Blogg

Behind the scenes 2016


Hej och god fortsättning!

Jag har under jul- och nyår varit mycket bra på att undanhålla mig cyklar och datorer i förmån för bland annat umgänge med släkt och familj på sydligare breddgrader. En prioritering som kändes 110% rätt och som jag varmt kan rekommendera. Jag både cyklar och sitter för mycket framför datorn cirka 51 veckor under året. Hatten av för de som krigade genom Festive500 dock! Och de som körde Vintervättern. Just Vintervättern är jag sugen på att köra år 2017! Varför är det så lång tid kvar tills loppet går nästa gång?

Hur som helst tänkte jag inte tråka ut er med någon statistik eller siffror från mitt 2016. Ni som läser min blogg vet att jag både cyklat och tävlat en hel del under året. Klicka på länkarna till höger om ni vill ha mer såna detaljer!

Jag cyklar inte för att samla mil eller för att hamna på pallen – även om det ger endorfinkick 2.0. Nej, jag cyklar för alla dessa upplevelser och minnen som jag sedan kan sitta och garva åt när jag kollar på bilder när jag tex är sjuk (hände senast veckan innan jul). Har letat fram några bästa bakom-kulissen bilder och upplevelser som kommer här:

Jag höll på att bli fast i Spanien på grund av en gangster-ap-familj som snodde passet ur min ficka när jag cyklade på ön Gibraltar. Tack vare en vakt och ett gott stycke tur släppte dock aporna passet på rätt sida av ett stup – på min sida – istället för ner för en 500 m klippa. Det var dock ett par läskiga minutrar då jag fick lära mig att inte förvara mitt pass på ett behörigt avstånd från vilda djur.

Jag träffade fler vilda djur under mina fem (!) resor till Frankrike. Dessa alpackor gjorde min 2 h klättring upp för .. betydligt mer underhållande. Jag cyklade nämligen på en 15 kg MTB. Två dagar efter Froomie och gänget var i samma bergskedja (Pyréneerna) men minst två gånger långsammare än dem.


Jag gick upp många tidiga morgnar för att sedan bli lämnad ensam i soluppgången. Det vill säga avhängd av Morningspins-gänget. Alltid lika bittert att tappa rulle. Alltid lika värt det efteråt.

Jag blev, tillsammans med de som hängde av mej, väldigt sugen på att starta upp en ny cykelklubb med något namn innehållande ”bageri” eller bulle”. But why? Kanske för att det inte finns något som smakar så gott som just kanelbullar efter det att man blivit just avhängd i gryningen.

Jag blev förälskad i en grön och svart cykel och i cykelsporten cykelcross. Och jag blev medlem i Sveriges gladaste och mest peppa cykelklubb – CK Barriär. Fick lära mej hur man skriker sig hes och slår med ko-bjälror på cykeltävlingar. Det kan ha varit något av det viktigaste jag lärde mej under året.


Jag blev även mycket trött av ovan nämnda cykel. När min pappa skulle komma och kolla på när jag körde SM i CX tyckte han att det var fånigt att vi bara tävlade i 40 minuter? Kära pappa och alla ni andra som inte kört CX – ni måste prova. Det är en ny sorts blodsmak. Och eufori.


Jag ägnade en hel del tid åt att sätta nummerlappar på ryggarna på tjejerna i Stockholm CK. Vi firade även högtider som valborg och midsommar tilllsammans genom att resa runt till metropoler i Sverige som Sunne och Gislaved. Det är första säsongen som jag tävlat med värdighet i elitklass och det har varit tufft men väldigt roligt. Hade inte varit möjligt utan det eminenta sällskapet jag haft. Tack SCK och tjejer för att vi pressat varandra tilll nya nivåer och för att vi kommer kunna cykla ännu snabbare och bättre i år!



Jag cyklade flera långa lopp runt om i Sverige. Tre Berg, Velothon och Rapha12hills. Jag träffade många härliga cyklister under alla möjliga förhållanden – när det gick snabbt eller långsamt eller uppför eller nerför. Eller när jag hade en tung dag som under 3Berg och hade södra Sveriges bästa support!


Mission completed – alla bilder ovan får mig att sitta och le framför datorn.

