riktigt roliga i tvättprocessen: Bike Shine! Ett medel som jag lägger på ramen för att göra den blank och fin. Medlet gör även att smutsen inte fastnar så lätt, och den smuts som fastnar lossnar lättare vid nästa tvätt. Har man som jag också cyklar med matt lack rekommenderar jag inte detta medel, då försvinner lite av effekten med den matta lacken. Men är man då en tvättnörd som jag så har man självklart letat upp ett motsvarande medel för matta lacker – utan att göra dem blanka!

 

Och gör nu inte som jag gjorde första gången jag använde dessa medel: spraya direkt på cykeln! Du vill inte få detta medel på ytor där du behöver friktion, till exempel styret, bromshandtagen, fälgarna (om fälgbromsar), sadeln och så vidare. Det blir nämligen väldigt halt! Det är bättre att spraya medlet i en microfiberduk och sedan lägga på medlet där du vill ha det – då eliminerar du risken för överspray. Och det går åt mindre mängd medel.

Nu är mina cyklar klara att rulla ut i solskenet och den härliga vårvärmen. Hoppas ni har solglasögon på er om vi möts – för här blänker och skiner det!

 

Jag hänger även på Twitter och Instagram

 

 


Antal kommentarer: 1

Per Larsson

För mig liknar det dina tvätt rutiner. Bike shine var nytt för mig, tack för tipset och tipsen med fluffig microduk.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Led cykeln – hur gör du?
Blogg

Led cykeln – hur gör du?


Det blir mer och mer vanligt att vi som cyklar möts av skyltar där vi uppmanas kliva av och leda cykeln vid vägarbeten. Som en löpeld sprids detta bland entreprenörer och väghållare landet runt. Åtgärden har inget som helst stöd i forskning och studier av cykelolyckor vid vägarbeten. Men ändå gödslas det med dessa skyltar.


Brett, bra sikt, jämt och fint underlag – kliv av och led cykeln. Om man vill få respekt och efterlevnad så är nog detta inte ett lysande exempel på hur man ska göra… Fota: Christian Delén


Cykelbanan är lite smal – vilket ju är mycket vanligt även på cykelbanor där inget arbete pågår. Men här ska man då kliva av och leda cykeln – varför då? Foto: Ulf Eriksson

 

Så jag blev nyfiken på hur vi som cyklar agerar när vi kommer till dessa skyltar. Jag vet hur jag gör – men hur gör andra? Det är mycket ovanligt att jag kliver av och leder cykeln. Det jag gör är att jag sänker hastigheten, är mer observant och visar extra hänsyn till min omgivning.

Sett till de svar jag fick på Twitter och Instagram när jag ställde frågan hur andra gör vid dessa skyltar så verkar det vara mycket ovanligt att man kliver av och leder cykeln. De flesta svarade att de cyklar förbi platsen, med lägre hastighet och större försiktighet:

”Cyklar med anpassad fart i första hand, undviker stället i andra hand, men att jag leder cykeln känns sällan som den lämpligaste lösningen – jag tar bara upp mer plats då.”

”Jag cyklar, tar det lite lugnare för att det kan vara lite stökigt. Den enda gången jag leder cykeln är när underlaget är för dåligt för att cykla.”

”Cyklar på, med extra uppmärksamhet”

”Cyklar. Tänker att jag tar mer plats om jag går bredvid cykeln så om det är trångt är det mer praktiskt att cykla.”

”Klart att jag anpassar farten efter omständigheterna, dvs. saktar ner. Men kliver av det gör jag inte.”

”Cyklar förbi den, anpassar farten om det är en massa fotgängare, alternativt cyklar jag ut på bilvägbanan.”

”Felanmäler till kommunen. Cyklar på.”

”Jag cyklar precis som vanligt. Alltså lugnt och visar hänsyn.”

”Cyklar vidare enligt omständigheterna, långsamt om så behövs, och skulle det vara tjockt med folk hoppar jag väl av, men det är det sällan där jag sett såna här. Går det väljer jag körbanan istället om sådan finns och det verkar bättre.”

”Rullar långsamt förbi. Min tanke är ex att man ju får cykla lugnt på gågator samt att det inte är skyltat gångväg.”

