Åtta tumregler för att få rätt mot entreprenörer


Krister Spolander körde in i en taffligt anordnad skyddstunnel på en påbjuden cykelbana och skadade svårt en fin och dyr cykel. Han ville förstås ha ersättning. Och lyckades så småningom. Tack vare att han strikt höll sig till åtta tumregler. Läs och lär!

Förra sommaren körde jag in i en skyddstunnel som NCC placerat på en påbjuden cykelbana vid Smista Allé i Huddinge. Utan ramper, bara en 15 centimeters hög tröskel i stål.

Jag körde in i den tröskeln, såg den inte, hade solen i ögonen – lågt liggande på en liggcykel – tröskeln var dessutom i skugga. Jag utgick från det självklara, att skyddstunneln hade ramper.

Så jag rullade på. Det fanns ingen förvarning om att tunneln saknade ramper, ingen omledning. Ingenting. Bara NCCs ståltröskel.


NCCs skyddstunnel placerad på en påbjuden cykelbana vid Smista Allé i Huddinge. Inga ramper, ingen förvarning, ingen omledning. Ingenting, bara en 15 centimeters ståltröskel.

Det blev förstås tvärstopp med en kraftfull påkänning på framgaffel och ramen runt gaffelfattningen. Cykeln, en liggcykel Velokraft VK2, är byggd helt i kolfiber (även hjulen). Som bekant ett starkt och lätt material, men skört för den här typen av häftigt våld.

Kostnaden för att reparera ram och framgaffel – en unik asymmetrisk sak som inte längre tillverkas – uppskattades senare till 40 000 kr. Jag själv klarade mig bättre, bara en sträckning, fallhöjden är liten från en liggcykel.

Tog taxi hem med cykeln och började jobba. Med att få ersättning.

Åtta tumregler gäller i sådana här fall.

1. Dokumentera händelsen. Ta bilder på plats och trafikarrangemang, ta namn och kontaktuppgifter på entreprenörens projekt- och arbetsledare. Och eventuella vittnen.

2. Gör aldrig som entreprenören föreslår. – Du ska använda din hemförsäkring, sa NCCs projektledare, ansvarig för bygget, det är den normala gången i såna här fall.

Men följ aldrig såna råd. Jag hade bara fått en bråkdel av skadekostnaden efter sedvanligt åldersavdrag om jag följt NCCs råd.

Men viktigare var att mitt försäkringsbolag inte hade ett dugg med saken att göra. Det var ingen olyckshändelse. Det var skada orsakad av NCCs försumlighet.

3. Kolla upp gällande trafikanordningsavtal, TA-avtal. Kommunen ansvarar för säkerheten på offentlig mark men kan tillfälligt delegera ansvaret till en entreprenör som behöver använda marken. Delegeringen görs med ett TA-avtal som anger hur trafiken ska anordnas för att bibehålla säkerhet och framkomlighet. Först när kommunen godkänt avtalet får entreprenören påbörja sin verksamhet.

4. Kolla vad kommunen gjort och inte gjort. I mitt fall fanns ett gällande TA-avtal. Men det är bara ett papper. Det viktiga är förstås att det följs. Det är kommunens ansvar att kontrollera att så sker. Kolla därför upp vad kommunen gjort. Och inte gjort.

I mitt fall visade det sig att kommunen fått in en anmälan tre dagar innan jag körde in i ståltröskeln. En annan cyklist hade anmält att ramper saknades. Anmälan var diarieförd så jag kunde hänvisa till den.

Det märkliga var att kommunen inte reagerat. Bara diariefört. Man borde naturligtvis gjort en snabb utryckning samma dag och stoppat NCC.

Det är ingen bagatell. En fjärdedel av cyklister som dör i trafiken gör det i triviala singelolyckor. Särskilt farliga är plötsliga stopp, av samma slag som jag råkade ut för. Hade jag kört en vanlig racer med huvudet före skulle jag fortsatt rakt ut som en torped. Då hade det inte räckt med en Alvedon.

5. Ta sakerna i rätt ordning. Klara ut ansvarsfrågan först. När den finns på papper är det dags att ta upp skadekostnader och ersättningsanspråk. Det krävs ofta rätt mycket skriftväxling med såväl chefstjänstemän som politiskt tillsatta nämndordföranden. Fick till sist ett skriftligt konstaterande från kommunen att NCC hade förbisett aktuella föreskrifter.

