Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Justin Williams och Ebbe Silva
  • Tipsar om hur du överlever hösten
  • Tar en djupare tips på hur mensen påverkar din träning
  • Hetsar om vikten av kolhydrater

Ute nu!

Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Need for speed II – en undersökning


Svensk Cykling gjorde häromdagen sitt bästa för att spräcka myten om cyklisters trafikfarlighet. Av 183 000 bötfällda trafikanter är knappt 3 promille cyklister.

Härom dagen skrev jag om hastigheter. Jag har fortsatt fundera på det och gjorde därför en liten undersökning. 

Likt Fantomen, som stundom lämnar den gröna djungeln för betongditon, sätter sig byter denna griniga velonav, om än motvilligt, bakom ratten. Väl där så gör jag mitt yttersta för att inte likt Långben förvandlas till det monster som många bilister blir:

Under en bilresa från Skavsta utanför Nyköping till Åby utanför Norrköping i onsdags eftermiddag så förde jag statistik för att bekräfta min tes om att väldigt många ignorerar hastighetsbegränsningen.

Med farthållaren inställd på 112 km/h, vilket min gps beräknade vara 110 km/h, så blev jag på de nära fem milen omkörd av 45 bilar. Jag körde om nio bilar, samt 11 stycken fordon som inte är tillåtna att framföras i 110 km/h, bilar med släp, lastbilar etc. Det ska sägas att det inte var någon riktig trängsel på E4:an denna eftermiddag, semestertrafiken har nog inte dragit igång ännu.

Men jag får nog säga att min tes stämmer. För varje laglydig bilist går det sex stycken som skiter i fartbegränsningar…

Nu lämnar jag ämnet för denna gång, packar cykelväskorna för en övernattning samt morgondagens kortdistans SM. Trevlig helg!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Need for speed?


Ett samtal vid en lunch härom veckan fick mig att fundera?* Vi pratade cykling och trafik och jag fick glädjande veta att jag influerat hen att i större utsträckning sänka farten; ”Jag försöker hålla hastigheten när jag kör. Om jag inte har bråttom.” Det är är ju inte på något sätt första gången jag hör detta, ska väl erkänna att jag tidigare själv tänkt så vid något tillfälle; att det är OK att bryta mot hastighetsbegränsningen om jag haft bråttom. Jag menar nu inte livshotande, nödvärns-bråttom, utan sådär ”blir-lite-sent-till-mötet” eller ”kommer-jag-fem-minuter-senare-är-alla-bra-parkeringsplatser-slut”-bråttom.

Jag tänker så här; trafikregler är ett uttryck för det förtroende som samhället gemensamt ger till trafikanter. ”Ja, du får framföra ditt livsfarliga, för dig och din omgivning, fordon under förutsättning att du följer dessa regler”. Genom att bryta mot, då exempelvis hastighetsbegränsningen, så visar hen att hen inte är moget det förtroendet. Att hen bryter den sociala överrenskommelse som körkortet innebär.

Jag funderar vidare, vilka andra förtroenden och överrenskommelser tycker vi det är OK att bryta? Jag är lite hungrig så det är OK att stjäla mat?(1) Jag är lite kåt, så det är OK att våldta lite? Jag har inte tillräckligt med pengar, så det är OK att stjäla den där platt-TV:n? Jag blev lite arg på dig, så jag misshandlade dig lite?

Jo, vissa paralleller är långsökta och jag vill poängtera att jag inte på något sätt förringar brotttsoffer. Det är kanske även där, nötens kärna ligger, i brottsoffret? Vi ser inte att någon drabbas? Att olycksrisker och konsekvenser ökar i och med hastigheten? Att miljöpåverkan ökar? Att vi alla drabbas?

  1. Italiens högsta domstol beslöt att det inte var ett brott att stjäla mindre mängd mat för att stävja svält

*Det här är, om du läser det P, inte på något sätt kritik mot dig personligen. Vårt samtal fick mig dock att fundera.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Midsommarblot? Med frystorkad mat och cykling!


Så, då går vi åter mot mörkare tider, även om det känns som sommaren just har börjat. Vi har passerat sommarsolståndet även om vi inte firar midsommar förrän till helgen.

Själv passade jag och vännen L på att avnjuta denna sommarens längsta dag och kortaste natt med en liten cykeltur till Dalmyragruvan på Vikbolandet utanför Norrköping. Via småvägar genom en blomstrande natur tog vi oss till denna lilla pärla. Dessutom fick vi på äkta äventyrsmanér åka flotte en bit över sjön för att ta oss till vindskyddet och dagbrottet på andra sidan sjön.

Med denna lilla film vill jag skicka alla en önskan om en riktigt trevlig midsommar!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

RR: Vätternrundan XL


[REPRIS!]Tidigare publicerat på Blogspot juli 2010

Så här dagen före kvällen efter kommer en ridereport från den cykelrunda som man oftast får frågan av ”icke-cyklister” om man cyklat; Vätternrundan.