”Styr ut i, den nästan alltid öppna och hinderfria, körbanan bredvid och cyklar förbi.”

 

Nu är ju detta ingen vetenskaplig studie, mycket långt ifrån att ens kalla det studie, så svaren får ju tas med en nypa salt. Men ändå intressant att se att väldigt få svarade att de kliver av cykeln.

Ett svar stack ut och Björn slår huvudet på spiken vad detta egentligen handlar om: allas rätt att komma fram på ett funktionellt och säkert sätt. Detta verkar entreprenörer och väghållare ”glömma” bort många gånger. De kör istället den enkla och billiga lösningen – för dem.

 

Så hur gör du när du cyklar och kommer i kontakt med dessa skyltar och uppmaningar? Skriv gärna en kommentar nedan och berätta.

 

Relaterade inlägg:

 

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Jon Jogensjö


Antal kommentarer: 5

Eric Druid

Cyklar på med lite lägre fart, högre uppmärksamhet och ökad irritation – lite som vid vilket vägarbete som helst… förutom irritationen då.


Stefan

Hej Krister!
Sitter och granskar och godkänner avstängnignar och kan bara bekräfta att denna skyltning började dyka upp och sedan spred sig till fler avstängingar. Det handlade då framförallt om smalare passager förbi arbeten. I början så reflekterade vi (jag) inte så mycket över det utan tyckte att ”det är väl bra” och ”det är ju inget styrande utan mer en uppmaning”. När det sedan blev så på fler och fler platser och nästan blev en universallösning så reagerade vi och funderade lite mer på det. Naturligtvis är känslan att blir det säkrare och tryggare om du kliver av och långsamt leder cykeln förbi, men det vi insåg var att vi tappar fri bredd på en plats där bredden redan är ett problem (det är ju lite därför de vill skylta så) vilket istället ställer till det med framkomligheten och därmed även säkerheten. Sedan dess så har vi sagt nej till detta otyg.


Björn

När får vi se skylten ”kliv ur bilen och skjut på den förbi vägarbetet”?


Uffe

De få gånger jag cyklar förbi ett liknande scenario fortsätter jag, om yttre omständigheter tillåter det, med samma fart som innan. Och anledningen är enkel: om bygget inte skyltar för en allmän fartgräns under 30km/h (dvs det skall gälla även motorfordon!) ser jag ingen anledning att själv hålla mig under den gränsen när jag cyklar. Även om jag lagt på mig en del, så väger jag och min cykel långt mindre än de allra flesta motorfordon, och har dessutom lägre högsta fart (jag orkar helt enkelt inte hålla 30+ km/h längre), så om det är säkert för bilar att susa förbi i tex 50 km/h ser jag ingen anledning för mig att sänka farten.

Det är egentligen bara min egen säkerhet, och yttre omständigheter, som skulle få mig att sänka farten. Och med yttre omständigheter menar jag tex:
– cykelbanan är för trång för att jag skall vilja hålla ”full” fart
– jag möter (minst) en cyklist på en smal cykelbana
– cykelbanan är dragen så att jag måste hålla ner farten i kurvorna för att inte välta
– cykelbanan är för ojämn för att hålla ”full” fart
Och så vidare.

I övrigt håller jag med Björn ovan, när kommer skyltarna som meddelar bilisterna att de måste stanna motorn i bilen och putta bilen förbi arbetsplatsen? När det gäller motorfordon finns det en uppsjö regler som skall följas vad gäller skyltning och avspärrningar och så vidare, men för cyklar (även på mycket välanvända pendlingsstråk) verkar det vara upp till den person som skyltar att bestämma hur det skall skyltas.


Katarina

Första gången jag såg skylten var den placerad på en cykelbana bredvid en väg som var väldigt sparsamt trafikerad och vägarbetet sträckte sig 5-600 m framåt. Helt orimligt att hoppa av och gå! Lat entreprenör tänkte jag och cyklade vidare på den ändå relativt breda cykelbanan.
Samma cykelbana fick senare även gupp eftersom det vid en infart passerade lastbilar. Cykelvägen låg vid kusten och var ofta utsatt för både regn och motvind, snacka om onödiga gupp.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*