6. Skicka skadeståndsanspråket till rätt adressat. Det var i och för sig NCC som orsakat skadan och som skulle ersätta den, men det är ofta bättre att rikta ersättningsanspråket till kommunen som har det yttersta ansvaret för säkerheten på offentlig mark. Kommunen har mera muskler, och vill förstås inte låta sina skattebetalare stå för entreprenörens försumlighet.

I mitt fall var kommunen den självklara adressaten för skadeståndsanspråket. Det landade alltså på 40 000 kr. Landets främsta kolfiberbyggare, Lars Viebke på CarbonTrikes, hade analyserat skadorna och dokumenterat dem i en sexsidig utredning. Som kommunen förstås fick nöjet att studera. Och senare NCC.

Kommunen skickade planenligt mitt ersättningsanspråk till en av sina juristkonsulter som snabbt kom fram till en lösning med NCCs försäkringsbolag Zurich. Efter ytterligare en eller annan vecka fick jag in slantarna på mitt bankkonto varefter reparationsarbetet kunde starta.

7. Ge inte upp. Var ihärdig för normalt sett kommer det att ta tid. Det vanliga är att de ansvariga drar benen efter sig, förhalar och väntar tills den skadelidande ger upp.

I mitt fall tog det fem månader. Jag hade gärna hållit på ett tag till. Dels därför att jag hade rätt och NCC och kommunen hade gjort fel. Dels för att jag tyckte att det vara ganska kul. Och dels för att cykeln är väl värd att reparera.

8. Slutligen, var saklig, neutral, och kall i kommunikationen. Höj aldrig rösten, sänk den istället. Ta bort adjektiven, absolut inga känslosamma invektiv. Gör inte saken personlig. Bli inte ovän med motparterna, de är ju människor fångade i sina system. Bara sakargument. Be cool, stay cool.

Ja, vad händer nu? Min Velokraft är, som sagt, inlagd på bästa tänkbara sjukhus. Skrivs ut om någon månad, lagom till säsongen. Körklar i full funktion, ännu häftigare eftersom den asymmetriska gaffeln ersatts av en specialbyggd enbent gaffel. Det ska bli så roligt!

Detta var ett gästinlägg av Krister Spolander. En redovisning av hur det är en sak att ha rätt, en helt annan sak är att få rätt. Krister Spolander, cyklist sedan sjuttiotalet, minst ett par veckors touring utomlands varje år sen dess. På liggcykel eller hopfällbar Birdy. Intresserad av stads- och trafikplanering, skrivit några böcker om det (exempelvis Staden, bilen, farten – Planera för cykeln – Körglädje, om fart och bilar i transportsystemet).

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 9

Mia

Oj vad pinsamt för NCC. Det är ju ingen liten aktör på marknaden, en av de stora drakarna med resurser att utbilda sin personal. Och så blir det så här! Vet ni om platsen åtgärdades efter kraschen?


jesperC

Argumentet brukar annars vara att man måste anpassa hastigheten efter omständigheterna.
Om en olycka sker så ses det som bevis på att man inte har gjort just detta och således själv får bära ansvaret.
Ett härligt cirkelresonemang att stångas mot.
//j


/PL

Det är riktigt otäckt att läsa att han fick ersättning för detta ärende. Det berättigar ju framfart utan skyldighet att ha kontroll på sitt fordon, liggcykel i detta fallet.
Självklart borde NCC ha fixat ramper och varningsskyltar.
Men vad andra borde och är skyldig att göra, gör det inte okej att vissa skall få susa fram i blindo utan att ha kontroll på sitt fordon.
Om det nu var motljus och alla andra möjliga problem som gjorde det svårt att uppfatta hinder av olika slag, typ denna höga kant på containern, skulle det inte då kunnat vara möjligt att kört rakt över en liten hund i koppel, som varit ute på en promenad med husse/matte?
Jag menar att med maximal otur så skulle cyklisten kunnat se personen, men inte hunden.
Om cykeln skulle ha skadats av en sådan kollision med hunden. Skulle då hundägaren ersätta cyklisten för att cykeln gått sönder?
Jag tycker såklart att det är eländigt med olyckor av det slag som beskrivs i artikeln, men jag tycker vi cyklister måste ta vårat ansvar, på samma vis som alla andra i samhället måste ta ansvar för sitt.
Man ska inte få ersättning bara för att man tjatar sönder folket och de riskerar att få dålig publicitet.