Jag hade ju efter en handfull Vätternrundor och en Halvvättern sagt att jag aldrig mer skulle köra Vätternrundan*. Jag menar hur kul är det egentligen efter Jönköping? Hur tråkigt är det inte på baksidan av Vättern? Men det här är i alla fall historien om hur jag cyklade en lång Vätternrunda:

Sista gången jag cyklade Vätternrundan cyklade jag (för?) långt

Vid ett samtal för något år sedan kläckte Ola idén att man skulle köra Vätternrundan. Det vill säga cykla ner till Motala, runt sjön och hem igen. För någon vecka sedan på frågan vad han skulle göra i augusti som kom det på tal igen; Vätternrundan XL, ca 500 km.

Så på första semesterdagen ringde klockan 02:30 och efter en snabb frukost mötte jag upp Ola i Åby centrum och straxt efter mötte vi Joel som skulle med till Jönköping. För mig skulle det hela bli personligt rekord i långcykling. Som så många andra cyklister i Sverige är min längsta tur ca 30 mil, dessutom skulle det bli en test av min i vintras opererade rygg.

Redan i prognosen kvällen innan så skvallrades det om motvind, vilket vi snart märkte. Vad våra morgontrötta ögon oxå märkte var alla dovhjortar kring Grensholm! Den störtsta flocken på dryga 100 djur. Dessutom fick de för sig att korsa vägen precis framför oss.

Väl i Motala efter dryga 3 timmar och dryga 90 km, så fixade vi kläderna och förberedde oss för Vätternrundan. Tog en ”förning” ner till Vadstena där vi köpte choklad och bullar innan vi rullade på mot frukost och första riktiga stoppet i Gränna.

Köttbullemackan och äppelgiffeln gav energi och styrkta av frukosten rullade vi efter 30 minuter vidare mot Jönköping där Joel skulle möta familjen och lämna Ola och mig ensamma de sista 300 km…

Den envisa motvinden hade satt sina spår i kroppen och tillsammans med den tidiga morgonen så började jag trots lite medvind känna mig trött när vi nu styrde norrut på västgötasidan av Vättern. Vi unnade oss 10 minuters ”flykt” i Hjo, när vi la oss och sov vid strandpromenaden man passerat på väg mot depån under VR. Nu valde vi att rulla vidare mot Karlsborg och att där äta lunch, något som vi kanske senare ångrade. Dels för att vi snart erfor att vi var väldigt hungriga och dels för att pizzan på Pizzeria Eken i Karlsborg, som för övrgit ligger vid en kastanj, tog lång tid att få, smakade inte gott och lade sig som en klump i magen.
Det är konstigt vilka spratt hjärnan kan spela en när man är trött; jag kom flera gånger på mig att sitta och flytta solglasögonen från hjälm till näsa om och om igen, gång efter gång, nästan maniskt. Och att jag satt och flyttade upp min solglasögon som halkat ner på näsan med pekfingret, bara det att jag inte hade glasögonen på mig!

Men 12 timmar efter vi lämnat Motala var vi åter vid statyn, där vi ringde nära och kära innan vi gav oss av de sista 10 milen hemåt. För att få ut det mesta av den mojnande medvinden gick vi mot Linköping i stället för norr om Roxen. På minuten 19 timmar efter att vi lämnat Åby var vi tillbaka; trötta, nöjda, hungriga, lagom slitna med nya upplevelser att smälta. Frågan är bara vad man gör efter en Vätternrunda XL på 500 km??
*Det var ju tänkt att jag skulle gjort avsteg från min VR-bojkott då jag häromåret skulle cykla Bullit runt sjön, men stoppades av inskränkt organisation.


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Film: Battle Mountain – Graeme Obree’s Story


Jag har alltid gillat Graeme Obree ända sedan han i början av nittiotalet slog timrekordet på bana med ”Old Faithful

Nu kommer snart filmen: Battle Mountain – Graeme Obree Story där vi följer en man känd som The Flying Scotsman på ett annat till synes oöverstigligt uppdrag. Som 47:åring försöker han slå världsrekordet på land med en kastrull och ett par rullskridskor 

Vi följer kampen mot inre demoner och fysiska bakslag under förberedelserna för Graemes senaste sportsliga utmaning, i ett intimt, emotionellt och inspirerande porträtt av en man som gång på gång lyckas mot alla odds.

Filmen finns på iTunes nu och inom kort för Android och Google

Battle Mountain Twitter: twitter.com/battlemountfilm
Battle Mountain Facebook: facebook.com/pages/Go-Battle-Mountain/1590455747888753
Journey Bilder Ltd: journeypictures.co.uk/
Alun Woodward Twitter: twitter.com/lordcutglass
Chemikal Underground: chemikal.co.uk/



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*