Tack till alla er som gjort allt ovan nämnda möjligt. Till er som mött mig tidiga morgnar, till er som matat mig med snickers när jag haft en dålig dag, till er som hjälpt mig när min cykel krånglat, till er som hört av er med snälla ord när jag är en nere och egentligen vill sluta cykla. Mer sånt här år 2017!

Bildkudos: Hagen Bender, Jonas Wiking, David Bragmark, Britta-Stina Karlsson.


Nytt nummer ute i butik nu!

I detta nummer har vi:

  • Snackat med Emil Johansson om livet upp och ner
  • Grusat ner oss!
  • Snackat med Jonas Bohr om rekordförsöket
  • Kraschat på Mallis 312

Ute nu!

Bli prenumerant
Antal kommentarer: 5

Anna Pojen

Härliga bilder! Låter som ett toppenår!


Tove Langseth

Ingrid! Så kul att läsa – och titta. Grymt krigat hela året. Nu längtar man efter att bli avhängd på Djurgården, snart så!


jonas l

Trevligt. Upplevelser är helt klart viktigt. Avhängd på Morningspins var längesen med, när blir det vår egentligen?


Annie Söderberg

Första gången jag fått ap-ångest inför kommande cykelturer. Ett nytt typ av hot har uppdagats!


Klas

2016 var inte så pjåkigt ändå!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Årets sista och bästa tävling – Malmöcrossen


Pallplats, en utmanande bana och cross-kärlek från CK Barriär – tre goda ting – tre saker som skapade helgens Malmöcross till en av årets bästa cykeltävlingar. Jag tror inte att någon cyklist var oberörd efter helgens drabbning över kanelbulle-kullarna i Krokbäcksparken. Årets sista tävling – men även årets bästa?

CX-arena Krokbäck, Foto: Patch Hofweber

Tar det från början – jag provkörde banan i torsdags och cyklade på en nivå under all kritik. Det var mörkt och jag följde ljusskenet från andra cyklisters lampor. Tills de körde ifrån mej och jag stod ensam bland kullarna i Krokbäck och trodde att jag skulle blåsa bort. Det blev bara ett provvarv – sedan åkte jag hem och tröst-åt pizza hos min husvärd och bror Claes.

I lördags blev jag väckt tidigt på grund av att min bror och David Klasson hade ett viktigt uppdrag. De skulle åka till banan och gräva ett dike innan första start. Påfundet kom från CK Barriärs banansvariga som kollat på coola YouTube-videos från Belgien och fått dille för just diken. Brorsan hade även idéer på att fylla diket med eld-flammor eller korvar, men riktigt så långt kom han aldrig i sin dikes-design (vad säger SCF:s regler om eld-hinder inom CX?).

Arrangören CK Barriär hade gjort det bästa av Krokbäcksparken och dragit en utmanande bana som startade nästan direkt med en springbacke, följt av flera partier med skråande upp och ner på kullarna – ”kanelbullar”, serpentiner, snabbare skogspartier, en fly-over och barriärer (såklart). En bana med något för alla åkare – såväl tekniska MTB:cyklister och åkstarka landsvägscyklister. En bana som dessutom krävde att man som cyklist hade tungan rätt i mun hela varvet – om man inte skulle kriga uppför med cykeln på axeln så fick man passa sig för att inte få sladd och glida nedför.

Banan kändes bättre att provköra i dagsljus än i mörker. Trodde aldrig att jag skulle klara av att hoppa över det omtalade diket – men blev inspirerad av herrarna i A-klassen och tänkte ”kan dem, kan jag” och motade fegisen i mig i grind.

Damstarten på lördagen, Foto: Michael Strömgren

Vi var ett 10-tal damer på startlinjen. En hel del nya ansikten – Lea Rovinski (andra damen i CK Barriär, hurra!), Alice Andersson (klubbkamrat till mig genom SCK) och Alexandra Nessmar (som kört för landslaget). Startskottet gick och jag minns inte mycket mer än att blodsmaken kom som ett brev på posten ungefär samtidigt som spring-backen tornade upp sig som en vägg framför mig. DET ÄR JU SÅ STRESSIGT att försöka springa snabbt och snyggt uppför med cykel när man är omgiven av tio andra snabba tjejer. Trodde att jag skulle trilla av pinn pga fumlighet och oförmåga att klicka i pedalerna i den snabba nedförslöpa som följde precis efter backens krön.