Krister Isaksson

/PL, vad du inte verkar förstå är att det finns ett regelverk och skyldigheter för en entreprenör att följa när de arbetar på offentlig mark – detta för allas vår säkerhet och framkomlighet. Nu struntade NCC i detta, trots upprepade påstötningar. Det kostar att inte göra rätt när sedan detta eller liknande händer. Det har inget med att ”tjata sönder ” eller fara ”fram i blindo” att göra.


Anti-Anti-Anita

Bra att trafikanten fick rätt.
Riksdagens beslutade Nollvision ska följas.
Tyvärr krävs många fler såna här skadefall för att fostra byggbranschen.
Det var sinnesjukt av NCC att inte rampa upp till containerns golv.
15 cm steg på en cykelbana!
Lika sinnessjukt av väghållaren kommunen att inte kontrollera bygget, i synnerhet efter att föregående anmälan gjorts.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Självkörande fordon – på cykelbanan


Nu får ni vara uppmärksamma alla som cyklar! Snart kan ni möta och dela eran färd med självkörande leverans- och fraktfordon – på cykelbanan. Så ser nämligen ett förslag ut i utredningen om självkörande fordon som infrastrukturminister Tomas Enroth (S) presenterad i går. Detta förslag kan bli möjligt genom att introducera en ny klass av vägtrafikfordon – automatiserad motorredskap klass II. Som utan tillstånd och i en maxhastighet av 20 km/h ska få köra på cykelbanor.


Snart på en cykelbana nära dig! Foto: Tommy Harnesk/Ny Teknik

Väldigt lite i utredningen berör konsekvenserna för gång- och cykeltrafiken. Jag skriver gång för 99.9 procent av landets cykelbanor är gång- och cykelbanor. För skulle förslaget enbart gälla cykelbanor så finns där ju ingen som helst potential och anledning till detta förslag – det finns ju nästan inga cykelbanor i landet – och därmed ingen yta att framföra de självkörande fordonen på.

Utredningen innehåller inget resonemang om framkomlighetskonsekvenser för cyklister (och gående) i och med att fraktfordon ska få kör och parkerar på gång- och cykelbanan. Inte heller något resonemang finns vad gäller komfort för cyklister och gående, att de nu också ska hantera självkörande fordon på gång- och cykelbanan. Är det en attraktiv och funktionell trafikmiljö för gående och cyklister är ju en fråga vi bör ställa oss? Utredningen berör enbart trafiksäkerhet, och då enbart utifrån ett snävt resonemang av högsta tillåtna hastighet för dessa självkörande fordon (20 km/h) samt att fordonen ska ha en stoppfunktion.


Självkörande fordon på gång- och cykelbana i Kista. Är det framtiden vi ser? Foto: Roger Lundberg

Jag tycker utredningen uppvisar en bristande kunskap och förståelse för gång- och cykeltrafik samt även för stadsplanering. Jag ser dock en potential för självkörande fordon på cykelbanor – underhållsfordon. Tänk er en armada med sopsaltare och andra renhållningsfordon ute på nätterna och ser till att cykelbanorna är i tipptop till morgonens rusningstrafik.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 7

Björn

Knappast förvånande. När de började testa självkörande i Kista hette det först att det bara var tillfälligt under provperioden som de skulle köra på cykelbanan. När de sedan under pompa och ståt satte den i reguljär trafik var det på något vis fortfarande på cykelbanan. Och nu ska det förstås bli riksstandard. Undantag blir alltid till regel, och lustigt nog är det cyklisterna som får dela med sig av den lilla lilla yta vi under nåder tillåtits ha.


Doktor Dengroth

Jag är skeptisk.


E

Om jag möter en sån och inte kan passera kommer jag försöka sabotera systemet. Det räcker med mopeder och elcyklar. Halva säkerheten på cykelbanor kommer av ekipagens låga vikter och moment, samt en hjärna och ekipage som kan anpassa sig till nästan alla tänkbara situationer. Större tyngre fordon som riskerar att fastna får gå på annan plats. Om de dessutom begränsas till 20km/h är muskeldriven cykeltransport snabbare (och miljövänligare). So whats the point.


