Bakfylla och abstinens efter SM
Det är en vecka sen SM i Västerås och jag var i början av veckan bakfull både i kropp och knopp. Allt hände liksom så snabbt och jag var hög på endorfiner och nervositet. De två tävlingsdagarna försvann snabbt och jag måste nästan fråga mej själv, som efter en festlig afton – vad hände – vad gjorde jag – vad sa jag?
Egentligen gjorde jag inte mycket mer än att lida pin och fokusera under tiden jag rejsade. Och det går inte heller obemärkt förbi ett par ben som inte har allt för stor tävlingsvana. Det är helt galet hur trött jag lyckades bli efter till exempel tempolopper som var över på dryga 40 minuter.
Dagen efter damernas linjelopp öste regnet ner och jag befann mig mest i horisontalt läge – bakfull då cykelfesten var över för min del. Jag var riktigt imponerad av alla krigande herrar som körde den tekniska linjebanan under dessa förhållanden.
Men så när tröttheten gick ur kroppen, kanske framåt tisdagen, började jag få abstinens efter följande:

Köra med tjejer! Det händer, tyvärr, max en gång per år att damklungan är större än 40 cyklister. Foto: Elin Wilson – klicka här för fler tjusiga bilder från damernas linjelopp.

Ha maxpuls över kullersten. Det är ett episkt lidande och ändå längtar man efter att det händer igen. Foto: Ruben Lamers – klicka här för massa coola actionbilder från damernas lopp!
Hänga med det här laget! Stockholm CK:s damer. En drös av tjejer som alla imponerar på mig för att de är så starka på många olika sätt. Tror dock att vi alla gillar att fika, både före och efter tävling :).

De där sekunderna innan startskottet går. På bilden ovan försöker jag leka lika iskall som jag antar att Emilia Fahlin var, och som syns tillsammans med mig, Sophie Sundström och Mirella Ehrin. Foto: Lindgrens sportfoto
Under veckan har tankarna hunniit snurra många varv i skallen. Blandade känslor – emellanåt en ytterlifgare bitterhet över att jag och många andra inte gick i mål på linjeloppet. Inser att jag har många mil kvar att cykla igenom för att vara stark nog mentalt och fysiskt för att sitta med i en toppklunga av den kaliber som bildades på SM.
Jagar träningsgrupper i Stockholm som kör hårt och som hänger av folk! På riktigt, ja, ni får gärna maila mig eller langa en kommentar om ni har tips. Jag känner redan tiill Valhall, Peloton, SMACK- och Stockholmscuppens tävlingar och olika Hofvet-grupper (men varför är de flesta träningar på tisdagar eller onsdagar?).
I onsdags körde jag med Hofvet i Farsta. Vi körde en klassisk runda på Södertörn och blandade gruppkörning i klunga med fartsträckor, ”vilda västern”. När ledaren skrek ”fri fart!” var det många herrar som slog av på tempot och då kontrade jag och my partner in crime – Ulrika Högberg – med att attackera. Då vaknade övriga cyklister till liv och det blev åka av under några kilometer. Jag bet styrlinda och hängde på tills det var slut på krut i bena och jag blev avhängd, ibland ensam, ibland med några andra cyklister. Sedan återsamlades alllihopa vid skyltar och andra mötesplatser som alla utom jag kände till.
Efter cirka två timmar började mina krafter tryta och jag frågade blygt hur långt det kunde tänkas vara kvar? ”Vi har inte ens värmt upp, du kan inte vara trött ännu!” – var svaret jag fick från en ledare och jag hann knappt hämta andan innan det bar av igen.

Det var precis vad jag behövde – vrida ur benen rejält en helt vanlig onsdagskväll. Jag har tidigare varit feg över att köra mej rejält trött. Jag har konsulterat min coach Magnus Bäckstedt och han gav mig följande råd till mina bonk-turer:
”Ta med en telefon och ett kreditkort. Då kan du ju alltid beställa en taxi för att ta dig hem om det skulle gå tokfel. Enligt mig så finns det inte en gräns, för varje gång du når en ”gräns” så har den ju flyttat på sig. Gränser är bara något vi sätter upp i vår egen skalle för att hålla oss inom komfortnivån på allt vi gör.”
Dessa ord har jag haft i bakhuvudet som ett mantra fler gånger under våren, och jag tror att det, tillsammans med träningsprogrammet från Magnus, hjälpt mig en bra bit på vägen.
I onsdags åkte jag dock inte taxi hem, det fick duga med pendeltåg. Och Strava-dumpen lägger jag upp för att jag är mäkta nöjd över ett par QOM som jag plockade hem från bland andra the Queen of Stockholm som har över tusen QOM i sin säck!
I skrivandet stund festar jag till det såhär på fredagen med en drink rödbetsjuice. I helgen ska vi ner till mina hemtrakter Småland och köra Västboloppet. Det är en SWE-cup tävling och den är känd för att den har några kilometer av banan som går över grus. Håll i hatten! Nu har jag kört asfalt i år, men egentligen är jag förtjust i gravel och smuts – eller i allafall försöker jag intala mig det just nu. Ett äventyr ska det bli – som alltid på tur med SCK:s damer!
Antal kommentarer: 2
The QOM Cheetah
Haha Ingrid, vänta bara, jag tar snart tillbaka dem… 😛
jonas l
Morningspins känner du till med 🙂 Vi är ett gäng som kör Älgö Deluxe som alltid brukar sluta med att någon blir avhängd, typ 40km kl 6 lite olika dagar med fika efteråt. Kördes måndag, tisdag och torsdag denna veckan t.ex.
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in