Springbacke 2.0 Foto: Michael Strömgren

Jag klarade mig på hjul – men det var trångt! (nej jag vet att jag egentligen inte får klaga, vi är aldrig en direkt stor klunga i damklassen…). Försökte hitta ett stabilt spår uppför skråna och sedan inte tappa nedför. Det gick bra! Jag lyckades hänga på de snitsiga MTB-tjejerna och det gav självförtroendet en boost (äntligen börjar de 1000 svängar jag gjort i år – både tekniskt fint och fult – få poletten att släppa på min teknik?). Nere på de platta partiet tog jag sikte på Nessmars hjul, vilket inte var lätt, men det gick!

Snurr snurr som en kanelbulle, Foto: Michael Strömgren

Plötsligt kunde jag i min trötta skalle räkna ut att jag låg på tredje plats, men jagad av ett par brudar bakifrån. LÄSKIGT LÄGE! Ett sådant läge som jag vet att jag enkelt kan sabba till genom att bli för hetsig och nervös. Någon klok Barriärare skrek till mej att behålla isen i magen och ta det i egen fart. Det fungerade men tappade mer och mer på Nessmar och efter fyra varv drog hon någon slags stöt som jag omöjligt kunde kontra.

Varför måste cyclocross-lopp vara så långa? Alltså tre-fyra gånger uppför springbacken och allt skråande uppför vred musten ur mina ben något så fruktansvärt. Hoppades på att höra klockan som lyder för ”ett varv kvar” komma snabbare än sekundvisaren på min klocka som gick så långsamt.

 Foto: Michael Strömgren

Jag lyckades hålla mej på plats tre hela vägen in i mål! Bakom Saga Molin, etta, och Alexandra Nessmar, tvåa. Det är utan tvekan det bästa jag gjort som cyklist. OK – jag har kommit på pallen innan, men inte i ett lika starkt startfält. Och dessutom klaffade allt. Mina ben och min skalle gjorde jobbet och publiken var amazing – fick mej att glömma bort att jag var trött emellanåt med sitt hejande.

Söndagen – dag två. SWE-cup status på tävlingen och vi var bara fem damer till start. Banan var enligt utsago snabbare. Samma fina mönster följde inte mina ben. Jag märkte på en gång vid starten att de inte riktigt ville accelerera. Hade nys på Kajsa S, som senare kom trea, de första varven. Sedan var det tack och god natt. Publiken var bäst. Me – inte lika imponerande. Kom fyra bakom Saga Molin, Kajsa Edvardsson och Kajsa S.

Not so much hero, Foto: Michael Strömgren

Oavsett om jag är sur över söndagens prestation svämmar alla de positiva känslorna från helgen över imig. CK Barriär är från början ett gäng kompisar – för ett par år sedan var de inte ens en handfull cyklister i klubben – och nu arrangerar de en nationell tävling i hög klass. De drog dit danska proffs, de charmade SCF och inte minst hejade de på alla som var med och tävlade på banan. Tror att många kommer med bröstet fyllda av CX-kärlek från helgen.

Stort tack till CK Barriär och alla inblandade!Tack till Katja för bästa speaker-insats!

Jag är lite deppig över att det är lång tid kvar till nästa cykelcrossäsong. Det går en tävling i Motala i januari – bless Motala CK som arrangerar det – men jag kommer vara på sydligare breddgrader då.

För att mildra abstinensen av CX och cyklisthäng ser jag dock fram emot Lucia-cross i STHLM CX:s regi i helgen och Rapha Braver then the elements kommande helger!


Antal kommentarer: 1

jonas l

Angelica Edvardsson 😉

Imponerad av att du hoppade över det större diket på söndagen men inte Angelica. Bra kört båda dagarna! Hoppas det blir trångt på riktigt med en massa damer nästa år 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Pepp: årets sista (men bästa?) race


I helgen går årets sista race, tillika Malmöcrossen. Jag är på plats och ska krama det sista ur tävlingssäsongen. Det är en hel del startande i varje klass – speciellt stakt fält i herrar elit. Och på damsidan är vi ett 10-tal både på lördag och söndag – kul! Det är december liksom – härligt att ännu kunna tävla på cykel.