Larsson

Underbart!
Äntligen kommer kommer det att skapas en väl definierad cykelinfrastruktur med logisk och förutsägbar utformning så att den kan användas också av automatiserade system:
Slut med oklara väjningsregler. Slut med stolpar i banan, märkliga avsmalningar, sidoförflyttningar och banor som slutar i intet. Slut med dålig sikt, ojämnt underlag, höga trottoarkanter och bristande underhåll. Slut med användning av banan som bilparkering och allmän avställningsyta. Slut med dörrningar, för varje bilist förstår ju att man inte kan öppna dörren framför automatiserade fordon.
Ett paradis för en cyklist!


Kalle

Wow… typiskt hjärndöda politiker, jag tittar på bilden och funderar på hur dom gör vid möte? eller omkörning? Lite medvind och en cykel rullar dubbelt så fort!
Men det är knappast några större bekymmer eftersom jag redan skyr cykelbanor som pesten och håller mig på vägen åtminstone till 90% 😆



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Trafikverket bryr sig verkligen inte


Detta är en vanlig syn denna årstid på gång- och cykelvägar som Trafikverket ansvarar för. I tider med Nollvisionen 2.0, med regeringsuppdrag om ökad och säker cykling och en Nationell cykelstrategi. När riksdag och regering hyllar och framhäver cykelns roll i ett hållbart transportsystem.


Foto: Åke Henricsson

I en annan del av verkligheten ser det då ofta ut så här. I stort sett obrukbart för de som går och cyklar. Och det krävs inte rekordnederbörd för att det ska se ut så här, ett vanligt snöfall räcker. Och snömassorna blir liggande – i fler dagar. För många av de som går och cyklar finns det inga andra alternativ färdvägar, man är utlämnad till detta stråk.


Foto: Kjell Andersson

Från Trafikverket får jag beskedet:

”Det är en logistisk utmaning att hålla gång- och cykelbanan plogad eftersom att snön från bilvägen trycks över dit vid plogning.”

Det finns självklart en lösning på denna ”logistiska utmaning”. Om man vill. En lösning är att sätta skärmar på räcket, så att snömassorna inte plogas upp på gång- och cykelbanan. En annan lösning är samordning. Det vill säga att när de röjer vägbanan kör en snöröjare snett bakom och röjer gång- och cykelbanan. Se på bilden så fint de lyckas med detta på vägarna:


Foto: Patrick Trädgårdh

Bara skriva in i kontrakten med entreprenören att så ska ske så får de lösa uppgiften.

Men.

Som vanligt handlar det om att man måste vilja – vilja göra ett bra arbete för ALLA trafikslag. Att inse att nollvisionen faktiskt även gäller för gående och cyklister – att även de behöver och efterfrågar säker framkomlighet. Och det gör uppenbarligen inte Trafikverket och ansvarig personal – de klarar ju inte den ”logistiska utmaningen”. För vi som går och cyklar får ju uppleva detta varje vinter. Hade viljan funnits hade det ju varit löst sedan länge. Men icke.

Jag tycker ni ska skämmas. 

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 8

Mia

Så sorgligt att se. Vilken total oförmåga att lösa en tämligen enkel uppgift. Ett verk som byggt Norra Länken, Södra Länken och nu förbifarten. ”En logistisk utmaning” – vilket pinsamt och avslöjande svar.


Felix Reychman

Det är ju förbannat märkligt att det INTE är logistiskt omöjligt att hålla FLERA körfält öppna på bilvägarna.


Peter

Min pendlarväg på första bilden ser det ut som. Det går som en knivskarp gräns mellan Danderyds ansvarsområde och trafikverkets. Danderyd lyckas i stort sett alltid hålla bergshamrabron ren från snö – trots att den ligger bredvid E18. Trafikverket försöker inte ens. Bara att bära cykeln.


Martin

På Älvsborgsbron i Göteborg så plogar man över snön från bilvägen till cykelbanan eftersom det är så många fler som åker bil än som cyklar (säger Trafikverket själva). Till saken hör att det finns tre bilfiler åt varje håll och att man inte ens bemödat sig att stänga av cykelbanan. Väldigt nonchalant och symptomatiskt för staden som ska vara så ”bilhatande”


Palle

Ökad kompetens i upphandlingar och uppföljningar behövs på många platser i samhället tyvärr.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Olycksplatsen är inte olycksdrabbad


För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om kanten på Lilla Västerbron och hur kanten återkommande orsakar olyckor. En läsare ställde frågan till staden om de kommer att åtgärda förhållandena på bron. Här är svaret från Trafikkontoret:

Hej XXXX,

Tack för din synpunkt!