Ett smakprov av banan – Malmöcrossen. Foto: Michael Strömgren

Peppen är total eftersom:

–  Min CX-klubb CK Barriär står för arrangemanget och jag tycker att de redan nu presterat över förväntan med bra upptakt och tex chansen att tävla om prylar på deras Instagram dagarna innan rejs. Jag vet att folk styr upp kravallstaket på banan i skrivandets stund och med tanke på all CX-kärlek som finns inom klubben kommer hejarklacken och stämningen på banan i helgen vara på TOPP.

– De senaste tävlingarna har körts i snöiga och kalla förhållanden, vilket varit kul på sitt sätt. Förhållandena i Skåne ger dock mer potential för en riktigt geggig och grisig tävling – så som jag läst och sett på bilder att CX ska vara. Och det ger ju chans för bättre Instagram-bilder osv 😉 (när man blir avhängd brukar jag tänka: IN IT FOR THE PICS!).

–  Jag har provkört banan och jag tänkte 1 – jag kommer bli yr i skallen 2 – jag kommer bli trött i benen 3 – jag kommer blåsa bort. PGA banan går upp och ner över massa kullar! (Och det verkar blåsa mer i Skåne än i resten av Sverige?! Detta brydde mig även under 5 km pendling imorse..). Det vill säga – utmanande, både fysiskt och tekniskt. Desto mer skärrad man är och respekt man har för en banan innan ett rejs – desto större kick och war-stories brukar det bli efteråt… 🙂

–  Det är en bit att åka ner från Stockholm till Malmö. Med tanke på hur bortskämda vi som cyklar i Stockholms-området är på tävlingar tycker inte jag att det är mer än rätt att åka ner och stödja klubbar längre söderut + kul med nya jaktmarker.

–  Om peppen i mig fick tala för formen tror jag att jag kommer vinna i helgen! HEHE! Tyvärr finns inga direkta empiriska samband mellan övertaggad cyklist och pallplats. Jag har de senaste veckorna mest ägnat mig åt off-season i form av aktiviteter som julbak och försök att ta igen några av de AW:s som jag missat under tex sommaren. Tror tyvärr inte heller att detta bygger pang-pang form. Men vad tusan – spelar inte så stor roll. Jag är ännu löjligt nöjd efter SM-helgen i Eksjö, resten är bonus.

–  Min bror ska göra debut i nationella CX-sammanhang. Det innebär att jag måste agera hejarklack 2.0 (vilket han alltid gör när jag rejsar). 

–  Jag har lyckats åka FYRA stycken olika tåg i SJ:s och SL:s regi med smuggelgods i form av ett stycke CX. Hurra! Var orolig över att bli avkastad i någon håla mellan Stockholm och Malmö men turen har varit på min sida. Hoppas det fortsätter så!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Hjältarnas tid är nu


Jag erkänner, jag har varit bakfull sen SM i CX förra helgen. Först var jag trött – helgen var en fysisk och psykisk utmattning. Men när benen slutade kännas tunga övergick känslorna till något annan. Abstinens och saknad – av den kick man får av 40 minuter CX-rejsande – endorfinerna, dynamiken med publiken, leran som stänker upp på benen.

Jag har samlat på mig en del bilder och filmklipp som jag klickat fram på telefonen när jag behövt mej ett gott skratt. Tex bilden ovan (Foto: JP Engstrand) – David Klasson ger allt i herrelitklassen på SM. Detsamma gör min bror Claes i klassen ”galnaste publik” (?!). Och den uppmärksamme kan se att även jag deltar i händelseförloppet i bildens bakgrund.

Men trots att jag typ skulle vilja rejsa CX alla helger under hela året tror jag också på kontraster. Man kan liksom inte bli någon super-hero om man inte ligger på sofflocket emellanåt – så kallad off-season som många snackar om just nu.

Kroppar som cyklat många långa mil behöver VILA och huvuden som upplevt och varit med om häftiga upplevelser behöver rensa och smälta säsongen.