I den statistik över olyckor vi kan se i Strada (informationssystemet för olyckor och skador i trafiken) finns det en inrapporterad cykel-singelolycka mellan 2015-2018 som beskrivs som så att den beror på påkörning av kanten. Under samma period har vi fått in en handfull felanmälningar om kanten.

Mot bakgrund av detta kan platsen inte anses speciellt olycksdrabbad. Just om en sträcka är olycksdrabbad eller ej är en av de faktorer vi tittar på när vi prioriterar platser som behöver åtgärder. Några åtgärder på platsen, skyltar eller annat, är därför inte planerat just nu. Men eftersom att frågan nu är väckt kommer vi under våren undersöka platsen närmare för att göra en ny bedömning om det behöver göras några eventuella åtgärder på bron.

Vi tackar för felanmälan, både anmälningar genom Tyck till och inrapporterade olyckor är viktiga underlag för oss när vi gör bedömningar och prioriteringar av eventuella åtgärder.

Med vänliga hälsningar,

XXXX

Så avgörande för Trafikkontoret om en olycksplats är olycksdrabbad eller inte är data och uppgifter i STRADA (Swedish Traffic Accident Data Acquisition)

Det här är inte helt enkelt och det är samtidigt en svaghet i ett effektivt trafiksäkerhetsarbete. Såväl Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Folksam har genom sina studier om cykelolyckor visat på svagheter och brister när det gäller STRADA och särskilt cyklisters singelolyckor. Tidigare var det enbart olyckor via polisen som rapporterades till STRADA. Det har blivit bättre sedan sjukhusen (ca 70 st) nu även anslutits till systemet men fortfarande är det stora mörkertal – helt enkelt för att inte alla som cyklar omkull beger sig till polisen eller sjukhuset och anmäler skadan. Och även om en del beger sig till just ett strada-anslutet sjukhus finns det fortfarande brister vad gäller bland annat lägesangivelse och bakgrund till olyckan.

Så frågan blir: duger STRADA som beslutsunderlag för ett bedriva ett effektivt trafiksäkerhetsarbete?

Nej skulle jag säga. Man måste gå djupare och göra fler analyser. Ett sätt är att studera VTI:s slutsatser vad gäller cyklisters singelolyckor. Genom att studera en stor mängd cykelolyckor får man en god uppfattning vad som är problem för cyklister och vad som frekvent orsakar olyckor. En orsak till många cyklisters singelolyckor är: kanter

Eller som VTI skriver: ”Orsaker relaterade till vägutformning är i huvudsak omkullkörning på grund av kantstenar…”


Ser du kanten mellan cykel- och gångbanan? Inte helt lätt att upptäcka under alla förhållanden…

Ytterligare ett sätt att fördjupa kunskapen och förståelsen vad gäller cykelolyckor är att ta reda på vad cyklister behöver kunna se för att säkert kunna framföra sitt fordon: What do cyclists need to see to avoid single-bicycle crashes?

Med den kunskapen kan man arbeta förebyggande och skapa ett säkrare och mer förlåtande system – ett system i linje med nollvisionen.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 9

Mia

Men… Platsen är ju alldeles nybyggd, då finns det väl ingen möjlighet att det ska hunnits rapporterats in ett stort antal olyckor. Så trots de olyckor du visat i ditt förra inlägg och kunskapen om cykelolyckor så ska man vänta. Vänta på vad? Att det ska registreras FLER olyckor. Hur många olyckor krävs för att åtgärder ska sättas in?


A.L.

Någon som vet något exempel på ”cykelsäkra” kanter?
I grund och botten tycker jag att det är bra att man separerar cyklister och gående med någon form av markering (inte bara ett vitt sträck, dock). Men en kant som är utformad på ett sätt att den är svår att se och lätt kan få omkull en cyklist känns inte som den ultimata lösningen.
Finns det exempel på kanter som både är säkra och fungerar som avskiljare mellan cyklister och gående i exempelvis Holland eller Danmark eller något annat cykelvänligt ställe?
Kanske är det ett sådant konkret exempel som även beslutsfattare i Sverige kan behöva se och ta efter, i så fall.


Krister Isaksson

Mia, bra frågor som jag inte har svar på. Det blir ju i allra högsta grad märkligt att jämföra denna förhållandevis nybyggda platsen med andra som kanske är 10 -15 år. Rimligtvis finns det då platser med fler olyckor. Eller så är det inte så. För det är nämligen ovanligt med cykelolyckor mitt på sträckor. Men här ser vi då att ett flertal redan skett på denna sträcka, och det under den korta tiden som denna lösning funnits på plats. Så jämförde man med liknande sträckor, till exempel på andra sidan bron, skulle det kanske visa sig att det på denna korta tid förekommit ovanligt många olyckor.


Krister Isaksson

A.L, det finns mer ”cykelanpassade” kanter, se här: https://bicycledutch.wordpress.com/2012/01/02/sustainable-safety/
Dock så skulle jag säga att här på denna plats beror problemen på kantens ”unika” utformning, en utformning du i stort sett inte hittar på någon annan plats. Du kan läsa mer om det här: https://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/sa-skapar-du-en-olycksplats.htm


Anders Norén

A.L.:
”Not invented here”.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Så skapar du en olycksplats


”En kant på 2 -3 centimeter uppstår mellan gångbanan och cykelbanan. Då får vi verkligen hoppas att denna kant som döljer sig vid den målade linjen inte orsakar omkullcykling om man råkar cykla på kanten. Det är ju annars något som VTI pekar på är orsaken till många singelolyckor bland cyklister.”

Med viss ironi skrev jag dessa ord 2013. Tyvärr fick jag rätt.

År 2018 cyklar människor ständigt omkull och skadar sig på grund av denna kant – det finns till och med fångat i videoklipp:

Även media har uppmärksammat problemet med kanten:

I Facebook-gruppen Cykla i Stockholm har flera personer haft närkontakt med kanten, cyklat omkull på grund av den, eller varit nära att göra det:




Och räkna med att kanten även i fortsättningen kommer att få människor att cykla omkull.

Men varför är då kanten där?

Det finns det ett svar på – en utvärdering har gjorts. Så här lyder svaret:

”Det här var ju ett cykelprojekt, men cykel blev inte prio utan konstruktionen blev prio.”


Utvärderingen visar att konstruktörerna låste förutsättningarna i ett tidigt skede av projektet: kantbalkarna på bron fick inte röras när cykelbanan skulle breddas och ytskiktet skulle vara i betong. När kantbalkarna inte fick röras blev avrinningen svår att få till på ett tillfredsställande sätt, för det är, så att säga, ”svårt att trolla med knäna”. 

När bygget var klart märkte man att resultatet inte blev bra, med massor av vatten stående på cykelbanan. Då tog man till en nödlösning. Man fräste ner betongen på cykelbanan för att skapa ett tvärfall som bättre ledde bort vattnet. Till följd av fräsningen uppstod en liten och knappt synbar kant mellan gång- och cykelbanan:

En lösning som ska fungera året runt, dygnet runt, med snö och is, dag som natt. En lösning som folk cyklar omkull på.

Cykeln är som bekant ett balansfordon, och just framhjulet är mycket känsligt för längsgående kanter. Ovanpå kanten finns dessutom en målad linje mellan gång- och cykelbanan, och det vet ju alla som cyklar: en målad linje mellan gång- och cykelbanan innebär att det inte finns någon kant i 99,99 procent av fallen. Men just här, på just denna cykelbana, utmed just denna linje, finns en kant som knappt är synbar, som du alltså inte ska cykla på. Men så fungerar inte människor. De tror att det är en vanlig linje och därför cyklar de omkull och gör sig illa. Om och om igen.

Projektet lärde sig av misstaget. På andra sidan bron projekterade man om och fick till en bättre vattenavrinning – kantbalken var inte längre helig. På den sidan finns också en linje mellan gång- och cykelbanan, men ingen kant. Så på en och samma bro finns två helt olika lösningar som ser exakt likadana ut. Om du inte böjer dig ner på knä och detaljstuderar marken förstås.

Varför blev det så här? För att beslutsfattarna helt enkelt inte visste bättre.

De är anläggningsingenjörer, konstruktörer, exploateringsingenjörer, arkitekter, landskapsarkitekter – men de har ändå inte rätt kompetens. De saknar kunskap om cykelinfrastruktur och trafiksäkerhet, och de ser inte konsekvenserna av besluten de fattar. Ändå är deras ord många gånger helt avgörande i beslutsprocessen. 

Följderna blir bristfällig och farlig cykelinfrastruktur som gör att människor kommer till skada.