Jag har närmare 50 tävlingsstarter bakom mig den här säsongen. Från landsväg, MTB och CX. Det är fantastiskt. Alltså jag tycker det – av följande orsaker:

1 – Natten innan årets första tävling – Östgötaloppet – kunde jag inte sova pga 1000 nervösa fjärilar i min mage som höll mig vaken. Cirka 50 starter senare – typ på SM i CX, var jag givetvis också nervös, men jag har lyckats avdramatisera tävlandet mycket och hunnit lära mej att – man kan bli avhängd, man kan hamna på pallen, man kan vurpa bort sig osv osv – men nästan jämt är det så himla roligt och inte alls livsfarligt och framförallt stärkande på alla plan!

2 – Jag jobbar heltid som teknisk konsult och jag älskar det. Framförallt älskar jag att kunna kombinera det med tävlande på cykel – för det ger mig fart och fläkt. Jag tycker att de som satsar 100% på cykel är hjältar men jag är oftast inte advunsjuk på dem. Jag gillar att kunna återhämta mig vid mitt skrivbord men däremot leka att jag är en proffscyklist på fikarasterna ;).

Nej det är inte alltid lätt att vara en wannabe-proffscyklist och även vilja göra karriär på jobbet. Men jag har fått det att fungera bra och därför tycker jag att även jag och alla andra som bedriver ”dubbla karriärer” också är hjältar!

Och det är därför det är dags att vila lite nu. Jag tycker inte att vila innebär att cykla ett pass mindre i veckan och köra färre antal intervaller under någon månad. Jag tycker man även ska försöka med till exempel följande:

– Cykla en sväng men stanna efter någon mil och fika ett par timmar om man har lust.

– Cykla och bli avhängd men strunta i att kriga för att komma ifatt. De som cyklar får snabbt får stå och vänta (i kylan) så länge som man själv kan ägna sig åt att beundra naturen. (Hände mej i lördags, bild ovan, Foto: Martin Söderlund).

– Avinstallera Strava och Instagram från telefonen och datorn. I just did it (haha – jag vet att några inte tror mej när jag säger det) och det är skönt! Palla orka hänga med i det paralella nät-livet hela tiden.

– Baka! Julbaka till exempel! Och inte baka tex ”bars som är så smidiga att få ner i fickan”.

– Sovmorgon! Sömn är doping! Spinning kl 7, morningspins, distans kl 8 på lördagar – I love it all – men det är underskattat att inte hetsa i sig frukost eller att inte behöva leta efter vantar i mörker (pga solen har inte gått upp).

Köra CX i Malmö nästa helg! Det kommer bli fest! CK Barriär bjuder in, Katja kommer vara speaker. Och fatta hur kul det är att det anordnas rejs i Sverige i december! Går inte att klaga över att svenska säsongen är så förbaskat kort längre.

Hur ska jag någonsin kunna tävla i något annat än CX? Frågan har väckts i mitt huvud flera gånger under förra veckan. Att tävla i landsväg ute i någon glesbygd där knappt den lokala befolkningen är publik känns inte särskilt lockande längre. Jag tror dock att jag kommer att ha glömt bort detta till våren och stå övertaggad i ödemarken i minusgraderna i metropolen Borenberg i april (Östgötaloppet). Jag har en rolig nyhet som handlar om landsvägscykling på lut som jag längtar efter att kunna skriva om – hur avlägsen än säsongen verkar vara just nu. Stay tuned! (Foto ovan: Jonas Wiking)


Antal kommentarer: 1

Klas

#LIVDØDSYKKELKROSS



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Mötet med världsstjärnor på SM i CX


I helgen var det SM och SWE-cup i cykelcross i Eksjö. Flera av Sveriges (och världens) bästa cyklister samlades för att göra upp på en utmanande bana. Yrande snö, stänkande lera och minusgrader – förutsättningarna var perfekta för tuffa tävlingar. Några snabba teasers: 1 – Jenny Rissveds sopade banan i damklassen. David Eriksson vann herrarnas elitklass. 2 – CK Barriär röjde som cheerleaders. 3 – Jag kom 9a och kommer leva på det länge! Jag vågade även äntligen ta en bild med Emma Johansson!