Listan på liknande exempel kan göras lång: cykeltunneln vid Mikrofonvägen, ”idiotbygget” som trafiknämnden stoppade, stolparna i cykelbanan på Hornsbergs strand, den nybyggda cykelbanan på Hägerstensvägen som ska skrotas, den nya stadsdelen med massor av belysningsstolpar i cykelbanan…

Vi lägger massor av miljoner på att bygga ut cykelinfrastrukturen, utan att kvalitetssäkra det vi bygger. Lite som att låta sjuksköterskan utföra operationen, istället för kirurgen.

Vi måste börja från ett annat håll och först fastslå: den här cykelinfrastrukturen vill vi ha. Därefter fastställa: vad vi måste göra för att skapa den cykelinfrastrukturen

I den bästa av världar ska vi självklart sträva efter att få ihop allt till en bra helhet. Men, när vi tvingas till kompromisser – vilket vi ofta gör – måste ledstjärnan vara att grundläggande funktioner och villkor för cykeltrafiken kommer först. Därefter byggnadstekniska förutsättningar, gestaltning, drift och underhåll med mera.

Annars kommer cykeltrafiken aldrig få säker och funktionell framkomlighet och omfattas av nollvisionen.

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 3

Mia

Men så tragiskt och så himla onödigt. Får det intrycket att ansvariga låter vem som helst få hålla på med cykelinfrastruktur. Det är som att det inte är så viktigt och noga, så då kan ju vem som helst fuska lite med det. När det sedan går åt skogen kan man ju alltid skylla på cyklisterna – kan ju inte fara fram som dårar och man måste ju SE sig för. Bra att du lyfter fram och belyser dessa strukturella problem.


Erik Johansson

Påverkade fräsningen kantbalken iaf? Varför väljer man att inte fräsa en fasadkant på 30% lutning ist, det är väl så man gör i Nederländerna.


Anders Andersson

Som lök på laxen är banan full av cirkelrunda gropar (med en avrinningsbrunn i) som naturligtvis ligger en halvmeter in i cykelbanan istället för i gränsen mellan cykel- och gångbana. Just dessa gropar gör förstås att man inte cyklar nära denna famösa kant, så varför de olyckliga cyklisterna gjorde just det, är lite svårförståeligt (i ena fallet är det förstås plogaren som inte kände till detta och plogade upp en smal remsa på fel ställe – cyklisterna leds då in till sämsta delen av denna cykelbana)
Som sagt – bra är det inte…



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

NEJ! Kanten är ersatt av en snöhög!


Fyra år tog det, fyra år av mail, telefonsamtal, bloggande. Men till slut så plockad trafikkontoret bort kantstenen och införde ett stannaförbud. Det blev så himla bra, hur enkelt som helst att komma på och av gång- och cykelvägen.


Se så enkelt det blev att komma på och av cykelvägen när kantstenen försvann!

Tills nu.

För där kanten tidigare var är det nu en stor och stenhård snöhög. En snöhög som föraren av plogbilen som röjer gång- cykelvägen lagt där.


Så då är det bara att börja om samma resa en gång till. Denna gång med stadsdelsförvaltningen som ansvarar för snöröjningen. Hoppas denna resa inte tar fyra år…

Uppdaterad 2018-01-31
Svar från staden nu på eftermiddagen:
”Hej Krister
Det var ju ovanligt korkat av den som plogar. Jag tar upp det med entreprenören.
Mvh XXXX”

Och sen var snöhögen borta! Det finns en cykelgud! 🙂

Relaterade inlägg:

Antal kommentarer: 4

Kristin

Jag hoppas att kommunen har styrning som gör att utföraren får ett rejält avdrag på sin betalning när de gör jobbet så uselt.


Felix Reychman

sammanlagt kan det nog ta MINST fyra år, utspritt på 25 säsonger.
Först ska de erkänna att problemet existerar. Kanske har det töat innan det händer. Sedan ska de hitta sin entreprenör. Därefter ska entreprenören erkänna existensen av problemet. Därefter ska entreprenören få sin anställda att erkänna att hen gjort fel. Därefter ska entreprenören få sin anställda att inse att hen dessutom måste lösa problemet. Därefter ska den anställde säga upp sig, och hela processen ska börja om från början.


Walle

Den lär ju smälta till sommaren i alla fall 🙂


banivani

Jag gillar att kontoret sa att det var ”ovanligt” korkat – min erfarenhet är att det nog är ganska vanligt korkat av snöröjare. Inte för att jag är bitter eller så eller skickade ett mejl till min kommun med 25 foton på GC-vägen från oss till sonens skola häromsistenes. Inte alls.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in