Damernas start under SM. Foto: Stefan Kollberg

SM lördag 12 november:

Pre-Race:

EKSJÖ! Vilken CX-arena! Varierande bana, glad speaker, öltält och värmade brasor för att nämna några fördelar. MEN jag hade ju kommit dit för att cykla, inte för att dricka öl och äta burgare i första hand… 🙂

Upptäckte snabbt att snön och isen satte en final-touch på banan. Jag ville byta till dubbdäck i en buske utan att nån såg? (det är förbjudet). Bara att gilla läget och bita ihop. Frågade alla snabbingar i CK Barriär om sista-minuten-tips. Värmde sedan upp genom att heja på dem och skrika sönder min röst. Perfekt uppladdning tills jag sedan råkade komma igång för sent med min egna fysiska uppvärmning.

Plötsligt ropade speakern ”fem minuter kvar tills damerna startar!”. Då var jag ute på banan och fick kasta mej över en åker till startfållan. Där stod redan alla andra damer på led och såg fokuserade ut. Dagens världsstjärnor Jenny Rissveds och Emma Johansson var INTE sena. De stod i första led och såg ut som galopphästar som skulle kasta sig iväg! DAMN – hur kunde jag faila? Jag fick snällt ställa mej längst bak och hann knappt få av mej mina fyra lager varma kläder.

The Race:

Startskottet gick och jag fick försöka armbåga mej fram. Det var svårt – vi var många tjejer! 25-30 stycken i elit och senior tillsammans. Roligt! Även roligt i banan var så publikvänlig och att många jag kände var där och hejade. Vi hoppade över barriärer, sprang i två trappor och halkade över skråiga partier. Ett varv försvann så snabbt att jag knappt hann tänka. Kände bara blodsmaken i munnen och fokuserade på att INTE HALKA. 

Ute på banans snabbare partier i skogen. Foto: Jonas Wiking.

Trodde att vi skulle köra fyra eller fem varv. Hör då att speakern ropar sex varv. Vilken rolig överraskning! NOT.

Snälla snälla Emma och Jenny, måste ni cykla så snabbt i fronten? Tänker jag.


En av de två trapporna på banan. Foto: Michael Strömgren.

Cyklade om några tjejer på första varvet och fick några på min rulle. Körde järnet på de snabba partierna som jag vet är till min fördel och försökte inte göra det svårt för mej på de mer tekniska delarna.


Ute på hal is/på skrå. Foto: Jonas Wiking.

Banan blev mer uppkörd för varje varv och jag tappar kraft och även min syn. Tunnelseende och matta ben – betyder att jag har tagit i för kung av fosterland. Precis som det ska vara :). Har speciellt bekymmer med att köra på skrå i leran. Tänker att : 1 – man kör bara SM en gång om året! Njut! 2 – ännu inte varvad, ännu inte varvad… 

SM – mästare i cheerleading? Foto: Olle Claesson

När jag kommer in på varvning får jag varje gång massa energi av publiken. CK Barriär som gick bananas med bjällrorna. Mamma som ropar att jag är stark. Några snälla kids som berömmer mina glasögon. Allt som jag kan lyssna på som inte är mina egna trötta tankar ger massor! Tack alla som stod ute på banan!


Jenny i ensam majestät i ledning .Foto: Michael Strömgren.

Plötsligt börjar kamerorna smattra mer frekvent omkring mig. Har jag gått upp i ledning?! (skoja bara!). Som jag misstänker hör jag även ”Heja Jenny!” ropas och i min ögonvrå ser jag hur någon snabbt och smidigt kommer upp bredvid mig. Jenny Rissveds kör om mej OCH HON HEJAR PÅ MEJ! Även det gav massa energi. Tack Jenny – hade jag haft krafter hade jag kastat slängkyssar efter dej!

The afterparty:

Jag fick köra fem varv istället för sex då Jenny passerade mej på mitt sista varv. Ändå passerade hon mållinjen ett par minuter före mej och kammade hem loppet framför Emma Johansson och Ida Erngren. You do the math – Jenny is a superstar och själv är jag en wannabe-cross-star som kom på nionde plats! Här finns alla resultat.

Jag är mycket glad eftersom:

– Jag hade inte kunnat cykla bättre. Jag drömde om att komma i topp-10. Mission completed. Kommer njuta av detta länge.
– Det var så himla roligt! Banan, arrangemanget, publiken. Tack Eksjö Cykelklubb för en fantastisk helg. Kanske låter det som en pina när jag beskriver mina rejs – men jag lovar – jag ler inombords trots the sufferface.
– CK Barriär visade under helgen vart skåpet ska stå som publik. Flera har hört av sig och tackat över den glädje och support som klubben sprider. Fantastiskt. Hoppas fler klubbar inspireras av oss!
– CK Barriär levde även rövare i Eksjö city under kvällen. På bowlingbanan och på stadshotellet. Ett SM ska firas!
– Jag vågade äntligen ta en bild med Emma Johansson!! PGA high on the race?! Tack Emma för pratstunden! Nästa år tar jag din rulle! MVH Starstrucked.
– Nu ska jag ta lite off-season innan det är dags för Malmöcrossen! (längtar redan! Det är som en drog, detta crossande).
– KUL att Therese (my hero från Rapha12hills), Katja och Elna med flera körde mot mej! Ni rockar tjejer!


Foto:
Jonas Wiking.


Nya benvärmartrenden ?! Foto: Michael Strömgren.

Jag har även fått många frågor gällande benvärmare. Jag hade nämlligen en benvärmare som hamnade på sniskan under SM. Den uppmärksamma läsare kan härleda det till min dåligt planerade uppvärmning.

För att svara på frågor jag fått: 1 – nej det är inte modernt att ha en benvärmare på sne, men nu kanske jag har satt en ny trend? 2 – nej jag led inte – frös inte alls under loppet! 3 – jo jag känner till att det finns säkerhetsnålar!


Antal kommentarer: 3

Klas

Grym helg helt klart!!


Tomas Nilsson

…dessutom är du en utmärkt berättare. Och det är ju det som är den verkliga behållningen från en cykeltävling, i varje fall några decennier efteråt, oavsett resultat. 🙂


Elna

Grattis till topp tio!!!

Det här var ju min första CX-tävling, lånade ihop lite tävlingsdugliga däck och skruvade loss skärmarna från min vinter/pendlar-hoj och hade hur kul som helst, det lär bli fler CX-tävlingar framöver, riktigt fin koncept. Kul att träffa dig också, hoppas det blir tillfälle snart igen!

(Du ser ut att vara hundra gånger mer badass än Emma på bilden, kan ha med avsaknaden av benvärmare att göra! 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Toppning inför mötet med världsstjärnor


I helgen sker årets mest spännande cykeltävling i Sverige – SM i Cykelcross i Eksjö. Det är något man inte vill missa eftersom: 1 – Jenny Rissveds och Emma Johansson ska battla mot varandra. 2 – Cykelcross är den mest publikvänliga formen av cykeltävling och ingen lämnar en tävling oberöd, vare sig åkare eller publik. 3 – Det kan även komma bli en tävlan i SNOWcross, med tanke på den tidiga vintern som verkar vara här för att stanna ett tag.

På skrå under SméCrossen, Foto Jonas Wiking, här finns massa fina bilder!

Undertecknad har under helgen gjort ett sista tappert försök att toppa formen genom att åka på turné på CX-pokalens gedigna utbud av tävlingar. SméCrossen i Eskilstuna i Lördags och CXGaloppen i Täby i söndags. Om man tidigare under säsongen gnällt över att vädret varit för vänligt mot oss crossåkare kan man hålla tyst nu. Inför båda tävlingarna har jag suttit i bilen innan och tänkt ”vad håller jag på med?! Varför utsätter jag mej för detta?!”. Termometern har visat minusgrader, leran har skvätt och snön öst ner. Ändå har jag frusit kanske sammanlagt tre minuter under helgen. Och haft kul under 2*40 min.

SméCrossen bjöd på en lerig bana med flera tekniska moment – sand och skråbackar uppför en skidbacke bland annat. Vi var ett tiotal tjejer som startade tillsammans och jag kom iväg väl i starten för att sedan tappa över barriäerna (som såg skyhöga ut). Kunde braaapa förbi ett par tjejer på de senare lättåkta partierna. Kom fram till sanden och kände mej så härligt belgiskt crossig när jag fick kasta upp cykeln på ryggen och kuta. Sladdade vidare och hade vittring på de tre topptjejerna i början men förlorade dem sedan i de branta backarna där jag inte kunde sitta kvar på cykeln (fegis, ville inte volta bakåt).

Fortsatte köra runt i något slags vakuum där jag inte kom ikapp toppen men lyckades även hålla resten av startfältet bakom mej. Hade ont i magen varje gång jag skulle upp för backarna. Visade publiken X antal gånger hur man INTE ska hoppa på en cykel i farten. Hann tänka ”satan vad långt ett varv är” många gånger. Rullade in i mål som fyra (bakom 1 – Ida Erngren , 2 – Louise Rundqvist, 3 – Clara Lundmark) och var high-on-life resten av eftermiddagen. Cross = endorfinkick 2.0.

Snöbollskrig i Täby, Foto: Robin Hedström

CX-galoppen i söndags tog oss cirka 200 mil norrupp i Sverige?! Ingen hade kunnat ana att snön skulle bli tävlingens största hinder. Oskar Ekman – världens bästa speaker (och nu även banläggare? Tillsammans med Ola Warrén) ville se cyklister kuta i sanden. Han fick istället se oss slira runt i snön. Det kändes lite som ett snöbollskrig från högstadiet).

Tyvärr var jag inte lika offensiv, som en tonåring under ett snöbollskrig bör vara, i starten av tävlingen. Jag cyklade som en påse nötter. Hade liksom tankarna uppe bland (snö)molnen och blev sen förbannad när jag var 5 sekunder för sent ute med att trycka på gasen och hamnade bakom typ fem tjejer som inte gick att cykla om på den hala och spåriga banan. Framför mej försvann de andra elitdamerna och de fick ännu mer försprång när jag blev påkörd vid barriärerna och trillade och tappade benvärmare samt nästan ett hjul.

Vid såna tillfällen, när tåget går, och man själv ligger i en snödriva och nästan tappat brallan (nåväl – benvärmaren – bild ovan) –  då vill man typ hoppa av banan och ringa hem till mamma och lipa ”DOM ANDRA TJEJERNA CYKLADE IFRÅN MEJ!”.

Foto: Johanna Warrén

Jag ringde aldrig hem. Jag blev istället förbannad på Oskar Ekman i ca 2 sekunder när han sa något i stil med ”Ingrid i elit ligger nu bakom ett gäng seniordamer…”. Sedan sa han ”men det spelar inte så stor roll, för alla är här för att köra hårt och bli trötta” – och då insåg jag hur fånig jag var som tjurade över att ha klantat till det i starten. Började skratta åt mej själv istället (och var inte heller arg på Oskar längre – han är ju en hjälte som står ute i snön och kommenterar åt oss galningar som samlats för att halka runt i snön). 

40 min CX är skitjobbigt och det är en tävling men jag gör det för att jag tycker det är så himla roligt. För att jag får sitta i bilen på vägen hem och berätta krigshistorier för mina kompisar och sen lägga mej på soffan hemma och vara jättenöjd. Den där poletten trillade åter igen ner i min skalle och jag bestämde mej för att HTFU och kötta in i mål.

Lyckades cykla om en del seniordamer men hade inte en chans att komma ikapp Ida och Louise som stormade fram i toppen. Banan blev slirigare och halare varv efter varv och det var faktiskt riktigt roligt. Så länge man är varm är det kul att köra på snö!

Och vet ni vad – jag kom på pallen för första gången i elitklass. Jag kom trea!

Det kan ses som en parantes eftersom vi bara var tre som startade i damelit. Det kan också ses som ett STORT STEG för en liten slitvarv som mej som kört en hel del tävlingar i år men aldrig kommit på pallen i nationella tävlingar (som CX-pokalen ändå är).

Jag väljer det sistnämnda. Jag är glad över att ha hittat till denna sporten och jag ska suga på karamellen in i helgen när det verkligen gäller. Jag kommer möta ungefär världens tuffaste motstånd. Men jag kommer ha världens bästa hejarklack på plats! I form av CK Barriär och delar av min familj. Det är svårslaget och jag längtar SÅ mycket till helgen!


Antal kommentarer: 3

Sandra

Din inställning är helt underbar bra jobbat och stort lycka till i helgen!


Klas

Full BRAAAP nu till helgen Ingrid!


Jonas l

braaapa måste vara säsongens bästa ord 🙂 Riktigt bra RR 😀

Tyvärr blir det inget SM för min del men i Malmö ska jag heja på dig!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*